Att lämna någon man älskar...

77 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Nordäng67
Stod emot...

även denna helg när exet sms:a och ringde som en galning! Elaka och taskiga saker under del ett av påsken! Vädjande och ledsna under del två! Helt uppenbart var han berusad hela påsken! Funderar på att blockera honom men har svårt att ta det steget! Tänker att jag ska klara det ändå, att jag tränar på att vara stark och motståndskraftig! Men innerst inne handlar det nog om att jag vill veta om jag finns i hans tankar! Och det gör jag ju.....åtminstone när han är berusad! Får aldrig något sms eller samtal en helt vanlig tisdag kl elva! Så egentligen kunde det kvitta att höra ifrån honom! Försöker vända till mig själv och förstå mig på mig själv, det är ju det jag skall ägna mig åt nu! Inte att förstå mig på honom! Att förstå varför jag ser elaka sms som ett tecken på att jag finns i hans tankar! Tänker ju så klart inte så just när jag får dessa sms men kontentan av det hela blir ju det! Vill väl så gärna att han skall inse vad han har förlorat! Dags att inse att jag inte är en person för honom utan massor av funktioner: döva ensamheten, ångestventil, allmän hjälpreda mm mm! Nöjd i alla fall att jag inte gav minsta lilla tillbaka! Skrev inget, tog inte emot någon ångest, gav inte av min energi och gav heller ingen näring åt saker han skrev! Han kammade noll! Skönt!

Ullabulla
Ja visst är det jobbigt

När man också tvingas inse saker om sig själv.
Jag skrev om detta i något tidigare inlägg i min jaha och nu då tråd.
Att minuspoler blir till pluspoler i medberoendetänket.

Att man liksom "uppskattar" varje livstecken även om det är negativt.
Att man föredrar bullret framför tystnaden.
För i tystnaden så hör man sina egna tankar och hjärtslag.
Och de dunkar så tyst och för ingen på något sätt.
Fast vänner och anhöriga finns där så är det just länken till missbrukarpersonen som blir så viktig.

Du är duktig och gör det bra.
Visst finns du säkert på många sätt i hans hjärta.
Men just nu klarar han inte att agera på ett bra sätt och då är det ju utmärkt att du klarar att hålla dig undan.

Nordäng67
Minuspoler blir...

till pluspoler, så himla bra formulerat! Är ju precis så det är! Jag kan inte heller riktigt sortera vad som är plus och minus märker jag! Man har vant sig vid saker som man inte borde! Blir också så obekväm och känner mig till besvär över att ta emot! Var på tippen idag och slängde skräp och en vänlig man hjälpte mig med en tung sak! Obekvämt, kände mig dum för att jag åkt dit och inte riktigt tänkt på att jag skulle få det över containerkanten! Han verkade bara glad och bekväm med att göra denna lilla insats! Jag blev glad men obekväm! Så dumt! Men tror att jag tränar upp många saker genom att göra min ”KBT manual” (vad tänker jag nu, hur känns det i kroppen, vad vill jag spontant göra mm)! Tack för dina ord Ullabulla 💐

mulletant
Kloka samtal pågår här

Hoppas många läser. Vi har mycket att lära av varandra vi som klafsar i medberoendeträsket... oavsett om dagsläget är i nån dypöl eller i utkanten. Väldigt svårt att förstå för den som inte varit där, så tror jag. Därför är vi så viktiga för varandra. Tack! Och Glad vår🌿 / mt

Ullabulla
Ja oförmågan

Att ta emot gåvor,komplimanger hjälp.
Att liksom lägga sig platt eller neutral,slappna av och bara omfamna det som kommer.
Så oerhört svårt.
Man ska vara på och ovan alltihop med sin helikopterpropeller på något sätt.
Endast då så får man kontroll på sig själv och på så mycket i sin omgivning som man bara kan klämma in.

Så för mig är att öva på just detta,kbt tänk.
Att vara i nuet,se de små sakerna och känna glädje och tilltro till att livet och omgivningen vill mig väl istället för tvärtom.
Så svårt och så nödvändigt för tillfrisknandet.

Nordäng67
Och vilka människor...

lockar man till sig när man är obekväm med att få och ta? Jo de som ÄLSKAR att BARA ta och få! För de människor som både vill ge och ta är väldigt obekväma med att inte få ge och att man inte är bekväm med att ta emot vänlighet och generositet! De vill ge till någon som tar emot med glädje utan att bli besvärad! Underbart att kunna ventilera och diskutera med er kloka människor här på forumet! Här ger och tar vi och är bekväma med det :-) ❣️

Nordäng67
Varför låter du dig förnedras?...

