Ett ärligt försök!

1552 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
John-Erik
Toppen Vinäger

Du är "back again" :-)
Du har tagit kommandot hör jag

Styrka till dig!!

Kram

John

Vinäger
Alltså,

vad vore livet utan er? I mot- och medgång, alltid finns ni här. Peppar och ifrågasätter efter behov. Tänk att ha så många nära vänner - som vet betydligt mera än vad de närmaste där ute i det riktiga livet gör - och inte känna til några fysiska detaljer. Ibland vet vi inte ens om det är en kvinna eller man, sällan ålder. Lång, kort, smal, tjock, mörk, ljus...

Tack för att ni finns! ♡

Har haft strul med mobilen, använder endast den när jag skriver här. Men i kväll har jag spammat så gott jag kunnat... En del av er hittar jag inte på, men önskar självklart att det går bra för er alla.

Rosa-Vina, jag ser fram emot att läsa din historia. ♡

AL, dina korta rader betyder mycket.

Manda och Gamlahäst, L-glutamin finns att köpa på många ställen. Själv köper jag det via ett apotek på nätet. Får inte göra reklam, så det är bara att googla. Effektivt är det, så prova.

John, Jasmine, Nurture och FinaLisa, alltid en fin kommentar. Det värmer. Och vet ni, den här gången har jag inte varit på glid. Vit som snö de senaste tio dagarna. Försöker ta dagen som den kommer och hoppas att kampen inte ska behöva bli alltför tuff. För det tar på krafterna. Men, jag är ju obotlig optimist, så är övertygad om att det ordnar upp sig till slut.

Kram till er alla!

Luddrigt
God morgon

Gillar verkligen din positiva inställning! Fortsätt så, det är verkligen inspirerande.

Sannah
Samma här!!

Din positiva i ställning och varma framtoning! Jag tror absolut du fixar detta!!

Vaniljsmak
💖

Måste bara komma in och lämna lite värme och omtanke. Tids nog ska jag hinna läsa ikapp. Tills dess blir det bara ett 💕

nydag2018
10 dagar!!

Bra Vinäger, du är uppe på tvåsiffrigt! Det är inte illa. Så kul att höra att det går bra. Hoppas du får en fin helg 💕

Manda
Optimist

Är bra att vara 👍😀 Jag vill skicka positiva tankar tillbaks till dej. Och Grattis till alla dina vita dagar! 💕 Kram

Nurture
Kul

att ”se” dej och att läsa dej så pigg och glad ! Visst är det skönt att vakna med tillförsikt ? Nu tar vi några fina rena dagar till. Ett litet steg i taget, tänker jag i mitt stilla sinnne, fast det är en av de svåraste bitarna... att ta det lugnt. Inte köra på i 160...

Styrkekramar 💚

Vinäger
Redigerat

Ha en fin helg! Blir den inte helnykter så kom ihåg att det kommer många nya att måla vita, så ge inte upp hoppet.

Vinäger
Puh, nu var det nära...

Hade förberett allt i detalj för att komma åt A i dag. Tutat i min underbara man att jag skulle på shoppingrunda i stan. Packat om till stora handväskan där vodkan i plastflaska precis får plats i innerfacket. Vill inte köpa starksprit, men för smusslandet var det enda chansen i dag. Planerade hur jag skulle dricka den i små små klunkar för att inte tappa kontrollen, vilket jag tenderar att göra då ruset kommer lite för snabbt. Tänkte ut var bilen skulle stå för att inte hamna för nära Systemet. Såg till att ha kontanter så att inget skulle synas på kontoutdraget, då vi har gemensam ekonomi. Satte t o m alarmet för att komma ihåg att handla något klädesplagg, resan skulle då verka mer trovärdig. Klädde upp mig, lade på smink och skulle precis dra på mig finbootsen.

Då hände något...

Efter flera timmars ångestladdat planerande tog det mindre än en minut att avbryta uppdraget.

Nu sitter jag här i mysbyxor och t-shirt. Istället för stan blir det trädgårdspyssel i det vackra höstvädret.

Är så tacksam över den kraft som helt plötsligt stoppade en potentiell katastrof. Eller, vänta, var det jag? Ja, så var det nog. Förstås. Jag tar om det:

Är så tacksam över mig själv som helt plötsligt stoppade en potentiell katastrof.

Kunde jag, så kan ni, jag lovar. Häng på! Vem är med mig nykter i dag?

MondayMorning
Fick en fet snyting.....

Jag blev så ledsen först när jag läste utan att klicka in på inlägget.
Fan fick tillbaks exakt den känslan jag kunde ha. Aj aj aj gör ont.
Fick ångest. Exakt så. Fy fan. Tack för att du påminde mig.
Vill inte ha det där igen. Någonsin.

Sen blev jag glad och varm.
Andades ut.

Tack.

