Nystart Version 2

799 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
nystart
Eller

Eller också väntar jag på att något tillräckligt stort skall hända som gör det oundvikligt och att jag bara tar en väska och går, vet inte om jag undermedvetet bara väntar.

Andrahalvlek
Risk för det

Och vid en vårdnadstvist vill du inte att hon använder ditt drickande mot dig, så desto viktigare att du är nykter. Vid 12 års ålder tror jag barnen får välja själva. Tror. Har ingen personlig erfarenhet alls.

Men som någon innan sagt - fokusera på det du just nu kan påverka. Det vill säga att vara nykter!

nystart
Hur som

Hur som helst, min viktigaste kamp är den mot alkoholen. Läste lite i min första tråd här och i början på denna, börjar närma sig 5 år nu som jag hållt på med detta, sluta, börja, trappa ner, trappa upp, full, nykter osv. Orkar verkligen inte med detta mer. Jag måste sluta upp med det här d-a slentriandrickandet hemma. Jag måste bygga upp mig själv, acceptera motgångar utan att supa till det. Ett av mina största problem är att jag hela tiden får dåligt samvete för allt mellan himmel och jord, kan sitta och tänka att allt är åt helvete och varför gjorde jag si eller så. Sen när jag har så många i min närhet, fru, dotter, föräldrar och syskon som hela tiden spelar på det och verkligen kör offerrollen för minsta lilla. Minns en gång för många år sedan när vi skulle fira ett av barnens födelsedag, vi köpte en fin princesstårta som barnet valde och var jättelycklig över. Men när det var dags för tårta så ställde deras farmor fram massa hembakade stora muffins som min syster bakat, när jag vänligt sa att vi vill bara ha tårtan framme så blev de jättesura och i princip förstörde hela kalaset med att sitta och sura och ge mig arga blickar. Året efter hade de förstås kommit ihåg det hela och innan vi ens hade en chans att säga något hade de dukat fram hela bordet fullt med kakor och bullar när tårtan skulle fram. Det var förövrigt sista året vi firade barnens födelsedag hos deras farmor. En annan historia, när vi flyttade in i huset. Hela trädgården var helt vildvuxen och när jag, fru och barn skulle bort över en dag säger svärföräldrarna att de ska röja i trädgården. Jag bad dem snällt att inte göra det för jag ville vara först att jobba i vår trädgård och se vad som fanns osv. När vi kommer hem på kvällen har de spenderat hela dagen i trädgården och börjar direkt med att berätta allt vad de gjort och vad som behöver göras. När jag påpekade att jag sagt åt dem att inte röja i trädgården var jag den otacksamme djäveln och jag skulle skämmas.

Jag vet, det jag skriver ovan är kanske småsaker - men när det alltid är någon som ska trilskas för minsta lilla grej för att få sin vilja fram på bekostnad av vad jag vill tär det verkligen på krafterna. Att aldrig någon lyssnar på vad jag vill, och om de lovar att göra som jag vill så gör de ändå tvärtom bakom ryggen.

Men, nu är det viktiga som sagt att må bra. Det är mitt mål. Att må bra. Sen får relationer med alla andra bli som det blir.

Min tur
Offer?

Är du ett offer? Du kan aldrig ändra på någon annan, bara på ditt eget sätt att agera. Den dagen du bestämmer dig för att inte låta dig bli behandlad illa är din fru och övrig familj tvungna att agera annorlunda, eftersom du bestämt dig för att inte längre vara ett offer.
Och den dag du bestämt dig för att sluta dricka, finns det hjälp att få🙏
Jag menar på riktigt bestämt dig!
Och du, dina barn älskar dig och de får bo hos dig om du är nykter. Då har mamman inget att säga till om.
Har själv varit i vårdnadsprocess där jag erkänt mitt missbruk men oxå tagit hjälp och det har aldrig varit tal om att jag skulle mista vårdnaden. Däremot har soc varit väldigt noga med att min dotter ska ha trygghet och må bra och som mamma är jag tacksam för det!
Att ens barn ska må bra och att de har rätt till trygghet, stabilitet och lugn och ro för att utvecklas är den största motivationen man kan hitta, när man tagit sitt beslut.
Allt gott och väl menat🌸

