Att lämna någon man älskar...

Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Profile picture for user Nordäng67

jo det är bra med mig! Hur är det med dig och hur går det för dig med allt? Liten rapport från mitt liv. Varje lördag morgon under fem veckor har mitt ex skrivit sms om odödlig kärlek och saknad! Igår lät han rent förtvivlad! Vad gjorde jag? Svarade efter att ha tänkt och känt efter i några timmar!? Min super-mega-power-empati slog till igen! Vad gjorde han då? Svarade mig efter tolv långa timmar mitt i natten när jag låg och sov! I gammal vanlig ordning byggde jag, under dessa tolv timmar, upp en oro! Oro för allt från olycka, självmord, ny kvinna! Efter tolv timmar skrev han att han har gjort STORA förändringar i livet och tänker ringa mig i eftermiddag! Stora förändringar? Eh nä allt är precis som vanligt med att inte svara och nattsuddarliv! Och allt är som vanligt med mig också fast ändå inte?Svarade bara nä tack ring inte! Önskar dig en skön söndag Linda! Och alla andra också så klart☀️?

Profile picture for user Ullabulla

Nu kanske jag bökar runt i gamla sår.
Men du älskar honom fortfarande?

Han räcker ut en hand och skriver saker till dig som han troligen menar.
Men han är fortfarande sjuk i sin alkoholism.
Vill du vara där för honom eller inte?
Eller måste han bli helt frisk först,eller åtminstone alkoholfri för att du ska våga känna tillit och kanske ge honom en chans.

Mitt ex och jag hade kontakt hela tiden trots att vi brutit.
Jag for väldigt illa av det,men förmådde inte heller bryta kontakten då jag såg hur sjuk han var.
Till slut blev han nykter nästan för egen maskin med hjälp av behandlingshem och sen eget arbete.
Han är fortfarande nykter och har varit det i 1.5 år.

Vi är inte ett par nu utan jag lever i en ny relation.
Men han har så många gånger tackat mig för att jag stod där (ibland) och försökte stötta honom i hans kamp och sjukdom utan att döma.

Men fråga kanske dig själv om du vill vara utan honom i ditt liv eller inte?
Ibland får vi anhöriga det budskapet att vi ska vända ryggen till,de måste själva vilja.
Och det är helt sant.
Vi kan ibland göra mer skada med att stå på sidan och liksom släta ut ojämnheterna så de orkar med ännu en fyllerunda utan att slå i botten.

Jag vet inte vad jag vill säga med inlägget.
Men kanske det är ett ärligt försök från ditt ex?

Kanske är fortsatt stängd dörr enda vägen för dig att tillfriskna.
Ibland är det så.
Ibland kanske man tom snabbare kan bli frisk av att våga släppa in den sjuka och se att man faktiskt förändrats oavsett var de är i sin resa.

Men det är ju också en farlig lek med elden.
Jag vet hur snabbt hopp om tillfrisknande och nygammal kärlek får fart på den sjuka delen i en själv.
Ville bara ventilera vad jag tänkte och kände när jag läste ditt sista inlägg.

Profile picture for user Nordäng67

har försökt olika varianter när det gäller vårt förhållande! Ett tag tänkte jag till och med att jag accepterar att han dricker, det får vara värt all skit för allt bra! Funkade inte i längden! Testat att ignorera och vara konsekvent med att lägga över ansvar och konsekvenser på honom! Ett heltidsjobb var det och oavlönat dessutom! Dessutom triggar vi såklart varandras sjukdomar som bara blir värre av att vi är ihop! Han blev mitt stora fokus liksom, hade svårt att koncentrera mig på jobb, barn, vänner! Och han fick ångest av mina tårar och min sorg vilket gjorde att han drack ännu lite mer! Kärlek räcker helt enkelt inte alltid...tyvärr! Han känns som mitt livs stora passion och kärlek MEN jag tror faktiskt att man lurar sig lite, det blir lite extra fart på alla känslor i ett sånt förhållande! Även de bra känslorna, en slags hävstångseffekt på berg-och dalbanan! Om hans försök är ärligt eller ej står skrivet i stjärnorna! När vi var ett par kunde han i berusat tillstånd sitta och skriva till sitt andra ex att han saknade henne! Tror han helt enkelt känner sig ensam! Hans barn har distanserat sig, skötsamma vänner likaså! Sjukdomen har börjat få riktigt tuffa konsekvenser för honom! Och helt ärligt, när jag skriver det sista så stiger tårarna och hjärtat kniper för jag tycker så himla synd om honom! En bra man som slösar bort sig själv! Tack för dina synpunkter, du är så himla klok!

Profile picture for user Nordäng67

under de veckor han skrivit till mig har jag en känsla av att han har varit nykter! Lördag morgon, välstavade sms, inte konstiga saker på kvällstid! Så fick han svar igår, en öppning och en utsträckt hand från mig! Och då tror jag han ”drog till det”! Bara som jag tror! Så det stämmer det du skriver att man kanske gör mer skada än nytta! Ensam-nä nu måste jag ta tag i det här annars blir jag helt ensam! Inte ensam-en liten fylla till gör varken från eller till! Typ!
Ds

Profile picture for user Linda...

Hej nordäng. Nja med mig går det upp och ner. Har min dumma strut träffat honom ibland. Vilket drar ner mig. Känslan att han går bakom ryggen på mig blir allt tydligare. Det är som vanligt gör jag inte som han vill så jävlas han. Tror han är psykopat . Eller vet. När jsg jobbar helger festar han till det och ringer inte på hela helgen. Vuxna karln. Han tar inte mig på allvar när jag försöker prata om hans missbruk. Då super han ännu mer. Han har varit extremt elak det sista emot mig så jag börjar bli rädd. Han är t.o.m full när han kommer ifrån jobbet ? Detta måste jag ta mig ur en gång för alla. Bra jobbat av dig att stå emot hans inviter. Vi ska kämpa ?

Profile picture for user Carina

Det verkar som att du har kommit till en klar och tydlig insikt om att hans beteende, att vara elak, inte ta dig på allvar m.m. inte gör något gott med dig och ditt mående. Jag blir varm i hjärtat när jag läser att du tänker ta ansvar för ditt liv och att du är beredd att kämpa för dig!

Som ett steg på vägen - hur väljer du att spendera den här helgen så du får må så bra som möjligt?

Varma hälsningar
Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Profile picture for user Nordäng67

Glöm inte att du förtjänar en extremt snäll och stabil man! Du är inte någon dum strut! Vet inte varför det är så svårt att släppa något som är destruktivt! Har ju varit eller är likadant för mig! Man vet med hjärnan hur man borde göra men agerar inte därefter! Ta inte mer skit nu Linda! Du förtjänar respekt, kärlek, omtanke och mycket mer! Säg ett rungande nej nästa gång han vill träffas! Kram

Profile picture for user Linda...

Tack snälla nordäng. Och carina. Ja jag är värd bättre . Jag tänkte på vägen till jobbet nu i kväll . När blåst och regn piskade i ansiktet på mig. Hade han varit en riktig man så hade han kört mig hit. I stället är det fullt ös på krogen . Jävla loser. Bort bort med han. Vi ska kämpa och vi är värda det bästa . Kramar

Profile picture for user mulletant

medan jag dricker morgonkaffe. En tråd fylld med värdefulla erfarenheter för den som står mitt i kampen ’att stanna eller gå’ . En tråd om att leva i skuggan av en kär persons missbruk. För min egen del är det åtta år sen jag vara där. Jag lämnade, kom tillbaka och vi vi fick ett nytt, nyktert liv. Men det var inte färdigt med det. En bra början däremot. Vi började båda gå på tolvstegsmöten och där förstod jag småningom många mönster, alla sammanväxta rotttrådar, jag hade med mig från min barndom med en alkoholiserad far och djupt medberoende mor.
Jag har bearbetat mycket genom att skriva, en uttrycksform som passar mig. Nu har jag skaffat mig en sponsor i Alanon och det är alldeles underbart! En människa som känner igen mina erfarenheter - eller inte, men oavsett ser mig, lyssnar till mig och tar mig på allvar. För hon vet. Hon har gått, inte mina, inte samma, men så liknande vägar. På samma sätt som vi kan känna igen varandra här på forum men i levande livet.
Att skaffa en sponsor, att fråga och få ett ’ja’, att berätta det för mannnen - nu när vi lever ett bra liv i gemenskap.... det var ännu ett steg i att ta makten i mitt eget liv. Att välja mig själv och mina behov utanför vår gemenskap. Det kräver också en tillit från hans sida, det förstår och insåg jag. Och det har gått så bra.
Fick inspiration att skriva här om det efter att ha läst och delat er kamp och era tankar. Tack för det - det gav mig en input till att ’titta in i mig själv’ och göra en ’lägesposition’. Så tillfreds och så tacksam att jag fortfarande är i rörelse, i växande. Inåt mot mig själv.
Allt det bästa idag till dig medsyster! Jag önskar dig en skön söndag där du gör det bästa av den för ditt eget liv❤️? / mt

