Nystart Version 2

799 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
nystart
Tack

Tack för omtanken. Ekvationen är dock större än så. Nu börjar det lugna ner sig lite, värsta tid en är alltid när svärmor blandat sig i. Frugan har erkänt att hon nog har en depression, svårt att få henne att söka hjälp dock. Jag ska dock arbeta med mig själv i första hand men försöka få henne till läkaren. Skulle behöva gå till läkare jag med. Men ser lite ljusare på livet idag mot för ett par dagar sedan. Hoppet är det sista som överger en.

För övrigt väldigt skönt att se dig tillbaks på forumet.

Kontentan
Svärmor

Utifrån det du skrivit så låter det som att hon är grunden till allt elände, ursäkta mig men den kärringen låter som en riktig jävla häxa.
Hur har det gått med alkoholen under helgen?

Tack, det är skönt att vara tillbaka igen

Självomhändertagande
Präst, kurator, psykolog

Hej, jag hoppar in här eftersom jag läser att du blir uppmanad att prata med någon liksom att du själv säger det. Jag har gått i massor av samtal. Det är hjälpsamt. Börja bara, gå till husläkaren och be om samtal (alla har rätt till ett visst antal samtal med kurator). Be om stöd av psykolog om du vill det. En präst kan också vara ett stöd. Börja bara så kommer det att lossna att jag hoppas att du snart får bra stöd.

nystart

Så kom den där blixten från klar himmel igen. Funderar ju så mycket hela tiden, var på gymmet i fredags och tänkte och tänkte. Insåg att det är över med min fru, började nästan gråta där inne, tror jag inte riktigt orkade ta steget fullt ut så bestämde mig för att det måste ju gå att fixa. Så köpte blommor på vägen hem och bestämde mig nu ska det försökas igen, det kanske inte är henne det är fel på, kanske bara hennes elaka mor. Har haft en hyfsad helg och så när vi tittat klart på tv serien vi följt så frågor hon om en aktivitet vi ska göra imorgon, jag säger att ja den ska vi göra så vi pratar lite om det och sen exploderar hon för att det var hon som tog upp det och inte jag. Jag hade redan räknat med att vi skulle göra den utan att behöva ta upp den igen, men icke nu är man helt värdelös osv igen. Tror detta var dödsstöten för mig, dags att checka ut ur den här skiten.

Drickandet har ju inte gått så bra heller, det tär mer på mig när jag försöker vara vän med henne så dricker efter alla lagt sig.Eller ja, dricker ju lite innan också men när jag blir själv så är det ju bara att vrida på kranen. Detta håller ju förstås inte, jag måste bort. Barnen måste också bort från henne.

nystart
Trots

Trots att jag vet vad hon är och vad hon håller på med är det så svårt. Igen nu på morgonen, kommer ner till frukosten strax efter övriga i familjen och de är mitt i en diskussion om x-boxen. Min fru med kontrollbehovet måste styra exakt när barnen får använda den och hur länge, hon hade kommit på att det endast finns tid för ett av barnen att använda den i 10 minuter ikväll. De började ju genast bråka om vem som skulle få dessa 10 minuter, då hoppade jag in med det självklara svaret - ingen. Ena dottern tappar det helt och börjar bråka för hon vill spela på den ikväll, sen kommer hon med en vit lögn mot mig som hon vet får min fru att reagera - vilket hon förstås gör - för i hennes värld är det mer troligt att jag ljuger och inte min dotter som är ute efter att spela på x-boxen. Det hela spårar ur förstås och allt är mitt fel. Till slut kommer det ju fram förstås att dottern inte talat sanning, men det bryr sig inte min fru om, det är redan för sent. Hon drar in bråket från igår, det hon startade helt oprovocerat, sen hade jag tydligen inte sagt god morgon innan jag försökte medla i x-box bråket. Nej jag har faktist fått nog nu, försökte verkligen mitt bästa i 3 dagar men det ledde egentligen bara till mer smärta och mer drickande. Hon stod och skyllde på barnen att vi kommer skiljas, det är deras fel och mitt förstås. Hon har inte gjort något fel över huvud taget. Hon hotade med att hon ska gå till en advokat för att dra igång skiljsmässan, jag hoppas verkligen hon gör det - dock tror jag inte hon gör det utan kommer vänta ut mig och sen skylla allt på mig. Jag ska iallafall förbereda mig, stannar jag här i ett år till tror jag inte jag kommer leva längre.

