Ett ärligt försök!

1512 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Nurture
Heja dej

Jag vill säga som Vinägermamman. Du är jättetuff. Hugg i och dra nu, vännen.

Styrkekramar 💚

Jasmine
Vinäger💖💖

Ja är i samma situation som du. Varför gör vi så här mot oss själva? Vem har lärt oss att bete oss destruktivt? Skönt att det är över för dig, vet inte om jag kan säga detsamma😢

Kram💙

Vinäger
Varför?

Ja, varför dricker vi?

Har ibland uttryckt att jag inte borde ha problem, inte borde ge andra råd, inte borde tycka till överhuvudtaget.

Jag som har det så bra, ett underbart äktenskap med en fantastisk man, som stöttar till hundra procent. Jag som har ett bra jobb som jag ofta uppskattas för, med ledaruppdrag som jag älskar, även om det är väl stressigt emellanåt. Jag som bor i ett stort hus som jag har rustat och inrett efter eget tycke och smak. Jag som tjänar hyfsat, liksom min man, som har det riktigt bra ekonomiskt. Jag som har en jättefamilj som visserligen förpliktigar en del, då de ofta vill umgås alla tillsammans, men som jag är så stolt och tacksam över, inte minst för att de väljer oss på ett jämställt sätt. Inget utnyttjande av oss som mamma, pappa, mor- och farföräldrar alls.

Vad mer kan man begära?

Så kommer vi till ämnet Alkohol. Ka-boom! Mitt förhållande till skiten skiljer sig inte ett dugg från de flesta andras här. Man kanske av ovanstående text kan få uppfattningen att jag sippar lite för mycket Amarone någon fredags- eller lördagskväll och att det ger mig skuldkänslor.

Fel, fel, fel, som käre Brasse i "Fem myror..." skulle ha sagt. Jag sippar inte, jag super. Sällan Amarone, då ren sprit mycket snabbare ger det rus jag vill åt. I övrigt spelar det ingen som helst roll vad jag dricker, ju högre procenthalt, desto bättre. Läser ibland om att andra endast dricker vin, att de inte gillar öl eller att whiskyn får stå orörd för att den inte är intressant. För mig är all alkohol hot stuff. Tyvärr!

Vid ett par tillfällen har jag skrivit om att jag har svårt att kategorisera mitt drickande. Jag åtnjuter gärna några glas vin eller öl efter en stressig dag, vilket oftast innebär alla vardagar. Jag dricker mig till rejäla minnesluckor emellanåt, särskilt under helger och semestrar. Jag har på senare tid klarat att vara nykter i flera veckor för att plötsligt och helt oplanerat gå in på Systemet och köpa vodka och annan sprit som jag halsar i mig innan jag hunnit hem. Jag fortsätter under en sådan period mitt destruktiva drickande redan vid sjutiden på morgonen och kan hålla på så under flera dygn. Jag har under åtminstone de senaste tio åren aldrig kunnat låta bli att dricka om tillgänglighet funnits.

Vad vill jag då säga med mitt utlämnande inlägg? Jo, att när beroendet väl tagit över är vi alla slavar under lasten. Ung som gammal, fattig som rik, chef som arbetare... Vi pratar om en beroendesjukdom som en del av oss druckit sig till. Inget vi borde skämmas över, men ofta gör vi det ändå. Ännu är ämnet lite förbjudet och därmed stigmatiserande.

Vill avsluta detta maratoninlägg med att inge hopp. Det går att sluta dricka, det finns massor av fantastiska människor här på forumet som visar att det faktiskt går. På riktigt. För vem som. Oavsett problematik. Jag är på väg, men ännu inte riktigt där jag vill vara. Men jag kämpar, precis som ni. ♡

Jasmine
Åh vad fint💙

Vad fint du beskrev det! Nu har jag ju varken man eller jobb som fungerar och tror att det är därför jag dricker... men det kanske bara är ett beroende som inte är kopplat till något speciellt.

Tack för din beskrivning💙

John-Erik
Vinäger

Mycket tänkvärt inlägg. Bra åskådliggjort.
Hoppas att du fixar till det för dig på ett bra sätt..
Tack vännen!

/John

FinaLisa
Kära Vinäger🌷

Du är så tänkande och står stadigt på min favorit lista över kloka människor.
Kramar 💚💚💚

Nurture
Din reflektion

Det du skriver är så på pricken. Jag är där, jag har varit där och dina tankar är mina. Koketterar inte med Amaronesmuttande heller. Mitt nick är ’stänga av hjärnan’ och det är det jag gått in för ibland.

