av AL

Sammanfattningen av mitt liv enligt mig själv känns som ett stort misslyckande. Att lyckas genomföra förändringar verkar omöjligt. Jag lyckas aldrig gå hela vägen. Om jag har gett upp tron på mej själv vem ska då hjälpa mej?

Mirabelle
tors, 2018-02-01 - 20:47

Jag läser in mycket själsvånda och smärta i dina korta rader... Om du har tappat tron på dig själv så behöver du få låna tro av någon annan ett tag. Jag tror på dig. Jag tror att du har makten att säga "Nej. Så här slutar inte min historia" och vända nederlag till framgång. Du vet bara inte hur. Än. Ditt liv är inte ett misslyckande. Det är ju inte slut än. Du kanske har misslyckats med både det ena och det andra, men det ger erfarenhet, ödmjukhet, fördomsfrihet och förmåga att känna med och för andra människor. Det är fina egenskaper som kultiveras i misslyckandets själsvånda. I slutändan är det en fantastisk personlighet som kliver ut på andra änden av den mörka tunneln. Kram

AL
tors, 2018-02-01 - 21:39

Allt det ni skriver är klok och prick på. Självkritik, själsvånda och smärta - att läsa och se de orden synonymt med mej själv gör mej fundersam. Hur är det möjligt? Jag som i professionen ska stå uop för tro hopp och kärlek. Jag är oärlig mot mej själv och alla som möter mej. Att se problemet är en sak, se möjliga orsaker/bortförklaringar är en annan sak och viljan till förändring en tredje. Tror ni på allvar att alla människor klarar av att göra en förändring bara genom viljestyrka ?

Fått nog
tors, 2018-02-01 - 22:54

Ja genom viljestyrkan att be andra om hjälp med det man inte klarar själv. Lätt att säja,svårt att göra för många,däribland mej själv. Har enbart det här forumet som stöd nu. Men att få ta del av andras erfarenheter och råd är välgörande. Tvivel är ju människans förbannelse,men också det som gör oss till människor. Att alkoholen bryter ner mer än den bygger upp får nog jag iallafall ses vara bevisat.

AL
fre, 2018-02-02 - 08:11

Kortvarig lycka är väl det vi människor strävar mest efter även om vi säger tvärtom. Snabbt enkelt lättillgängligt synbart glamoröst och relativt billigt - ett fantastiskt koncept för att lura människan. Att jag dessutom inte såg den smygande negativa påverkan av kropp och själ gjorde att jag blev riktigt blåst.
Igår var jag nykter. Idag är en ny dag.

Fått nog
fre, 2018-02-02 - 10:52

Ja människan strävar efter att må bra. Det ligger också i människans natur att välja den lättaste vägen. Detta ligger nedärvt i oss sen mänsklighetens början. Då allt ju inte var så lättillgängligt och man var tvungen att försöka hitta genvägar. Det är ju det här som drivit fram alla uppfinningar som sparar oss kraft och tid.

Mirabelle
fre, 2018-02-02 - 17:27

Njaeo... Det är nog bra att ha viljestyrka när man vill förändra sina invanda destruktiva mönster. Men jag tror faktiskt det är viktigare att ha själv-medkänsla och att vara slug som en räv. Själv-medkänslan behöver du för att orka se dig själv med brister, misslyckanden och hela enchilladan och ändå tro på fullaste gravallvar att du förtjänar att leva ett rikt liv och må bra. Slug som en räv behöver du vara för att anpassa livet runt dina svagheter. Du kan planera för en tillvaro som inte utsätter dig för frestelser du vet att du faller för. Då behöver du inte förlita dig på viljestyrka.

Jag undrar hur många av oss som är i en profession där vår roll är att lyfta, hissa, fylla och utveckla andra människor... Professioner då vi ska vara stadiga klippor som står för mjuka värden, och ingjuter lugn, mod och hopp i andra. Jag är liksom du i en sådan professionell roll. Och väldigt lyckad i den rollen. Tyvärr känner man sig som en stor fet bluff när man vägleder alla dessa intet ont anande människor medans ens egen själ skriker och det inre tumultet skapar ett stort svart hål inombords... Kanske har vi utarmat oss själva i våra yrkesroller? Kanske borde vi gå till någon terapeut eller liknande som kan göra för oss vad vi gör för andra varje dag? Kram

AL
fre, 2018-02-02 - 22:43

Vet inte om jag känner mej utarmad....men helt klart har jag missat att ta hand om mej själv i min iver att göra ett gott jobb. Igår var jag nykter trots drickande kollegor....det var inte svårt. Idag är jag nykter trots att det är fredagkväll och fastän det finns en vinflaska hemma...det är inte så värst svårt. Imorgon är en ny dag. Mitt mål är att försöka förstå situationer då jag får ett galet sug och försöka hantera dessa annorlunda. Vet inte om det kommer att lyckas men jag vill göra ett ärligt försök.

