Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

och sms från mitt ex på Valborg och första maj! Svarade inte! Gjorde min KBT! Vad tänkte jag? Jag förtjänar verkligen mer än fyllesamtal och fyllesms! Jag saknar honom och tänker på honom ofta spik nykter! Han verkar komma på att jag existerar när han dragit i sig alkohol och känner sig ensam! Vad kände jag? Typ ingenting...faktiskt! Trots några riktigt tunga dagar i veckan så kände jag bara: Näe jag vill inte prata med honom! Vad ville jag spontant göra? Låta bli att svara! Tog min lilla time-out men kom fram till samma: inte svara!

Linda...

Du är så duktig. Jag har inte pratat med min alkolist jag heller. Han jar ringt några gånger. Men jag stålsätter mig . Tungt ensamt . Men det ger sig med tiden . Kram

tack för duktig <3 det är du med! Har hjälpt mig mycket att bena upp känslor, tankar, hur jag brukar agera och vad jag kan göra annorlunda! Men gudarna skall veta att man får lägga tid på det! Hjärnan kokar över ibland känns det som :-) kanske går det automatiskt i framtiden! Kram tillbaka

Jag minns än hur jag led och våndades och till slut gav jag efter och kontaktade själv min fyllgubbe för att se hur han mådde.
Om han drack,eller inte drack osv..
Om han hade legat på och velat tillbaka till mig så hade jag stått med öppna armar.
Ett tag,tills jag hade fått nog igen och sagt att det fick räcka.

Så i mitt fall var det mitt ex som såg klart och tänkte klart trots sin alkoholism.
Varken han eller jag var i dåläget kapabel att ha en relation.
Vi var båda alltför sjuka och det vi hade var inte längre friskt någonstans.

Så kämpa på.
Kanske kanske han vaknar upp och tar tag i sin sjukdom och kopplar tillbaka till dig i nykter form.
Då får du ju isåfall ta ställning till om du vill ge dig själv och honom fler chanser.

så stärkande att få din och andras respons här! Det är mycket den responsen tillsammans med mitt ”självarbete” som får mig att klara av att stå emot! Börjar sakta men säkert känna ett egenvärde och att jag förtjänar att ha det bra! Som sagt tack för ditt svar och för allt du delar med dig av här på forumet! Man lär sig så mycket av varandra här tycker jag!

tog det två år att ta mig till den punkten gentemot mitt ex! Har vacklat, förlåtit och gjort nystart flera gånger! Men nu har jag verkligen verkligen fått NOG! Nu är det inte LÖFTEN om nykterhet som gäller eller räcker! Nu är det påbörjad nykterhet och proffshjälp som gäller! Och faktiskt vet jag inte om ens det räcker med tanke på allt dåligt som hänt! Rädslan för återfall skulle också plåga mig!

Linda...

Hej igen. Du skriver om att du sökt hjälp . Vad har du lyckats hitta den . Och får du betala den själv ? Jag letar med ljus och lycka efter det själv men finner ingen . Kram

Jag har valt ett privat alternativ som jag bekostar själv! Om man har möjligheten så är det väl investerade pengar och också slippa stå i kö, man får hjälp nu liksom! Du kan också söka hjälp via vårdcentralen! Gick en omgång med terapi för ca fem år sedan vi vårdcentralen och det var också jättebra! Fast lång kö var det då och i den staden där jag bor! Kan varmt rekommendera proffessionell hjälp! Just KBT passar mig väldigt bra! Man får konkreta ”hemläxor”/ verktyg att jobba med mella sessionerna!

Linda...

Hej tack för ditt svar. Jag tror det är bra att ta i sig själv. För man hamnar lätt med människor som tar en förgivet överallt. Och det är ju inte bara ens ex som verkar ha alkoholproblem. Verkar bli mer och mer människor som super och förstör sina liv. Man orkar inte med all skit och man är för snäll så folk äter upp en . Kram

Märker att jag har kommit en bit på vägen med det som varit, barndomen, mamma, pappa, mitt ex och även andra relationer! Ändå lite (med betoning på lite) ”lätt” eftersom man är så infernaliskt trött på dessa människor! Något jag tänker mycket på är framåt, om det kommer in nya människor i mitt liv! Kan jag koppla rätt och agera friskt då? De flesta människor är ju faktiskt trevliga i början! Anknytning skall jag jobba med i KBT:n! Hur anknyter jag? Tycker jag är en ganska trygg och lite försiktig person och ändå har det blivit fel! Måste ju innebära att jag aktivt, om än omedvetet, väljer in problem/sjukdom i mitt liv?! Precis som alkoholisten aktivt väljer att dricka! Hade jobbmässigt med en man att göra häromdagen! Från det att han kom så pratade han inte om NÅGOT annat sin kroniska sjukdom under tiden som han jobbade! Vad tänkte jag? Men hjälp hur kan han med? Jag är en kund som köper en tjänst och han pratar bara om sig själv med någon han aldrig har träffat tidigare! Konstigt! Visst hemskt att va sjuk men man får ändå ha lite gränser! Oprofessionell! Vad kände jag? Otålighet och irritation, gör ditt jobb och prata om din sjukdom med någon som står dig nära typ! Vad ville jag spontant göra? Säga åt honom att jag inte har betalat honom för att höra om hans sjukdom! Tog time-out genom att gå på toa ? kom fram till en medelväg: ursäktade mig och sa att jag var tvungen att få ordning på lite saker i en annan del av huset! Ville inte lyssna och bli ”invaderad” men samtidigt ville jag inte va burdus och tuff mot någon som faktiskt är sjuk!
Tränar på dom små sakerna först....