Profile picture for user Nordäng67

läsa om ditt liv Mulletant, tack för att du delar med dig! Även jag har hittat skrivandet som en slags ventil. Appen anteckningar i mobilen är full med små skrifter om situationer, tankar och händelser! Och så skriver man här! Så underbart för er att ni har kunnat fortsätta ert förhållande och kunna göra livets resa tillsammans! Jag kan fortfarande drömma om att mitt ex skall komma till den där punkten när han är färdig med alkohol och vill börja en ny fas i livet. Än har det inte hänt och det är inget jag väntar på längre. Jag ägnar mig åt min egen resa istället. Den senaste tiden har jag haft en så skön känsla av att jag är glad att jag är jag inklusive ALLT, både bra och ”dåliga” saker. En skön söndag till dig också Mulletant❤️

Profile picture for user Nordäng67

känner igen det där med att party går före att finnas för en och bry sig om! Helt säker på att det finns män därute som vill hämta dig efter jobbet en kall och regnig kväll! Kanske har han till och med middagen klar? Tills han dyker upp, lägg tiden på dig själv istället för på någon som är sjuk utan insikt och inte har förmågan att se klart! Han kan inte hjälpa det men han kan ta ansvar för det som någon klok människa här på forumet skrev! ☀️

Profile picture for user Nordäng67

Var en sväng till ett världsberömt möbelvaruhus i veckan. Med följde en väninna som jag distanserat mig till väldigt mycket det senaste året! Inte umgåtts på länge, nästan glömt varför men blev påmind. Åtta mil dit bestod av en uppdatering i dumma saker hennes man gjort och sagt. Mååååste skilja mig från honom, står inte ut! Vilket hon har sagt i minst fem år men hittills inte gjort! Fick knappt en syl i vädret. Vi åt lunch och då klagade hon på maten, obekväma stolar, bordsgrannens smaskande mm! Kände hur energin rann ur mig! På hemvägen avhandlades hennes dumma och elaka mamma. Halvvägs hem avslöjar hon att hon har en affär med en yngre man! Nä men herregud sa jag, så kan du väl inte göra! Vadå sa hon, varför är det bara män som skall få ha yngre kvinnor? Eh jag tänkte mer på att du är otrogen sa jag! Äh sa hon, jag förtjänar att ha lite guldkant på tillvaron med tanke på hur jag har uppoffrat mig för mina barn och deras far! Inga pekpinnar nu, du är bara avundsjuk! Då kände jag bara vad gör jag tillsammans med henne? Jag som bestämt mig för att se min tid som en dyrbar investering! Kände mig helt matt när jag kom hem! Barndomsvänner, hon är sig lik men det är inte jag! Var på besök i en värld där jag inte hör hemma längre! Energitjuvarnas värld!

Profile picture for user Ullabulla

Och jag såg en film igår om en assistent till Stanley Kubrick som offrat hela sitt liv,hela sin tillvaro för att få följa sin "mästare" som var väldigt nyckfull.
Växlade mellan varmt och kallt och tydligen var väldigt svår men karismatisk.
Han var så att säga medberoende till sin egen chef och fick ibland den värme och eld han behövde för att få sin näring.

Vi som då står som du och din väninna och låter oss översköljas kanske får ta del av deras känslor.
Får kliva in i deras värld och känna och uppleva och snaska på det de delar med sig av.
Vi får sitta och känna oss lite bättre/klokare mer vidsynta på "deras bekostnad"

För vi har inte alltid vett att sätta ned foten som du gjorde och säga,stopp nu räcker det.
Nej vi låter de omkring oss mala på i samma ljudström utan att våga eller kunna bryta mönstret.
Men det behövs påminnelser.

Kanske pratar jag bara i egen sak här och du känner inte alls igen dig i beskrivningen.
Men filmen igår och din beskrivning av väninnan idag gav i allla fall mig en ahaupplevelse.
Vad är det för fel på lugn och ro,stabilitet och måbrakänsla?
Nja,lite börjar det gnaga efter en stund och man kanske ringer till just en sån väninna för att rubba den inre ordningen.

Vad skönt för dig att du kunde ge det den dagen och påminna dig om hur långt du kommit.

Profile picture for user Nordäng67

det där tål verkligen att tänka på! Att försöka se naket och ärligt på sig själv är så svårt! Kanske ”visste” jag precis vad jag gjorde när jag sa att min väninna kunde följa med! Fick våndas lite före, fick våndas mycket den dagen, fick våndas efter! Och så får man alltid bli lite kränkt när man umgås med henne! Hon flikar alltid in lite giftigheter någonstans typ ”du som är ”van” att separera”! Och jag mår alltid lite dåligt när hon säger så och känner mig strulig. Så brukar jag i sista änden försöka klappa mig själv på huvudet och säga till mig själv ”jaja du är ju inte olycklig och bitter i alla fall”! Ska fundera vidare på detta! Kram och tack för reflektion❤️

Profile picture for user Nordäng67

brukar kolla min Google historik och ser den lite som en barometer på mig själv. Bra veckor är det helt relevanta och ”bra” saker typ Återvinningens öppettider, saker som har med mitt jobb eller mina intressen att göra! Efter den där dagsturen hade jag googlat på kvinnliga psykopater, energitjuvar mm! Vilken slöseri med tid att sitta och läsa om sånt! Nästan perverst! Usch! Upp ur diket igen! Nu en härlig promenad i skogen och jag ska BARA tänka på bra saker och personer och njuta av naturen!

Profile picture for user Ullabulla

Om jag är med om obehagliga situationer eller personer så suger jag på den karamellen så länge som möjligt.
Syfte oklart..

För min del handlar det nog om att jag ser något trasigt.
Försöker identifiera och förstå.
Och kanske laga och hjälpa.
Eller ge konstruktiva råd så jag får vara duktig.

Att släppa taget är bitvis helt omöjligt.
Jag måste få idissla klart innan jag kan släppa.

Profile picture for user Nordäng67

på Ullabullas reflektion på mitt senaste inlägg. Om jag jobbar aktivt med mig själv och hela tiden tänker på att tänka och göra ”rätt” så går det ganska bra. Släpper jag efter, lutar mig tillbaka så faller jag lätt in i gamla mönster! Fast lite mer ”kamouflerat” nu när jag ändå har jobbat mycket med mig själv! Vad kan man lära sig av det? Att jag nog än så länge bara skrapat på ytan när det gäller mitt medberoende. Tror att det är bra för mig att börja gå lite andra och nya vägar och upptäcka hur bra och trevligt det kan vara om än lite ovant (och otryggt)! Att aktivt välja in människor som bara är helt vanliga även om det är lite ovant att inte ägna sig åt ”problemlösning”! Tog nya tag igår och hälsade på en före detta kollega som flyttat till nytt hus. Hon blev jätteglad. Vi drack kaffe, inspekterade hennes nya hem, pratade om mig, pratade om henne, bara helt vanliga saker, flyttade lite tunga saker som hon inte orkade själv. En helt vanlig och väldigt trevlig eftermiddag som inte krävde KBT-övningar. KBT övningen var att ta en ny väg: hälsa på någon jag inte brukar hälsa på, våga ta initiativ utan att känna att jag är till besvär, att våga ta plats utan att känna att jag stör!

Profile picture for user Linda...

Bästa Nordäng. Känner så väl igen det. Varför. Varför ska man lyssna på skit. Och fy vilken väninna. Har några sådana också. Bla bla bla me me mee. Finns en schetch med ulla skoog när hon sitter med blåtiror och vänninan bara pratar om sig själv. Klockren. Bra att du lade tid på en trevliig vettig väninna som uppskattade ditt sällskap och fick bra energi. Kram

Profile picture for user Ullabulla

Att jag ibland är den självupptagna väninnan.
Som maler på om mig och mitt,mina problem och liksom levererar dynga till höger och vänster för andra att få ta till sig.
För att jag på något sätt märker att de behöver det.
Hur märkligt det än låter.

Så sitter jag där och rapar upp likt en hundmamma spyor åt mina barn.
Fast jag kanske egentligen vill sprida väldoft så blir det avgaser.

Så jag tror att det kan lätt bli så att man fastnar i stereotyper.
Att man själv till slut i relation till en sån väninna har cementerat fast sig.
Hon gnäller,jag lyssnar

Eller vice verca.

Istället för det givande samtalet där båda får plats på scenen.

Jag kan ibland ringa upp någon som jag vet kommer att prata på i timmar om sig och sitt och jag behöver egentligen bara lyssna och förfasa mig.

Så mönster som upprepar sig och inte är tillfredsställande är nog bra om man kan identifiera.
Och kanske tom förändra utan att behöva byta vänner?
Om det nu går.

Profile picture for user Nordäng67

att man själv kan vara den där som tar energi! Nu när jag har gått på KBT så pratar jag mycket mer med mig själv, ältar mindre med andra! En kompis frågade för ett tag sedan om jag var arg på henne! Nä sa jag, då hade jag väl sagt till! Jo men du är så distanserad och förtegen nu för tiden sa hon! Oj tänkte jag, jag måste ha babblat MYCKET om supande särbo, sjuk mamma mm mm om det märks så tydligt när man inte pratar längre! Tänkte tanken att hon saknade mitt ältande, kändes lite så! Man får sina platser och roller och det påverkar även omgivningen när man vill förändra! Vissa vill gärna fösa tillbaka en till den där rollen man haft. Då känns det som om man har fått på sig en för trång klänning! Ibland föser man tillbaka sig själv eller snarare halkar dit på ett bananskal!