Jag har ingen alkohol hemma. Tror inte det skulle funka. Det enda jag inte får i mej i alkoholväg är söta grejer. Ju stramare desto bättre, men vem bryr sej.

För tillfället är konsumtionen låg och sporadisk men jag vet också vad det innebär att köpa bara nog för 2 dagar. För längre tids drickande än så skulle inte bli vackert och jag vill inte tillbaka dit.

Du är ett sånt stöd för mig. Tröst.

Styrkekramar 💚

Lim
Håller med de övriga... Vad

Håller med de övriga... Vad fint skrivet. Ärligheten.

Vem som helst kan hamna i alkoholberoende...... Och jag tror även att vem som helst kan ta sig ur det ❤

Kram!

Vinäger
Varför? Ur ett annat perspektiv

Ja, varför dricker vi?

Skrev i mitt förra inlägg om att jag, med ett utåt sett lyckat liv, ibland känner att jag inte borde ha alkholproblem. Självklart är det som flera av er också kommenterat, vem som helst kan trilla dit. När jag läste igenom texten tänkte jag att det finns en historia till. Den som började långt långt innan det liv jag beskrivit ovan. Något inom mig ville berätta även den.

När jag föddes var jag svårt sjuk och tvingades tillbringa månader på sjukhus. På den tiden fick inte föräldrarna sova över på sjukhuset, som låg långt borta. Således blev jag lämnad långa perioder redan som spädbarn.

Jag blev friskförklarad, men det här med anknytning blev inte lättare. Vi flyttade väldigt mycket och jag hann aldrig rota mig någonstans innan det var dags att bryta upp. Har tidigare skrivit om min uppväxt, i vilken jag alltid kände mig fel. Eftersom vi flyttade runt halva Sverige var min dialekt aldrig rätt, hur mycket jag än ansträngde mig. En bagatell kanske någon tycker, men dalmål, skånska, värmländska och stockholmska togs emot med hån i "fel" landsända och min redan låga självkänsla gick i botten.

När jag var nyss fyllda tretton drack jag alkohol för första gången - och föll direkt för ruset. Äntligen vågade jag slappna av lite och våga mera. Jag blev kaxig och njöt i början av att stå i centrum. Dock var det inte i de bästa kretsarna jag umgicks och det gick utför på många sätt.

Festandet tog över alltmer. Skolgången avbröts under något år. Mina föräldrar mådde båda mycket psykiskt dåligt och orkade inte med sitt vuxenansvar. Fosterhem väntade långt borta, jag led under hela vistelsen där, även om jag blev inte på något sätt blev illa behandlad.

Hemma igen fortsatte det destruktiva livet. Jag hade lätt för att ha sex med snygga killar, fattade aldrig att det många gånger endast handlade om att få känna tillfällug värme och uppskattning. Efter en våldtäkt på främmande ort reste jag mig och låtsades som om inget hänt.

Alkoholen hade fortsatt en stor del i mitt liv. Fyra-fem gånger i veckan hade vi "fest". Självklart funkade det inte i längden. Till slut brakade jag ihop och efter ett självmordsförsök hamnade jag på barnpsyk. Där bodde jag några månader innan jag efter behandling lovade att försöka ta upp skolarbetet igen.

För att göra en lång historia lite kortare kan jag berätta att jag klarade skolan, gick ut högstadiet med riktigt bra betyg (en j-a tur att jag alltid haft lätt för att lära, åtminstone rena faktakunskaper...) Träffade en halvkriminell kille, blev gravid, lämnade honom efter ett par år av psykisk misshandel.

Där och då bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv på allvar. Mitt lilla barn som skulle aldrig behöva uppleva en uppväxt liknande min. Jag träffade så småningom min nuvarande man och tror att han hade en stor inverkan på det faktum att jag lyckades "reparera" en del av min trasiga barndom.

Alkoholen då? Jag drack sparsamt under många år. Flera graviditeter hjälpte till. Så småningom införde vi vin och öl till maten på helgkvällarna. När det var fest märkte jag att jag oftast ville dricka lite mer än de andra. Under veckorna kom jag mer och mer att längta efter fredagen då vi äntligen skulle dricka.