Li-Lo
Hej Nystart

Jag hoppas att det är okej att jag skriver till dig. Du har varit med oss några år, delat med dig av dina erfarenheter och stöttat andra.

När jag läser dina första inlägg från 2015 så blir det tydligt att du förändrat dina alkoholvanor markant. Nu står du inför en annan stor förändring låter det som. Du vill inte längre "kriga" om vad som är rätt eller fel eller vem som är skyldig eller inte. Dina barn lever i en konfliktfylld miljö och för dig blir det en trigger att dricka. Du är mån om dina barn och nämner dem ofta här, jag undrar om de har något annat stöd än dig och deras mamma? Kanske behövs det inte samtidigt är det ofta svårt för barn att själva be om stöd då de är lojala sina föräldrar. Barn säger ofta att "allt" är okej om någon frågar. Lika ofta kan de tro att de är orsaken till bråk, att det är deras fel. Barn behöver så att säga aktivt stöd från sina föräldrar för att kunna ta emot det samt få höra ofta av sina föräldrar att det inte har någon skuld i att mamma och pappa inte kommer överens eller dricker. Tecken på att de inte mår bra, kan vara mer konflikter mellan syskon, magont, huvudvärk, inte vilja ta hem vänner, inte själva gå hemifrån för att "passa" på sina föräldrar, stökigt i skolan osv.

Vad tänker du om det jag skriver? Vad tror du kan vara ett bra stöd för dina barn nu oavsett vilka val du gör nu?

Avslutar med att säga att du är en kämpe, det är många gånger du skrivit att du vill fly in i ruset men avstått!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

nystart
Li-Lo

Skriv till mig varje dag om du vill. Tack för ditt jättefina meddelande. Jag ska försöka svara mer utförligt. Jag vet inte var detta slutar men jag vet var det inte kan sluta. Kram till dig Li-Lo

nystart
Hur

Hur ska man kunna göra en reboot om man hela tiden har någon som sätter krokben för en? Igen, mådde rätt okej och bestämde mig för att nu får det vara dags. Nu lägger vi ner den här skiten och försöker även hantera kärringen. Höll mig undan lite först imorse då jag ätit stark mat igår, då brukar hon klaga på att jag luktar illa. Då blir man kallad lat, sen får man ändå skit för att man luktar illa, sen blir man kallad gris och som grädde på moset lögnare för hon har fått flr sig att jag sagt något jag inte sagt. Sen att hon går och berättar för barnen att jag är en lögnare och en illaluktande gris gör ju inte direkt att man mår bättre. Vore det inte för just barnen vet fan om jag inte hade klappat till henne, men nej man är ju trots allt för snäll även om ilskan kokar.

Hur som helst, jag måste kämpa på med att inte dricka. Har inte alls gått bra sista tiden men behöver en start nu med iallafall några dagar i rad nykter. Kroppen tar stryk, psyket tar stryk, med lite nykterhet kanske jag även kan se nyktrare på situationen hemma.

Och till dig Li-Lo, jag återkommer till dina frågor, tack igen för ditt meddelande ovan.

nystart
Största

Största problemet är att jag dricker alldeles för mycket whiskey, har lurat mig själv i flera år att man inte blir fet av whiskey jämfört med öl. Vin dricker jag ju förstås också, men håller jag mig bara till vin så går det åt alldeles för många vinflaskor, det är ju lättare att göra sig av med ett par helrör och ett par flaskor vin i veckan istöllet för 15 flaskor vin, för att inte tala om hur många flaskor och burkar det handlar om när man dricker öl. Jag tror dessutom att min reflux jag fått, kommer från whiskeyn, dricker jag "bara" öl och vin blir den bättre. Så mitt första steg, första steg liksom när man försökt ta det så många ggr, så mitt första steg blir att sluta dricka whiskey, att inte köpa hem det där djävla helröret. Nu ligger jag ju farligt till ändå med många finare flaskor hemma, men jag brukar "snåla" med att öppna dem, onödigt att dricka dyr whiskey när man ändå barfa dricker av en anledning, och det är inte för att det är gott.