Krokus

... För att ni delar med er av era upplevelser! Det är så skönt att läsa att jag inte är ensam.
Jag lämnade min sambo för ungefär två veckor sedan pågrund av hans alkoholmissbruk. Det är så tungt och svårt och hårt. Provocerande och sårande är det att se någon man älskar och som älskar mig, välja något så banalt som alkohol före det liv vi drömde om.
Förstår det inte! Men håller med om att styrkan man har inom sig själv, som har blivit förminskad under dessa år, börjar göra sig påmind igen! Det är maffigt!

Kram till er!!

Starkt av dig att ta detta otroligt tuffa steg! Nödvändigt steg att ta för ens hälsa tror jag! Hade så svårt att släppa! Handlar så klart om kärlek men också om kontroll på något sätt! Man tror man skall kunna påverka en annan människa i ”rätt” riktning! Går ju tyvärr inte! Inte när det gäller kapitlet alkohol i alla fall! Skönt att du börjar återfå din styrka! Kram och lycka till!

Krokus

Ja precis! Det var mycket det som fick mig att lämna "jag måste visa honom nu att detta inte är okej, så nu packar jag en väska och drar. Då MÅSTE han ju förstå att han har problem. Sen kommer hans inse hur dum han har varit och ändra sitt liv och vi blir lyckliga igen"
Det hände bara inte. Som du säger, det går inte att påverka någon när alkoholen regerar.
Han anser att jag inte är nöjd med den han är och vill ändra på honom och det kan han inte.. Nej det vill jag inte! Vill bara inte ha hans missbrukande jag?!

hur lika alla dessa relationer ser ut! Mitt ex sa också jämt så: varför vill du ändra på mig, duger jag inte som jag är? Och jag sa precis som du gjorde: nä jag vill inte ändra på dig, vill bara att du skall sluta dricka! Kanske känns drickandet som en väldigt stor del av en själv typ ingår i ens personlighet om man är alkoholist? För mig är alkohol en dryck som man kan inta...eller låta bli! Har liksom inget med mig och min person att göra!

Tror att personlighetsstörningar och olika psykiska sjukdomar, störningar, kan ge ett ökat behov av ångestdämpande, humörhöjande, etc preparat. Missbruk av olika slag kan bli följden, som alkohol, knark, sex, mat...etc. vilka i sin tur förvärrar problemen som bekant.

Ikväll har jag ”egentid”! Längtar efter det ibland men när den väl infinner sig...så är det inte välkommet! Inga barn hemma, inga dörrar som smäller, inga prat och skratt, inget barn som skall hämtas på stan ikväll! Ensam med mig själv och ingen behöver mig! Vill göra något men orkar verkligen inte efter en hektisk vecka! Det är då hjärtat värker och man önskar att man hade haft någon vid sin sida! Någon att prata och umgås med i det lilla liksom! Det är också då man undrar (plågar sig själv) med tankar om vad exet har för sig! Ny kvinna eftersom inte ens han hör av sig? Jaja she can have him försöker jag intala mig själv! Lätt att va klok åt andra men värre med sig själv...när ensamheten kryper på! Får väl läsa den där boken jag tänkt att läsa länge nu?

Anxiete

sitter jag och njuter av att maken somnat och att jag kan slösurfa mellan programmen på TV utan att få veta hur meningslösa val jag gör ?
Livet är märkligt.... När jag levde ensam under 6 år så kunde jag njuta av ensamheten men längtade ändå efter tvåsamhet, nu har jag fått vad jag längtade efter ... Be careful what You Wish ?

I will be careful what I wish? Bara det att jag är trött på att vara antingen ensam eller i något som inte är bra! Vill ha det normalt....vad det nu är! Så där som man ser på Facebook: ”A känner sig glädjefylld med B och njuter av värmen och grillar”! Vid någon härlig sjö är A och B till råga på allt! ?
Nej jag är i ett förhållande med mig själv och skall jobba mig urstark och frisk! Det har jag gett mig tusan på! Tack för dina ord! Kram och njut av din kväll med makten över fjärrkontrollen❤️

Anxiete

mycket väl vad du menade ? Visst önskar man att livet var” Facebook ” men jag tror man måste kyssa en jäkla massa grodor för att komma dit ? På tal om det, bäcken utanför huset är full av grodyngel, ska jag leta ut några fina exemplar ???!?