nystart
Nja

Tack för vad du skriver, men nej jag anser mig inte vara ett offer men min fru anser sig defenitivt vara ett offer. Jag har sagt ifrån och utsätter mig inte längre för saker som förut gjorde mig ledsen, jag sätter inte mig själv sist längre. Men jag kommer ihåg när det var som värst så klagade min fru på att hon var trött på att hamna i mitten mellan mig och hennes föräldrar, hennes mamma behandlar henne som om hon fortfarande är ett barn och skiter fullständigt i vad jag tycker och säger. Nu håller hon sig undan, för hon får inte styra och ställa här och då vill hon inte ha kontakt.

Jag hoppas förstås fortfarande att det ska reda ut sig mellan mig och min fru, tror trots allt att den stora boven i dramat är hennes mamma som hela tiden försöker ställa till med bråk och varje gång vi träffar henne så får min fru en mindre depression. Jag älskar henne, men alla bråk genom åren (de mest allvarliga iscensatta av hennes mamma) har satt spår.

Tror jag borde se en hjärnskrynklare, min fru också, kanske parterapi kan vara ett första steg.

Torn
Jobbigt

Hej! har följt dig ett tag, och du har det inte lätt, den saken är klar. Jag tycker såsom flera andra här att du måste lägga av med drickandet först. Ta tag i resten senare när du har varit nykter ett tag, det blir mycket lättare då. Jag tror du hade mått bra av att komma i från vardagen och jobbet ett tag. Kanske ta ledigt eller sjukskriva dig någon vecka och hyra ett torp/stuga någonstans. Komma i från allt som stressar/triggar dig att dricka och ha en chans att ta det lugnt och fundera ordentligt, ta långa skogspromenader mm. Se till att det finns nätteckning bara så du kan fortsätta läsa/skriva här😉. Inte ta med någon alkohol dit och ge dig fan på att sluta dricka.💪 Ett drastiskt tips kanske, som inte passar dig, men själv gjorde jag något liknande när jag hade bestämt mig för att lägga av, och det funkade utmärkt.

Eller så går du till en hjärnskrynklare om det känns bäst. Huvudsaken är trots allt att du blir nykter.

Håller tummarna för dig!

nystart
Torn

I teorin har du helt rätt, men i praktiken fungerar det inte. 2 veckor borta för att komma tillbaks till samma vardag, skulle hålla en vecka max.

Vet inte om jag kanske skulle sluta skriva här ett tag då det är alldeles för svårt att beskriva helheten och att då blir det svårt att fokusera. Ska fundera lite på det, men tack till alla som bryr sig.

nystart
Vad

Vad jag menar, det är väldigt svårt att skriva och dela med sig när det är omöjligt för de som inte varit med en Narcissist att förstå hur det verkligen är. Jag har nog de senaste 10 åren men mer och mer på sista tiden flytt denna värdelösa verklighet med alkohol. Håller inte längre, vill inste slösa bort mer tid på detta. Som ni skriver, steg 1 är att nyktra till och steg 2 att lämna min demon. Kan inte släppa garden igen så aldrig mer dricka när hon är i närheten. Igår passerades en gräns igen, hon drog med mig över gränsen, kommer aldrig tillåta detta igen. Hon anser sig helt skuldfri, det är hon inte, men det kommer aldrig bli någon ändring. Imorgon skall barnen med skolan på en heldagsutflykt, jag ska med och hjälpa till. Ena dottern sa på väg till skolan att imorgon kommer bli en så bra dag för då kommer hon inte träffa sin mamma på hela dagen.....

Sisyfos
Så sorgligt

Att skriva eller inte härinne är ju ett val att göra, samtidigt så tänker jag att även om folk inte förstår helheten så är det kanske bra för ens egen skull att skriva. För att få perspektiv. Din fru borde försöka sig på det...
det låter så hemskt när du skriver vad barnen säger. Bryr sig din fru om sådana kommentarer? Sorgligt är det i alla fall.
Måste du sluta först... kan du inte lämna direkt. Förstår inte hur du ska lyckas att sluta med det liv ni har nu.

nystart
Sisyfos

Återigen, tack för dina instick.