Jag och frugan kör något slags maktkamp just nu, ingen av oss vet hur det kommer sluta men båda vet att vi inte kan fortsätta som vi gjort. Jag tycker synd om henne samtidigt som jag verkligen inte förstår henne och varför hon blir elak. Allt kommer från hennes barndom är jag helt säker på, och hennes relation med hennes mamma. Jag har försökt få henne att bryta med sin mamma, men det är ju inte upp till mig och jag kan inte tvinga henne - men varje gång de har haft kontakt så ser jag hur min fru förändras och är riktigt nere och tar ut detta över mig. Jag har försökt att inte ta åt mig så mycket sista tiden, men bitit tillbaka varje gång hon går över gränsen. Har även bara gått ut ur rummet när hon försöker få till ett bråk, detta har faktist fungerat över förväntan då hon oftast glömt bort att hon ville bråka efter en stund och så är vi vänner trots att jag bara gick därifrån, en bra insikt att ha.

Nej förlåt för allt mitt dravel, jag kämpar som sagt på med mina demoner och försöker dra ner på drickandet, tack för att ni finns där och stöttar.

Rosette
Hej nystart!

Du är mitt i en förändring av dina alkoholvanor och har samtidigt mycket annat som sker i ditt liv och som påverkar detta. Helt förståeligt att det uppstår frustration och ilska kring saker som sker. Du nämner också att dessa konflikter är orsaken till alkoholen och ringar in hur det blir som negativa spiraler. Du vill verkligen bryta dessa och du är verkligen i gasen och har tagit många steg kring det!

Jag får tankar när jag läser dina inlägg här och hoppas det är okej att jag delar med mig.

Du beskriver att ilskan kokar, om du inte varit snäll och om det inte hade varit för barnen hade du nog klappat till henne. Besvärligt att bli så pass arg och det är både klokt och modigt att skriva det här. En gissning är att det är ett sätt att försöka bli av med den ilskan och att du innerst inne hur lite det skulle ha löst i din och er situation och att det inte handlar om huruvida du är en snäll person eller inte. Vad tänker du själv kring det?

För att ta det säkra före det osäkra vore det kanske skönt att ventilera denna ilska med någon. Någon som lyssnar, är icke-dömande och kanske kan ge tips om hur du kan hantera de känslor som dyker upp när du blir så arg att du kan tänka att du vill slå till någon. Även om det är osannolikt så är bara tankarna ofta jobbiga att ha och kan på sikt ge känslor av skuld och skam som i sig kan bli ett ytterligare försvårande.

Det finns en stödlinje som tar emot samtal som handlar just om att förebygga risken för att man skulle slå till någon annan och gissningsvis kan de ge sådant stöd där. http://valjattsluta.se/ Du vet ju och känner ju bäst själv vad du är hjälpt av det var bara en idé jag fick. Hoppas det var okej att jag delade med mig av den.

En annan fundering är kring din förändringsprocess kring alkoholen, hur skulle det vara att försöka fokusera ännu mer på den och vad som hjälper dig framåt? Orsakerna är ju såklart en del i det och kan inte ignoreras men ibland är det lite enklare att försöka få ett helikopterperspektiv och påminna sig om, vad vill jag och varför? Och sedan gå åt det hållet. Du gör det redan och är medveten om att det tar energi när du ständigt påverkas av era konflikter samtidigt som du kanske är hjälpt av att besluta dig för ett ännu tydligare sådant fokus.
Nu vart det långt här, men vad tror du själv om det?

Hoppas något av detta blev hjälpsamt för dig!

Ta väl hand om dig och lycka till!

Varma hälsningar

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

nystart
Rosette

Tack för ditt meddelande, men du behöver inte oroa dig för att jag skulle använda våld annat än i självförsvar.

Mitt första fokus är att förändra mina alkoholvanor, sedan om det inte blir bättre med min fru måste jag ta ett beslut om hur det skall bli. Problemet är att jag inte vill/törs lämna barnen med henne längre tider, jag vet inte hur mycket skit hon skulle kasta på dem och om hon skulle få vårdnaden kan jag inte vara där och skydda barnen. Hon är extremt bra på att manipulera så jag tvekar inte en sekund på att hon skulle klara av att måla upp ett scenario där hon vinner ensam vårdnad - om hon vill.