Profile picture for user Nordäng67

en dag av pliktkänsla? Vet att pappa sitter där passiv och väntar på att hans barn skall komma och gratulera honom! Allra mest hoppas han nog att ingen kommer så han kan tycka riktigt synd om sig själv! Eftersom han är gränslös kan han då mycket väl göra ett ”tyck-synd-om-mig” inlägg på Facebook! Så jag åker dit och gör det plikten ”kräver”! För att slippa bli uthängd och...för att döva mitt dåliga samvete som finns där trots allt! Hatar dessa dagar på året när man gör våld på sig själv! Ringt min bror så vi gör gemensam sak så slipper man i alla fall vara ensam om eländet! Tänkte tanken att min bror hade tänkt låta bli att åka till pappa! Men då får han väl ta ansvar för sig själv att säga nej!

Profile picture for user Nordäng67

Idag är det ett år sedan jag lämnade mannen jag älskade mycket men inte klarade av att leva med på grund av hans A-beroende! Idag har jag levt ett helt år utan honom, det har varit jul, nyår, påsk, midsommar, vinter, vår, sommar och höst en gång utan honom! Sorgen har gått från hjärtslitande till dov och stillsam! Han kommer alltid finnas i en vrå av mitt hjärta! Jag har lärt mig massor under året, framför allt om mig själv. Insåg att det inte bara handlade om hans problem utan även om mina! Ägnat tid åt att erkänna och jobba med mitt medberoende. Det arbetet fortsätter men lite känns det som en ny fas i livet börjar idag, lite pånyttfödd på något sätt! Känns spännande och just idag är en bra dag. Och då har jag lärt mig att passa på att bekymmersfritt njuta! Känner mig själv bättre nu än för ett år sen, älskar mig själv mer och månar också mer om mitt eget mående. Känner en tydlig gröns mellan mig själv och andra! Ett riktigt tufft år har det varit men ändå sammanfattar jag det som ett av de bästa åren i mitt liv! Och det här forumet har varit och är så viktigt för mig! En stor och varm första adventskram till er alla som kämpar! ❤️

Profile picture for user InteMera

Som svar på av Nordäng67

Vad härlig läsning! Du har kämpat och slitit, analyserat och funderat och kommit ut starkare och tydligare i dina gränser på andra sidan året! Det tar tid att lära sig om sig själv, att lära sig vara snäll med sig själv och se till man lever som man önskar. Hoppas du får en riktigt fin första advent, med lugn och ljus!

Profile picture for user Nordäng67

att lära sig om sig själv! Det viktigaste och mest avgörande är att vara helt ärlig mot sig själv och våga släppa fram sitt innersta! Har varit (är) det svåraste för mig! Har kört på och hellre engagerar mig i överkant i andras bekymmer och problem! Tack för pepp❤️

Profile picture for user Dionysa

Är det inte så att vi kvinnor har för lätt för att engagera oss, ta hand om män(niskor) med svårigheter? Sympatiskt, men ofta med sorgliga konsekvenser...

Profile picture for user Renée

Som svar på av Nordäng67

Stor och varm första adventskram till Dig Nordäng67!

Så bra du beskriver ditt år som gått!
Förstår att det varit tufft och samtidigt lärorikt.

Jag blir inspirerad att kämpa på så som du gjort och gör.

Allt Gott till dig inför din nya fas i livet!
❤️

Profile picture for user Nordäng67

att få feedback och pepp, tack ❤️
Dionysa: så är det nog när der gäller oss mammor! Tror faktiskt vi har ”lättare” att hamna i träsket av medberoende!
Renée: och jag blir så stärkt och har lärt mig så mycket av er alla här!
Kram till er!

Profile picture for user Nordäng67

Har bestämt mig för att ha det bra i jul! Hittills under livet har julen varit ångest, motvilja, kalas med människor man inte vill fira med men gör ändå! I år tänkte jag till innan och laddade mentalt! Såå min tradition med GOD och LÅNG frukost på julafton kvarstår men bjudna är BARA mina barn med respektive! Skall bli en glädje och sann njutning att äta långfrukost tillsammans med dessa juveler! Tackade ja till jullunch hos ene sonens svärmor. Förra året tackade jag nej för jag kände att jag var tvungen att bjuda min mamma och pappa på lunch. Ska bli så trevligt att köpa en fin julblomma och gå bort till trevliga människor och äta lunch. Kvällen firar jag och två av sönerna hos min bror! Tackade ja till detta eftersom min bror också hade bestämt sig för att julafton är en fredad dag och inte bjudit mamma och pappa! Har jag dåligt samvete? Kan lätt räkna ut att min mamma och pappa firar jul själva men det har de jobbat för! De har med all tydlighet visat att julen inte är en dag då glädje och gemenskap skall vara i fokus! Bara ännu en dag då dom tar ut svängarna och vad som helst kan hända! Det kan de ”njuta” av själva i år! Så nej har inte dåligt samvete för julen verkar ändå inte betyda något för dom! Julens budskap: säg ett rungande JA till sånt som gör dig glad och fetnej till skit! Vet att ni är många som kommer att fira samma typ av jul som jag har gjort alla år hittills! Men det finns hopp, man KAN ta makten över sitt liv och sin jul! Stor kram och styrka till er alla när vi nu går in i slutspurt inför jul!❤️

Profile picture for user Renée

Som svar på av Nordäng67

Glädjande att läsa om dina goda planer inför julafton,
och att du satsar på det som gör dig glad!

Låter mysigt med GOD och LÅNG frukost med barn & respektive.
Positivt att du tackade ja till jullunch hos trevliga människor
och att kvällen sen fortsätter med fokus på glädje och gemenskap.

Tack att du dela!

♡♡♡ Stor Kram! ♡♡♡

Profile picture for user mrsnn

Herregud vad jag känner igen mig. trodde jag va ensam om att känna så.
Att hjärtat säger ja men hjärnan nej. Vet inte vad som är rätt o fel längre. Är helt förvirrad, förvriden.
Känner mig lättlurad, dum. Manipulerad. varför har jag känlor för denna man.
Vore så mycket bättre om jag kände hat eller åtminstonde inte några känslor.
Men har så starka känslor, som han nog vet och spelar på.
HJÄLP!! BLir tokig snart.
Har inget liv kvar. Varit ihop i 20 år. Det tar aldrig slut.
Jag kanske bara hittar på , tänker jag ibland. Det är jag som är knäpp och överreagerar.
Samtididigt skriker hjärnan LÄMNA honom. Låt honom supa ihjäl sig.

Profile picture for user Nordäng67

fundera lite över vad kärlek är och vad kärlek skapar i din kropp och dina tankar. Jag upptäckte att jag hade svårt att känna skillnad på olika känslor: kärlek, sorg, ilska mm. Och också om man har den typen av förhållande så blir de olyckliga stunderna mer extrema men de lyckliga stunderna blir också det: berg- och dalbana plus plus! När man är där nere på botten längtar man upp på den härliga kärleksvågen! Fattar fortfarande inte hur jag hängde med, ena dagen på botten och sen åkte man upp dagen efter. Lagret under mattan blev tjockare och tjockare för där kastade man bara in all skit som hade hänt. Och så njöt man ordentligt av kärleksvågen. Hur har du haft det under din uppväxt? Trygg och stabil eller var det samma typ av uppväxt som ditt förhållande? Börja ”forska” i dig själv istället för att fundera över honom. Prova att agera annorlunda. Inget förändras ju över en dag men börja experimentera lite och upptäcka hur det blir då. Kanske hittar du en annan väg att gå. Terapi är bra också. Har du provat? Önskar dig styrka att förändra! Kram

Profile picture for user Ullabulla

Nordäng. Jag har också börjat fundera i hur ofta det faktiskt är jag som skapar drama där det inte finns något att hitta.
Letar i gamla oförrätter som ju alltid finns i en relation.
Målbilder som aldrig kommer att bli sanna och strävar dit och blir besviken när det inte blir sant.
Dvs bygger harm åt mig själv och samlar till en sammandrabbbning för att jag behöver urladdning.

Så det behövs inte alkohol i relationen för att gå igång på ingenting för att få lätta på kaoset i sitt inre.
I alla fall behöver inte jag det.
alkohol är bara en väldigt bra katalysator för att slippa jobba med självet.
En utmärkt anledning att få spela offer och martyr och stirra sig blind på en dryck.

Profile picture for user Nordäng67

samma här: kan ägna en hel dag åt att tänka på nån gammal skit som hände för flera år sedan! Liksom spela upp den i huvudet och frossa i hur jä-vligt det var! Tänker att jag skulle sagt si eller gjort så! Men herregud det är ju passerat och det begriper ju jag också egentligen men själva grejen måste stötas och blötas igen i mitt huvud. Avskyr detta egentligen och försöker avbryta tankarna men är snabbt tillbaka. Dagen efter kan allt vara bra igen och man tänker på här och nu. Konstigt som sjutton. Hade detta dilemma suttit i håret hade jag rakat mig direkt.

Profile picture for user Anxiete

Ville bara önska en God Jul ?Det låter som du har en härlig jul framför dej, så som det ska vara. Jag blir så glad när jag läser det för det är dej så väl unnat! Kram ?

Profile picture for user Nordäng67

att höra ifrån dig Anxiete! Har undrat hur du har det! Tack för fina ord! Hoppas du också får en bra jul för det har du verkligen förtjäntat! Många kramar och önskan om julfrid?