Som tidigare framgått är jag högpresterande, älskar utmaningar och bekräftelser på att det jag gör är bra. Alla år med press och stress tog till slut ut sin rätt. I mitt fall tog den sig uttryck i att jag drabbades av svår panikångest. Denna har jag kämpat mot i alla år, visst är jag bättre, men inser att den nog alltid förblir min följeslagare på ett eller annat sätt. När ångesten slår till med full kraft är det lätt att hitta lindring i några glas. När berusningen tar udden av det värsta, och lugnet börjar sprida sig... Ja, det vet vi ju alla, det bedrägliga lugnet. När ruset klingar av är ångesten inte sällan dubbelt så svår att uthärda. Och så försöker vi lindra den igen och igen. På samma omöjliga sätt.

Det tog flera år innan jag började smygdricka. Från början endast på helgerna men till slut även på vardagarna. När jag första gången släppte på spärren jag haft att endast dricka på helger eller semestrar gick det fort utför, ruggigt fort. På bara några månader drack jag i princip varje dag, dock alltid i smyg. Jag drack på vardagarna och söp på helgerna. Till slut förstod jag att jag blivit beroende, fysiskt beroende.

Av en händelse hittade jag för drygt ett år sedan hit till forumet och har sedan dess kämpat för att bli nykter. Det går förvånansvärt bra i perioder, men plötsligt har jag haft känslan av att jag typ iakttagit mig själv då jag tagit återfall. Att jag inte själv har haft kontroll... Jag försöker att inte döma mig för hårt, även om besvikelsen är stor.

Tack till alla er som finns här för i första hand er själva, men också för mig och för alla andra. ♡ Jasmine, John, FinaLisa, Nurture och Lim, ett extra tack för respons på mitt förra inlägg. ♡ När jag tog ett återfall vid ett ytterst olämpligt tillfälle för drygt en månad sedan, försökte min visserligen mycket besvikne, men ändå stöttande make, trösta mig med orden "Tillsammans är vi varandra!" Jag tänker att de kanske passar även här bland all värme och omtanke som finns på forumet.

Ursäkta ännu ett maratoninlägg. Orden bara kom och de blev så här många...

Kram

Jasmine
Jag läste alla orden..

... och blev tårögd. Vad kämpigt du har haft det! Och ändå (eller kanske just därför?) bryr du dig så mycket om oss här och andra i ditt liv. Fina, fina Vinäger, hoppas du har haft en bra helg. Kärlek💖

MondayMorning
Vinäger du är vinnare oavsett

Jobbig historia det där. Kram. Usch. Jobbigt.

När det väl tar fart, så går det fort nedåt.
Med beroendet. Man sugs in en spiral
som snurrar fortare och fortare. Det går
så fort så man fattar inte och man hinner inte
med att stoppa.

Ja varför dricker vi?
Beroendet skapades långt innan vi
själva visste om det. Någonstans "långt
mycket tidigare" upplevde vi något bra.
En kick, Välmående. Och det försöker
hjärnan återskapa.....

Men det är väl högst omedvetet.

Men att återfallen kommer
när man mår som bäst, är på topp mentalt.
Den är svår att fatta? Varför?
Många skriver om HALT. Nä..
Känner inte igen det alls.
Här det när jag mår bra, livet är på
topp, är rent ut sagt euforiskt lycklig.

Då har jag tagit återfall, i återuppbyggnadsprocessen
från det senaste återfallet. Som att det blir ett överskott
av lycka - endorfiner - som jag ska supa bort. Igen.

Du är så medveten om och i dina återfall. Där
upplever nog jag din styrka. Lugn och trygg trots
allt på något vis. Och du är vinnare oavsett för
du har kommit otroligt långt i din kamp.

Har du någon strategi när "the devil" dyker upp igen?
För det kommer denna envisa jäveln att göra.
Denna kommer släpa efter oss för resten av
livet. Jobbig och tjatig fan det där...

Kram

MM

Manda
Fina Vinäger ❤️

Jag har också läst, och blev så berörd av din berättelse. Var stolt över dej själv, som klarat så mycket svårigheter i ditt liv, ända från barndomen. Du är så stark, men tillsammans kan vi bli ännu starkare. ❤️ Kram

AL
Att benämna dej

som stark...ja det kanske är helt rätt...fast lite fnuttigt ändå. Du är mer som en maskros som blir över-asfalterad gång på gång och ändå kommer du upp...gul och vacker.