FinaLisa
Kära Vinäger🌷

Vilken tur att du inte fullföljde planen!
Nu kan vi vara nyktra tillsammans😄😄
Ha nu en skön helg och pyssla om dig själv😘✌🌹

Kramar
💚💚💚

Luddrigt
Så bra...

Vad starkt av dig att avbryta ditt planerade drickande! Känner igen dina tankar, det kunde lika gärna varit jag. Jäkligt bra att läsa hur du lyckades styra om till att låta bli. Jag är inne på drygt tre vita veckor nu så jag hänger gärna med på en nykter dag!

IronWill
Bra!

Att avbryta efter så mycket planerande, vilken styrka! Jag måste erkänna att jag också kände ett sug när jag läste ovan. Kunde leva mig in exakt i hur jag själv skulle göra just nu (annorlunda men samma). En plan började ta form men så upplöstes det, som det luftslott det var, av din 180 på slutet. Mer gripande än boken jag läser för tillfället.

Nurture
Jag

... är med dej ! Det var fint att läsa det du skrev. Bra gjort !!

Kram 💚

John-Erik
Vinäger

Jäkligt bra att du fixade detta. Förstår precis tankegrejen.. har själv varit där.
Krävs mod, styrka, balans och hopp m.m.
Jag är med på resan, självklart ;-)

Kram

John

Jasmine
Starkt!!!

Du är stark nu och vi är nyktra tillsammans ikväll... och många dagar till. Kram❤️

Pellis
Jag med...

...nyktert alltså! Tummen upp på det! Kände mig helt enkelt superduktig på flyget hem idag då det blev ramlösa.
Starkt av dig att helt enkelt stanna upp i ditt planerande! Jag satt oroväckande nära vinet idag men stod emot

Vinäger
Vilket gäng!

Vad glad jag är över gemenskapen här. Ja, jag vet att jag har sagt det många gånger, men vissa saker tål att upprepas.

Tänk om vi vågade vara så här öppna och ärliga där ute i det där så kallade verkliga livet - trots att det ju faktiskt är det här som är just det äkta, riktiga och därmed verkliga.

Hur tuffa vi än är och törs stå upp för mycket är de allra flesta ändå otroligt påverkade av samhällets normer. Detta gäller inte minst den för oss högst aktuella alkoholkulturen.

Även jag som är hyfsat stark och i jobbet många gånger tvingas vara en förebild, vacklar. Att tacka nej inför andra upplever jag inte det minsta jobbigt (har som ni vet betydligt svårare att tacka nej när jag bjuder endast mig själv...). Däremot har jag en jättespärr vad gäller att berätta om mina A-problem. Det går bara inte. Inte alls. Inte. Jag skäms för att jag känner så, men kommer inte över känslan av... hm... misslyckande kanske... eller skam... eller en mix av båda.

Men...

Jag har faktiskt lite smått börjat prata A-problem generellt. Smyger in en del tankar här och där. Berättar att jag/vi har en vit period. Kan tala om för andra att jag avstår då jag ibland kan tycka att det börjar kännas lite fööör mysigt med ett glas på fredagen (haha, ett? fem-åtta-elva snarare, men om detta säger jag förstås intet). Alltså, försöker bidra på ett i mina ögon egentligen fegt sätt, men jag förmår inte mer, inte just nu i alla fall. Tänker och hoppas att jag ändå gör någon nytta genom att uppmärksamma att ett riskbruk inte är ofarligt. Och för varje gång bryter jag ned motståndet lite lite lite. Så en dag kanske...

Dock...

Jag informerar och skriver ärligt om min panikångest. Har nästan kommit att bli en talesperson för många vad gäller detta i min lilla stad. Alla jag har att göra med på ett eller annat sätt känner till hur jag kämpar med panikattacker, eller rättare sagt hur jag kämpar för att undvika dessa.

Vad är skillnaden? Ibland blir jag så trött på mig själv, så ledsen över mina känslor. Varför kan jag inte berätta om det ena när jag så öppet gör det om det andra? Vill ju så gärna göra skillnad.

Eller så är det som mina närstående säger i många sammanhang: "Du är bara en människa du med", "Du behöver inte rädda världen på egen hand" och "Tillåt dig att vara svag någon gång".

I dag är jag stark i mitt beslut, men tillåtrr mig att vara bara en vanlig människa, utan superkrafter, som väntar åtminstone ett par dagar till med att rädda mänskligheten... 😁

Ha en fin söndag!

(Oj, tenderar mer och mer att skriva mastodontinlägg. Förlåt, men säger som tidigare, orden bara kom.)

Nurture
Och jag...

... skrev samtidigt som du, lite mastodont jag med.

