av Ungtjej981

Ungtjej981
mån, 2025-11-24 - 21:50

Min sambo har varit utan alkohol i närmre 3 månader efter att jag ställt ett ultimatum, kändes verkligen som att han tagit sig ur den onda cirkeln och började må bra. Idag fick han ett återfall, hittade honom stupfull. Efter att han sovit och nyktrat till trodde jag vi kunde prata om det, men han pratade mest om att han bara är värd att älskas om han är en viss version av sig själv.

Jag är så otroligt ledsen och vet inte vad jag ska ta mig till, trodde verkligen att allt började bli bra

Ungtjej981
mån, 2025-11-24 - 22:13

Jag förstod när han sökte hjälp att återfall är väldigt vanligt, men det är hur han pratade efter att han nyktrat till som får mig ur balans… hur ska man tänka, jag älskar honom och förstår att han inte mår bra, men på något sätt verkar han inte förstå själv att han inte mår bra, han menar att drickandet är en ”del av vem han är”, och att jag inte älskar hela honom.

När jag satte ultimatum för några månader sen var jag på min botten, i princip hela vår relation har bestått av smygdrickande och gömda ölburkar i olika grad. Jag fick en panikattack och det började gå ut över min prestation på mitt jobb.

Jag känner mig så otroligt ensam, när han är helt väck känner jag mig som den ensammaste personen i världen. Sen menar han att han är i sitt sämsta stadie när han sitter och är stupfull och inte kan forma en ordentlig mening, då är det som att jag är boven som i stunden blir arg, ledsen och besviken när han inte kan prata för sig.

supportivechaos
mån, 2025-11-24 - 22:26

@Ungtjej981 ville bara säga att du inte är ensam. Jag känner med dig och blir så ledsen av att läsa det du skriver. Jag förstår din sorg, besvikelse och förtvivlan.
Hur länge har ni varit tillsammans? Hur länge har det varit såhär?

Ungtjej981
mån, 2025-11-24 - 22:32

@supportivechaos tack, det är så otroligt hemskt att vi har det såhär, men samtidigt lättande att veta att man inte är ensam.

6 år blir det nästa år. Varningssignalerna fanns där i början har jag insett i efterhand, men jag har aldrig varit i kontakt med alkoholproblematik förut så jag insåg (läs accepterade) nog inte förrän kanske 3 år in att han har någon form av alkoholism. Sen har det som sagt pendlat upp och ner, styrs väldigt mycket av hans stressnivå och hur han själv upplever att han presterar i livet. Han har själv förklarat det som att när han får vara full är då han kan slappna av på riktigt, inte behöva tänka

Ungtjej981
mån, 2025-11-24 - 22:37

@supportivechaos enda sedan jag tog upp min oro för första gången, att han kommer dricka såhär när man väl skaffat familj i framtiden osv, så har han sagt att det inte kommer vara så, det är bara nu livet är svårt och han behöver reda ut saker, att han aldrig skulle supa sig full med barn med i bilden, och jag har levt på detta genom hela relationen; att han är medveten om det och egentligen inte vill vara sån. Det där eländiga hoppet har gjort att man gång på gång har förlåtit och gått vidare.

Men som sagt efter vårt samtal idag så känns det nästan som en tvärvändning, nu är alkoholen helt plötsligt en del av vem han är

Rike
mån, 2025-11-24 - 22:43

Så tufft♥️
Har haft liknande o till slut trots sa min en gång att jag väljer alkoholen. Nykter.
(Framför vår relation)
Vi kan tyvärr inte bestämma över andra..
Vid ett tf sa han även att om han haft barn kanske han inte hade missbrukat..

Fundera lite över vad du vill.. men som du säger barn är inte en bra idé…
Det blir en osäker framtid som det ser ut nu.

Kan det vara så att han bara är nykter för din skull?

Kram

Ungtjej981
mån, 2025-11-24 - 22:49

@Rike det är det.. jag har frågat honom många gånger om det är så här han VILL vara, och får alltid att nej det är det inte.. jag har försökt att inte bestämma över honom, mer leda honom åt rätt håll, för att min förståelse är att han vill åt rätt håll men behöver stöd för att nå dit. Det hade varit så enkelt om han sagt att nej, det är såhär jag är och vill vara, men så har det har han ju aldrig sagt..

Nu under tiden han varit alkoholfri så har han sagt själv flera gånger att han mår bättre, tänker inte på alkohol, kommit igång med träning igen, fått massa saker som han vill pyssla med gjort osv. Han är väldigt ambitiös och vill så mycket, så jag kan bara inte förstå varför det blir såhär

Ungtjej981
mån, 2025-11-24 - 22:51

@Rike det gör så otroligt ont, för vi pratar ofta tillsammans om en framtid med familj och hus, utan alkohol, men det är lite som att han är 2 olika personer, en som vill vara eländig och må dåligt och en som vill må bra och vara aktiv

Ungtjej981
mån, 2025-11-24 - 22:55

Känns också som att man är så djupt intrasslad i det här, jag är 28 och börjar känna att vart har tiden tagit vägen.. har vänner och bekanta i åldrarna runt omkring, både lite upp och lite ner, som skaffar barn nu, känns som att vi fortfarande är så otroligt långt ifrån det och börjar bli rädd för att man sitter där en dag och tänker på all tid man slösat om det här skiter sig. Desto mer tiden går ju mindre vill man ge upp, just för att man investerar så mycket tid och energi

myssockan
mån, 2025-11-24 - 22:57

@Ungtjej981 Usch vad tufft. Känner verkligen med dig❤️
Man kanske inte ska dra för stora växlar på just det här han har sagt dock? Det kan säkert vara massa känslor i samband med ett återfall. Kanske känner han sig enormt besviken på sig själv och det här uttalandet kommer som ett förvar.