Idag skall jag vara nykter iallafall.

nystart
Prover

Jag har en fundering, om man druckit väldigt mycket under lång tid och sedan slutar. Hur länge efteråt kan man se i prover att man druckit mycket? Hur länge dröjer det alltså tills man kan ta ett prov och visa att man inte är en alkis? Hur påverkas prover om man skulle dricka någon gång ibland efter att ha slutat med dagligt drickande? Tänkte att om det skulle gå till en smutsig process och frun drar upp att jag är alkis, vore ju isåfall bra att kunna visa att man inte är det.

Kristoffer
Hej nystart!

Fint att läsa att du håller fokus på att hålla alkoholen i schack, för att kunna vara en stabil och skyddande förälder. Såg att du hade en fråga om provsvar, närmare bestämt hur lång tid alkoholen kan ge utslag på prover efter att en har slutat dricka. Vi kan inte ge den typen av medicinsk rådgivning eftersom det är så många individuella faktorer inblandade, så det tryggaste för dig är nog att resonera med din läkare kring detta.

Allt gott
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sisyfos
Hur är det?

Hur är det med dig, Nystart?
Jag har tagit hjälp, tog en massa prover på alloholmarkörer men inga gav utslag. Men jag har inte druckit så ofta på senare tid heller så det var väl som det skulle. Det finns väl några prover (CDT )som visar hur konsumtionen sett ut den sista tiden före provet som jag har jag förstått det som. Det värdet ska normaliseras under en inte allt för lång tid tror jag. Och det finns några prover som är väldigt specifika på alkohol, men nåt sånt tog inte jag.
Googla alkoholmarkörer så får du mer info än du behöver. Hoppas att du får ordning på det här nu. Och att välja att inte gå till läkare för att det kanske kan synas på prover är ett mycket dåligt val tyvärr.

nystart
Sisyfos

Som vanligt, tack för dina rader och för att du bryr dig.

Det går upp och ner, mest ner tyvärr. Dricker fortfarande dock, men känner att jag börjar kunna kontrollera det bättre även om det fortfarande är för mycket. Var ute och reste nyligen och stod emot frestelsen att hälla upp dricksglas med whiskey i loungen, för mig är det iallafall ett steg framåt.

Men med frun har jag nog nått en ny botten, det värsta är att hon anser sig helt utan ansvar. Var ute och körde bil och hon tappade förståndet helt och började gapa och skrika på mig medans jag körde, till slut blev det för mycket då jag inte kunde koncentrera mig på att köra längre så knuffade undan henne varpå och attackerade mig fysiskt vilket slutade med rivsår och blåmärken. Inte ens det fick henne att fatta, det vara bara mitt fel för att jag hade knuffat undan henne och hon till och med anser att det var jag som började. Orkar inte längre, men måste få bukt med alkoholen först och främts och sedan när jag kan peka på att det inte blir bättre kan jag ta nästa steg.

admi
Att kunna stå emot riskabla situationer

Att kunna stå emot riskabla situationer och frestelser är ett bra steg! Ju fler situationer som du klarar av att stå emot att dricka ju bättre kontroll får du. Det är tråkigt och lite oroande att höra om situationen mellan dig och din fru. När det blir aggressivitet och våldsamheter på det sättet som du beskriver så finns det en risk att det blir värre och värre.

Vi brukar alltid ge tipset att se till att ha en väg ut ur situationen. Det vill säga att om du märker eller kan gissa att det kommer att bli bråk mellan er så försök avlägsna dig från situationen. Gå därifrån, gör ett ärende eller åk till en kompis eller familjemedlem. Aggressiva diskussioner löser i princip aldrig något. Då är det bättre att prata då hon och kanske även du är lugnare.

Försök undvika att sätta dig i en situation som du inte kan ta dig ifrån, som det blev när ni satt i en rullande bil. Det kan vara bra att planera lite innan. Vad kan du göra om du märker att ett bråk är på gång? Kan du förbereda något eller prata med någon som du kan åka till om det behövs? Kanske kan du t om förvarna din fru och säga att du kommer gå därifrån om det blir bråk på det sättet igen?

Du verkar ha en knepig sits. När jag läser det du har skrivit så tänker jag att du har mycket att förlora på att ett bråk skulle urarta och leda till händelser som du ångrar eller som kan vändas emot dig. Hoppas att du kan ha nytta av något av det som jag skrev ovan. Om du hellre diskuterar det privat så kan du skriva ett meddelande under frågor.

