Nystart Version 2

799 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Andrahalvlek
Tycker visst det är rätt forum

Alkoholen är bara ett symtom. Nästa steg är att ta itu med grundorsakerna. Och det får ta den tid det tar.

Viktigast först - vara nykter!

Kram 🐘

nystart
Tack

Tack för era inlägg, väldigt nyttigt för mig att få input.

Har haft några "fuck it moment" sista tiden, men lyckats mota dem i grinden med att gå ut på riktigt långa promenader. Är egentligen inte alls sugen på att dricka på det sättet, vilket jag inte tänker göra. Jag vill gärna kunna sätta mig med en kall öl eller ett glas bubbel, men vet inte om det mest handlar om att kunna göra det och inte för att jag egentligen är sugen på det. Få se hur det blir med det, men kommer inte tillåta mig att dricka för att fly. Jag börjar bli redo för nästa steg i kampen, men vet inte exakt hur jag ska ta det steget, tills vidare får jag fortsätta fly genom att gå ut och gå.

Hur som helst så tänker jag ta en nykter helg, det kan ingen ta ifrån mig.

nystart
Apatisk

Har blivit mer eller mindre apatisk mot min fru, jag kan varken få fram positiva känslor eller negativa. Känns så jobbigt att bara gå runt och vara likgiltig mot henne, men så fort jag visar några som helst känslor så slutar det i kaos. Säger jag något negativt då är jag elak och hon drar på sif offerkoftan direkt, säger jag något positivt så hittar hon något sätt att göra det negativt och få mig att må skit ändå. Jobbigt idag då hon kommer ochbörjar tjata och undrar vad hon gjort för fel för att jag inte gjort si eller så, kunde inte ens erinna mig vad jag gjort då jag helt tappat orken och lusten. Hade iallafall en bra timme med barnen, vi var ute på en cykeltur vilket gjorde att vi alla kom ifrån en stund.

Ska man behöva må dåligt hela tiden för att någon annan inte kan ta ansvar för sina egna känslor? Det kan väl inte vara min mening med livet att ta hand om henne? Hon har många ggr jämfört mig med hennes pappa, jag börjar tro att hon ser mig som en förälder än som en partner. Hon tar inte ansvar för något, allt hänger på mig. Och för varje beslut jag tar så försöker hon hitta fel i beslutet, tar jag inget beslut får jag kastat på mig att jag är obeslutsam.

Ber återigen om ursäkt för allt dravel. Är iallafall nykter igen ikväll. Mår bra fysiskt, men det psykiska går upp och ner som en berg och dalbana.

Andrahalvlek
Vad händer

Vad händer om du lugnt och stilla säger till henne ”det här funkar inte, vi måste skilja oss, vi gör varandra olyckliga.” Hon kanske tänker likadant?

Men det är viktigt att du inte säger det i affekt under ett bråk, utan vid ett lugnt tillfälle.