Utbrast min friska och ej medberoende bästa väninna med sorg och frustration i rösten när jag berättade om exets sms:ande i helgen! Jahopp det var en frisk människas syn på det hela! Kröp i mig av ett hemskt obehag när jag insåg hur det är ställt med mig! Jag fattar inte riktigt när jag blir förnedrad! Och efter en stund kände jag: men jag KAN läka och bli en frisk människa! Vilken lättnad att inse det...på djupet! Jag kan och håller på att jobba med mig själv! Så.... jag gick från extremt obehag till skön lättnad på typ tio minuter! Går nog framåt i alla fall även om insikter känns som en rejäl kalldusch ibland! Känner att jag håller i rodret, styr inte spikrakt men ändå framåt!

MCR
Insikter ger kraft

Du kommer framåt hela tiden. Även om vägen som du säger inte alltid är spikrak. Och det är en kraft i insikten att man själv har makten till förändring. Och att det är möjligt att tillfriskna. Men det krävs ständigt underhåll. Heja dig!

Nordäng67
Tack för reflektion MCR..

Så hemskt just när man fattar att man lider av någon slags felkodning och inte riktigt vet vad som är normalt! Eller minus blir plus...utan att man riktigt fattar! Och heja dig också MCR.. du är stark och kämpar! Läser alltid dina inlägg! Kram

Pomperipossa
Intressant...

Det där med din relation till din pappa. Utan att veta exakt vilka relationer du har till dina föräldrar så känner jag likhet i det du skriver.
Själv hade jag ju en pappa som var alkoholist (han finns inte längre) och en mamma som var och fortfarande är enormt inne i sig själv. Din pappa undrar varför ingen hälsar på, så gör min mamma också (och det är nog inte hennes eget fel enligt henne själv).
Jag har i alla fall mycket sällan kontakt med mamma men jag sliter faktiskt inte med särskilt dåligt samvete för detta. Varför skulle jag...? Hon har själv bäddat sin relationssäng med sina barn tänker jag och varför ska jag ta ansvar för att vi ska träffas när det inte ger mig någon energi när vi väl gör det. Hon frågar varken mig eller mina barn (hennes barnbarn) hur vi har det i våra liv, på jobbet eller i skolan.
Nä, för mig är blod inte tjockare än vatten!
Sen har väl en uppväxt med frånvarande föräldrar format mig till en smula känslokall kanske...?

Jag vet inte vad jag ville med det här inlägget men kanske bara försöka ge dig lite styrka bakom ratten. Man kan ju aldrig ta ansvar för någon annan än sig själv (förutom sina barn förstås). Det gäller såväl föräldrar, som på ett eller annat sätt inte beter sig som föräldrar, likväl som alkoholiserade kärlekar.
Hoppas att jag kunde bidra med något gott liksom du gjorde för mig häromdagen.
Kram!

Nordäng67
Hej Pomperipossa...

och tack för dina ord, de bidrar absolut med massor av gott :-) Intressant likhet! Känner precis som du, blod är inte tjockare än vatten! Mina barn har en bonusfarmor (deras farfars nya fru)! Hon är verkligen världens bästa och goaste farmor fullt ut fast det inte finns någon biologisk koppling! Hon älskar mina barn, engagerar sig, bryr sig! HON har varit med mig genom åren på skolavslutningar, aktiviteter, tävlingar mm, något som mina föräldrar aldrig brytt sig ett dyft om! Fattar bara inte hur man kan vara så komplett ointresserad av sina barn och barnbarn! Så svårt att förstå och tackar min lyckliga stjärna att jag inte alls har blivit som dom! Många spår har uppväxten satt men inte på det sättet i alla fall! Du skriver att du kanske har blivit lite känslokall av din uppväxt! Jag har snarare blivit könsloplus tror jag! Det har gjort att jag ex i ungdomen inte riktigt kunde hålla isär att vara kär och tycka om! Blev ihop med killar, trodde jag var kär men var nog i själva verket ömhetstörstande och behövde bekräftelse! Hade fått på tok för lite kärlek och omsorg som barn! Har fått jobba jättemycket med att kunna bekräfta mig själv och med min självkänsla! Ett arbete som fortfarande pågår! Men det går framåt! Samåkte med min pappa idag! Kände hur jag var på väg att få en riktigt hemsk migränattack! Sa till honom att jag måste ta mig hemåt snabbt och ta medicin! Efter fem minuters tystnad säger han: värst va du är tystlåten och sur! Eh? För ett tag sedan hade jag fått dåligt samvete och trotsat migränen och kallpratat! Nu satt jag som sagt bara tyst och hade ont! När han sa det där med sur tittade jag bara på honom och sa: är du trög eller jag sa ju att jag har migrän, jag ORKAR inte prata! Brukar inte kalla folk för trög men det brast för mig, empatin är helt nollad hos den gubben! Tjurig blev han men jag känner att jag verkligen inte bryr mig! Tack för pepp och styrka <3

