Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Nejlika

precis som du så klokt säger. Sorg går att ta sig igenom och klingar av. Om man gör som du gör -accepterar att den finns där istället för att försöka förtränga den.

En annan sak -så oerhört fint tycker jag - den kontakten du verkar ha med din make. Såna saker som en som jag kan avundas, drömmer om att en gång få en sån kärlek, där man kan berätta om sina innersta hemligheter och brister -utan att bli dömd utan att tvärtom bli stärkt och älskad. Så vackert ❤️ Glädjs för dig att du har det och kan ta dig igenom dina svåra stunder med vad som verkar vara en fin kärleksfull person som älskar dig för den du är ? Precis som du förtjänar!

Vad fint du beskriver det! Fina, fina du vad du har kämpat... och förstår så väl din sorg. Hoppas det kommer andra känslor snart och hoppas att du bara kan få vara i den där sorgen ett tag.. Jag skriver som Nejlika, att ha en sådan make som du är något jag önskar att jag hade och något jag tror är få förunnat.

Många kramar ❤️

John-Erik

Tillåt känslorna vara där... De här känslorna kommer att vara där resten av ditt
liv. Bearbetning är normalt och en process. Känner igen allt sorg m,m. Bra att du skriver om
det här.. Tror att det är bra att sätta ord på känslor oavsett.

Imponerad av hur du grejar detta..:-)

Kram

John

Åh, gud, nu var det nära ögat. Jag måste ventilera på en gång.

I helgen var det fullt hus. Alla barn med respektive var hemma samt ett par ytterligare släktingar. Av dessa är det tio som smakar alkohol. En bag-in-box rött hade de med sig. När de åkte hem var den inte ens slut. Trots tio personer...

Nåväl, min man missade att boxen stod kvar (har sedan drygt ett år bett honom att låsa in allt som har med A att göra) och det gjorde att jag hittade den nyss.

Ensam hemma. Ingen som vet.

Fy f-n, rent ut sagt...

De senaste tio åren har jag aldrig kunnat låta bli att ta "chansen" då A finns tillgängligt och ingen skulle märka.

Med autopiloten påkopplad hällde jag, utan att förhandla med mig själv, upp ett glas. Balanserade det i min hand, tittade på det. En gång, två gånger...

Efter en liten stund kom äntligen tankarna ifatt situationen. Jag dividerade med mig själv i max tio sekunder. Vill jag verkligen dricka? Är det värt det?

Sedan kom tårarna och den praktiska smarta konsekvenshjärnan tog över.

Jag hällde ut skiten.

Blev riktigt skakis. Vad hände? Hur kunde jag ens tänka tanken?

Nu sitter jag här och andas ut. Tänker inte analysera mera. Det viktigaste är att det slutade väl. En j-a tur att jag kom till insikt om vad som höll på att hända.

Det är bara att ännu en gång konstatera att vi aldrig är längre än ett glas bort. Det första.

Tack för allt stöd, fina kommentarer och för att ni finns.

Kram

Oj vad läskigt. Känner igen känslan av att liksom bli ”radiostyrd”. Heja dig som stod emot.

Mod

Hej Vinäger.
Mod är tillbaka igen...

Jag förstår att det var otroligt jobbigt för dig! MEN! du klarade det, javisst du var nära. Men du hällde ut skiten!
Det är så märkligt att autopiloten går på när man har alkoholen framför sig och att man dessutom är ensam hemma.

Jag är stolt över dig och tycker du är bara så bra!

Många kramar från Mod

John-Erik

Läskigt :-(..
Starkt av dig att få ihop det. I de här lägena skulle du ha någon att ringa för extra stöd.
Bra att forumet finns ... Du kommer att vara nöjd om ett tag när du tänker tillbaka..
Som sagt starkt gjort :-)

Kram

John

Sist i april förra året när jag trillade dit hällde jag upp ett glas exakt så och jag svepte hela altet... och bara det lilla väckte åtrån efter a så starkt att hag drack dagligen i ytterligare 8 månader. Hur sjukt är inte begäret egentligen?

Och så starkt av dig att stå emot och hälla ut! Wow! ??✨

Kram PimPim ?

Fibblan

Heja dig, finaste ❤️!
Förstår att det var en skakig upplevelse, minst sagt..
Men du fixade det - fantastiskt bra gjort❤️!
Stor kram
/Fibblan ?