Vinäger
Respons

Vilken respons jag fått på mitt tragiska inlägg, det verkar ha berört. För det mesta vill jag bara skriva av mig, ibland blir det djupare. Tack för era kommentarer. ♡ Håller med dig, MM, i din analys. Till viss del kan vi känna igen oss i varandras dryckesvanor. AL, dina ord värmde mer än du kan ana.

För bara några år sedan tyckte jag att det var konstigt att jag mådde dåligt. Jag som hade föräldrar som älskat/älskade mig. En psykolog befriade mig från dessa onödiga samvetskval. Jag har tidigare berättat om de ord hon sa angående mina föräldrar, som alltså på sitt vis försökte göra gott, trots att de båda led av svår psykisk obalans.

Meningen psykologen sa blev på något sätt helt avgörande för framtiden:

"Javisst, de gjorde så gott de kunde, men det räckte inte".

Vilken befrielse att få höra detta! Tänk att efter alla år få tillåtelse att känna det som det faktiskt var. För första gången tillät jag mig att förstå att min uppväxt faktiskt inte var så rosenskimrande - tvärtom!

Ha det gott alla kämpar! ♡

Gamlahäst
Vinäger

Har läst ikapp din tråd . Din historia berör mig oerhört . Känner igen mig i så mkt . Du skriver ärligt utan krusiduller .
Du är en verklig kämpe !
Kram

Vinäger
Kärlek!

I går köpte jag vodka. Ja, jag vet, det är så j-a idiotiskt. Jag smög, men det är klart att M märkte att jag druckit, då jag sög i mig halva på kort tid.

I morse pratade vi - igen. Han hade sovit dåligt p g a detta och bad att jag skulle berätta för honom nästa gång suget kommer över mig, så att vi kunde göra något för att bryta det; promenera, titta på en film, knulla (förlåt, M:s ord...). Jag grät och förklarade mina känslor av skam. När jag frågade om han inte var less på mig, nekade han och övertygade mig med orden:

"Det hade lika gärna kunnat vara jag."

Det sammanfattade allt av betydelse. Han har verkligen förstått. Efter trettio år tillsammans väljer jag ändå att använda det lite klyschiga "Jag älskar honom till månen och tillbaka!" ♡

Vill så gärna tillföra något fint här på forumet, så jag vänder det negativa återfallet till något positivt. Mår trots omständigheterna fantastiskt bra just nu och är full av förhoppning (inte av vodka) inför framtiden.

Trevlig helg på er alla, oavsett om ni krigar eller "bara" ligger i beredskap! ♡

AL
Vilken man !

Han kämpar tillsammans med dej. Det är verklig kärlek.♥️

Vaniljsmak
Vinäger ♥️

Vad fint att läsa om det kärleksfulla förhållandet du har! Jag blir så glad för din skull. Det belyser också det förunderliga i alkoholmissbruket. Ja, du har haft en trasig barndom men lever ett fint och lyckat liv idag, precis som jag. Likväl drabbas både du och jag av "monstret" som gör allt för att få oss att falla. I slutändan verkar livsstil inte spela så stor roll, ett beroende är ett beroende helt enkelt. Jag är beroende oavsett om jag lever i ett slott eller ute i rännstenen. Det är lite tankar som börjat snurra hos mig efter att jag läst dina senaste texter. Det hjälper mig att förstå mig själv och det vill jag tacka dig för!

Jasmine
Godmorgon!

Då blir det nystart även för dig idag- verkar vara många som "börjar om idag". Fint att läsa om din man- var rädd om honom💙

Kram

Vinäger
Tillbaka

Tack för som vanligt fina kommentarer. ♡ Det slog mig att jag varit borta ett tag och kände att jag ville hinna skriva innan ni "gamla" forumvänner funderar. Har ju en tendens att försvinna vid sämre perioder, men nu ska jag berätta något positivt.

Efter förra helgens vodka-incident höll suget i sig, det klamrade sig fast och släppte inte vad jag än använde för motattacker. Ville verkligen inte gå ner mig i det svårkontrollerade starkspritsträsket, men klarade från början inte av ångesten, så vid två tillfällen köpte jag folköl, det var just då en kompromiss för att inte kapitulera helt.

Suget och ångesten fortsatte att angripa mig, men som så ofta vid dessa tillfällen satt jag på mina vita knogar och bara väntade och väntade. Fattade inte alls varför suget kommit tillbaka med så full kraft, det vita livet har ju periodvis varit riktigt behagligt och utan kamp. Nåväl, läste tillbaka lite i min tråd och hamnade i en beskrivning av en bra period i våras, där jag berättar om hur förundrad jag är över att suget är borta. Sedan kommer förklaringen: L-glutamin!