Vänliga hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Sisyfos
Bekymrad

Ja, jag bryr mig och jag blir uppriktigt bekymrad över er situation och över din situation. Det är nog svårt att försöka få bukt med drickandet om man inte har den oro runt omkring sig som du har och att leva med en tickande bomb som du gör låter hemskt. Du har skrivit tidigare att du troligtvis är en HSP, jag känner igen mig i det och har otroligt svårt att inte försöka styra upp när människor runt om kring mig blir stressade eller frustrerade över något. Jag får ett stresspåslag av deras mående och får jobba med mig själv för att inte ”lägga mig i”.
Din situation är så oerhört mycket värre. Hon tvingar in dig i sitt mående och där är ni nu. Klagar hon på att du dricker? Hotar hon dig med det nu? Vi har tidigare haft ganska likartat förhållande till alkohol har jag fått intrycket av och jag dricker mycket sparsamt nu och det syns inget på alkoholmarkörerna. Du kan också sluta. Räkna vita dagar och öka den varje vecka. Precis som du skriver så går det att välja bort. Tror att jag t.o.m. hällt ut. Men det är svårt när man måste koppla bort sitt huvud för att man inte orkar med livet omkring.
Magnus här på ah sträckte ut en hand. Ta den, för dig, dina barn och även din fru. Det låter ohållbart och jag vet hur svårt det är att sluta även om det inte är kaos runt omkring. Och som jag har skrivit tidigare, du verkar vara en så fin person. Låt inte alkoholen ta över det.

nystart
Tack

Tack till både Magnus och Sisyfos för era meddelanden. Båda värda hur mycket som helst. Jag tror faktist det gått in lite i min frus huvud att det som hände var oacceptabelt även om hon vägrar erkänna det. Helgen har varit bättre så kanske kan det gå i rätt riktining. Just nu hoppas jag att hon kan hålla sig lugn ett tag så jag kan släppa stressen runt hennes beteende och koncentrera mig på att må bättre själv. Denna veckan har jag som mål att få in några nyktra dagar, helst hela veckan men dumt att sikta för högt så tar en dag i taget. Jag ska även försöka pallra mig till gymmet några dagar, har även bokat in massage en kväll för att riktigt sätta fokus på mitt eget välmående. Sen om jag trampar på en mina som briserar så ska jag försöka att hålla huvudet kallt och inte stressa upp mig.

Tack till alla som bryr sig.

nystart
Laddat

Har laddat upp med hela reparationskittet nu, bara att köra så det ryker. L-Glutamin, B-Vitamin, Milk Thistle och Q10 till att börja med. Några fler vitaminer som kan rekommenderas efter en längre tids drickande?

Pratade även lite med frun och jag är ganska säker på att hon är inne i en djup depression just nu. Hon vägrar dock gå till läkare då hon inte tror medeciner hjälper, eller att hon blir fast med medecinerna och att prata med någon tror hon inte hjälper heller. Jag vet inte hur jag ska kunna övertala henne att söka hjälp, kanske genom att jag själv söker hjälp mot min egen depression (ganska säker på att jag har en släng av depression och att det är en del av anledningen till mitt drickande). Hur som helst, hjulen har satts i rull och nu finns bara en väg och det är den mot ett bättre mående. Jag säger inte att jag ska bli helnykter, det är ett för stort steg just nu, men jag ska fylla på med vita dagar och må bättre både fysiskt och psykiskt.

Andrahalvlek
Depression

Jag har skov av depression. Årstidsbunden i yngre år, utmattningsdeprimerad två gånger, och perioder av depression från och till däremellan. Förlamande jobbigt.

Jag är helt säker på att jag ”ärvt” en nedsatt nivå av serotonin av min pappa. Han var deprimerad större delen av sitt liv. Självmedicinerade med alkohol, som gjorde depressionen värre.

Jag skulle aldrig klara mig utan SSRI-medicin, som höjer serotoninet. För mig är det som gips på ett brutet ben. Men försöker jag sluta med medicinen kommer tyvärr depressionen tillbaka, så jag vågar inte sluta med medicinen.

Nu när jag är nykter hoppas jag att hjärnkemin stabiliseras. Alkoholen fuckar upp serotoninsystemet. Nivåerna stiger under ruset och störtdyker dagen efter. Även dopaminet, som är ett ”igångsättningshormon” påverkas. Man blir apatisk och håglös.