Nordäng67
Harmonisk...

Kände jag mig i helgen! Trädgårdsarbete och röjning ute på lördagen! Märker hur bra jag mår av fysisk aktivitet utomhus! Söndag bjöd jag barn och respektive på middag och vi satt utomhus och njöt av årets första värme! Mitt ex skickade ETT sms på lördagkvällen. Han började med att påpeka att han var nykter och det märktes att han talade sanning! Skrev fint om hur mycket han saknar mig och oss! Vad tänkte jag: hur ska jag hantera detta? Ska jag svara nu när han är nykter? Är jag elak om jag låter bli?
Vad kände jag: empati med honom, tycker så synd om honom, ledsen, kände saknad! Ont i hjärtat!
Vad ville jag spontant göra: svara eftersom han var nykter och snäll!
Tog Timeout i en timme, tänkte fram och tillbaka, vägde för och emot, hur blir imorgon om jag svarar? Fler sms och så är jag snart tillbaka på ruta ett! Kör allt igång igen? Ja troligtvis! Men han är ju nykter! Jo denna helgen men påsken berusad hela helgen och nästa helg också kanske!
Slutsats: svarar inte!
Nöjd med mitt beslut igår och nöjd idag!

Nordäng67
Ännu mer nöjd med...

förra helgens beslut nu! För igår kväll fick jag sms modell berusad igen från mitt ex! Sett över de tre senaste helgerna har HAN varit full, nykter, full! Jag å min sida har inte svarar på något från honom! Sååå min slutsats av detta: JAG har hållt en jämn kurva och INTE åkt hans berg-och dalbana! Puh äntligen börjar det bli bra ordning på mitt egna beteende! Har klagat över att han är impulsiv men lärt mig om mig själv att jag också är det fast på ett annat sätt! Nu tänker jag och agerar mer med helhets- och framtidsperspektiv! Inte för att det går med automatik....än 😊

miss lyckad
Bra Nordäng..

Du börjar göra val som gynnar dig..Smart att fundera innan du smsar..Du känns väldigt stark och beslutsam..Ditt ex har förlorat en kvinna som har tagit stora kliv mot ett fritt och fint liv..Kram

Nordäng67
Anknytning...

Var på KBT igår och vi pratade om hur man anknyter till människor! Det ska jag jobba vidare med! Är man trygg...
Eller är man utåtagerande och känslostyrd
Eller är man försiktig och återhållsam..
De flesta är trygga men kanske drar åt något håll. Tänker på de förhållanden jag haft! Män som tagit mig med storm, varit väldigt ”på”, blivit väldigt ”kära” i mig (läs behövt mig mycket)! Jag har dragits med för att de har velat så mycket utan att tänka på mig själv och vad JAG känner! Jag har varit en person som mest utgår från andras behov, överempatisk, reflexmässigt tänkt på den andre personens behov innan jag tänkt över mina egna! Fick en dejting-förfrågan förra veckan. Kände att jag inte ville/var redo/kände för det! OCH jag förmedlade detta på ett bra sätt (vill jag tro)! Hade det varit för nåt år sedan hade jag inte ”kunnat med” att säga nej, av rädsla för att göra honom ledsen! Men JAG känner inte för att dejta och sa ifrån! Bra! Jag har INTE heller tvivlat på detta lilla beslut efteråt! INTE tänkt: blev han ledsen, var jag elak och otacksam, gick jag miste om nåt? Skönt!

Anxiete
Att lära sig

säga ”Nej tack” när man är van att alltid slå knut på sig själv för andras välmående är så mycket svårare än det låter, bra gjort 👏🏻👏🏻

Sidor