Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

anonym17136

A är en riktig listig o farlig fiende .. så många dikeskörningar som jag har gjort .. . . Blir rädd när jag läste dina rader igår .. det går aldrig att vara säker .. måste ständigt vara på min vakt .. Imorgon en ny dag .. nya möjligheter .. utan vin o vodka ..You’ll be back ...? Stor Kram till dig ❤️ Lerigen

Så mycket kärlek och gemenskap, precis som John skriver. ♡

Nä, det går inte att hälla ut. Tyvärr! Dock inte så mycket kvar. När det är slut blir det inget mer - för den här gången. Törs inte lova något inför framtiden. A är en djävulsk fiende, så mycket kan vi konstatera. På något konstigt sätt är jag mest ledsen för att jag svikit er. Otroligt att man kan bli så bundis med några helt (förhoppningsvis) okända människor på så kort tid. Ni är bäst! ♡

Av respekt väntar jag tills jag är nykter med att kommentera i andras trådar. Har många funderingar och teorier kring mitt dryckesmönster, men ber att få återkomma ännu en gång.

Snart är jag på banan igen! Så lätt blir ni inte av med mig...

Kram

Btt

Jag såg på Tv ett par bra program i veckan ett program från Australien om drogen ice som var/är som en epedemi. Många blir beroende efter första pipan.
En terapeuth sa att trasiga människor (psykiskt)som testar en drog och blir fast där är att jämnföra med..... Att bli förälskad, man känner sej underbar fantastisk livet blir värt att leva man blir avslappnad trygg med mera.
Du kan bli förälskad i en människa som du vet är dålig för dej du borde ta avstånd men är man kär hur lätt är det.
Drogen fungerar på samma sätt.
Och de människor som tappat tilliten till andra människor tidigare i livet känner sej mer trygg med drogen än med en person.
Det ger ett perspektiv på problemet.

Ett annat program handlade om PTSD faktum är att när man utsätts för trauma av olika slag " ritas" hjärnan om.
Det kan vara misshandel sexuellt utnyttjande situationer av total hjälplöshet av olika slag. Människors svek som man litat på ja våld fysisk psykisk eller oberäkneliga manipultiva människor och situationer som ger dej ärr i hjärnan ( och hjärtat) för livet.
Självklart påverkas vi
också i vuxenlivet av trauma som olyckor förluster terror och krig.
De förstör människors känsloliv eller utsätter det för stor fara.
De där ärren eller den omritade kartan i hjärnan kan läka succesivt men kan också bestå.
Vi är olika bra på att hantera dessa beroende på våra gener.
Många många många kvimnor och barn har utsätts för sexuellt våld som de lider livet igenom efter.
Så me too har öppnat dörren för det som många trodde det händer bara mej ingen annan , att det händef är mitt fel.
Varför man själv drabbas beror på att man är en dålig människa.
Likadant med våld misshandel eller att växa upp i kärlekslöshet det är mitt eget fel, jag är inte värd mer.
Det drabbar (PTSD) kvinnor i högre grad 50 % fler kvinnor drabbas.
Man sliter för att hålla ihop att inte visa inte vem man är,varit med om inte vara annorlunda. Prestera prestera.
Sedan kommer panikångesten duktighetssyndromet både hemma och på jobbet.
Man städar fejar bakar ser alltid fräsch ut.
Man jobbar 12 timmars dagar och mer på jobbet alltid på G
Livet blir en flykt ifrån smärtan tillkortakommandet ifrån det där svarta hålet som skriker efter kärlek och.önskan att man duger osv.
Ja så inte konstigt att så många på detta forum går in i väggen.
Under tiden man är på väg in i väggen medecinerar man med vin och eller sömntabletter. Vinet lugnar sömntabletten släcker ljuset när man ska sova så att man slipper ligga och grubbla för länge innan John Blund kommer.
För det gör ont och man vill inte stoppa det skenande tåget.......
Nej ända in i kaklet ska man ??
Jag är ingen svårt traumatiserad kvinna men visst har jag fått en släng av sleven både här och där.
Panikångest arbetsnarkoman onödigt mycket vin på helgerna.
Jag älskade mitt arbete tror jag men det var en flykt från annat som jag blev väldigt bra på. Klättrade på karriärstegen ,se vad jag kan ?. Bra betalt blev det också,men sedan fick jag betala själv med en depression och ända in i kaklet. Skulle jag ge mej aldrig i livet.
Det som satte stopp för mej efter kaklet blev en akut operation.
Då kunde jag inte springa längre det är 9 år sedan.
Är jag lycklig idag , nej inte riktigt men livet fick en annan mening ett annat innehåll som.är snällar mot mej
.
Det TV programet som handlade om PTSD gick i onsdags på kunskapskanalen.
Det är så skönt att ibland bli påmind om varför man blev som man blev.
Och inte som man skulle.
❤Ni är alla värda mycket mer än Ni tror.
Men man måste ta befälet över sin situation förr eller senare det tog tid för mej att inse.
Helst förr

Ett tänkvärt inlägg, Btt, tack för det.

