Att ständigt försöka

263 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
AL
Att ständigt försöka

Sammanfattningen av mitt liv enligt mig själv känns som ett stort misslyckande. Att lyckas genomföra förändringar verkar omöjligt. Jag lyckas aldrig gå hela vägen. Om jag har gett upp tron på mej själv vem ska då hjälpa mej?

AL
Ja hur hamnar man i

Ja hur hamnar man i okontrollerat drickande. Tänker att det är oförmågan att våga ta itu med verkligheten som den är. Ett spel med sig själv som insats. Att inte se sitt eget värde. Dålig självkänsla. Det finns en mängd olika anledningar.

Fått nog
Igennkänning

Känner igen mej själv när du beskriver din dåliga självkänsla och självkritik. Vad jag tror är att vi måste hålla oss helnyktra ett tag. Sedan börja jobba med självkänslan och den hemska känslan av att vara värdelös. Vet inte riktigt hur men måste ta reda på det. För i längden orkar man inte bära dom känslorna och då faller man tillbaka gång på gång. Stå ut nu i början. Jag har det också jobbigt nu och tror mej förstå hur du mår. Jag är med dej i eländet. Kram

Mirabelle
Själsvånda

Jag läser in mycket själsvånda och smärta i dina korta rader... Om du har tappat tron på dig själv så behöver du få låna tro av någon annan ett tag. Jag tror på dig. Jag tror att du har makten att säga "Nej. Så här slutar inte min historia" och vända nederlag till framgång. Du vet bara inte hur. Än. Ditt liv är inte ett misslyckande. Det är ju inte slut än. Du kanske har misslyckats med både det ena och det andra, men det ger erfarenhet, ödmjukhet, fördomsfrihet och förmåga att känna med och för andra människor. Det är fina egenskaper som kultiveras i misslyckandets själsvånda. I slutändan är det en fantastisk personlighet som kliver ut på andra änden av den mörka tunneln. Kram

AL
Allt det ni skriver är klok

Allt det ni skriver är klok och prick på. Självkritik, själsvånda och smärta - att läsa och se de orden synonymt med mej själv gör mej fundersam. Hur är det möjligt? Jag som i professionen ska stå uop för tro hopp och kärlek. Jag är oärlig mot mej själv och alla som möter mej. Att se problemet är en sak, se möjliga orsaker/bortförklaringar är en annan sak och viljan till förändring en tredje. Tror ni på allvar att alla människor klarar av att göra en förändring bara genom viljestyrka ?

Fått nog
Viljestyrka

Ja genom viljestyrkan att be andra om hjälp med det man inte klarar själv. Lätt att säja,svårt att göra för många,däribland mej själv. Har enbart det här forumet som stöd nu. Men att få ta del av andras erfarenheter och råd är välgörande. Tvivel är ju människans förbannelse,men också det som gör oss till människor. Att alkoholen bryter ner mer än den bygger upp får nog jag iallafall ses vara bevisat.

AL
Kortvarig lycka är väl det vi

Kortvarig lycka är väl det vi människor strävar mest efter även om vi säger tvärtom. Snabbt enkelt lättillgängligt synbart glamoröst och relativt billigt - ett fantastiskt koncept för att lura människan. Att jag dessutom inte såg den smygande negativa påverkan av kropp och själ gjorde att jag blev riktigt blåst.
Igår var jag nykter. Idag är en ny dag.

Fått nog
Kortvarig lycka

Ja människan strävar efter att må bra. Det ligger också i människans natur att välja den lättaste vägen. Detta ligger nedärvt i oss sen mänsklighetens början. Då allt ju inte var så lättillgängligt och man var tvungen att försöka hitta genvägar. Det är ju det här som drivit fram alla uppfinningar som sparar oss kraft och tid.

Mirabelle
Viljestyrka...

Njaeo... Det är nog bra att ha viljestyrka när man vill förändra sina invanda destruktiva mönster. Men jag tror faktiskt det är viktigare att ha själv-medkänsla och att vara slug som en räv. Själv-medkänslan behöver du för att orka se dig själv med brister, misslyckanden och hela enchilladan och ändå tro på fullaste gravallvar att du förtjänar att leva ett rikt liv och må bra. Slug som en räv behöver du vara för att anpassa livet runt dina svagheter. Du kan planera för en tillvaro som inte utsätter dig för frestelser du vet att du faller för. Då behöver du inte förlita dig på viljestyrka.