Kram 🐘

Sisyfos
Inte så mycket dravel

Du är så bra! Nykter och analytisk.
Å så några reflektioner. Du kallar dig medberoende, trots att du är här på beroendesidorna. Och vi har ju lite liknande dryckesmönster tycker jag- ja, nu har du ju slutat men du vet vad jag menar tror jag.
Medberoende, japp check på den. Jag har tillbringat mycket tid på att få andra att må bra. De har kunnat leva ut känslor och ångest och göra precis som du säger anklaga någon för att vara som ”den och den”. Och ge andra skulden för deras mående. Jag har satt ner foten ordentligt i det nu. Skitjobbigt och fortfarande lång väg kvar. Jag vill behålla relationerna men sätta gränser. Sakta men säkert verkar det fungera. Jag lever ju inte med de här 24/7 och vi har det mestadels bra, men jag orkar verkligen inte må dåligt att av de har känslor som de inte kan hantera. Så jag känner verkligen igen mig och det beteendet har jag växt upp med.
Du har en så mycket mer komplicerad situation och en person på andra sidan som kanske inte alls är mottaglig, men du har börjat se och det gör dig stark.
När hon jämför dig med sin pappa är det kanske inte för att hon ser dig som en förälder men vill påtala och förstärka vissa (i hennes tycke) sämre egenskaper. Vad hände om du är steget före och när hon säger nåt sånt istället uppskattar kommentaren och påtalar någon av pappans mest positiva sidor?
Utifrån det du skriver tror jag att du har det bättre utan henne, men tills dess tycker jag att du ska fortsätta att ducka, gå undan och se mönstren i det hon gör. Hon behöver hjälp tror jag. Hade jag valt en annan partner hade jag säkert kunnat fortsätta ett destruktivt mönster men det kräver en motpart. Och när motparten kallt konstaterar att man försöker vara elak då är det inte så mycket mer att säga om man inte helt saknar empati. Så jag har fått lära mig andra strategier och orkar inte längre med bråk. Där verkar du vara nu tycker jag, men du tvingas leva i det kaoset. Tänk att du faktiskt har lagt av med drickandet i det sammanhanget. Helt otroligt!

nystart
Nja

Raderade texten, blev alldeles för negativt.

Jullan65
Följer dig härinne och jag

Följer dig härinne och jag kan riktigt känna hur jobbigt det är för dig. Tror att när du väl tagit ett beslut, hur det än blir, kommer det bli en lättnad. Gå på din känsla, den finns därinne i dig. För min egen del kan jag säga, att jag på allvar trodde att fadern till mitt yngsta barn, skulle gå under och inte klara sig utan mig , men ack så fel jag hade. Han klarade sig alldeles utmärkt, och gör det än idag. Kanske för att han fick lov att ta hand om sig själv , helt enkelt. Utan mig som stöttepelare. Ibland känner jag dessutom att jag var så möjliggörande för honom, alltså gjorde det möjligt för honom att missbruka o bette sig som ett barn. Vill bara egentligen säga, följ DITT hjärta, inte någon annans. Jullan

nystart
Tack

Tack för ditt meddelande Jullan. Jag var nog lite snabb att radera mitt negativa inlägg innan. Skrev av mig om en massa saker om henne, men raderade det och bestämde mig för att ge det en sista chans. Vi hade en OK dag, bra skulle vara att ta i men vi bråkade inte. Dock kände jag direkt när jag tog beslutet att försöka att jag direkt kände mig deprimerad. Började dessutom direkt tänka på att dricka för att ha något kul att göra. Skulle sen laga mat och hon börjar komma och lägga sig i och berätta hur man gör pommes i ugnen, sen påpekar hur bacon ska grillas. Smågrejer egentligen men när någon konstant kommer och säger att man gör något fel eller ska göra på ett annat sätt, jag är alltså en medelålders man och hon tror inte jag vet hur man gör pommes? Sen lite senare säger jag att det skulle vara skönt med en promenad och frågot om hon vill med, vilket hon svarar ja på, då frågar jag barnen också om dom vill med på en kort promenad, och hon tappar humöret och stormar ut ur köket. Jag och ungarna står som fågelholkar om vad som sker, när jag väl lyckas få kontakt med henne handlar det om att hon bara vill gå ut och gå med mig och inte hela familjen. Där och då dog mitt sista hopp på att fortsätta ihop. Tog promenaden själv och har suttit och kollat på tv sedan dess. Barnen överga hon också, så fort hon är på humör existerar inget annat än hon själv. Nu har hon lagt sig och jag och barnen är uppe fortfarande, de spelar dator och jag skriver här. Ingen brådska att gå och lägga sig.

Nu kommer jag säga till henne att det här är över och hon får välja vem som ska flytta ut innan vi säljer huset. Jag har kommit till vägs ände och vill inte slänga bort några fler dagar av mitt liv.