Profile picture for user Anxiete

På alla sätt men bor i den delen som troligtvis inte får någon snö, kan nöja mej med en vit snöfri jul ?
Senare delen av 2018 har varit tung, inte bara makens drickande utan många andra faktorer har gjort att orken tagit slut. Jag läser mycket men tycker inte jag har något att tillföra just nu ? men jag kommer tillbaka ?

Profile picture for user Nordäng67

Tror du kommer att få ett jättebra 2019! Efter tunga perioder brukar det lätta även om man just där och då inte känner så! Bor också i den delen av landet där man inte kan räkna med en vit jul? Har saknat dina varma och kloka inlägg men du gör helt rätt i att vila och spara energi! Kram?

Profile picture for user Johanna51

tack för julhälsningen! Blev glad. :) Också för att läsa att du kommit fram till att du är värd en egens sorts jul som DU mår bra av. Jag önskar dig riktigt fina härliga juldagar och ett gott nytt år!

Profile picture for user Renée

Som svar på av InteMera

Nordäng67, jag önskar dig

God Jul och Gott Nytt År!

Du är så värdefull.

Fint och upplyftande att läsa dina ord;

"Känner mig själv bättre nu än för ett år sen, älskar mig själv mer och månar också mer om mitt eget mående. Känner en tydlig gräns mellan mig själv och andra!" "Julens budskap: säg ett rungande JA till sånt som gör dig glad och fetnej till skit!"

Tack att du sätter ord på det du går igenom!

Varm vinterkram till dig!

Profile picture for user Nordäng67

fantastiska ni! TACK för julhälsningar, blev så himla glad och rörd❤️❤️❤️ Här hos mig råder renoveringskaos, ingen julgran och pynt i år, det har vi hoppat över men känner ändå att detta är den bästa julen någonsin! För vad är viktigast? Ja inte en pyntad fasad utåt utan den inre friden och glädjen! Massor med kramar och önskar er världens bästa jul! ❤️?

Profile picture for user CSöder

jag skaffade konto här idag, jag är INTE anhörig till en alkoholist däremot är min sons pappa tablettmissbrukare och inser att det inte är någon skillnad varken för medberoende eller hur den aktive beter sig.
min sons pappa har varit på behandlingshem 2 ggr men trillat tillbaka igen efter varje gång.
varit en jäkla resa med skyddat boende och massa annat för mig och mina barn, men sen bara "glömma" det som hänt och börjat om. gränsen var nådd på nyår, han trillade dit återigen, tydligen varit påverkad dagligen senaste månaden vilket jag inte sett eller velat se.
slutade med att han blev inlagd på akutpsyk på nyår och där drog jag gränsen, han vägrar behandlingshem igen, han vill klara det själv. så igår sa jag exakt "vill du ha kontakt med mig eller umgänge med sonen så lägger du in dig, annars behöver vi inte höras mer". jag har hållt det idag, inte svarat på samtal. men så svårt. älskar ju den nyktra människan.. men tack vare din tråd så har jag gråtit och funnit extra styrka så TACK!

Profile picture for user Nordäng67

och varmt välkommen hit! Tack för att Du delar med dig av ditt liv! Och tack för att du tog dig tid att läsa min tråd! Ja visst är det svårt att släppa den där sidan av personen som man älskar?! Man får svårt att få ihop ett enhetligt liv, blir som om man lever två komplett olika liv! Va skönt att du har satt gränser runt dig och barnen och också talat om era gränser för honom. När man gör det är det också lättare att skydda sig sjölv på något sätt! Bättre att tala om vad man själv inte vill vara med om istället för att tala om vad någon annan inte får göra. Man blir starkare i sina beslut! Fortsätt läsa och skriva här på Forumet. Finns så mycket visdom att ta till sig och så känner man sig inte så ensam om sina livsbekymmer heller. Varm kram till dig och håll hårt på dina gränser och beslut nu?❤️

Profile picture for user Nordäng67

som det så klämkäckt heter. I år skall jag fortsätta jobba med mig själv men jag skall också ha roligt! År 2018 var slitsamt och satsar på att år 2019 blir lite mer lättsamt! Min utmaning just nu är att komma underfund med VARFÖR jag ”njuter” av att lida?! Tränar på att växla om tankarna när dessa stunder kommer. Svårt men har gett mig f-n på att det ska gå att helt enkelt tvinga undan detta beteende. Häromdagen åkte jag 10 mil bort för att jobba. Passerar en vacker stad vid en sjö, ett pittoreskt samhälle, öppna underbara vidder på vägen. Hade inte sett något av det när jag körde in på parkeringen. Jag hade geggat i en händelse som ligger två år tillbaka i tiden. Mitt ex hade däckat av efter för många öl och då passade jag på att rota igenom hans mobil! Där hittade jag såklart massor att vara sårad och förbannad över! Detta spelade jag upp i mitt huvud när jag körde! Jag läste omigen hans sms och mail till andra kvinnor som jag har ”fotat” i min hjärna! Jag hatälskar att hålla på så! Njuter fast ändå inte. Blir så arg på mig själv när detta händer, slösar min tid på gammal skit. Nu ska jag ligga i hårdträning för att få bort det. Bearbetat är det ju så det svämmar över! Var ute på galej för några veckor sedan och blev uppvaktad av en snygg och trevlig man. Varför tänkte jag inte på det istället under dessa 10 mil? Fattar det inte. Gammal och djupt rotad ovana? Bort ska denna ovana en gång för alla! Tar tacksamt emot tips och reflektioner! Kram till er alla, må 2019 bli vårt år! ✌️✌️

Profile picture for user Ullabulla

Som svar på av Nordäng67

Så måste en ju svara?
Nä skämt åsido,jag känner igen mig.

Jag lever idag med en man som lever i nuet och har lärt sig det den svåra vägen.
Han vet att det snart kommer elände pga dåligt mående barn.
Så mellan turbulens så vilar han.

Hade det varit mina barn så hade jag "knarkat" både på gamla nuvarande och även kommande händelser.
Jag hade alltså haft en outsinlig källa att ösa ur.
Så länge jag levde i en missbruksrelation så fick jag mina kickar per automatik.

Där jag fick vara offret,martyren eller hjälten.
Där jag med mina magiska kunskaper eller stora själsliga gåvor fick vara i rampljuset iklädd någon av dessa roller.

Ju friskare miljöer jag vistas i,ju mer uppenbart blir det vem som är svarte petter,dvs jag.
Detta gillas ju icke av undertecknad,så jag lierar mig då gärna med svagare/behövande själ.

Då släpper jag fokus på mina oförmågor och får istället tro att någon annan är sämre.

Så jag tror att du kanske "flyr" jobbet med dig själv som du så tydligt påbörjat.
Du kanske helt enkelt tar återfall i medberoendet och är i ett dåligt rus.

Jag brukar känna hur hela jag blir fylld av smetig sörja.
Jag släpar liksom omkring på en massa kvarnstenar som jag själv kopplat på mig.

Så låt det vara som det är,var i återfallet och känn sen hur du sakta nyktrar till genom att tex njuta av den där måltiden.
Eller låta den där filmen sjunka ända in.
Typ.
Hoppas du förstår något av min geggamoja?

Profile picture for user Anxiete

Kan mala gammalt skit som jag egentligen inte bryr mej om längre men som känns på något vis ”skönt” att tänka på, hur fel ”den andre” gjorde mot mej osv. Jag har lärt mej att acceptera att det dyker upp ibland , att jag behöver älta det ännu en gång för att så småningom när tanken dyker upp kunna tänka ”nä, jag orkar inte gå igenom det en gång till, nu räcker det” . Så jag tror acceptera att hjärnan inte är helt klar med exet men du är ! Kram ?

Profile picture for user Renée

Som svar på av Nordäng67

Hej Nordäng!

Jag förstår dig i det du beskriver om tankar.

För mig skulle det vara hjälpsamt att ta fasta på en alternativ tanke
och tala ut den, när vissa minnen spelas upp i mitt huvud.

Vore intressant att höra mer om hur Du tränar på att växla om tankarna
när dessa stunder kommer.

Så bra, det du skrev;
"I år skall jag fortsätta jobba med mig själv men jag skall också ha roligt!"

Ja, det önskar jag Dig för 2019! ✨

Profile picture for user Nordäng67

Man kanske får acceptera det som en del av en sjölv på något sätt! Och om man är noga med vart man sätter sina fötter i framtiden och istället samlar på bra upplevelser så kanske detta mattas av och ebbar ut! Är nog samma med mig att jag delvis dras till vilsna själar sär jag får vara den kloka, smarta och duktiga som alltid finner på råd! Kram

Profile picture for user Nordäng67

Tvinga bort ältande och negativa tankar håller jag på med! Börjar varje dag med att ägna en stund åt att tänka på det som var bra igår! Små pyttesaker och stora saker. Tar med mig det positiva från gårdagen in i den här dagen. Bestämmer också nånting som jag gillar att göra som skall göras under dagen. För det mesta blir det en tur i skogen. Vilket ju i sig inte är ovanligt, brukar ju tillbringa mycket tid där. Grejen är den att då har jag verkligen tänkt på att jag tycker om att vara i skogen, aktivt valt det för denna dag och när jag väl är där värdesätter jag det mer på något sätt! Dagens roliga var att ställa larmet på 03:30 och kolla efter fullblodsmånen. För molnigt dock i min del av vårt kära land. Var ändå spännande att springa runt i fönstren och kika. Tröstar mig med en tur runt sjön på lunchen. Försöker också vara socialt modigare, säga ja till människor jag är lite ”rädd” för. Känner på något sätt att jag inte platsar med dessa människor. Tänk om de frågar om min uppväxt. Eller tänk om de vet att jag har varit ihop med en alkoholist! Eller tänk om.... de helt enkelt bildar sig en uppfattning om MIG! Van att uppgås med lite svaga, energikrävande och behövande människor måste väl kunna bli van att umgås med helt vanliga människor. För jag känner mig egentligen HELT VANLIG med allt som det nu innebär! Vill bli bekväm i mitt eget liv helt enkelt! En stor och varm vinterkram till er❤️

Profile picture for user Renée

Som svar på av Nordäng67

Hej Nordäng!