Det hade jag helt glömt bort. Det är väl som det mesta, när det rullar på tänker man inte på hjälpmedlen. Hade t o m kvar av det hemma så gick direkt och tog ett glas (L-glutamin alltså...) och, tro det eller ej, suget försvann! Förra gången tog det flera veckor innan jag insåg att det var det som hjälpt mig. Nu kan jag andas ut och tänker då rakt inte göra något uppehåll igen. En helt naturlig produkt - en aminosyra - som vetenskapligt bevisat hjälper mot sug. Så tacksam att jag återupptäckt den. (Och nej, jag har inga intressen i försäljningen av denna.)

-----------

I dag är det ett år sedan jag tog det slutgiltiga beslutet att bli nykter. Ca 50 dagar har A-hjärnan lyckats övertala mig, dock sällan till extrema fyllor, vilket bara det är en vinst. En enkel summering ger 315 vita dagar av 365! Ger mig själv en klapp på axeln. Jag är ännu inte där jag vill vara, men helt klart en bit på väg. Dessutom har jag fortfarande målet i sikte.

Nu ska jag göra mig klar för AW. Tar det säkra före det osäkra och tar bilen, trots gångavstånd. Varför chansa vad gäller de strategier som är lätta att genomföra...

Ska läsa ifatt i trådarna i helgen. Har lite viktiga saker att utföra först, som t ex att gosa med ett nyfött barnbarn. ❤

Trevlig helg och kram till den som vill ha och behöver.

Manda
Härligt Vinäger!

Härligt att du mår bra och är på ”G” 👍. Du är verkligen en kämpe 😀 Vad intressant med L-glutamin, det kanske är något för mej också. Finns det att köpa i hälsokostaffärer? Jag ska googla på det iaf.
Ha en riktigt fin helg du med 💚 Kram

Rosa-vina
Tack för dina delningar!

Tack för att du delar med dig av din historia. Det ger så mycket att få ta del av så ärligt, naket inlägg. Jag är helt tagen och mina tankar fladdrar kring både min och makens historia.
Stort tack och kram till dig. Kan inte skriva mer, det bara snurrar i huvudet av tankar. Jag ska försöka dela min historia i min tråd.

TACK!

Gamlahäst
Vinäger

Tack för kramen , den mottas tacksamt .
Så bra jobbat med alla vita dagar du haft under detta året !
Undrar oxå var du köper L- glutamin ?
Låter som en dundermedicin.
Så underbart att få goda med barnbarn ❤️
Kram tillbaks

Rosa-vina
Hittade denna länk om beroende och L-glutamin

##redigerat##
Vinäger, du är helt rätt ute att L-glutamin kan göra stor skillnad i kampen mot nykterher.

AL
Gillar dej

skarpt...i din otillräcklinghet ger du hopp till oss som kämpar.

John-Erik
L-Glutamin

Hej Vinäger!

Toppen att det funkar.. Funderar lite på vad som orsakar bristen..?
Vilket organ producerar L-G.?
Ska kolla runt lite.
315 av 365 är väldigt bra.. Var stolt.. :-)

Kram vännen

John

Nurture
L-glutamin...

aminosyror är proteiner, så de görs inuti cellerna.

Kram,

Nurture

Rosette
Rosa-vina

Hej Rosa-vina! omtänksamt av dig att leta fram och lägga in en länk. Tyvärr innehöll den försäljning av en bok och därför redigerade vi bort länken.
Hoppas du förstår, fortsätt såklart gärna skriva och läsa här!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vinäger
Match

I dag utmanade A-rösten N-hjärnan i ett läge där den visste att det skulle bli lite ensamtid:

- Hörru, vi svänger förbi Systemet på vägen hem.
- Nope, inte en chans.
- Kom igen...
- Nej!
- Men ett par 3,5:or på affären då. Snälla!
- NEJ, säger jag.
- Vadådå, ett par folkisar har väl ingen dött av.
- Fuck off!

N-hjärnan vann på knockout. Själv var jag bara åhörare, men visste att jag satsat rätt. Vinsten blir en närvarande kväll och en fin start på morgondagen.

Luddrigt
Bra gjort!

Du satsade definitivt rätt, bra gjort! Ha en trevlig nykter kväll och känn dig stolt.

Sidor