Är fortfarande nykter iallafall.

nystart
Vansinnig

Jag blir vansinnig, jar har nog aldrig tidigare i mitt liv stångat mig blodigare än nu. Vårt äktenskap är över, det finns inget kvar att kämpa för, jag försöker säga vad jag tycker men hon vänder det hela tiden till att handla om henne. Jag säger till henne att jag håller inte med och det är så här jag tycker och känner och att om hon inte kan acceptera det så är det slut. Hon kan inte acceptera det och maler på om vad hon tycker. Hon tycker just nu att det viktigaste är att köpa ett nytt köksbord. Jag tycker att familjen och hur vi alla mår är viktigare.

nystart
Ännu

Ännu en nykter helg avklarad, börjar kännas som det nya normala. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till drickandet framöver, det är ju uppenbart vad som triggar mitt destruktiva/rutinmässiga drickande. Sista tiden har det gått upp och ner med just tankarna om drickandet, när jag är helt inställd på separation känner jag ett slags lugn och har noll sug på alkohol. Ställer jag däremot in mig på att fortsätta med min fru blir jag nästan omgående deprimerad och börjar direkt fantisera om att ta en fylla. Jag vet inte om jag behöver skriva så mycket mer om vilken väg jag måste ta. Visst det kommer bli tufft att separera från någon som vill ha full kontroll och som kommer spjärna emot, det kommer säkert komma svackor för mig, tuffa bråk, möjliga gånger kag faller igenom och dricker alkohol. Men allt det där är värt det om jag kan komma ut helskinnad på andra sidan. Hellre en "kortsiktig" fight som kommer göra livet till ett helvete ett tag än att fega och vara kvar och leva resten av livet som i ett fängelse.

Andrahalvlek
Hoppas på kort fight

Jag hoppas verkligen att fighten blir snabbt avklarad, men du behöver vara nykter för att orka med allt praktiskt. Skönt att du kommit till beslut! Oftast är det vägen till beslut som är allra längst.

Kram 🐘

AmandaL
Det låter som att du har det

Det låter som att du har det tufft just nu nystart. Verkligen starkt av dig att ta tag i två destruktiva relationer du har, alkohol och uppbrottet med din fru. Du verkar dock väldigt insiktsfull i vad du ska göra och behöver för att må bra fullt ut. Jag tror på dig 🙏🏻🌷

nystart
Vara lugn

Måste hålla mig lugn, räkna till hundra och så vidare istället för att tappa fattningen. Det verkar ju iallafall ha hjälpt en del med hur jag arbetat med mig själv, men är just nu väldigt besviken. Jag ska hålla hela bakgrundhistorien borta och kolla med er om jag har rätt att vara besviken eller om jag överreagerar. Nu är jag iof rätt lugn då det inte är något jag kan göra något åt ändå så bäst att bara svälja och gå vidare. Fick precis meddelande från min pappa att han och hans nya (nåja 25 år sedan) har skaffat hund. Han har aldrig tyckt om hundar och har aldrig haft hund någonsin, men nu som pensionärer så ska de ha hund. I normala fall är det väl okej, men jag och barnen är allergiska mot hund. Dvs vi kommer aldrig kunna hälsa på honom igen förutom några kortare besök på max en timme. Vi bor ju långt bort så vi kommer ju inte kunna bo hos honom, vi har dessutom pratat om att barnen är så pass stora nu så de kan åka och hälsa på och bo hos honom några nätter. Men nej det går ju inte nu. Han väljer alltså att att ha en hund hemma så att hans barn och barnbarn inte kan hälsa på utan att bli sjuka.

Jaja, men men, jag är iallafall nykter. Ingen mening att brusa upp sig.

Andrahalvlek
Förstår din besvikelse

Sa du det till din pappa? Att det var tråkigt att de ska skaffa hund eftersom det innebär att ni inte kan hälsa på dem mer?

Förstår verkligen din besvikelse. Det finns förvisso raser som är mer lämpliga än andra, tex pudel.