Längtar efter att få skriva här igen. Tre liter vin och 70 cl vodka är nu förbrukade. Har endast en liter vin kvar nu och det känns så skönt. Kommer inte åt något mera sedan som väl är.

Slut. Finito. Stopp. The end!

Rädd för att påverka någon annan i fel riktning när jag berättar, men just nu känns mitt drickande så långt ifrån romantiserande som det kan bli. Hoppas istället att andra känner avsmak och blir avskräckta. Klunka ljummen vodka direkt ur flaskan är riktigt äckligt...

Har läst igenom texterna om min barndom och vill göra ett förtydligande. Främst för att det kanske hjälper någon annan.

Mina föräldrar var oerhört kärleksfulla. I princip ingen alkohol fanns i hemmet. Däremot var de svårt präglade av sin egen barndom med brist på kärlek och svår misshandel. Båda mådde psykiskt dåligt.

Under alla år försvarade jag dem och hade svårt att förstå att jag inte mådde bra, jag som hade två föräldrar som älskade mig. Och som jag älskade och uppskattade.

För några år sedan träffade jag en bra psykolog. Vi pratade om min uppväxt och jag berättade om mina föräldrar som ville mig så väl. Jag glömmer aldrig orden hon sa då: "Ja, men det räckte inte." Så var det, de räckte inte till. Det var inte mitt fel. Äntligen fick jag en slags upprättelse.

Ha en fin söndag! ♡

Emma79

Väntar på dig här när du känner dig redo. Du berättar så transparent och utelämnande- helt rätt tror jag. Ingen här vet vem du är men vi har mött en otroligt stöttande person och finns här för dig sen, vare sig du dricker en vinare idag eller inte.

Känner bara: ta slut på det o kom tillbaka!

Emma

Mirabelle

Din dans med a-djävulen är inne på sista slutvalsen. Snart kommer du tillbaka till oss, fylld med nya insikter och lärdomar om hur det blir som det blir. Du delar dem och vi blir alla litet klokare. Kram finaste du!

Alltså, jag gick in här och läste alla fantastiska kommentarer. Då hände något som tidigare varit helt otänkbart: jag hällde ut den sista decilitern. Jag menar, sidan heter ju "Förändra sitt drickande"!

Ni räddar, stöttar, ger kärlek, håller mig uppe. ♡

Nu ska jag bara nyktra till, så jag kan vara med till hundra igen...

Tusen och åter tusen TACK till er alla! ♡

Mirabelle

Hejja Vinäger! Dusch, tre koppar svart kaffe, promenad... Sen är du så gott som ny :)

John-Erik

Sista sippen i slasken. Rätt ställe för den varan:-)
Toppenbra! Kom igen nu så börjar du fungera normalt igen.

Trevlig Söndag Vinäger

Hittar inget bättre ord. Självföraktet är djupt. Men det lär knappast hjälpa, inte ett jä-a dugg. Hade en förhoppning tidigare i dag, när jag halvfull tjoade om att jag skulle komma tillbaka, att allt skulle vara bra igen - bara jag nyktrat till. Nu är jag nykter, men det är inte mycket som känns bra, förutom just det faktum att jag är nykter.

Vet inte vad jag ska säga. Alla fina kommentarer... känner mig inte värdig dem. Förlåt, vill inte tigga om medlidande, bara uttrycka vad jag känner just nu.

Vill verkligen skriva om mina tankar kring vad som hände i torsdags, men orkar inte trassla med hjärnan mer just nu.

Ska dricka en kopp te, andas lite normalt, bara vara och försöka överleva skammen. Tack vare er tror jag att jag trots allt klarar det.

Kram! ❤

Mirabelle

Just nu sitter du i mörkret, men det skingras om du håller ut. Hjärnans kemikalier är i uppror. De stabiliseras snart. Du ÄR värd varenda bokstav som skrivs här. Du ÄR värd allt gott. Skam är tungt att bära. Häll den i slasken tillsammans med den där sista slatten. Du klarar det här! Kram

Jag menar, det behövs nog lite längre nykterhet för att må bra igen;). Så ge inte upp- det vänder snart! Och vi finns här för dig, så som du har funnits för oss (tycker du inte vi heller är värda fina kommentarer som bl.a. kommer från dig?;)). Jag drack varje dag under påsken trots att jag lovat mig själv att inte dricka. Men, sedan dess har jag inte druckit. Klart att du klarar det! KRAM

Ingen idé att gräva ner sig i nyktert tillstånd, det räcker bra med att jag grävde ner mig i alkoholträsket en hel helg. Är egentligen inte så mycket för självömkan (kände mig bara så innerligt trött på mig själv i går). Gjort är gjort, nu är det fokus framåt. Självklart vet jag att jag inte är ensam om att falla, men otäckt att det var så otroligt oplanerat, som en blixt från klar himmel. Det var ett annorlunda återfall helt enkelt, en ny icke angenäm bekantskap.