Inte heller jag är en ’postergirl’ för mina laster och jag är högst selektiv i vad jag presenterar och till vem jag gör det. Det ligger så himla nära till för våra belackare ( för de finns alltid, eller hur ?) att isåfall avpolettera oss som fyllekärringar. Och ursäkta mej, men det stämmer inte. Jag tänker inte räcka någon kniven som sticks in i min rygg.

Enligt mej räcker det med att på ett försiktigt men relevant sätt markera gränser i avsikt att hjälpa dej själv.

Du behöver inte vara nykterhetens profet. Bara du är dig själv sann.

Styrkekramar 💚

IronWill
Antagligen biologiskt

Jag gissar att det är svårt att vara öppen om saker man upplever som större brister eftersom vi är hårdkodade att försöka likna andra för att inte bli utstötta av flocken. Det här är ju också en sorts flock som vi känner att vi tillhör, för att vi liknar varandra på en stor punkt.

Men jag håller med, varför skulle inte det inte kunna så att vi kunde tala mer öppet om våra upplevda eller verkliga svagheter? Jag kan beundra folk som gör det, visar upp att de är verkliga människor och inte en perfekt fasad. Sådana människor får mig att slappna av mer, känna att jag inte heller måste vara perfekt. Så jag försöker vara mer öppen med mina svagheter. Kanske inte hur som helst. Men jag började för några år sen med mina depressioner. Berättade när det passade men ganska öppet. Nu försöker jag också prata om alkoholen men mest för folk jag känner. Men jag tänker inte skämmas för att jag inte dricker. Så om ytligt bekanta eller i jobbsammanhang har jag börjat med att jag ”fått nog”. Inte fått så mkt frågor på det...
Men vi är nog olika, vissa vill följa perfekt ledare i sin strävan att uppnå egen perfektion. Andra, som jag, beundrar imperfektion hos andra för att de känns äkta.
Jag tänker på det du sa Nurture om att ge någon kniven att köra in i ryggen. Men om man själv inte anser att det är en kniv? Kan de fortfarande köra in den i ryggen då?
Om man accepterar att man är som man är så kan de kasta kniv bäst de vill. Kanske är svårt men jag tänker prova, ett steg i taget. Jag är superbra på många sätt och har en jävla massa fel och brister. Men det är ju så jobbigt att gömma alla brister. Går åt så mkt energi till det. Jag vill ha den till annat. Vi kan ju prova, lite i taget? Jag hade inte tänkt skriva en. Innehållsförteckning direkt att gå runt med men i alla fall släppa skammen i så stor utsträckning som möjligt. Vi får se hur det går.

Luddrigt
Svårt att vara öppen

Jag har också svårt att öppna upp mig om mina alkoholproblem, förutom till min fru och till viss del mina vuxna barn. Men jag har svårt att vara ärlig även mot vänner vi har haft i många år. Som du skriver så känns det på något sätt mer "skämmigt" att erkänna just problem med alkoholen. Det är fortfarande lite tabu över alkoholmissbruk och allt det ställer till med.
Däremot kan jag utan större problem dela med mig om att jag i vissa situationer lider av panikångest. Men jag ska försöka tänka om och öppna mig även på denna punkt då jag tror att det både kan vara bra för mig och säkert kommer att ta emot bra av de jag pratar med. Ha en fortsatt fin söndag!

Nurture
Vi

Nu ska jag inte kapa Vi-nägers tråd.. men jag tänker så här, IW:

Om man inte anser att det är ett vapen man ger bort när man informerar andra om sin alkoholism så anser man ju heller inte att informationen kan användas emot en själv, så då kvittar det ju 😊

”Vi” kan inte prova.. ”Du” kan prova. ”Jag” orkar och vågar inte med alla men jag är uppriktig mot nära och kära, som behöver veta sanningen 😊

Fridens liljor, som Sigge skulle säga 💚

John-Erik
Panikångest

Finns en röd tråd i de flesta inlägg.. Många har otillräcklighet som en sak att berusa sig bort ifrån.
Jag fick diagnosen av en läkarspoling som kunde varit mitt barn om man tänker på åldersskillnaden
Alla symtom stämde men fick gå hem utan vidare utredning.
Tog mycket kraft och mod att överhuvudtaget gå till vitrockarna..

Vinäger
Starka och sårbara

Lite så sammanfattar jag oss här på forumet. De flesta av oss har ett hyfsat jobb, inte sällan med en ledarfunktion. Vi har förhållandevis lätt att uttrycka oss i skrift. (Det är en ren fröjd för en gammal svensklärare att läsa inläggen här jämfört med till exempel Expressens kommentarsfält.) Vill poängtera att jag aldrig skulle drömma om att se ner på någon som inte uttrycker sig korrekt. Forumet är till för att skriva ner sina känslor och jag själv njuter av att kunna slappna av och inte behöva leverera grammatiskt perfekta inlägg.