Vad barnen säger skiter hon fullständigt i, de har fel ändå tycker hon. Eller, om de säger något elakt kan hon ta på sig offerkoftan något fruktansvärt och gömma sig i sovrummet och om jag inte "straffar" dem är jag också fienden. Jag har verkligen nått botten nu, det går inte ens att beskriva hur hon tömmer mig på minsta lilla energi. Allt, och jag menar precis allt handlar om henne och vad hon vill. Jag har bestämt mig att jag vill inte leva såhär, tittar jag krasst på det så tror jag att hon är farligare än alkoholen för min egen hälsa.

Så för att svara på din fråga, nej jag måste inte sluta innan jag lämnar. Jag har varken tid eller ork för det. Ska försöka minimera tiden med henne medans jag hittar på en plan. Kosta vad det kosta vill men kanske är värt att boka in på närmsta hotell för en månad bara för att få distans.

Andrahalvlek
Ett tips!

Jag vill tipsa dig om Michael Larsen, relationscoach, som har en jättebra sida på Facebook, och en jättebra blogg.

(redigerat av admi, borttagen länk)

Han skriver mycket om hur det är att leva ihop med en narcissist och hur man kan tänka och agera. Han ordnar webinar i frågan, och ger även personlig konsultation.

Hoppas att du får en så lugn helg du kan få. Nykter. Och hotell är nog extra billigt just nu btw.

nystart
Tack

Tack andrahalvlek. Nej har inte varit nykter, klarar fan inte av det under nuvarande omständigheter. Dock nöjd med kvällen då min fru hållt sig för sig själv. Ena dottern, hon som normalt är ganska "lojal" mot min fru blev arg och sa åt henne att sluta vara så elak och att sluta bråka. Efter det var det jag och barnen resten av kvällen. Det tragiska är att de hellre är med mig även om jag skulle vara helt asfull än att vara med min fru när hon är som hon är. Det svider.....

Sisyfos
Er onda spiral

När du började skriva här skrev du ganska lite om den här situationen med din fru så vitt jag minns. Det känns som om den blivit värre och det är ju oroväckande.
Hon verkar bara bli argare och argare. Är inte hon bekymrad över det? Ilska kan ju ha lite olika orsaker, du skrev tidigare att hon valt bort behandling... det är ju inte ok, hon måste göra något. Kan ni komma överens om att ta hjälp båda två, hon för humöret och du för alkoholismen?
Barnen väljer dig även om du druckit och det är riktigt, riktigt tragiskt. Ni måste få hjälp på något sätt. Det är en sån ond spiral ni befinner er i och för barnens skull behöver ni sätta stopp för det här.
Fast det där vet du redan, men barnen kan verkligen inte må bra i det här. Ta dem därifrån.

nystart
Sisyfos

Tack igen för ditt vänliga meddelande. Orkar inte skriva så mycket då jag inte riktigt vet ut eller in just nu. Enligt min fru har hon inga problem och hon har rätt att skrika och vara arg om hon vill, att jag och barnen säger tvärtom skiter hon fullständigt i. Som jag skrivit förut, jag är helt säker på att hon är narcissist och hon kommer aldrig se att hon gör fel. Att jag sen kan dricka utan att hon egentligen bryr sig betyder ju för mig att hon faktist inte bryr sig om mitt mående, enda gången hon klagar på mitt drickande är om det direkt påverkar henne. Jag vill inget hellre än bryta och starta om med barnen, men jag vet inte hur jag ska kunna komma ifrån henne med barnen i behåll. Just nu är det ju ändå helt kört med situationen vi är i att vi måste sitta hemma hela tiden.

