Nu är jag fan arg!

169 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
MCR
Så fint!

Så fint!

De här mattorna har inte blivit piskade på nästan tolv år. Mattorna har därför blivit så ingrodda av smuts att dammolnet är tjockt.
Jag hoppas det är som du säger, att molnet kommer att lösas upp och att solen är stark där bakom.

MCR
”Att identifiera mitt problem”

Så hette en uppgift jag har fått göra.

”Vad är Mitt problem?
En annan människas beroende är inte ditt problem,
det är den personens problem.
Inte heller är en annans agerande ditt problem,
utan det är hur du reagerar på agerandet som orsaka problem för dig”.

MINA problem är:

Jag har svårt att känna mig tillräcklig

Jag har svårt att sätta gränser

Jag har svårt att känna tillit

Jag har svårt att inte kontrollera

Jag är rädd för att göra fel

Jag känner ensamhet

Jag har låg självkänsla

Desto mer jag bearbetar och reflekterar över mig själv
det som har hänt
och min nuvarande situation
får jag fler och fler insikter.

De slår mig ibland hårt i magen.
Ibland rakt i ansiktet.

De får mig att tappa andan och fotfästet.

Jag kände de här känslorna redan innan jag klev in i min destruktiva relation.

MCR
Nu är vardagen här.

Nu är vardagen här.
Nu är du här.

Luften kändes med ens svår att andas.
Det tryckte i mig.
Någonting pressades mot mig.

Kontrasten blev så tydlig.
Ledighet och bekymmersfrihet skulle bytas mot förpliktelser och oro.

Men jag har landat mjukt.
Vardagen med dess vardagligheter har omfamnat mig. Varmt.

Och luften är klarare igen.
Jag andas in och blir uppfylld.

Jag är redo.
För vardag.
Och dig.

MCR
Den kommer över mig

Känslan av frihet.

Jag lämnar mitt hem om jag vill. När jag vill. Utan oro.

Jag kommer tillbaka till mitt hem för jag vill. När jag vill. Utan oro.

Det som borde vara självklarheter -
har så länge inte varit det.

Det är en fantastisk känsla!

InteMera
Du sätter fingret exakt på

Du sätter fingret exakt på det jag önskat, att kunna lämna mitt hem när jag vil utan att oroa mig för vad som händer medan jag är borta och kunna återkomma när jag vill utan att oroa mig för vad som väntar bakom dörren.

Det tycker jag är en stor sak, att slippa få sin rörelsefrihet kringskuren.

MCR
Det är en stor sak - att ta tillbaka sitt liv

Som jag har tagit ansvar och anpassat mig. Det har varit ett sätt att vara.

Jag har sagt nej till så mycket. I så många år vågade jag inte åka iväg för jag kände så mycket rädsla. Jag kände att allt ansvar låg på mig.
Vad skulle hända dig om jag åkte iväg till min familj under en ledighet?
Skulle du bli riktigt dålig?
Vem skulle se till att du kom iväg till jobbet?
Vem skulle ringa och säga att du var sjuk om du blev så dålig att du inte kunde gå till jobbet?
Skulle du kanske rent av dö om jag inte var där?

Och så rädslan för att komma hem.
Att inte veta i vilket skick du och hemmet var i när jag kom hem.
Att aldrig veta vad som väntade på andra sidan.

Och att ständigt anpassa mig.
Att åka bort över dagen för att slippa vara hemma. Ut i skogen. Till biblioteket. In till stan. Iväg till stranden. Till museet. Ut i pulkabacken. Till simhallen.
Vi gör en utflykt. Bort ett tag. Vart som helst. Vi stannar borta lite till. Vi gör ett spännande äventyr.

Men bara för att hjärtat brast av att vara hemma.
För att luften där inte gick att andas.
För att väggarna krympte och pressades emot mig.

Och inuti skrek jag.
Men jag orkade inte förändra det själv.

Det var ett sjukt sätt att vara på.
Jag vet det nu.
Det är sjukt att anpassa sig så efter någon annan.

Det går att förändra.

Nu väljer jag själv när jag åker och när jag kommer hem!

InteMera
Får en klump i magen av det

Får en klump i magen av det du skriver, sant varje ord och en exakt beskrivning av hur jag känner. Inser det inte är friskt eller hållbart, att inte kunna andas i sitt eget hem eller komma och gå som man vill.