Men, som sagt, vi är ofta högpresterande och har mycket att leva upp till. När vi inte riktigt orkar döljer vi det på olika sätt. Kroppen kan säga ifrån genom att vi upplever ångest på olika sätt och i varierande grad. Och sedan kommer vi till den där alkoholen... Vår gemensamma nämnare. Vår vän och fiende, vår tröstare och ångestskapare, vår räddare och förgörare.

Till slut går det inte längre, det är då vi förhoppningsvis hittar hit och kan diskutera, stöta och blöta våra tankar och problem.

Vet inte om jag har sagt det mer än tusen gånger förr: Tack för att ni finns och på olika sätt håller forumet vid liv. ♡

Nurture
Gulligt

Det var fint sagt, Vinäger 💚

Jag har en vass tunga/penna och jag borde tygla mej mer... brukar låta meddelanden vila över natten vid behov. Får folk att skratta. Fena på torr humor och dödlig ironi, oftast levererad deadpan.

Det är inget jag är stolt över, eller koketterar med, för övrigt.

Det där med att öppna upp.. det är en process för mig. Jag tar en batalj i taget. Jag är här på forumet av många anledningar men orsaken till mitt dilemma om att öppna upp är att jag gjorde något jag skäms över, när jag var onykter. Min hjärna hade stängts av och jag kommer inte ihåg själva handlingen. Det är en av mina ömmaste punkter - att jag vet att jag skulle bestraffats om jag öppnat upp. Jag hade därvidlag ett val, vilket jag är tacksam för. Men jag kan inte prata om att jag är beroende och har ( haft ) ett missbruk, med vem som helst, för jag VET att det skulle kunna förgöra mej indirekt. Tyvärr.

Styrkekramar 💚

FinaLisa
Vinäger🌷

En extra kram till dig för att DU finns!🤗
Du var min första förebild här på forumet.💕
Santorini som varit nykter i flera år är en ny bekantskap och förebild för mig.
Hon har gjort en väldigt intressant resa till sin nykterhet.
Om du inte redan gjort det så läs hennes trådar!
Kramar
💚💚💚

Jasmine
Vinäger <3

Hur har du det? Läste i min tråd att du inte mår så bra. Vill du berätta? Vi lyssnar.. Kram <3

Vinäger
Livets förunderligheter

Tack för omtanke! ♡

För tillfället mår jag skit. Den största anledningen är arbetsrelaterad. Jag älskar mitt jobb, men under de senaste veckorna har det varit övermäktigt.

Jag har nyligen blivit headhuntad till en högre chefstjänst. Förstår om det kan uppfattas som att det kan bli en ännu större arbetsbelastning, men fakta är att det, tvärtom, kan ge mig ro att fokusera på de saker jag ändå är involverad i. Just nu håller jag på med allting samtidigt och har svårt att hitta en struktur i detta..

Som den person jag är läser jag dock in andras problem, både här och IRL.

I älskade Studentens tråd, hon ligger mig mycket varmt om hjärtat, läser jag det värsta. Vad allt annat känns futtigt ändå...

I det verkliga livet har jag en kollega som har just nu ligger på sjukhus, svävar mellan liv och död. Mina känslor koncentreras helt klart till henne och hennes anhöriga.

Allt klagande angående mitt eget mående känns plötsligt meningslöst...

Men...

Helt ärligt mår jag inte alls bra. Övertalas av andra att tänka på mig själv.. Men det går liksom inte. Hur ska jag kunna fokusera på mig själv när andra har det så mycket värre?

Jag tränar som f-n, ska ni veta, på att hitta en grund, en plattform att stå på, för mig själv och mitt mående. Det mest grundläggande, andas, slappna av, varva ner...

För...

Om inte jag kan stå upprätt, hur ska jag då kunna finnas för andra? Jag brukar jämföra med syrgasmasken på flyget. Att alltid ta på sin egen först för att sedan kunna hjälpa någon annan. Viktigt, men ack så svårt.

Ha en fin helg!

Kram ♡♡♡

FinaLisa
Kära Vinäger🌷

Funderar på det dåliga måendet som de flesta som skriver här vittnar om.
Vissa orsaker och samband är lättare att se än andra.
Till exempel är stress, sorg, oro, övervikt, sjukdomar, missbruk och sömnstörningar självklara orsaker till att vi mår dåligt.
Men sedan har vi ju (för oss i den åldern) klimakteriet som också kan vara en riktigt jobbig bov i dramat.
Och om vi på detta lägger ett alkoholmissbruk som vi vet skapar ångest och depression så är det ju inte konstigt om vi inte vet vad som orsakar vad...

Fina Vinäger, du är så klok och insiktsfull och du är så mycket värd att få må bra.
Önskar verkligen att det fanns en mirakelkur, då skulle jag sända den till dig inslagen i ett fantastiskt vackert paket!🎁

Kramar
💚💚💚

Sidor