Med perspektiv till händelsen i dag känns den lite overklig. Jag var lika peppad att fortsätta vara vit när jag kom hem i dag som jag varit hela tiden och fortfarande är. Vet faktiskt inte ens om jag var nära att verkligen dricka det där glaset. Känns mer som ett slags test. Tänkte ju inte analysera, men har ändå en del tankar.

Skulle jobba hemifrån ett par timmar. Det har tidigare alltid inneburit fritt fram vad gäller A. Lilla julafton varje gång. Kanske något underliggande triggades i gång redan då. När jag sedan såg boxen gick jag fram och lyfte den. Blev helt ställd när den inte var tom. Sedan gick det av bara farten.

Jaja, nu är prövningen över och den slutade väl. Boxen står fortfarande kvar, men berör mig inte det minsta.

Jag mår bra och är t o m ännu starkare i min övertygelse nu.

Tack för fina reflektioner och pepp.

Välkommen tillbaka, Mod, även om jag antar att det bästa vore om du inte hade behövt återvända. ?

Kram

Efter alla kommentarer angående min man vill jag bara säga att jag vet att jag är lyckligt lottad. Jag har också förstånd att uppskatta honom.

Att ta vårt förhållande för givet har vi aldrig gjort. Motgångar har vi, som de flesta andra, fått känna på vid ett flertal tillfällen. När han fick sin cancerdiagnos var det som om det var jag själv som mottog beskedet. Men, ni vet, det som inte dödar, det härdar...

Genom alla år och alla barn har vi alltid försökt att hitta stunder för oss själva. Det betyder inte nödvändigtvis hotellweekends, utan det går alldeles utmärkt att göra det på hemmaplan. Det gäller att se varandra, bekräftelse.

Har många gånger undrat vad jag gjort för att förtjäna honom. Jag, med enormt känsloregister, typ "här kommer alla känslorna på en och samma gång..." och så han, lugnet själv. Det där med att dras till varandras motsatser stämmer in på oss.

Trots ett långt fantastiskt förhållande hamnade jag i klorna på A. Det bevisar bara att det kan hända vem som helst. Däremot tvivlar jag på att jag klarat att kravla mig ur A-träsket utan honom. Är fortfarande grymt imponerad av er som klarar att bli nyktra utan stöttning av partner. Ni är hjältar i mina ögon.

Håller med de andra. Läskigt såklart att ha ett glas balanserande mellan fingrarna, men jag kan inte låta bli att tänka vad stark du är! Stå där och titta på vinet... men ändå låta bli! Detta ser jag bara som en styrka och ett steg i rätt riktning! En frestelse som du lyckades övervinna gör dig bara ännu starkare och du har tagit upp dig själv till nästa nivå! Icke falla för frestelse! Check på den, liksom! Vad blir nästa utmaning som du ska kämpa emot och ta dig igenom som en vinnare?

läsa dina inlägg, korta som långa. Grattis till två månader, nu är jag på väg och jag hoppas att jag aldrig hinner ikapp dig:-)

Alltså, vilken prestation att klara två månader ! Och att du klarade av att hälla ut vinet . Wow !!
Det är ofta såna tillfällen jag själv trillar dit igen . Skulle åka tåg häromdagen , har alltid köpt lite vin då . Kunde inte låta bli denna gången heller . En liten ’egen stund ’ . Som du skrev lilla julafton . Sen drack jag i en vecka . Efter haft 6 vita veckor .
Nu är jag på dag 4 igen ...
härligt att läsa vad du skriver , uppskattar att du är så ärlig , igenkänningsfaktorn är hög , du peppar verkligen oss andra
Ha en fin dag ?

Tack för att ni orkar kommentera. ?

Gamlahäst, vad kul att få ett livstecken från dig. Alltså, sex veckor, det är ju inte klokt så bra. Nu vet du att inte ens efter så lång tid går det att ta ett glas - för det blir ju alltid två, tre, fem, åtta... Och, precis som du skriver, det första glaset ledde till en veckas drickande. Inget ovanligt, tvärtom. Det är precis så det brukar bli för oss som inte kan hantera skiten.