Jag undrar hur många av oss som är i en profession där vår roll är att lyfta, hissa, fylla och utveckla andra människor... Professioner då vi ska vara stadiga klippor som står för mjuka värden, och ingjuter lugn, mod och hopp i andra. Jag är liksom du i en sådan professionell roll. Och väldigt lyckad i den rollen. Tyvärr känner man sig som en stor fet bluff när man vägleder alla dessa intet ont anande människor medans ens egen själ skriker och det inre tumultet skapar ett stort svart hål inombords... Kanske har vi utarmat oss själva i våra yrkesroller? Kanske borde vi gå till någon terapeut eller liknande som kan göra för oss vad vi gör för andra varje dag? Kram

AL
Mirabelle

Vet inte om jag känner mej utarmad....men helt klart har jag missat att ta hand om mej själv i min iver att göra ett gott jobb. Igår var jag nykter trots drickande kollegor....det var inte svårt. Idag är jag nykter trots att det är fredagkväll och fastän det finns en vinflaska hemma...det är inte så värst svårt. Imorgon är en ny dag. Mitt mål är att försöka förstå situationer då jag får ett galet sug och försöka hantera dessa annorlunda. Vet inte om det kommer att lyckas men jag vill göra ett ärligt försök.

AL
Själv-medkänsla

...det vet jag inte vad det är. Medkänsla för sig själv...Hur går det till.??..när allt man känner är skuld och skam över den man blivit

Mirabelle
Nytt begrepp

Det här med själv-medkänsla är ett nytt begrepp bland sådana där må-bra-gurus. Man tar självkänsla ett steg längre. Självkänsla är ju att se sitt värde oavsett prestationer. Själv-medkänsla är att kunna empatisera med sig själv. Har du barn? Om ditt barn var fylld av självförakt, skuld och skam... Skulle du då säga samma saker till ditt barn som du just nu säger till dig själv? Jag tror inte det. Du skulle lida med barnet och försöka lyfta det ur trasigheten. Oavsett vad hen hade gjort fel så skulle du empatisera och stötta istället för att fördöma. Tanken med själv-medkänsla är att vi ska behandla oss själva med samma varsamhet. Jag är helt rudis på det här själv, så egentligen är jag fel person att ge någon annan råd i frågan... Men det är en vacker tanke...

AL
Verkligheten

...tror jag att man ska förhålla sig till. Självklart blir man ju inte gladare av att nedvärdera sig själv men ... om man känner sig som en liten lort så är den känslan är rätt för mej..just nu.

Mirabelle
Mm

Jag förstår vad du säger, och det är din resa så du ska naturligtvis tänka på det sätt som hjälper dig mest. Min resa har visat mig att verkligheten är en mycket mer subjektiv företeelse än vad man tror, känslor flyktiga och bedrägliga, och att jag ska akta mig för att baka ihop idén om en objektiv verklighet och känslor i samma tanke. Det låter kanske kryptiskt.

AL
Objektiv verklighet

...finns inte tror jag. Men ibland blir tröstande i detta forum för mycket för mej. Helt sjukt egentligen för jag vill ju ha stöd...det är ju därför jag skriver. Upplevelsen av att ha blivit sviken gång på gång gör att jag tar avstånd från "de som vill mej väl". Ett helt klart skadat tillstånd. Till nackdel för mej själv då jag stöter bort människor.

Mirabelle
Åh...

Jag fattar! Igenkänningen är stor... Tyvärr. Jag försöker komma ur det där ensam-är-stark sättet att leva. Det är sjukt svårt. Men du kan vara nåt på spåren med det här tröstandet... Det finns vissa inom populärpsykologin som talar sig varma för att skippa alla tröst-tankar. Fasen att jag inte har sparat referenser... Det hade varit smutt att läsa om de texterna nu. Essensen av det hela gick iaf ut på att vi förvärrar vårt emotionella lidande när vi inte vågar möta de negativa känslorna fullt ut och vara i dem tills de tappar sin förlamande effekt på oss, utan direkt tar till tröst-tankar och positivt tänkande för att mota bort det obehagliga. Du vill möta ditt obehag och rida ut det. Enligt vissa förstå-sig-påare är det faktiskt rätt väg att gå. Det blir ju svårt förstås när responsen du får går mot tröst och positivt tänkande... Det stör din process. Har jag rätt?