Och det tar lång tid av nykterhet innan systemet stabiliseras. Har jag läst.

Samtal hos psykolog har jag haft regelbundet i många år, av typen KBT (kognitiv beteendeterapi). En viktig sak vid depression är nämligen att faktiskt GÖRA saker, sätta upp små delmål, verkligen tvinga sig att planera in saker, umgås, träna osv. Till slut vänder det, det gör det alltid.

Kost, motion, sömn är förstås viktiga byggstenar i grunden.

nystart
Andrahalvlek

Tack för ditt svar. Hur fungerar SSRI-medecin och finns det biverkningar? Vad jag hört så börjar man ta t ex betablockare så kan man aldrig sluta med dem, eller är det också en myt? Nu vet jag inte om dessa är samma sak eller inte.

Andrahalvlek
Nä, det tror jag inte

Att betablockerare och SSRI är samma sak alltså.

SSRI innebär att upptaget av serotonin ökar i hjärnan. Det är lågt serotonin som gör att man blir deprimerad.

Alkohol ökar serotoninet, då mår vi toppen. När vi är bakfulla störtdyker nivåerna, då mår vi botten.

Det som medicinen gör är att det påverkar receptorerna i hjärnan som tar emot serotonin att ta emot serotonin-molekylerna som finns fler gånger. Det finns inte så många, men de återanvänds med hjälp av medicinen. Enkelt förklarat alltså, jag är ingen läkare.

En vanlig biverkan är att man mår mycket sämre när man har börjat med medicinen. Svår ångest blir ännu svårare. (Men en del reagerar inte alls negativt.) Det tar normalt två-tre veckor innan kroppen vant sig. Samma sak när man höjer eller sänker dosen.

Det är därför väldigt olämpligt att sluta med medicinen abrupt. Och jag är tveksam till att sluta överhuvudtaget eftersom jag ogärna vill tvingas börja med medicinen igen, med tanke på hur jobbigt det är att sätta ut och in den.

Senaste tio åren har jag trappat ut sakta några gånger. Efter tre mån har jag blivit deprimerad igen. Allt känns nattsvart. Inget annat har förändrats i mitt liv. Därför har jag dragit slutsatsen att bristen är kronisk hos mig. Vissa behöver insulin för att må bra, jag behöver serotonin.

Man får motverka de jobbiga biverkningarna med träning, det är effektivast. Och sen får man härda ut helt enkelt, ha tillit för att det blir bättre.

Med medicinen funkar jag normalt. Känner mig varken avtrubbad eller euforisk.

Efter några månaders nykterhet hoppas jag dock kunna trappa ut medicinen igen. Eftersom alkoholen fuckar upp serotonin-systemet så hoppas jag att det ska läka nu när jag är nykter.

nystart
Vet

Vet inte vad som hände, mådde på topp och plötsligt slog det slint och autopiloten köpte hem ett helrör med whiskey. Refluxen tillbaks som ett brev på posten och jag fattar fortfarande inte vad som hände, 2 kvällar med en date med den där flaskan (och vin förstås). Undrar om inte enda vägen ut är totalstopp och att söka hjälp, men jag törs inte erkänna det för mig själv och där liggert problemet. Hur mpnga gånger jag än sagt att jag kapitulerar eller fått nog osv så har jag aldrig vågat erkänna fullt ut för mig själv. Om jag är alkis och inte kan dricka mer, tänk på allt gott jag går miste om? Den där fina champagnen, den nya IPAn alla pratar om, det där fylliga röda till köttet....... den där halvlitern med whiskey som gör att jag tappar omdömet, missar flyget, mår skit dagen efter, slutar med bråk med frun, tömmer plånboken...... ja egentligen är det ju ett ganska enkelt val om man tittar på för och nackdelar, dum i huvet är man ju. Har allt som oftast börja dricka tidigare och tidigare på dagen när jag är ute och reser, på en flygplats är det ju ingen som höjer på ögonbrynen om man dricker öl på förmiddagen (kl 9 liksom), fortsätter att dricka tills man kommer fram och är lagom mosig och sedan bara fortsätta. Dricker aldrig dagtid när jag är hemma, startar aldrig före kl16 och blir aldrig eller oftast inte full förrens alla gått och lagt sig. Det som skulle bli en skärpning har egentligen bara rullat på, slutade som sagt med starkspriten men plötsligt kom ett sånt där sug som bara inte kunde stoppas. Usch.