nystart
Rutiner

Sista tiden i detta virusstängda samhälle har det verkligen gått utför, har hamnat i något slags vakum och det enda jag kan få mig till att göra är att så fort arbetsdagen är över är att öppna en öl. Normalt dricker jag inte så mycket öl, men för att bota tristessen har jag köpt hem massor med öl. Vin också för den delen. Det här håller ju inte. Hur mycket skit allt annat är och hur tråkigt det än är så är det dags att ta tagi det hela. Jag behöver bryta den här ovanan nu, och det fort. Jag lär ju inte kunna ta itu med frun förrens allt det här eländet är slut, men innan dess vore det ju bra att ha tagit tag i det jag kan ta tag i, dvs alkoholen. Min tanke är att som första steg att börja springa, med gymmet stängt så finns ju inte det alternativet längre. Så mitt mål är att så fort jag slutat jobba ska jag dra på mig träningskläderna och ut och svettas, inte öppna en öl. Om jag bara kan bryta för en dag så kanske jag kan göra det igen en dag till. Hoppet är som sagt det sista som överger en, även om allt ser nattsvart ut.

Ledsen igen för att svammel och alla misslyckanden.

Andrahalvlek
Lika för många

Jag tror att massor som läser här på forumet känner igen sig. Många läser utan att själv skriva något. Det är jättebra att du sätter ord på den kampen som många har just nu.

Det är kanske läge för en runstreak? Man springer varje dag, minst 20 min eller 1,6 km. Finns en väldigt aktiv grupp på Facebook där du kan inspireras.

Ta på sig träningskläderna och ge sig ut direkt efter jobbet är perfekt!

Heja dig!

nystart
Vet inte

Vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara hur det är att leva med en narcissist. Alla era råd är väldigt goda och skulle säkert vara guld värda i en "normal" situation. För att svara på din fråga Sisyfos, ja jag tror hon alltid varit så här men jag har gjort allt för att passa in och undvika bråk. Läser man om detta så förstår man inte vad som händer när man lever med en narcissist. Jag började vakna upp med insikten att något var fel för kanske 8 år sedan. Men det har tagit mig ändå till sista året att förstå vad det är dom är fel. Jag kan välja på att vara min fru till lags men försaka vänner och familj och mig själv. Eller också kan jag välja att inte vara henne till lags och konstant leva i en krigszon. Sista åren har det varit krigszon, det tär något fruktansvärt men jag har iallafall lite av ett liv.

Just nu har jag inget val annat än att hörda ut, går ju inte att bryta just nu i rådande situation. Men jag kommer mer och mer till insikten att jag måste bort från detta. Jag förväntar mig inte att ni ska förstå hur det är att gå på äggskal hela dagarna och hela tiden sitta i moment22 där vsd jag än väljer betyder bråk.

Just nu handlar det om damage limitation.

nystart
Jahapp

Spårade ur igen för ett par kvällar sedan, jag hade inte låst köksdörren, hon får fnatt och börjar gapa och skrika om varför dörren inte var låst. Orkade inte argumentera så gick och satte mig i ett annat rum. Hållt mig undan henne ett par dagar medans hon gått runt och skrikit och svurit på allt och alla. Försökte lugna ner det imorse med att be om ursäkt för att jag inte låst dörren (trots att jag troligen skulle gå ut med soporna senare) och bad henne att sluta skrika för allt och inget. Hon svarade förståss med att skrika på mig att allt är mitt fel och att dörren måste hållas låst och att hon inte alls hade skrikit. Har gått och satt mig i ett annat rum med mitt jobb igen, orkar inte med att hon skriker hela tiden för minsta lilla, tror inte att barnen mår särkilt bra av detta.

Andrahalvlek
Ledsamt 😢

Oerhört ledsamt att läsa hur ni har det. Din fru kan verkligen inte må speciellt bra 😔 Och inte ni heller givetvis. Dysfunktionell familj.

Min tur
Det låter som om ni har det

Det låter som om ni har det väldigt jobbigt!
Och jag tror som du, att barnen far illa. Av båda era beteenden så frågan är vart de ska vända sig.
Det positiva med isolering och kommande ledighet är att det faktiskt finns tid för dig att planera en separation, tillfälligt eller bestående. Leta nytt boende till exempel för dig eller för frun, prata med varandra om hur ni ska ha det. Kan barnen kanske vara hos far el morföräldrar så att ni får möjlighet att prata, gapa och skrika om så behövs.
Tänk på att om ni ska ha delad vårdnad behöver du sluta dricka så jag tror inte på att din lösning att ta tag i en sak i taget, de hänger liksom ihop.