Kram 🐘

nystart
Ja

Ja det gjorde jag, höll det kort och direkt utan att linda in det. Har bestämt mig för att sätta mig själv först i alla relationer och inte krypa runt och försöka vara alla till lags och på köpet göra mig själv ledsen. Vill han ha hund får han ha det, inte upp till mig. Men då ska han veta konsekvensen.

nystart
Ska

Ska lägga till att efter en snabb googling är det en hund som lossar väldigt mycket hår och är väldigt dålig för allergiker.

Sisyfos
Tråkigt att höra

Tråkigt Nystart! Och dålig timing. Nu kanske pappa din fallit för hundvågen. Väldigt många har skaffat hund i år. Han tänkte kanske inte alls på de konsekvenserna, vilket är klantigt, men han valde kanske ändå inte bort er. Bra att du var tydlig tycker jag. Nu har jag för mig att du skrivit om honom tidigare och att du kanske inte kan förvänta dig en ursäkt elller förklaring, men man kan alltid hoppas det.

Känns som om du är närmare och närmare ett avslut med frun. Håll ut i din nykterhet nu. Och du vet ju likväl som jag att ingenting blir bättre av en fylla. Nån timmes avkoppling och flera timmar ångest. Nu är det också så längesen du drack så du får med största säkerhet många negativa kroppsliga effekter (vill skrämma dig lite).
Kämpa på nu om inte annat så för dig och dina barn!

nystart
En

En ursäkt är nog det sista jag kommer få, sedan han blev tillsammans med den där kvinnan har hon kommit först, tvåa och trea på listan av hans prioriteter. Vi hade väldigt många bråk för några år sedan och de handade alltid i grunden på att jag inte anpassade mig och gjorde som hon ville. Det eskalerade till ett "storbråk" där vi rensade luften, han var full, och det kom fram att det enda han egentligen ville ha från mig var att jag skulle bli vän med henne. Efter den gången har jag egentligen inte haft någon riktig relation till honom då jag vet var hans prioritet ligger. Bra egentligen att detta med hunden hände så jag inte bygger upp några luftslott och lurar mig själv att han kan vara där för mig.

Med frun är det jobbigt, nu har vi inte pratat sen i lördags. Hon är sur på mig för att jag inte visade mer intresse för hennes köksbord, jag är sur på henne för att hon inte fattar att det är slut om hon inte skärper sig. Känner ju henne tillräckligt bra så väntar bara på hennes nästa drag, det kommer innefatta att försöka såra mig så mycket som möjligt och få mig att tycka synd om henne. Vad hon inte förstår är att det blir svårare för varje gång att ha någon som helst sympati för henne, hon har passerat en gräns flera gånger om och jag kan inte acceptera det längre. Nu försöker hon dessutom ta ut detta på ena barnet, det är inte okej. Men hon är stark och jag stöttar henne. Andra barnet är fruns "golden child", men även hon börjar få nog av allt drama.

Att dricka känns otroligt avlägset just nu, tror dessa 14 veckor verkligen har gjort något i kopplingarna i huvudet. Börjar känna mig som en ny människa, många "intressen" jag hade förut som också hade alkohol inblandat har klingat av ordentligt. Det har ju hjälpt enormt att vara hemma och "slippa" resa också, normalt så brukar jag ju vara på hotell och flygplatser lite då och då på väg på jobbresor, då har det alltid varit lätt att dricka. Ser ut att dröja innan nästa jobbresa så det kan bara vara bra för mig just nu.

Jag har börjat fundera ordentligt på nästa steg och det absolut bästa just nu vore att sälja huset och sen flyttar vi till varsitt. Jag tror dock inte det kommer bli så lätt att bara ringa mäklaren och starta den processen, men kanske är hon redo för detta för hon mår inte heller bra.