Tack för givande inlägg, as usual.

Kul att få ta del av din intensivträning,
bl a att börja dagen med tänka på det som var bra igår och ta med detta positiva in i nuvarande dag.
Blir även nyfiken på det du beskriver;
att verkligen tänka till vad det är man gillar och mer aktivt välja det.
Ska försöka göra detsamma.

Ja, vi fortsätter att samla på bra upplevelser, t ex skogspromenad.

Jag hoppas att du ska känna dig mer och mer bekväm i ditt eget liv.
Du platsar verkligen!

Önskar dig en riktigt bra dag.
Varma hälsningar

Profile picture for user Nordäng67

Ofta gör man ju saker man gillar men uppskattar det inte riktigt utan låter negativa tankar förmörka. Åtminstone jag! Sjukt trött på dåliga tankar om passerade höndelser som mal i huvudet fast man har miljoner bra saker här och nu! Ja vi kämpar på Renée ?? Önskar dig en riktigt bra dag också! ?

Profile picture for user Ansan64

Som svar på av Nordäng67

Härligt att läsa vad du gör för att ta hand om dig. Jag behöver många tips och idéer. Samla vad som hänt är bra, även om det är små saker. Man måste ju börja någonstans. Jag försöker hitta en aktivitet varje dag som lyfter mig. Det kan vara att läsa, promenera, vara på stan och titta på folk. Det är så lätt att det mörka känslorna tar över. Jag lyssnar mycket på Kay Pollak. Han säger många kloka saker.
Fortsätt så - du är på en bra väg.

Profile picture for user InteMera

Du skriver Nordäng om att träffa nya mänskor, att vara lite rädd för vad dom ska tycka. Vet du vad jag upptäckt? Att betydligt fler än jag nånsin skulle trott faktiskt har samma typ av bagage som jag själv! Eller nåt annat som varit lika jobbigt. De flesta tror jag tänker att andra skulle se ner på en om man berättade sanningen om sitt liv men jag har jobbat på att lite mer prata om saker som hänt och vips har andra anförtott sig om både det ena och det andra. Folk jag tyckt varit just såna där vanliga problemfria mänskor. Nu menar jag inte du ska släppa ut allt till främmande mänskor men det kan vara bra att komma ihåg att precis vem som helst kan bära på mörka erfarenheter!

Jag försöker också liksom du påminna mig om ens små bra saker, för att inte helt tappa framåtandan de dagar det är extra jobbigt. En lite solstråle också idag vill jag önska dig på din väg också!

Profile picture for user Nordäng67

Du har så rätt! Man är långtifrån ensam om att ha upplevt jobbiga saker! Och dessutom är ju väldigt många människor snälla, ödmjuka inför livet och dömer inte andra människor! Det är ju nästan man själv som är lite fördömande och har en förutfattad mening om hur folk skall reagera. Tack för dina kloka ord och solstrålen?! Kram

Profile picture for user Adde

brukar ju säga att 10% av befolkningen har ett alkoholberoende (mörkertalet är stort och så tillkommer droger och tabletter) och det gör ju en summa på en miljon människor i Sverige.

Som alltså har lika erfarenheter av beroende...
Lägg där till mellan 3-4 personer som är närstående, arbetskamrater, vänner el likn så är vi ju totalt 4-5 miljoner som är berörda men de allra flesta vill/kan/törs inte prata om det.
Och pratas det om det så är det bakom ryggen på den beroende.

Mer öppenhet skulle bara gynna vårt tillfrisknande från vår sjukdom men det kallas ju skammens sjukdom sen gammalt.

Profile picture for user Nordäng67

Visst är det så! Att det skall vara så skamfyllt med beroende och psykisk ohälsa. Konstigt särskilt om man tänker på det du så bra benar upp: många människor som är berörda av detta. Det är skamfyllt även att vara närstående. Inte för att man skäms för personen ifråga. Den personen älskar man och vill hjälpa och göra allt för! Utan mer för det man accepterat och förlåtit! Saker man aldrig trodde man skulle acceptera. Och så blir man plus-lojal och vill inte lämna ut den man älskar, muren och fasaden växer och gör en ensam!

Profile picture for user Nordäng67

Tror min kropp och min själ hänger ihop och är vänner, talar med varandra, är språkrör åt varandra. Firar snart ett år utan stark medicin för hemsk migrän. Har också haft ledvärk i flera år. Vart på undersökningar men nej inte reumatism och inget annat fel har dom kunnat hitta. Vart är ledvärken idag? I princip borta! Kan känna lite i händerna men otroligt mycket bättre! Jag har gått i KBT, akupunktur mot migrän, hypnosterapi för att plocka fram bra barndomsminnen, gått på massage mm. Ja helt enkelt börjat bry mig om mig själv, blivit engagerad i mig själv! Helt säker på att migrän och ledvärk var resultatet av att jag levde utan att ta hänsyn till mig själv, mina känslor, min ork mm! Jag bara körde på och behandlade mig själv på ett sätt jag aldrig skulle behandla någon annan. Såå visst kan supande män och sjuka föräldrar ställa till det för en men värst drabbar det en om man inte är snäll mot sig själv. Då är det också lätt att välja in människor som behandlar mig som jag gör! Nu ska jag vara nummer ett i mitt liv, inte på något självcentrerat sätt utan på ett ”självfokuserat” sätt! Kram till er mina fina forumvänner!

Profile picture for user Renée

Som svar på av Nordäng67

Hej Nordäng!

Intressant det du skriver, att du tror kropp och själ hänger ihop och är vänner, talar med varandra, är språkrör åt varandra.

Verkligen tänkvärt att det drabbar en själv om man behandlar sig själv dåligt, och man då tyvärr lätt väljer in människor som behandlar en på samma vis.

Underbart att din kropp återhämtar sig nu när du stannar upp och är snäll mot dig själv, bryr dig om dig själv, är engagerad i dig själv, tar hänsyn till dig själv o dina känslor, din ork.

Jag försöker göra detsamma. Har fått styrke- och avspänningsövningar att göra hemma och ska kanske börja på KBT i vår.

Tack för inspiration!

Kram tillbaks till dig ♡

Profile picture for user Nordäng67

En puss på kinden utan anledning
Att skrapa bilrutan åt någon man älskar bara för att man vet att hen hatar att frysa
En blick i samförstånd
En promenad under vänskaplig tystnad
Att hålla sin svala hand på en febrig panna
Att få en välbehövlig kram när man är ledsen
Att ge en kram när någon behöver det som mest
Dricka kaffe med sig själv i vårsol
Sträcka ut sin hand när man har bråkat
Att ta en utsträckt hand när man har bråkat
Att säga ”det ordnar sig, vi löser detta tillsammans du och jag” och verkligen mena det
Laga mat till någon man håller av som är hungrig och trött
Att känna doft av kaffe när man vaknar
När man vet att man kan svara ärligt om någon frågar hur man mår
Att hålla vad man lovar
Känna trygghet i ett löfte som någon ger
När man känner sig tillräcklig med någon
Och mycket annat....
Äkta kärlek är dom där små och stora gesterna som inte går att kräva eller köpa för pengar! Dom ges och tags, uppstår och kommer frivilligt utan att man bett om det eller måste bli ombedd! Det ges och tags av kärlek, respekt och omtanke!
Jag blickar lite bakåt och drar slutsatser! Jag blickar framåt och känner mig hoppfull och väldigt bestämd med hur jag vill ha det! Och jag lever här och nu!
Stor kram till alla vänner här på Forumet!

Profile picture for user InteMera

Vad enkelt kärlek kan vara när det fungerar! Du har så rätt i att kärlek är alla de där små sakerna och stunderna, inga stora gester, ord och utspel behövs egentligen för att visa sin kärlek. Skönt att du äntligen hittat en plats och tid i ditt liv där du kan leva i nuet, känna hopp och tillförsikt inför framtiden!

Tack för påminnelsen om vad kärlek är, jag ser i det du skriver rätt tydligt att mitt liv just nu är rätt långt ifrån den sort självklara kärlek. Det är så ett förhållande ska vara, inte den oro ältande nervositet ledsamhet planering flykt rädsla och ensamhet som så många av oss medberoende lever med och tror det är kärlek när en enda tio minuters vänlig handling kan räcka för att plågas vidare i dagar månader och år.

Tack Nordäng67 för ännu ett tankeväckande inlägg. En stor kram och solsken på din väg just idag vill jag önska dig!

Profile picture for user Skrållan

Det är detta jag tycker är så svårt. Jag får ju just sådan kärlek och omtanke av min man, men jag får ju även det andra. Som är oro, brutna löften, gråt, sur man, oförskämd man, ja allt som det blir med alkohol inblandat. Så svårt.