Analysera ska man dock alltid. Så till frågan: Vad hände egentligen? Hur kom det sig att jag från en minut till en annan bara bestämde mig för att "sätta igång"? Jag har ju inte ens haft ett riktigt sug de senaste veckorna (L-glutaminet?).

En bakomliggande faktor kan vara några tankar jag haft en längre tid och som jag tänkt berätta om. I maj blir jag ensam i huset några dagar, vilket är mycket ovanligt. De få gånger det tidigare inträffat har det varit ett fantastiskt tillfälle att få dricka i lugn och ro, vilken mängd jag vill och kunna starta redan före frukost, då när giftet på fastande mage snabbt rusar ut i blodet.

Under de senaste veckorna har jag varje dag dividerat med mig själv angående hur jag ska göra då om några veckor, detta trots att jag alltså inte haft någon egentlig längtan efter A. Det är som att jag tänkt att det vore dumt att inte utnyttja läget, ta den dåliga chansen, liksom... Dessa tankar har tagit över mer och mer med längre och längre överläggningar. Fortfarande utan något riktigt sug. Så sjukt!

Jag tror att det var det som gjorde att jag höll tankarna på alkohol levande. Förr har det varit naturligt att A-tankarna funnits där hela tiden, jag har ju fått kämpa som en tok. Nu när det inte var jobbigt, ja, då går jag in som en idiot och handlar på mig både vodka och ett gäng tetror.

Så när går man säker då? Aldrig, som många säger, aldrig riktigt säker. Åtminstone inte den första tiden. Och hur lång är den första tiden? Nu törs jag inte chansa alls. Det är bara att ännu en gång konstatera att just jag inte fixar tillgänglighet. Står det en flaska framme, kan jag inte låta bli. Hälla ut går inte heller.

Det går inte att frångå mina strategier. Inte en enda. Punkt slut.

Efter att ha läst MM:s tråd om periodiskt drickande och att detta kan förändras över tid, har jag funderat över om jag skulle bli en av dem om jag fortsätter mitt drickande. Men vet ni, det tänker jag inte ta reda på...

Ännu en gång och med risk för att låta tjatig, tack för ert stöd! ♡ Hoppas jag får återgälda all pepp snart, men förhoppningsvis inte i en liknande situation.

Kram från en riktigt hoppfull Vinäger!

Li-Lo

Har inget att säga egentligen, vill bara sända en varm hälsning.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

John-Erik

Välkommen tillbaka! En fundering jag har: För mig brukar det vara ett varsel s.a.s en bra stund (4-8 tim. kanske) innan jag ska dricka och söka avslappning via A. Det är inte så att jag får ett återfall och råkar halka och flaskan råkar hamna strupen. Man måste göra vissa "moves" för att det ska bli ett faktum
av det hela. Det är i detta läge man ska lägga lockelsen/suget i en vagn eller något och skicka åt h-e. Peta bort A-djävulen ur huvudet helt enkelt.
När A ska in så vet jag således mycket väl att A-förtäring kommer att ske. Brukar säga det högt t.o.m. inför mig själv " Ditt fyllesvin utan karaktär " o.s.v. om mig själv inga snälla ord och inte ämnat för utomstående att höra. Riktiga tillmälen, ändå blir det A. Man fattar vilka krafter som är igång. Så jag förstår dig Vinäger fullt ut. Träning funkar bra för mig i dessa stunder. Fokus på annat och avslappningen kommer som ett brev efteråt. Men... Inte träna direkt efter en sådan karatefylla som du utsatte dig för Vinäger. Promenader, frisk luft, vatten för vätskebalansen, B12 i massor. Örtagubben har B 12 i sprayform
Mycket bra och effektiv. Brett B-vitaminspektrum i övrigt är bara bra. Tiamin i synnerhet.

Önskar Dig, mig själv och alla andra A-latenta ett stort lycka till!

En dag i taget, en tim. kanske för de som är illa däran och kanske en minut i taget t.o.m.
Men vi håller ut för det är ljusare på andra sidan A, jag lovar: Jag har nämligen begåvats med möjligheten
att befinna mig där i detta nu. Den möjligheten gav jag mig själv och det var skönt att jag och kroppen
var eniga denna gång ;-)

Ha det bra

Hälsar

John