MCR
En vecka av vardag

Men det är inte riktigt som vanligt.

Nu är du här. Men fortsatt utan adress. Inhyst på ett vandrarhem. Tillfällig lösning.

I veckan har det gått bra. Jag har behövt din hjälp och du har hjälpt till. Och jag har varit tacksam. Men för att få ihop allt har du sovit på vår soffa en natt. Och vi har ätit måltider tillsammans.

På ett sätt är det fint.

Nu börjar en ny vecka. Vi har inget bestämt. Ibland behöver jag hjälp. Och då vill jag kunna lita på att få hjälp. För vardagen är svår att reda ut ensam.

Men om det blir på bekostnad av mig och hur jag mår reder jag hellre ut det ensam.

Just nu finns det ingen tydlighet. Inga ramar att förhålla sig till. Jag tror vi behöver ramar.

MCR
Det har varit så svårt att

Det har varit så svårt att göra annorlunda nu när vardagen kommit tillbaka.

Jag jobbar för mycket.
Jag flyr.
Jag vill inte känna efter.
Jag tar på mig allt.
Jag känner mig så ensam.

Men i dag gjorde jag annorlunda.

Jag gick på mitt första al-anon möte.

Det gjorde mig gott.

MCR
Jag vill möta...

Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram –
Men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendeskapen
var min köld.

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
Fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.

Karin Boye

InteMera
Tänk att något skrivet för

Tänk att något skrivet för såpass länge sen kan träffa rätt i hjärtat än idag, Karin Boye sätter ord på en obeskrivlig känsla.

Att släppa rustningen och våga livet, kan kännas för mycket begärt många dagar..

Lyra
"Om det blir på bekostnad av

"Om det blir på bekostnad av mig och hur jag mår, reder jag hellre ut det ensam."

Spara den mening hos mig och håller i den lite grann, i den fortsätta röran som är mitt liv.

Hoppas du hittar ramarna!

MCR
Jag vill...

Jag kom över dikten när jag förberedde ett moment till jobbet, tror faktiskt inte att jag har läst just den tidigare, men den kändes skriven för mig. Den beskriver allt det jag känt så starkt och försökt jobba så mycket med under sommaren. Hon skrev så lidelsefullt och kraftfullt. Vackert.

Jag vill möta livet. Jag vill göra det till mitt.

MCR
Ramar

Ramar är svåra att sätta. För jag vet inte hur jag vill att de ska se ut. Jag är så förvirrad i mina tankar. Ibland vill jag vara arg. För jag tycker mig ha rätt till det. Och ibland vill jag ha dig nära.

Jag sätter mig gärna över. Tycker mig veta allt bäst.

Jag önskar du hade någonstans att bo så vi kunde börja bygga upp hållbara rutiner.

MCR
Du skulle ha kommit

I dag skulle du ha kommit till samtal på sonens skola. Men du kom inte.

Det blev ingen bra dag för mig.
Det blev ingen bra dag för din son.

MCR
Jag känner mig så misslyckad

Jag känner mig så misslyckad i mitt föräldraskap.
Jag har gjort så många fel.
Jag har så svårt att tycka om mig själv. Jag känner det så starkt.

Självhatet.

Stress.
Det får mig att bli någon som jag tycker ännu sämre om. Jag blir irrationell.

Jag förstår nu att det har att göra med att jag levt i en ohållbar situation i svår stress under en lång tid.
Det har påverkat mig.

Nu ifrågasätter jag min förmåga.
Min förmåga att vara en bra förälder.

För det känns som jag har tappat det.
I alla fall som att jag så lätt tappar det.

Nu är det jag som påverkar er.
Mina små fina.

Jag längtar efter ett starkare jag.

Som orkar.
Som förmår.

Den som jag var.

Bedrövadsambo
Var snäll mot dig själv

Som förälder kan man bara göra sitt bästa, utifrån de förutsättningar man har just då. Var snäll mot dig själv ❤️

MCR
Tack!

Jag ska försöka.

Jag gick till ett möte i dag igen. Det hjälper. Jag blir mindre ensam i mötet med andra. Jag ska komma ihåg det.

Och jag ska jobba med mig själv.
Små steg.
Men hela tiden.
För det krävs ständigt underhåll.
Annars kommer jag gå tillbaka till att göra som jag alltid gjort.