Profile picture for user Nordäng67

Ja det är ett riktigt svårt dilemma att vara ihop med en beroendeperson! Man har två personer att förhålla sig till känns det som! Man kämpar och kämpar för att få rätsida på allt! När jag slutade kämpa och släppte honom fri att göra sina egna val först då blev han EN person för mig. Och först då kunde jag tänka och känna: det här är det livet vi har tillsammans, förändring ligger utanför min kontroll, klarar jag av att leva så här? Att lämna var det mest hjärtslitande jag gjort! Det var rätt beslut för mig men jag har fortfarande stunder när jag saknar den nyktre personen! Med ”facit” i hand: han dricker fortfarande! Ryser när jag tänker mig in i att jag hade valt att stanna och lagt ännu fler år av mitt liv på att kämpa mot ”draken alkohol”!

Profile picture for user MCR

Kärlek ❤

Så fantastisk beskrivet! Så många vackra rader som jag kommer bära med mig!

Profile picture for user MCR

Mycket är sig likt och ändå är allt annorlunda.

Barnens pappa mår fortfarande dåligt i perioder och gör val som påverkar barnen och mig. Trots att vi genomgått utredning under en tid nu ser jag inte att det kommer leda till några förändringar.

Men jag har gjort så mycket annorlunda. Jag har vågat ta emot stöd i olika former och all de olika delarna har gjort att jag är en annan. Och det gör all skillnad i världen.

Jag tror till och med att jag nu både kan ta emot och ge kärlek. Kände att alla delarna i din text fanns i min nya relation som jag nu har haft i ett halvt år. Jag känner tryggheten i löften som någon ger ❤ Det gör all skillnad i världen.

Profile picture for user Nordäng67

Vad härligt att höra om ditt liv❤️ Är en stor framgång när man upptäcker att man kan förändra något som känns omöjligt genom att ändra sitt EGNA beteende. Man kan välja bort och välja till! Grattis till ditt nya förhållande som är kärleksfullt och tryggt! Det har du förtjänat och också jobbat hårt för!

Profile picture for user InteMera

Skönt att höra det svängt till det bättre för dig, har tänkt på dig!

Profile picture for user Nordäng67

som satte igång tankarna! Egentligen är dessa ord en självklarhet....fast ändå inte!
” JAG LÄR andra hur dom skall behandla mig”!
Tycker dom där orden säger så mycket!
Det är ju det där med att vända fokus till sig själv, ta ansvar för sig själv! Lätt att göra på ett lite ytligt plan men att göra det på djupet...inte lika enkelt! Då är det lättare att se sig som ett offer för diverse personer och omständigheter. Åtminstone lättare för stunden men man kommer till vägs ände. Ansvaret för mig vilar på mig! Det är mitt ansvar att tala om var mina gränser går, hur jag vill ha det mm! Det är mitt ansvar att bestämma vad som skall hända när människor inte respekterar mina gränser! Grejen är då att man måste vara riktigt trygg i sig själv, veta sina gränser, sina behov mm! För ”läraren” måste alltid vara påläst och väl förberedd? Om jag tittar lite i backspegeln så har jag varit bra på att reagera och säga ifrån (läs skrikigt, gråtit, tjatat, gnatat, kämpat desperat) men varit sämre på att sedan agera! Läste någon annanstans om ”konsekvensen makt”. Om jag säger nej och sedan håller fast vid det och också ”gör” nej så har det en enorm genomslagskraft alla dagar därefter. Personen ifråga vet att mitt ord gäller, går inte att dribbla med mig liksom. Och viktigast av allt jag vet då att jag kan lita på mig själv och får respekt för mig själv! Som i sin tur skickar signaler till andra. Man kan träna på dom små sakerna typ låta barnens smutskläder ligga kvar på deras golv och så får de upptäcka att morsan menade allvar med att ”om ni vill ha nåt tvättat får ni placera det i tvättkorgen”. ?
Trevlig helg och en varm och solig kram☀️❤️

Profile picture for user mulletant

Så insiktsfullt! Så sant, så rätt - det är också min erfarenhet. Och som jag har tränat.... har inga barn hemma längre så jag har tränat i relationen. Och den absolut största utmaningen är ju jag själv. Att känna hur pulsen stiger vid ett litet skitval av något slag där jag gör annorlunda - och det hände ingenting! Det bara fungerade. Vi har levt ett nyktert liv och ett 12-stegsliv länge nu, det var kanske efter tre år jag började ’se’ alltmer av min automatiska, helt självvalda undfallenhet.... och började göra annorlunda. Jisses vilka utmaningar... men så stärkt jag blev när jag såg att det fungerade.
Jag följer din resa och hejar på dej, så här lite på håll, och känner igen mig. Du, liksom jag, har tagit makten i ditt eget liv! Fint att du skriver och delar med dig och ger hopp! Allt det bästa önskar jag dig? / mt

Profile picture for user Nordäng67

Och tack för att du som har ”klarat det” delar med dig! Ger mig massor med hopp för gudarna skall veta att man ofta tycker man står och stampar i en återvändsgränd! Det du skriver ger mig mod att fortsätta min resa! Kram ?

Profile picture for user Amelia67

Har ägnat gårdagskvällen o morgonen åt att läsa kommentarerna här i tråden... har gråtit o skämts, känt igen mig o både i nutid o för ett år sen.
Jag har varit hör o läst förut men först nu ser jag saker i ett annat ljus.
Tack för allt ni delat med er av, så givande o peppande att läsa.

Jag har levt i en relation med en man i 2,5 år. När vi träffades tyckte jag att jag kände honom lite, vi har ju gått på samma danskurs under en tid. Men det visade sig att han består av många lager, bl a en alkoholism sedan många år tillbaka.
Vi var i en relation i 1,5 år, oerhört osäker med svartsjuka, arbetslöshet, onormalt drickande osv. Första året tillfälliga dryckeslag då vi var ett antal vänner som fyllde 50 med efterföljande fester. Fylla, tafsande på mina vänner, ångest, avbön o skuld.
Sista halvåret drack han varje dag varannan vecka (den andra veckan jobb). Jag jobbade hela tiden vanliga 5 dagars-veckor o var med honom på kvällarna. Konstiga händelser, skuld, skam, kontrollbehov, skyddande.... det var ett fruktansvärt halvår som knäckte mig. Mina vänner tog tag i situationen o hjälpte mig bryta (nov 2017).

Därefter har jag fallit till föga ett antal gånger, gått på hans snack o trott på honom. Det har varit oerhört destruktivt, jag har gråtit, brutit, på igen, pratat med vänner (snacka om energitjuv?)...

Nu har jag tagit tag i situationen, läst här igen o konstaterar att jag är inte ensam. Funderat mycket på varför jag fortfarande har så starka känslor för honom men accepterar att det är väl så det är. Jag älskar honom men måste lämna honom.
Tyckte jag hade ett jobbigt 2017, 2018 har på nåt sätt ändå varit lättare, men 2019 måste bli ett bra år utan honom.

Profile picture for user Nordäng67

och tack för att du delar med dig av ditt liv! Bra att du har hittat hit och också har börjat sätta ord på dina känslor! Vänner är fint att ha som stöd men viktigast av allt är att vara ett stöd för sig själv. Jag har precis som du haft otroligt svårt att hålla isär olika starka känslor. Inte riktigt känt skillnad på kärlek, sorg, ledsen, arg, lycklig mm. Nu pratar jag mycket med mig själv, märker att jag då har lättare för att veta vad jag känner och tycker. Tidigare ältade jag också MYCKET med vänner och dom tyckte massor av ren omtanke. Jag fattade beslut som jag inte kände mig riktigt trygg i eftersom det i mångt och mycket var andras åsikter som låg till grund. Nu pratar jag med mig själv, känner efter, ger mig själv tid och det är väldigt sällan jag känner behov av att bolla med andra. När jag pratar med vänner är det mer ”information” om vad jag fattat för beslut. Har haft otrolig nytta av KBT, kanske något för dig? Förstår precis hur du känner just nu men du kan påverka hur det skall vara från och med nu och resten av ditt liv! Mitt ex har också snackat mig tillbaka många gånger, slutat med katastrof varje gång. Han skickar fortfarande sms om kärlek och längtan. Men jag märker att jag har förändrats: ord är bara ord tills det finns handling bakom! När det gäller ditt år 2019: du har makten att göra det till ditt bästa år! Men det är just det man måste inse: man väljer själv vart man sätter fötterna, man måste vända fokus till sig själv. Andra människor kan endast påverka en negativt om man låter dom göra det! Många kramar och massor med styrka från mig till dig❤️