Jag skulle nog ändå pratat med honom imorrn när han är helt nykter, ställt öppna frågor och sett vad han har att säga.

Men du har ju levt med den här situationen länge nu, och det är fullt förståeligt om du vill gå vidare efter detta. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men kanske bättre för dig❤️

Du får försöka sova lite och se vad han har att säga imorrn. Kram!

Ungtjej981
mån, 2025-11-24 - 23:09

@myssockan ja kan också tänka mig att det är mycket känslor, det är tufft att vara stark och tänka på vad som försiggår i hans huvud.

Han har sagt vid ett flertal tillfällen att han hatar att se mig ledsen och vara orsaken till det.. vet knappt vad som är upp eller ner längre efter alla motsägelser

Kram, tack för allt stöd ni som skriver här i tråden, behövde verkligen det ikväll❤️

myssockan
mån, 2025-11-24 - 23:14

@Ungtjej981 jag förstår det. Herregud så jobbigt. Tycker du inte att det kommer något vettigt imorrn och du bara är trött, kanske du ska testa ett uppehåll från honom och att han får testa att bli nykter på egen hand - om han verkligen vill. Sen kan han ju återkomma😊

Min är alldeles i början av att försöka bli nykter/dricka normalt (med mig) men ser jag att han inte försöker seriöst kommer det bli så för mig med. Man får inte gå under själv i eländet❤️

Rike
mån, 2025-11-24 - 23:15

Du är ung - det blir inte lättare om 10 år och barn har kommit in i bilden och blir utsatta.
Klarar han det ett par år och verkligen landar i nykterhet så kan det ju vara stabilt, men barn ska inte födas in i problem om man kan undvika det. Dessutom innebär småttingar en himla utmaning om man inte mår bra…

Men som ovan skriver försök vila lite, prata med vänner eller alkoholhjälpen.

Thompa_68
mån, 2025-11-24 - 23:16

@Ungtjej981 Jag har flera gånger fortsatt att missbruka alkohol, väl medveten om konsekvenserna för min egen del, av den anledningen att jag hatade mig själv och tyckte att det lika gärna kunde få gå åt helvete. Lite som ett utdraget sätt att avsluta livet. Jag var då väldigt egoistisk och tänkte lite på hur det upplevdes för mina närmaste. Nu har jag äntligen hittat vad som jag i själ och hjärta känner är en varaktig nykterhet, där jag fokuserar på det positiva i livet utan alkohol. En alkoholist kan inte dricka, så är det bara. För att uppnå en uthållig nykterhet måste man finna glädje i livet och inte sakna kickarna och verklighetsflykten som alkoholen ger.

Med mina erfarenheter tänker jag att det avgörande nu är att din sambo direkt återvänder till nykterheten och därifrån arbetar med sig själv för att göra den varaktig. Återfall kan man få, och som @myssockan skriver blir det väldigt turbulent inombords. Det kan ta en tid att sortera tankarna, men att hålla sig nykter är då viktigare än någonsin.

Ungtjej981
mån, 2025-11-24 - 23:19

@Thompa_68 tack för att du delar dina erfarenheter, det är så otroligt svårt att sätta sig in i hans situation.. hur upplever du är det bästa sättet att visa stöd härifrån? Känner mig ofta tjatig, trots att allt är med välmening för hans mående

Thompa_68
mån, 2025-11-24 - 23:27

@Ungtjej981 I grund och botten är det hans eget ansvar och beslut hur han vill hantera det som för mig rätt uppenbart är alkoholism. Ingen, inte ens du som han borde värdesätta mest av allt i livet, kan få honom att inte ta det där första glaset, om han inte själv är motiverad och bestämmer sig.

Om/när han väl bestämt sig tror jag omgivningen kan göra en hel del, med att inspirera till aktiviteter och samtal som väcker positiva känslor och skapar nyfikenhet på livet. Det förefaller som du redan visat mycket stöd i det avseendet. Nu måste han visa beslutsamhet och vinna ditt förtroende för att han tar tag i sin alkoholism och drar de nödvändiga slutsatserna för ett gott liv tillsammans med dig.

fooliehutten
tis, 2025-11-25 - 08:33

@Ungtjej981, rent krasst utifrån det ultimatum du ställde för 3 mån. sedan. Vad blev det av detta? Ni har varit ihop många år härvidlag och har han inte kommit längre med sin drogkärlek på den tiden, så är väl frågan om du inte curlat tillräckligt nu. Du är 28 år ung och kanske vill bilda familj och skaffa barn. Tänk inte så mycket på ”fyllot”, tänk på dig själv som Rike så klokt uttryckt det. Den som borde skriva här är den som valt flaskan, tipsa om forumet och lämna ansvaret för hans val till honom. Styrkekramar till dig🤗

Ungtjej981
tis, 2025-11-25 - 17:44

Uppdatering: kom hem från jobbet och han satt och drack på en 3.5a. Hade ändå något hopp om att det skulle spela ut sig annorlunda idag.

Fick förklarat för mig att gårdagen var för att testa hur mycket han klarar av, för att veta hur mycket han ska dricka vid framtida sociala sammanhang. Vi pratar och jag blir såklart superledsen (skulle säga att jag är högkänslig så gråter väldigt lätt väldigt mycket) och fick kastat på mig att jag överreagerar och att det är ett spel för galleriet att jag sitter och hulk gråter. Med andra ord, han kan inte förstå varför jag blir så ledsen efter ”en gång” (igår)

Kan ni förstå varför jag blir så ledsen eller är jag helt knäpp?

Han menar också att gå ett helt liv utan alkohol är omöjligt