Passar på att skicka en hälsning till alla, oavsett var ni befinner er i kampen. En del är mitt i striden, andra kan luta sig tillbaka för tillfället. Men vara på vår vakt måste vi alltid - mer eller mindre.

Kom också ihåg att man aldrig ångrar en nykter kväll.

Kram på er alla

-----

Haha, läste igenom mitt inlägg om min man och såg att det står att man inte måste åka på hotellövernattningar utan att det går alldeles utmärkt att göra det på hemmaplan. ? "Det" betydde i det här fallet att bekräfta varandra, inget annat. Även om "det" självklart kan ingå som en del av bekräftelsen. ?

Fibblan

Uppfattade inte det så först, men ser nu att den tolkningen mycket väl skulle kunna ha gjorts?, och som du säger ibland ingår också "det" i bekräftelsen?. Men när det gäller just det är faktiskt en hotellnatt inte så dumt.., iaf med småbarn hemma. Skönt o slippa att tänka på ljudnivå och tiden.. som småbarnsförälder är snabbheten ibland helt avgörande för att få till det överhuvudtaget emellanåt..?.

Angående alkoholen;
Skönt att inte vara den som är mitt i striden just nu. Lutar mig faktiskt lite tillbaka i nuläget, och låter dagarna av nykterhet få rulla på..?. Hoppas du också känner att du är lite tillbaka i det nu, efter prövningen?! Än en gång - så bra gjort!! Så stolt du ska vara över dig själv ??!
Vi håller i det vi byggt upp så här långt ?!

Stor kram!
/Fibblan ?.

Rent ut sagt, vilka j-a förhandlingar som pågått i min alkoholiserade hjärna hela morgonen. Ett rent köpslående mellan A-hjärnan och N-hjärnan:

A: Ett eller ett par glas kan du väl ta i dag.
N: Tyvärr, det är ingen bra idé
A: Men du käkar ju Naltrexon, då är det ingen fara med just ett glas.
N: Men jag äter den medicinen just för att kunna låta bli att dricka.
A: Nja, låta bli att supa, snarare. Som sagt, ett par glas skadar ju ingen.
N: Jo, det skadar mig.
A: Men... Bara ett...
N: Shut up!

Med de orden är det slutdiskuterat just nu. I dag tar jag en omväg runt Systemet. Besöker ingen affär i närheten. Om det krävs, jobbar jag över tills möjligheten har stängts.

Jag bestämmer över min kropp och tar beslut som är bra för mig. Sådeså.

Är tacksam över att jag sluppit detta dividerande ett tag nu, för fy vad det tar på krafterna.

I dag är jag nykter!

Fibblan

Är i precis samma läge..? Samma monolog i mitt huvud den senaste timmen. Intensivt är det. Och så störande. Blir förbannad över att det ska pågå. Hm, för egen del kanske använda den energin till något bra.. men precis som du säger, det tar på krafterna..phu
Tar till mig av dina slutord - ditt konstaterande
Slutdiskuterat.
Vi bestämmer.
Och vi väljer att ta beslut som är bra för oss och våra kroppar.
Starkt jobbat, vännen ?!
Just nu tror jag mer på dig än mig.. men vi SKA KLARA DET! Både du och jag??!

Styrkekramar ?
/Fibblan ?.

Fibblan

.. egentligen.
Men eftersom jag själv gav efter, tänker jag att jag vill göra vad jag kan för att du INTE ska göra det!!
Häng i?!
Vi vet att det inte är värt det. Och jag som är mitt i det. Kan intyga än en gång att - det är sant!
Vad ska jag göra nu liksom.. vad var det för mening.. var inte ens tillsammans med ngn. Inget, hörde maten och sällskapet till.. bara ren och skär kontrollförlust, släppte efter..
Nu handlar det om att göra det bästa av det. Att stanna vid detta och inte tänka att allt är kört..

Styrkekramar ?! Håll i, vännen ?!
/Fibblan ?.

Skriver inte så ofta och än mer sällan i andras trådar numera, men kanske ändrar det sig? Jo, det gör det nog. Men kan inte skriva mycket, dock vill jag säga detta: Vinäger, ett krig består inte bara av ett enda slag men ju fler du vinner ju starkare blir du och du har varit stark många gånger❤️ Det är bara att fortsätta när vi nu är de vi är❤️