Profile picture for user Amelia67

Som svar på av Nordäng67

Har läst ditt svar flera gånger o låtit det sjunka in. Du verkar så klok, jag ör tacksam för att du tar dig tid o är aktiv i detta forum.
Jag har sedan nästan ett år valt att inte prata så mycket med mina vänner, de har inte haft ett spår av förståelse, istället tyckt att jag varit vek som inte visat min vanliga styrka. Jag försöker jobba med mig själv, har gått på kbt men gjorde sista besöket där i augusti. Kanske jag ska återuppta det...
Igår trillade jag dit igen, han besökte mig hemma o berättade om sin kärlek o hur bra vi har det tillsammans. Jag avvärjde iaf dusch o säng men han tog för sig av annat. Jag hade INTE kraft att säga nej. Jag tar till mig o konstaterar att jag inte ska träffa honom själv.
Det är såååå svårt att avhålla sig.... å andra sidan kanske det kan jämföras med hans avhållsamhet från alkohol ...? Elller?
Han ör nykter sedan snart två månader (igen), senaste återfallet slutade med att jag o en vän åkte hem till honom, möttes av en helt utslagen o uttorkad man så det blev ambulans o dropp ett par dagar för honom.
Är det vanligt? Jag ör så fruktansvärt oerfaren av detta sätt att leva sitt liv....
kram till er alla

Profile picture for user Nordäng67

så mycket att skriva och läsa här, så många kloka och öppna människor som delar med sig! Det som är bra med att skriva är att man även kan följa sig själv. Läste igenom min tråd häromdagen och då inser man att man har kommit framåt även om det inte känns så för stunden! Blir som en slags dagbok och som andra läser och kommer med reflektioner på. Så värdefullt.
Försök att verkligen bestämma dig för att du inte ska träffa honom! Du skriver att HAN TOG för sig. Om du tänker mer att DU GAV honom vad han ville ha så känns det annorlunda och man blir mer beslutsam tycker jag. Varje gång jag gav efter för mitt ex kände jag mig utnyttjad och ledsen. Nu när han hör av sig svarar jag inte ens. Tänker ”ger han mig det jag behöver nu? Svar nej, inte svara”! Om du känner dig redo starta en egen tråd och skriv. Bara det att sätta ord på känslor mm gör en mer medveten och man blir bättre på att sortera sina tankar och känslor! Stor kram

Profile picture for user Nordäng67

Firar ännu en storhelg på mina premisser och med aktiva val! Tackat nej och ja utefter vad jag själv mår bra av, bjudit in dom jag verkligen vill fira med! Inga inbjudna men känslomässigt objudna gäster! Så härligt att kunna glädjas åt en långhelg. Fortfarande en ny och underbar känsla för mig! Tänk så mycket vånda och magont man har haft tidigare under livet! Helt i onödan för man KAN STYRA sitt eget liv! Känner mig nykär i denna förmåga och det blir som att va lite nykär i sig själv! Nu kommer snart alla mina barn med respektive och vi skall äta god mat och njuta av varandras sällskap. Igår var jag själv i stort sett hela dagen. Eller ja själv förresten jag umgicks med mig själv och fixade i trädgården och njöt av värme och sol. Jag var själv men kände mig inte ensam! Hoppas ni har haft det bra! Om ni inte har haft det så tänk på att ni har makten att förändra och styra ert liv! Nästa påsk KAN bli något annat! Kramar från mig till er❤️

Profile picture for user Skrållan

Glad Påsk. Låter så skönt det du beskriver. Att just få välja själv vad man vill göra. Jag själv ser ju mer och mer att jag måste lämna om jag ska kunna bli hel. Ändå tvekar jag. Kärleken står i vägen, eller?
Men att slippa oroa sig för om mannen är full, eller om han flirtar med andra, om han har skrivit till henne. Ja orosmolnen är många. Vet inte vad jag väntar på. Eller är det att jag själv måste komma ikapp?
Än en gång Glad Påsk till dig

Profile picture for user Nordäng67

Jag kände som du att det var svårt att lämna eftersom jag älskade honom. Om du försöker tänka igenom vad du skulle sakna om du var utan honom, vad kommer du fram till då? Är det sånt som fanns för många år sedan eller är det saker som ni har här och nu? Jag insåg att visst jag älskade honom, det var inte det som var problemet. Problemet var ju att jag inte blev kärleksfullt behandlad av honom. För kärlek pågår ju dygnet runt. Man kan inte vara kärleksfull måndag-torsdag och elak på helgen. Det är ju antingen eller liksom, helheten. Jag hade samma problem med mitt ex när det gäller flirta och skriva med andra kvinnor på fyllan. Kände mig sviken, kränkt och förnedrad. Jag kan fortfarande bli arg på mig själv när jag tänker på hur jag förlät och köpte hans dåliga ursäkter. Har sparkar honom på ett ställe där det gör extra ont på män många gånger i min fantasi?
Ge dig själv tid i tanke och handling så tror jag du på djupet kommer fram till hur du vill göra! Du förtjänar att ha det riktigt bra! Kram

Profile picture for user Skrållan

Jaa det är nog så att jag lever och hoppas på det som var för många år sedan. Då han var snäll och kärleksfull. Men mina barn tycker vi grälar om samma saker nu som vi gjorde då. Så kanske förskönar jag allt och ser det i ett rosa skimmer. Om jag ska vara ärlig så skulle jag inte sakna något som vi har i dag. För nu känns det inte som vi har något ihop.
Så varför kämpar jag då? Ja man kapar ju halva släkten. Många av våra vänner, var hans från början. Flera jag kommer förlora. Men sådant kan ju inte vara viktigt om jag inte är lycklig ??
Många tankar i kväll.

Profile picture for user Nordäng67

Tänker en del på mitt ex. Ibland på det jag saknar och ibland på det jag inte saknar. Brukar också försöka tänka mig in i hur det skulle kännas om jag fick reda på att han har träffat en ny kvinna. Hittills har det gjort ont i hjärtat och jag har känt typ panikkänslor som var starka i början och mattats av efterhand. Idag, för första gången, kände jag varken sorg eller panik. Kände mer att det inte är min angelägenhet. DET tog tid att komma dithän! Och det krävdes total avhållsamhet när det gäller kontakt. Det krävdes distans och perspektiv. Framförallt handlade det om att stärka mig själv, min självkänsla, att lära mig att sätta värde på mig själv. Kanske har jag äntligen börjat gå en annan väg när det gäller honom och mycket annat i mitt liv. Känner mig inte heller lika arg längre när jag tänker på dåliga saker han gjorde och sa. Känner nästan så här: vilken tur att han och vårt förhållande fick min bägare att rinna över, annars kanske jag inte hade kommit till den där insikten när det gäller mig själv. Insikt om att det inte handlar om honom eller andra runtomkring mig. Det handlar om mig! Jag KAN styra mitt liv i mångt och mycket. Men jag måste tänka långsiktigt, utgå från mig själv och inte agera för stunden. Inte göra impulsiva saker för att döva känslor av ensamhet och längtan för stunden. Utan tänka hur blir det imorgon om jag gör så här idag?
Just idag känner jag mig ensam och lite down. Men jag vet att jag inte gjorde det igår och förhoppningsvis inte kommer att göra det imorgon. Jag har lärt mig att klara av att stanna lite i negativa känslor och göra saker som dövar på rätt sätt. Jag hanterar min energi som pengar, noga med vem och vad jag lägger den på. Fördelen med det är att man har en buffert med energi från sina bra dagar. Det blir inte soppa-torsk om det kommer en dålig dag. Så nu ska jag gå en stärkande skogspromenad istället för att ligga kvar i soffan och ta kontakt med någon som inte får mig att må bra i längden. Jag väljer långsiktigt må-bra typ skogspromenad istället för kortsiktigt må-bra typ sms:a med ex som bara handlar om att ge och ta lite bekräftelse för stunden som i sin tur ökar känslan av tomhet imorgon. Jag går i en annan riktning nu och har hittat en ny väg.

Profile picture for user Exhale

Jag har gått igenom samma sak. Ville att han skulle träffa en ny till och med. Någon som gjorde honom lycklig så att han skulle må bättre. Gå vidare. Samtidigt som det klöste i hjärtat. Nu börjar jag äntligen också landa på riktigt i att vi har det bättre var för sig. Och att om han hittar en ny relation eller inte är helt upp till honom. Men vilken tid det tagit.

Kram. HEJA OSS

Profile picture for user Exhale

så det blev kakdeg och snus. Bästa bästa ?

Snus är grejen. Varje dag så mkt bättre med ?

Vi klarade en Valborg. Mkt att vara tacksam över där. Friden. Friheten. Och för min del. Att återigen få vakna utan illamående och huvudvärk. Vakna utan intrycksövertryck.

Ha en fin dag Nordäng. Kram

Började läsa igenom din tråd igen. Vad många liknande erfarenheter vi har. Har också börjat fräsa emot i vissa sammanhang i min grundfamilj. Kändes så otroligt obekvämt, känt mig dålig. Men jag tror det är mitt inre tålamod som är slut. När man går igenom en process med öppnare ögon blir det kanske fräsigare ett tag. För att kunna markera sina gränser. På ett sätt man aldrig gjort tidigare. Är otroligt vilsen just nu. Vilka är mina nya sammanhang? Hur ska mitt liv se ut? Vad väljer jag att vara en del av?

Det är så omtumlande att jag endast orkar tänka på det i små små brottsstycken. Och tack vare stark stark medicin kan jag också göra det ???.

Profile picture for user Linda...