AL
YES....

Jag har läst en bok som heter "när hoppet får liv". Där är verkligheten fördjävlig och ingen kommer med tröstande ord men stödet finns kvar ändå tills jag är beredd att ställa mej upp och gå för egen maskin.

Mirabelle
Intressant bok

Den ska jag hålla ögonen ute efter. Men då fattar jag vad du behöver. Ska försöka leverera rätt form av stöd. Så länge får du en kram i mörkret <3

AL
Att vara sin sjukdom

...om nu alkoholism är en sjukdom som alla här på forumet säger - det gillar inte jag. Jag vill tro att jag har en sjukdom...inte att jag är sjukdomen.

Mirabelle
Oj det var djupt

Så långt har jag inte tänkt... Jag bara tänkte att jag dricker vin av fel anledningar. Jag mår inte bra av det längre. Jag måste sluta. Haha, lika djuptlodande som en grottmänniska ungefär ;) Jag har inte enns identifierat mig som alkoholist. Måste man det? Räcker det inte med att sluta dricka för att man vill det för mycket? Men nu när du säger det så fattar jag vad du menar. Jag ÄR alkoholist blir som att säga att man är en sjukdom. Vi får väl mynta om och säga jag HAR alkoholism.

AL
Djupt å djupt

..vet jag inte direkt men att bli etikett- erad vill jag inte. Tycker som du....Jag dricker av fel anledningar och utan slut. Vinflaskan som jag trodde fanns oöppnad hade jag varit och tullat på i tisdags. Nu fanns bara 1.5 glas kvar. Men det är ju inte lönt att ens dricka upp. Då startar jag ett sug som gör mej galen. Bättre att låta bli faktiskt. Ja himmel hur man är funtad.

AL
Utan vin

Tre dagar utan vin. Ständigt sug.

Fått nog
Jobbigt

Fan vad jobbigt du har det nu. Tänker på dej. Drick inte!Var nykter ett tag,sen utvärdering om vad som är viktigt.

Mirabelle
Känner igen det

Att det inte är någon idé att dricka bara ett glas vin... Det är bara frustrerande. Det är ju ruset man vill åt liksom. Så är man funtad. Suck.

AL
Måste le

Gillar era kommentarer #Fått nog och #Mirabelle...
Nä jag ska inte dricka ....detta enda lilla glas som fanns kvar. Det är liksom inte lönt.

Fått nog
OK

Jag vet! Min kommentar var kanske lite som när man förmanar sina barn att inte leka med elden. Hoppas du kan få någon ro inatt.

AL
Fått nog

Att bli sedd och lyssnad på är nog det som gör att man orkar stå emot en dag till. Tack.

AL
Precis så Mirabelle

..så är det.. R U S E T
fri T I L L GÅ N G
ingen begränsning och ingen som ser mej. Hotellrum är perfekta om man köpt på sig en box.

nystart
Haka på

Haka på en och var nykter resten av februari, efter det kan du se om vill fortsätta nykterheten. Du klarar det!

AL
Tveksam

Vågar inte lova #nystart. Jag får nog lov att ta dag för dag. Jag som druckit 5 dagar av 7 under en lång period tycker att tre dagars nykterhet är oändligt länge. Men jag kämpar på.

Fått nog
Sorg

Tack! För din fina kommentar i min tråd. Ja du har rätt,man måste nog få sörja för den jag blivit. För det är ju bara en för sorglig figur! Vem vill jag bli? Jag har inga stora anspråk. Räcker gott med att vara ångestfri och vara stark i mej själv. Verkar dock vara en utopi i dagsläget. Nionde dagen nykter nu. Ingen större bedrift för mej egentligen. Drack ju enbart på helgerna,så något fysiskt beroende har jag sluppit slåss emot. Känner inget sug efter just alkohol. Däremot känner jag ett starkt behov av att döva alla jobbiga känslor. Vilket preparat som helst duger. Vad jag vill komma till,är att hade jag tagit något annat när jag var fjorton så hade det blivit mitt beroende och ventil. Kanske är det så,att en del människor är för svaga och känsliga för att leva utan bedövning. Håller på att ta reda på det nu. Spänd på att få svar. Hur går det för dej? Önskar dej allt gott!

Sidor