Sisyfos
Skrik

Usch Nystart, hur ni har det. Ni tycks verkligen vara i en situation där det är normalt att skrika och ha högt tonläge, särskilt din fru verkar säga allt möjligt och omöjligt. Jag har skrivit det förut men jag växte upp i en familj där vi gjorde på det viset, om än en lite mildare variant kanske. Inte bra någonstans. Min syster blev en mycket arg tonåring, medan jag försökte se till att alla hade det bra så att bråken inte började. Så funkar jag fortfarande... får ett oerhört stresspåslag när sambo och barn blir irriterade övar att nåt inte funkar eller när de blir stressade. Curlar då allihop, ganska tröttande och onödigt. Gentemot föräldrar och syskon har jag fortfarande det beteendemönstret. Ilska och skrik ligger nära även från min sida.. men med Orkar inte med skrik här hemma. Gjorde ett undantag igår och skrek på sonen. Han är inte alls van vid det och tror att jag är jättearg. Blir snabbt en väldigt tråkig stämning. Så när jag läser hur ni har det blir jag verkligen bekymrad. Här hemma har jag några tonåringar, så det är klart att det är bråk ibland, men jag nappar väldigt sällan och då ser man också vilka skitsaker det bråkas om... hakar man på och säger emot så bråkar man plötsligt om vem som inte låste dörren... eller nåt annat lika oviktigt för oavsett om det är så eller inte så vill ju alla vara duktiga och uppskattade. Skrik och gräl på de man älskar kommer aldrig att göra dem bättre, tvärtom. Å så tjafsar men om nåt totalt oviktigt istället för att gå till botten med det egentliga problemet.

Din fru verkar ha ett kontrollbehov utan dess like och verkar inte inse alls att hon inte är ofelbar. Det känns inte som om du nånsin kommer att kunna ändra det.
Kan du leva med det och få det att fungera?
I mina ögon verkar det inte så... barnen dina verkar vara lite mindre, men herregud när de blir tonåringar, eller så vågar de inte heller bråka med din fru för hon har ju ingen stoppknapp och skriker så elaka saker och det tär. Det tär på dig för att hon vet ju exakt vad du blir ledsen av och hon vet med all säkerhet vad barnen blir ledsna av. Är det viktigare för henne att leva ut sina känslor så kommer hon att knäcka barnen. Hon är vuxen och borde veta bättre, men uppenbarligen inte. Ni kan bara inte fortsätta. Barnen dina tar kanske efter fruns beteende och när tonåringar (som ju ofta är lite jagfixerade) bråkar, ja då får du kanske obehagliga sanningar och extra elakheter även från dem. Ni är inga goda exempel nu varken du eller din fru. Jo, du gör absolut det du kan men jag tror att du och barnen måste ur den här karusellen innan det blir ännu värre med barnen också i det här. Jag hoppas Nystart att du slutar dricka för man får så oerhört svårt att ta tag i problemen när man marinerar i alkohol. Allt skjuts upp, i alla fall för mig. Det blir också uppenbart när man som jag dricker några dagar då och då. Startsträckan till att ta tag i saker blir lååång under de perioderna och man mår så mycket bättre när man får ändan ur vagnen. Hoppas att du kan få nån ordning på det här, finns det nån som kan hjälpa dig tror du?

nystart
Tack

Tack för era fina kommentarer. Jag läser men har tyvärr inget positivt jag kan skriva just nu.