Hej Nordäng. Kommer du ihåg mig Linda. Det var längesedan jag skrev här. Det har varit så mkt elände i livet. Många dödsfall . Och suputen höll sig nykter ett tag och lovade guld och gröna skogar. För att sedan börja supa och skylla det på mig. Jag hade inte stöttat honom nog. Så nu är man helt slut. Dom tär och söndrar dom där jävlarna. Hin håle själv. .hur har du det ? Kram

Profile picture for user Nordäng67

Klart jag minns dig. Har tänkt på dig och undrat hur du har det! Tråkigt att höra att du har haft det jobbigt! Ja visst är det lätt att ramla dit när stora löften ges! Har gjort det själv många gånger innan jag lämnade för gott. Det gäller nog att börja se till människors handlingar istället för verbala löften. Och också att tänka över ordentligt vad man själv behöver. Nu när jag har lite distans och perspektiv så inser jag att det räckte att mitt ex skickade ett sms där han skrev att han saknade mig för att jag skulle börja vackla. Ett sms, vad är det? Ingenting typ! Lätt att skriva, lätt att skicka! Jag hade typ inga krav för egen del! Dom har jag ökat på rejält det senaste året. Börja sätta ord på hur DU vill bli behandlad, vad du behöver och nöj dig inte med mindre! Du förtjänar att ha det riktigt bra! Så roligt att höra av dig, blev jätteglad! Kram❤️

Profile picture for user Linda...

Hej ♡ åh så fint skrivit. Och så många sanningar. Jag har inte heller ställt några motkrav och då kör det så länge det går. Totalt hänsynslöst. .Hur mår du och hur har du det . ? När jag läser dina inlägg känns du stark i din sak. Kramar till dig.

Profile picture for user Nordäng67

jo jag mår bra och ja jag känner mig stark för det mesta. Framför allt känner jag mig stabil, livet är stabilt och jag har börjat inse hur man gör för att styra sitt eget liv! Det är skönt! Visst känner man sig ledsen och down ibland men jag sitter lugnt i båten när dessa dagar eller stunder kommer. Jobbar fortfarande mycket med mig själv. Tidigare tänkte jag: när är jag klar? Hur lång tid tar det att ”få ordning på sig själv”? Nu tänker jag mer att det är en del av mitt liv på något sätt, jag är mindre otålig och har mer tålamod med mig själv. Har inte vågat eller haft lust att dejta någon man än! Känns fjärran att ge sig in i något! Är i förbund med mig själv och lägger tid på mig själv. Lagt (aktivt valt att lägga) sjukt mycket tid på andra människors problem och liv. Nu står jag först i kön i mitt eget liv! Eller först kommer mina barn så klart men de är vuxna nu så man kan kosta på sig att vara självfokucerad! Välj dig själv nu Linda?❤️ Kram

Profile picture for user Nordäng67

Fick ett meddelande igår kväll där han skrev att han tänker på mig jämt, blir påmind om mig överallt och saknar mig! Jahopp tänkte jag! Sådär kunde han skriva på fyllan till sitt andra ex när VI var ihop! Lika sårad och kränkt blev jag varje gång det hände! Äh sa han, fyllesnack som inte betyder ett skit! Sååå då är det väl samma sak nu när han skriver till mig! Fredag kväll, lite genomskinligt! Svarade inte efter att ha diskuterat med mig själv! Fick ett långt sms på morgonen där han kallade mig tjurskallig som inte svarar och skrev också att han tyckte jag var skyldig honom ett svar. För han behöver prata och bolla saker med mig eftersom jag är den person han har allra mest förtroende för! Tänkte lite fram och tillbaka på detta! Kände en molande känsla av dåligt samvete! Men HAN är ju typ den jag har MINST förtroende för! Har jag lust att vara bollplank åt någon jag inte litar på? Eh jättenej faktiskt! Svarade inte utan åkte på min helgkurs i betonggjutning! Har haft en underbar dag med ett trevligt gäng och gjort blomkrukor och bordsskivor och faktiskt inte ägnat honom en tanke! Och är så himla glad att jag inte svarade! Hade jag svarat hade jag ångrat mig nu! Det är ju det där att tänka i flera steg: hur blir det imorgon om jag gör så här idag! Och också att kunna sortera när den där förbenade känslan av orimligt ansvar och dåligt samvete slår till på fel sätt! Svårt men det går ta mig tusan. ☀️

Profile picture for user Olyckligpingla

Du är så klok Nordäng67. Att läsa allt du skriver hjälper mig mycket. Både i denna tråd och i andras, och min. Jag beundrar din styrka och hoppas jag kommer hålla mig lika stark som du.

Profile picture for user Nordäng67

Idag tog jag (ofrivilligt) nästa steg i processen! Min mobil gick sönder och jag fick akutbyta! Hade skrivit massor av texter om vårt förhållande. Inget han har löst utan bara jag. Brukar läsa dom ibland och blir då sentimental och ledsen. Allt försvann när jag bytte mobil. Fick panik först men sen kände jag en enorm lättnad. Varför sitta och läsa det? Har minnena ändå, både bra och dåliga! Stor kram till er!

Profile picture for user Linda...

Bra gjort . Det gör verkligen allt för att man ska ställa upp för dem. Det är väl inte ditt ansvar att hjälpa och lyssna på.hans dynga. Jag har det likadant är det inte alkoholisten som kräver. Så är det hans mamma som dessutom super hon med. Dom är sådana egoister alkoholister...kram

Profile picture for user Rosa ljus

Man ska alltid vara deras avfallskvarn, jag behöver ju ventilera med nån, få ur mig all skit?! Tack för det, när en annan behöver ventilera något då får man höra, jag orkar inte höra om dina problem?! Själv ska man sitta och höra om samma skit om och om igen och säger man att man inte orkar lyssna på samma sak helg efter helg, vecka efter vecka, då är man en stor jävla egoist som bara bryr sig om sig själv. Och gärna en lång ramsa om hur värdelös man är och det är helt otroligt att det är någon på jobbet som står ut med mig överhuvudtaget.. ?

Profile picture for user Rosa ljus

Man ska alltid vara deras avfallskvarn, jag behöver ju ventilera med nån, få ur mig all skit?! Tack för det, när en annan behöver ventilera något då får man höra, jag orkar inte höra om dina problem?! Själv ska man sitta och höra om samma skit om och om igen och säger man att man inte orkar lyssna på samma sak helg efter helg, vecka efter vecka, då är man en stor jävla egoist som bara bryr sig om sig själv. Och gärna en lång ramsa om hur värdelös man är och det är helt otroligt att det är någon på jobbet som står ut med mig överhuvudtaget.. ?

Profile picture for user Nordäng67

Så skönt att man äntligen på djupet har fattat att man har ett val! Idag ringde mitt ex från ett nummer som inte fanns i min kontakt! Svarade av bara farten. På den stund vi pratade tappade jag energi och gick från nöjd och glad till ledsen och orolig i själen! Hann få reda på att han fått sparken från sitt välbetalda chefsjobb. Nu behövde han bolla med mig. Självklart hade ledningen på hans jobb burit sig illa åt enligt honom. De hade bland annat angett orsak humörsvängningar som går ut över underställda. Han har ju inte mig som papperskorg nu så. . Kände bara en sån lättnad över att allt det där ligger bakom mig! Ursäktade mig och sa att jag hade en tid att passa, hejdå! Kram till er och känn makten över era liv för den har ni♥️

Profile picture for user Nordäng67

Så sorgligt att han, trots en sådan allvarlig konsekvens, inte kommer till insikt. Inte ens att han ser nyanserat utan bara skyller ifrån sig! Som vanligt tyckte jag så himla synd om honom, om man nu ska vända fokus till sig själv. Fast det var nog mer sund empati? Tror jag! Och jag tyckte inte synd om honom för att han hade förlorat jobbet utan för att han trots det inte FATTAR vilka konsekvenser spriten orsakar i hans liv! Hur som jag lade band på mig själv och engagerade mig inte i ansvar som inte är mitt!

Profile picture for user Nordäng67

Bara det gör mig riktigt stolt över mig själv! Tänkt utan att agera, funderat lite hit och dit! Hur kändes det när jag pratade med honom igår för första gången på länge? Jo samma fraser som vanligt: jag älskar dig, kan inte gå vidare, saknar dig, ge inte upp! Med mera med mera och bla bla bla! Är jag elak som inte går upp i kok och bryr mig? Nej jag känner mig inte elak, ÄR inte elak! Nästan två år har förflutit sen jag på allvar började lämna honom, för det var en process! Ingen snabb och definitiv händelse som hände över en dag! Det var början på något nytt för mig, som handlade om mig inte om honom eller andra! Om mig! Ord biter inte längre! Han har inte gjort ett dugg i handling för att det ska bli bättre och annorlunda! Jag känner det på djupet men han....han känner det inte alls! HAN vet inte, han känner inte mig längre! För jag har skalat av mina lager av gamla mönster och beteenden och tagit på mig en ny skrud som passar MIG! Jag är en alldeles egen person som väljer själv vart jag vill gå! Bra! Skönt! Jag har inte ens behov av att vända mig om och förklara, jag bara går! Dit JAG vill!

Profile picture for user Renée

Som svar på av Nordäng67

Sitter och ler och blir tårögd när jag läser dina positiva inlägg
om att du nu tagit på dig en ny skrud som passar dig,
att du inte har behov av att vända dig om och förklara,
du bara går dit du vill.

Jag blev stärkt även av det du skrev igår;
att du ursäktade dig och sa att du hade en tid att passa, hejdå!
Så vänligt och tydligt!

Jag har själv har kunnat avsluta en kontakt helt
och fått mer distans och perspektiv
mycket tack vare dina och andras inlägg här.
Så värdefullt.

Stor kram ♡♡♡