Små steg i taget.

Hitta tålamod och uthållighet.
Hitta tillbaka.

Till mig själv.

MCR
Insikter

Jag håller sakta på att få insikt i hur sjuk jag är.

Jag har fått hjälp att öppna mina ögon.

Jag är mottaglig nu.

Jag vill förändras.
Så otroligt mycket vill jag det.

För jag kan inte fortsätta som jag gjort.

Jag trodde att jag hade kapitulerat. Men jag har fortsatt min strid. Och jag har slagit mig blodig.

Men jag ska inte utkämpa några slag.

Jag ska långsamt och tålmodigt skala av alla lager av allt det sjuka.
Och jag ska lära om. Göra annorlunda. Lyssna och lära av andra som har gått före mig.

För jag har så många beteenden som är sjuka. Och det tar sig uttryck på så många sätt. Och jag ser det mer och mer nu.

Jag lyssnar. Jag delar. Jag växer. För jag vill göra annorlunda.

MCR
Överblick

Ibland behöver man få lite överblick.
Men det är så jäkla svårt. För strapatsen upp kan kännas övermäktig.

Lättare är att inte riktigt klättra så där högt så man ser det som finns runt en utan bara fortsätta snubbla, stöta i och krocka med det som finns där.

Men ibland måste man göra den där klättringen och begrunda det som finns runt en.

Först då kan man se att man behöver flytta bort ännu mer. För det kan finnas så mycket bråte där.

Jag längtar efter fri sikt.
Att se klart.

Men jag måste klättra ett tag till.

Nordäng67
Längtar också...

efter fri sikt och att se klart! Så där som andra verkar kunna göra helt naturligt utan tungt arbete! Bara så svårt ibland att veta hur man får bort bråten! Läser din berättelse med stor behållning! Du fångar allt så bra med dina ord och berör mig så mycket!

MCR
Tack för visad hänsyn

Tack! Vi får tålmodigt göra det som krävs och ta emot hjälp av varandra. Al-anon hjälper mig på min väg. För jag behöver hjälp med att få insikter.

En vän skrev i dag att hon tackade för visad hänsyn. För det pågår vägarbete inom henne. Ombyggnation.

Hon klagade sedan över hur långsamt allt går nu. Nu när ombyggnationen tvingar fram sänkt hastighet på sträckan. Men hon tackade för visad hänsyn.

Tänk att det är så förbannat svårt att ge sig själv den där hänsynen. Att tålmodigt låta det ta tid.

Tålamod är en dygd sägs det. Jag har så lite av det när det gäller mig själv.
För nu ska det väl hända saker! Jag gör ju jobbet. Eller gör jag det?

Jag tror vi måste acceptera att det tar tid med ombyggnationer. De håller mycket sällan utlovad deadline - även om visionerna är storslagna.

Och våra ombyggnationer är igång nu. Vi ska inte bry oss om någon deadline - vi ska låta det ta tid. För vägen kommer bli så mycket bättre nu. Resan dit kommer bjuda på svårigheter och bakslag. För min egen del måste jag som sagt först få översikt för att ens kunna dra sträckan. Men jag vet också att det kommer ge så många nya möjligheter, nya sätt att lösa saker på och nya samarbeten.

Svårt och övermäktigt att göra arbetet på egen hand tror jag att det kommer bli. Och jag tror att det är tungt för de flesta av oss - att vi behöver hjälp. Och jag tar gladeligen emot hjälp nu.

Nordäng67
Ombyggnation ...

var en bra liknelse! Ja man får ha tålamod! Tar också hjälp, så skönt! Är nog omöjligt att klara det på egen hand! Fasade första gången men nu ser jag fram emot dessa stunder, kvalitetstid med mig själv! Får hemläxor efter varje tillfälle så det känns som processen pågår hela tiden! Fortsätter följa din resa!

MCR
Jag tycker så mycket om dig när du är glad

Så sa min son i dag i sängen när vi låg och kramades och småpratade efter sagan.

"Jag tycker så mycket om dig när du är glad. Du är så härlig! Jag känner att jag vill säga något vackert till dig - nu när vi ligger näsa mot näsa och myser, du och jag. Mys är bäst. Ingen protest."