nystart
Käftsmäll

Käftsmäll igen. Dum som man är försökte jag bortse från allt och försöka ha en bra kväll med frun. Nu vet jag att det spelar noll roll om jag är nykter eller dyngrak. Ena dottern tappade humöret med datorn, började slå på den.... Jag gick och så ifrån och försökte förklara att så kan man inte göra och nu är det dags att gå och lägga sig. Självklart trilskas hon och jag försöker diplomatiskt berätta vad hon gjort fel och vad som ska hända.... frugan rusar in och skriker på dottern att hon är det ens och det andra och att hon förstört kvällen för mig och henne. Sen stormar hon in i sovrummet och låser in sig. Har kramat och tröstat barnen och tror de sover okej nu. Tror jag ger upp.

nystart
Allt

Allt det här har spårat ut till att handla om min relation till min fru. Jag behöver lösa den förstås, men det är alkoholen som det handlar om här. Jag kommer hålla mig borta ett tag, ingen mening att jag skriver här så länge jag inte kan vara nykter. Visst jag är ju inte redlös och håller det inom ramarna, vad de nu är, men jag återkommer när jag är redo. Antingen i denna tråden, i en ny, eller med ett nytt namn.

Tack alla, tack för allt pepp, tack för att ni finns. På återseende! Kram

Sisyfos
Sitta fast

Problemet Nystart är väl att din alkoholkonsumtion och anledningen till att du dricker hänger så starkt ihop med din relation. När dina inlägg handlade mer om att sluta dricka för länge sen så tyckte jag att vi verkade ha lite likartat dryckesmönster eller ja... inte så mycket sug mer vana. Kan egentligen lika gärna avstå men gör inte det. Jag har egentligen en väldigt bra period, dricker sällan och då hinner man fundera mycket över varför... jag tror att jag dricker för att jag inte vet hur jag ska ta mig framåt, jag vet inte hur jag ska komma vidare. Jag försöker olika vägar, men det går inte riktigt, För mig handlar det om fysiska problem som jag inte får nån förklaring på, så en separation är inte aktuell... Jag måste alltså lära mig leva med det. Du sitter fast av en annan anledning och hittar inte vägen ut ur relationen, utan tar vägen till flaskan för det blockerar ju så att du får ro. Samtidigt blockerar det också din tankeförmåga. Och det går inte att tänka klart. Det har låtit på dig som att du dricker väldigt stora mängder dagligen. Är du nånsin nykter? Jag har haft några dagar i rad när jag druckit så mycket så att jag inte kan ha varit nykter alls om man räknar alkoholförbrönnkngen. Man blir ju knäpp... Så ta tag i ditt drickande nu igen. Det är kanske bättre med det än jag tror, men det blir en oerhört negativ spiral och du upplever att du sittter fast och då lika gärna kan dricka för att frun är elak, men det blir ju ingen väg ut på det sättet. Kan du rada upp några milstolpar som du kan ta dig fram till.., i ditt kämpande med alkoholen. Varje nykter dag är en dag med insikt. Staplar du några sådana på varandra så blir det bättre. Begränsa drickandet igen. Du har gjort det förr och då hade du planer.
Ta dig tillbaka dit igen det går att ta sig bort.

nystart
Som

Som alltid, du är en väldigt vis person Sisyfos. Tack för ditt meddelande. Jag har en plan för att få ett slut på drickandet, återkommer när jag väl börjat. Har planerat under en längre tid och starten är nära. Har mentalt preppat mig.

Min tur
Bra att du har en plan

Bra att du har en plan nystart. Jag vet att man kan behöva en strategi man känner sig trygg med men egentligen är svaret enkelt, sluta dricka! Ingen dag är för tidigt och jag tänker på att du har barn och att de för närvarande inte har någon förälder som är stabil.
Oavsett när eller hur du väljer att sluta dricka, är det den enda lösningen för dig och din familj 🍀

nystart
Strategi

Jag behöver strategi och även preppa mig själv för att veta att det verkligen är dags. Om jag bara hoppar av drickat utan någon plan håller det max ett par dagar. När jag är redo delar jag med mig men just nu fokuserar jag bara utan att skriva för mycket, dock har jag redan startat nykterheten vilket känns bra.

nystart
Fredag

En nykter fredag, det var ju inte igår. Men ack så skönt. God natt alla vänner.

Andrahalvlek
Bra där!

Och ännu skönare känns det imorgon bitti 🤗

Sidor