Andrahalvlek
Hon kommer inte att skärpa sig

Och det vet du innerst inne. Även om hoppet är det sista som överger en människa. Ring mäklaren.

Kram 🐘

nystart
Går inte

Går tyvårr inte att bara ringa mäklaren, jag vet faktist inte vad nästa steg är. Hon är så extremt bra på sina manipulationer att jag faktist inte vet hur länge till jag klarar. Nu kör hon fullt ut att vända ena dottern emot mig, och även emot den andra. Hon har lyckats ganska bra för just nu kan jag inte ens prata med henne utan att hon springer skrikandes till sin mamma för att få en reaktion och sympatier. Det är ju inte så konstigt då hon blivit itutat att jag och andra dotterna är i ett team och att därför måste de vara ett team. Finns inget som gör mig mer arg än rena lögner. Tyvärr vet jag ju hur systemet fungerar och att jag i princip är chanslös i en rättstvist där ord står mot ord. Hon har ju redan hotat mig att om jag lämnar henne ska hon se till att jag går helt lottlös och att hon tar allt inklusive barnen. Just nu kan jag nog rädda mig själv, men hur kan jag rädda barnen? Jag skiter helt i pengar, hus och allt annat material, men barnen kan jag inte se bli förstörda av hennes sjuka beteende.

Jag visste ju att det skulle leda till detta när jag slutade bedöva mig med alkohol, jag har ju druckit så länge jag kan minnas bara för att slippa hantera henne och vad hon gör med mig. Men nu kan jag inte längre, det handlar inte om mig längre utan om barnen och deras välmående. Jag har iallafall passerat hundra dagar nykter nu, det var målet jag satte upp till att börja med. Har inga planer på att börja dricka igen, kanske för att fira, men det finns inget att fira så det blir inget. Skulle verkligen behöva prata med någon, men har tappat kontakten med alla jag kunde lita på, det såg hon till och hon gjorde det bra. Jaja, får väl iallafall fortsätta nykterheten och vara nöjd för det lilla i livet.

nystart
Tack

Tack för alla er som följt mig. Jag kommer sluta skriva här ett tag, det tar för mycket av min kraft just nu. Min kamp handlar inte längre om alkohol utan nu måste jag lägga allt fokus på att bli fri från min fru. Jag ska försöka uppdatera här om hur det går framöver. Tack igen för allt stöd ni är och har varit för mig.

Jullan65
Ja det låter verkligen

Ja det låter verkligen jobbigt allt. Ta din tid och vill du är du såklart välkommen att skriva när du vill. Inget tar så mycket på krafterna som dysfunktionella relationer. Jag kan bara ge tre råd och det är att ta hjälp utifrån. Försök att ta det lugnt och ge fasen i flaskan. Många styrkekramar till dig.

Andrahalvlek
Styrkekram ❤️

Vi finns här - återkom när du vill!

Kram 🐘

Mirabelle G-S
Det blir förhoppningsvis en

Det blir förhoppningsvis en kortvarig fight. När narcissister inser att de börjar förlora kontrollen över sitt offer kör de hela sin arsenal av gaslightning mm strategier för att återta kontrollen. När de inser att de Faktiskt är genomskådade och har förlorat kontrollen släpper de offret som en het potatis och ger sig på jakt efter någon ny att suga livslust ur.

Obs, nu är jag ute på hal is som drar in narcissist-tanken i din tråd, för jag är inte ett dugg utbildad inom psykiatri. Men jag har följt dig länge nu. Min lekmannamässiga (och säkert alldeles för ensidigt färgade) slutsats är att din fru har en skruv lös på riktigt. Ändå, du beskriver hur du har det ur ditt perspektiv. Och det är ditt liv. Ditt perspektiv är det som räknas när du väljer hur du vill leva det enda jordeliv du har. Önskar dig mod, styrka och en god dos tur på vägen!