Det var så fint och mysigt. Och jag önskar att jag kunde ge honom det varje dag. Ett lugn och en glad mamma. Det har blivit så mycket bättre. Men ibland är jag så trött. Orkeslös. Ur funktion. Då har jag så lätt för att bli arg och ledsen. Känslor svämmar över helt utan orsak. Det kan gå så fort. Och det är precis likadant för dig. Lilla du.

Men när jag är glad då mår vi så bra allihop.

Jag ska sakta men säkert bygga upp mig själv.
Bygga upp oss.

Bedrövadsambo
❤️

❤️

InteMera
Så fint

Så vackert skrivet! Känner igen det du beskriver, allt barnen vill och behöver är en glad förälder ❤️

MCR
Oförutsägbarhet

Förutsägbarhet.
Det saknades.
För vi visste sällan vad som väntade där hemma. Vi visste inte hur du mådde.
Om du skulle vara den bästa av dig själv. Den svagaste.
Eller den värsta?

Jag försökte vara förutsägbar.
Stabil.
Att lita på.

Glad. Påhittig. Lekfull.
Extra allt.

Men hur jag än försökte kunde jag inte. För jag påverkades ju.
Jag anpassade mig.
Och jag reagerade. Fast jag inte ville.

Så många gånger som jag var så bottenlöst ledsen.
Och lilla du - du ville trösta. Göra mig glad.

- Är du glad nu mamma? Eller är du ledsen?

Röda ögon och blöta kinder blandade med ett leende.

Du ville kunna läsa av. Förstå vilka känslor vi bar på.

Oftast sa jag att jag var ledsen. Att jag önskade att jag var glad. Och försökte förklara.

Lilla du.
Jag har gjort dig orätt.

Nu är jag så otroligt mycket gladare. Och vi behöver aldrig fundera över vad som väntar på andra sidan.

Men du vill fortfarande att saker ska vara förutsägbara. Du läser av. Du vill kunna läsa av.

Lilla du.

Sisyfos
💜

Bästa MCR!
Du har inte gjort orätt! Du har gjort rätt. Du har försökt förklara. Man har inte ansvar för någon annans känslor, det går inte. Inte ens barnens... det enda man kan göra är det du gjort, förklara, och förklara igen. Be om ursäkt när ens eget mående gör dem illa. Jag har jobbat hårt för andras mående... den bästa gåvan du kan ge honom är att frånta honom ansvaret för ditt mående. Och jag tror du gör just det. En toppenmamma känns det som du är. Tänk vad bra du är på att se.

InteMera
Kära du

Du verkar vara den bästa mamman ett barn kan ha! Du har gjort allt du kan för att ni ska ha det bra. Du har varit lessen men förklarat. Barn förstår nog mer än vi tror när vi helhjärtat pratar med dem. Vi är alla bara mänskor med känslor som ibland rinner över, även som mammor. Vi kan inte skydda barnen från alla obekväma känslor och tankar men den bästa gåvan vi kan ge dem är att känna igen sina tankar och känslor och lära dem hantera dem. Exakt det har du gjort!

Stor varm kram till dig, hoppas ni får en mysig fredagskväll ❤️

MCR
Tack för uppmuntrande ord!

Tack för uppmuntrande ord!

Jag kämpar så med att acceptera det som har varit och de val jag tidigare gjorde. Men det är svårt. Jag visste ju redan då hur det påverkade oss att jag stannade - att jag hela tiden flyttade mina gränser.

Och nu är det så tydligt vilka konsekvenser det har fått.
Trots alla rätt så har jag gjort orätt.

Sonen har nu fått tid för neuropsykiatrisk utredning. För han har ingen ro. Han är utagerande. Har svårt att samspela med andra jämnåriga. EHT efter EHT avlöser varandra. Han känner av de mest subtila signaler från sin omgivning eftersom han lärt sig att hela tiden känna av. Skapa förutsägbart i det oförutsägbara. Och visst kan det vara så att han har det i sig, att om han växt upp i en tryggare miljö skulle vara på ett liknande sätt. Men jag vet att mina val har påverkat honom. Och jag jobbar så hårt med det. Att acceptera. Men också att försöka förändra det jag kan.

Min skuld är så stor.

Och jag hoppas jag kan acceptera det inom sinom tid.

Sidor