av Himmelellerhelvette

Himmelellerhelvette
mån, 2025-11-17 - 06:18

Har länge tänkt på att starta en tråd här för att se om det går att hitta andra i liknande situationer.
Att tro att man kan hjälpa sina föräldrar, att känna skuld och skam för att man inte orkar, ångesten när man går in i deras lidande och lider med dem, när man inte kan separera sina egna känslor från deras. Att fått kläm på att man vet om att man är medberoende men ändå återfaller med jämna mellanrum i det dåliga måendet. Hur kommer man ur medberoendet, kan man göra det helt? Hur ser man beteendet i sina andra relationer för har man det beteendet brukar man kunna se att man lätt applicerar det på andra utöver sina föräldrar.

Rike
mån, 2025-11-17 - 12:07

Bra att du tar upp ämnet!
I mitt fall så har jag brutit all kontakt - för att överleva.

Tyvärr kommer ångesten och flashbacks av upplevelser då och då.
Självkänsla och annat påverkat. Kan inte gråta, kan aldrig be om hjälp.
Ilska och sorg över den förälder som valde att serva den beroende istället för att skydda sitt barn.
Medberoende är förklaringen, men ingen ursäkt..

Lite av mina tankar♥️

myssockan
mån, 2025-11-17 - 14:27

@Himmelellerhelvette väldigt aktuellt tema här inne! Jag har inte växt upp med föräldrar med just beroendeproblematik. Men andra problem. Och fler trauman under livet.
Precis som du skriver, är det lätt att hamna i medberoende till partners. Jag har ibland känt att jag är som en magnet för människor med olika problem, mina tidigare partners är som en provkarta över olika störningar och problematiker😂 Men jag läste någonstans att det är inte så att vi nödvändigtvis drar till oss personer med problem, det som skiljer oss från andra är att vi stannar längre. Och detta fastnade. Man tänker och känner att man kan hjälpa och att detta kan fixas. Medan någon annan med mindre läggning/erfarenhet av att leva i medberoende känner att "detta blir för problematiskt, det är inte för mig", och går vidare.

Men det jag försöker jobba med just nu är den här överdrivna följsamheten och förmågan/förbannelsen att hela tiden känna in och anpassa mig efter min partner.
Försöka ställa om mig själv med frågorna: Vad behöver JAG? Vad vill jag göra?

Jag borde väl egentligen inte skriva i den här tråden, för nu är jag ju inne i en ny medberoende relation. Så idiotiskt. Men ja, kanske just därför. Det är så mycket kärlek med i det också. Jag behöver verkligen försöka förstå och jobba på detta...

Vilka tecken och beteenden har du upptäckt hos dig själv? Jag är tycker det är så fint att få läsa om hur andra upplever det.
Kram och önskar dig en fin start på veckan! ☀️🥰