nystart
Mörker

Det här har inte gått bra, jag har hamnat i totalt mörker. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Ganska omgående efter att jag slutat skriva här så skadade jag mig och har knappt kunnat lämna huset. Då min fru inte heller lämnar huset, någonsin, har jag inte haft något andningshål alls. Men jag har satt upp mina gränser, de jag inte haft förut, min fru gillar det inte så hon gapar och skriker hela tiden. Mina barn har också tröttnat på henne och säger också ifrån. Detta betyder att min fru går ännu djupare i sin depression, det enda som hjölper henne är om vi svansar runt och följer hennes nycker och gör precis som hon vill, men då hon anser sig ha rätt till allt och att personal space inte existerar kan jag inte och vill inte. Det är psykist påfrestande kan man ju lugnt säga, ena sekunden kommer hon och skriker och säger att hon hatar mig, 2 minuter senare kommer hon och pratar om något helt annat och har helt förträngt att hon bara minuter innan bad mig dra åt h-e. Och så går loopen. Mitt i detta har jag ju förstås tappat fästet om nykterheten också och i princip druckit varje dag i en månad, oftast kontrollerat men ett par fyllor (själv efter att alla lagt sig). Jag måste ta tag i det igen, men jag vet inte hur. Sluta dricka igen är nog inget problem, men om jag inte blir fri hur ska det gå till? Jag kan inte bara flytta då jag inte ens kan tänka tanken på att lämna barnen med henne som hon är just nu. Så antingen måste hon ut ur huset, eller så måste jag få med mig barnen. Jag blir helt slut bara jag tänker på detta. Och mitt i detta spelar hon oförstående och vill bara prata om nästa projekt, hon har nog 10 projekt igång hela tiden och vill bara prata om dem.

Ledsen att göra er besvikna att jag inte klarat mina kamper bättre än så här.

Andrahalvlek
Mest synd om dig

Strunta i att vi blir besvikna, det är ju dig det är allra mest synd om förstås!

Önskar jag kunde råda dig på något sätt. Din fru verkar helt galen - och du och barnen far illa.

Minns jag rätt i att du inte bor i Sverige? Annars hade ju orosanmälan till soc varit en väg. Era barn far ju illa! En vansklig väg kanske, ni vill ju inte förlora barnen helt.

Och jag vet att du vet vad jag tycker om drickandet, så det drar jag inte ett varv till.

Kram 🐘

nystart
Tack

Tack för att du svarar. Självklart måste jag lägga ner drickandet igen, det kommer jag klara. Orosanmäla skulle jag aldrig våga oavsett, min fru kan prata omkull vem som helst så där skulle hon garantgerat vända allt och i slutändan blir det mitt fel. Just detta gör mig rädd för att flytta isär då jag är rädd att hon kommer lyckas övertyga vem som helst att allt som hön är skyldig till egentligen är mitt fel. Det enda jag egentligen är skyldig till är att jag dricker för mycket, men det ser hon inte (eller bryr sig om) eftersom det inte påverkar henne. Enda gångerna hon påpekar mitt drickande är om hon vill skada mig, och då kan jag bli beskylld för att ha druckit även när jag är helt nykter. Jag funderar på om jag ska starta en blogg och börja skriva ner alla sjuka grejer som hon och hennes föräldrar har gjort, ja båda hennes föräldrar är/var narcissister. Att leva med dem har varit som att leva i en berg och dalbana och aldrig kunna komma ut.

På tal om barnen, jag stöttar dem hela tiden och ger dem styrka att stå upp mot henne. De börjar se, det är med hjälp av dem jag finner styrka. Jag tror att vägen ut kommer komma genom att dom är beredda att ta min sida om det blir strid. Man blir ju ganska rädd när barnen kommer och frågar vad det är för fel på mamma och varför hon är så självisk. Skulle egentligen bara ta med barnen och checka in på hotell, men då lär hon väl anmäla mig för att ha kidnappat dom.

Rosette
Hej Nystart!