Ursäkta allt dravel igen, vet inte vad jag ska skriva men ett slut måste det bli.

nystart
Det

Det jobbigaste är ju att jag sitter med alla pusselbitar och vet precis vad jag borde göra, men varför gör jag det inte frågar jag mig hela tiden. Hur jag än vrider och vänder på det verkar jag alltid glömma en av pusselbitarna vilket alltid leder till samma resultat. Jag glömmer gång på gång den viktigaste biten, den att det inte går att bara sluta utan samtidigt måste ett substitut fram. Det går inte att bara traska runt i huset utan något att göra, då blir tristessen för stor och flaskan åker fram. För att lyckas måste jag lägga upp ett schema med aktiviteter, belöningar osv. Jag måste ha en anledning varje kväll att inte kunna dricka, ska det vara så djävla svårt?

Andrahalvlek
Exakt

Du har alla pusselbitar. Upp på hästen igen!

Visst är det mycket alkoholrelaterat som du får avstå från om du blir nykter, men det man ev går miste om ifall man fortsätter att dricka är värre. Hälsa, jobb, relationer. Det var där jag landade till slut.

Ska inte ropa hej på något sätt, bara nykter dag 19 idag. Men jag är nyfiken på att samla på mig nyktra erfarenheter. Det känns verkligen som beslutet är väl grundat inifrån och ut.

nystart
När

När man får skit för allt oavsett vad man gör känns det ju som det kvittar. Kan ju lika gärna ha henne klagandes på att jag dricker för mycket än att få skit för något annat. När jag är nykter så klagar hon på att jag jobbar för mycket, är på gymmet för mycket, är nere i affärn för mycket, reser för mycket, lagar mat för länge, slösar tid på att leka med barnen i parken, slösar för mycket pengar på XY och Z. Känns så otroligt jobbigt att lägga så mycket energi på att komma undan drickandet och sedan få precis lika mycket skit ändå för något annat, kan ju lika gärna fortsätta dricka och få skit för det, det är iallafall lättare att acceptera då det iallafall är sant. Har precis haft en sån där omgång med henne igen, samma sak varje gång - att jag inte lär mig alltså - denna gången kom det lite som en blixt från klar himmel igen. Plötsligt säger hon bekanta till henne har sagt att jag flyger för mycket och ska tänka på flygskam. Då jag inte höll med så spårade det ju förstås ur och slutade med att jag inte bara skulle sluta flyga men också be om ursäkt för att jag inte höll med och sen blev jag förstås kallad fet och ful och resten igen. Varför hart jag inte flyttat eller kastat ut henne?

Andrahalvlek
Jobbig sits

Det låter onekligen som ni förpestar tillvaron för varandra 😔 Kan du försöka beskriva samma sak för henne som du just beskrev i ditt inlägg? När ni har en lugn period. Du ska inte ta upp det under bråk.

nystart
Andrahalvlek

Nope, fungerar inte. Har sagt till henne hure många ggr att jag inte accepterar hur hon behandlar mig men hon antingen skiter fullstänigt i det eller behandlar mig ännu sämre. Har väl i princip kastat in handduken, tycker inte att man ska behöva böna och be för att ens andra hälft skall behandla en med respekt. Får härda ut en stund till men måste ta ett beslut om jag ska försöka kasta ut henne eller om jag ska fly.

Andrahalvlek
Oavsett vilket

Oavsett vad du bestämmer dig för - stanna kvar, kasta ut henne, eller fly - så klarar du det bättre om du är nykter!

nystart
Andrahalvlek

Jag behöver absolut ta tag i drickandet, jag behöver vila utan alkohol. Men utan snuttefilten blir det dagliga livet med frun outhärdligt. Dålig ursäkt ja visst men det är stressen här hemma jag inte klarar av, att vandra på det där minfältet och hennes humör kan skifta från bra till dåligt till bra 5 ggr om dagen. Vore lättare om hon var elak hela tiden istället för att varva elakheterna med att vara bra, det gör en bara konfunderad och helt omöjligt att kunna ta ett beslut och hålla fast i det. Jag funderar allvarligt på att boka en semester själv för att vila upp mig, är dock rädd för mig själv att jag bara skulle utnyttja det till att dricka ändå.

Sidor