Vad tufft du och ni har det, hela familjen. Du har hamnat åter i det du inte vill vara i med alkoholen. Du tänker på barnen och genom att du jobbar med dina alkoholvanor och försöker hitta sätt att må bättre på själv gör du vad du kan för att kunna finnas där för dem. Att ta stöd via kommunen som du får tips om här skulle ju kunna vara något, oavsett om ni vill fortsätta tillsammans eller isär kanske det kan vara en god idé.
Kanske finns det mer du funderat på när det kommer till alkoholen gällande stöd utifrån, som skulle vara hjälpsamt för dig för att komma vidare och på så vis ta hand om det du kan kontrollera. Både utifrån ditt mående och med alkoholen. Vad tänker du själv kring det?

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sisyfos
Tråkigt att höra!

Hade så gärna sluppit se dig här igen i alla fall med det här budskapet. Och vet du, jag förstår mycket väl att du dricker, men märker du hur just det gör att du blir än mer ledsen, deppig och känner dig fångad. Jag har nu tagit beslutet att sluta helt. Det har inte funkat att ha dörren öppen och jag vet ju att jag kan välja bort. Ett otroligt skönt beslut. Har ju tagit ett antal år att värka fram och ett antal misslyckade tillfällen, men men sent ska syndaren vakna.
Ja, du vet ju själv vilken skillnad det faktiskt är med måendet när man inte dricker. Du såg möjligheter, du kunde parera, du var gladare. En sån otur att du skadade dig när du kommit en sån god bit på väg. Ni kan inte leva så här. Det är inte rätt mot barnen att du hoppas att ni ska skapa en enad front mot din fru. Nog måste du kunna hitta ett eget boende om du Verkligen satsar på det? Nu vet jag inte hur gamla dina barn är men de får nog snart välja och hon gör det ju olidligt att bo med henne. Det ordnar sig Nystart och du måste därifrån låter det som. Det låter inte som att du får någon ro alls hemma. Inte konstigt att du tar till alkohol för din vila, men det är ju ohållbart. Hoppas att du kommer på rätt köl så fort som möjligt och tar det där steget till slut.
Håller tummarna för dig och tycker att du ska följa med mig nu när jag har stängt dörren. Det är så skönt på nåt sätt.

nystart
Det svåra

Det svåra är att ens kunna ta en diskussion med någon som inte ser något problem alls. För att hårddra lite, jag kan sitta och i princip gråta för att jag är så ledsen över någon förolämpning som hon gjort och hon kommer in helt oförstående och vill prata om en buske som hon vill köpa. Känslor kan vi inte prata om, de enda känslorna som finns och är värda något är hennes. Barnen och jag ska endast vara där för att förtjust beundra alla hennes projekt, om vi inte gör det blir hon kall och kallar oss otacksamma. Hon har skrikit i mitt ansikte att hon hatar mig och att jag är värdlens värdelösaste människa, men ändå flyttor hon inte. Med detta sagt så är det ingen mening alls med samtalsstöd då hon bara skulle manipulera det hela till att allt är mitt fel. Dock tror jag att jag kommer söka hjälp själv för att kunna bygga upp mig, för även om jag vet exakt vad hon håller på med så är det så svårt att greppa det (har läst en hel del om trauma bonding och stockholmssyndromet). Jag har tyvärr insett att hon nog aldrig kommer lämna då jag står för all försörjning och att hon inte jobbat sen vi fick barnen, hon anser att det är hennes heltidsjobb att ta hand om huset och barnen (de är i mellanstadieåldern).

Sisyfos, jag kan tyvärr inte lova att sluta helt, det känns övermänskligt just nu. Men jag sluta för stunden, jag tror trots allt att jag kommer kunna hantera alkohol, men inte förrens jag är fri från henne. Fast hur konstigt det än låter, hur mycket skit hon än kastar på mig så känner jag mig skyldig som vill lämna henne. Jag kan inte greppa det.

Sidor