AL
fre, 2018-02-02 - 22:46

...det vet jag inte vad det är. Medkänsla för sig själv...Hur går det till.??..när allt man känner är skuld och skam över den man blivit

Mirabelle
fre, 2018-02-02 - 23:13

Det här med själv-medkänsla är ett nytt begrepp bland sådana där må-bra-gurus. Man tar självkänsla ett steg längre. Självkänsla är ju att se sitt värde oavsett prestationer. Själv-medkänsla är att kunna empatisera med sig själv. Har du barn? Om ditt barn var fylld av självförakt, skuld och skam... Skulle du då säga samma saker till ditt barn som du just nu säger till dig själv? Jag tror inte det. Du skulle lida med barnet och försöka lyfta det ur trasigheten. Oavsett vad hen hade gjort fel så skulle du empatisera och stötta istället för att fördöma. Tanken med själv-medkänsla är att vi ska behandla oss själva med samma varsamhet. Jag är helt rudis på det här själv, så egentligen är jag fel person att ge någon annan råd i frågan... Men det är en vacker tanke...

AL
fre, 2018-02-02 - 23:25

...tror jag att man ska förhålla sig till. Självklart blir man ju inte gladare av att nedvärdera sig själv men ... om man känner sig som en liten lort så är den känslan är rätt för mej..just nu.

Mirabelle
fre, 2018-02-02 - 23:56

Jag förstår vad du säger, och det är din resa så du ska naturligtvis tänka på det sätt som hjälper dig mest. Min resa har visat mig att verkligheten är en mycket mer subjektiv företeelse än vad man tror, känslor flyktiga och bedrägliga, och att jag ska akta mig för att baka ihop idén om en objektiv verklighet och känslor i samma tanke. Det låter kanske kryptiskt.

AL
lör, 2018-02-03 - 13:24

...finns inte tror jag. Men ibland blir tröstande i detta forum för mycket för mej. Helt sjukt egentligen för jag vill ju ha stöd...det är ju därför jag skriver. Upplevelsen av att ha blivit sviken gång på gång gör att jag tar avstånd från "de som vill mej väl". Ett helt klart skadat tillstånd. Till nackdel för mej själv då jag stöter bort människor.

Mirabelle
lör, 2018-02-03 - 13:36

Jag fattar! Igenkänningen är stor... Tyvärr. Jag försöker komma ur det där ensam-är-stark sättet att leva. Det är sjukt svårt. Men du kan vara nåt på spåren med det här tröstandet... Det finns vissa inom populärpsykologin som talar sig varma för att skippa alla tröst-tankar. Fasen att jag inte har sparat referenser... Det hade varit smutt att läsa om de texterna nu. Essensen av det hela gick iaf ut på att vi förvärrar vårt emotionella lidande när vi inte vågar möta de negativa känslorna fullt ut och vara i dem tills de tappar sin förlamande effekt på oss, utan direkt tar till tröst-tankar och positivt tänkande för att mota bort det obehagliga. Du vill möta ditt obehag och rida ut det. Enligt vissa förstå-sig-påare är det faktiskt rätt väg att gå. Det blir ju svårt förstås när responsen du får går mot tröst och positivt tänkande... Det stör din process. Har jag rätt?

AL
lör, 2018-02-03 - 13:42

Jag har läst en bok som heter "när hoppet får liv". Där är verkligheten fördjävlig och ingen kommer med tröstande ord men stödet finns kvar ändå tills jag är beredd att ställa mej upp och gå för egen maskin.

Mirabelle
lör, 2018-02-03 - 13:52

Den ska jag hålla ögonen ute efter. Men då fattar jag vad du behöver. Ska försöka leverera rätt form av stöd. Så länge får du en kram i mörkret <3

AL
lör, 2018-02-03 - 16:28

...om nu alkoholism är en sjukdom som alla här på forumet säger - det gillar inte jag. Jag vill tro att jag har en sjukdom...inte att jag är sjukdomen.

Mirabelle
lör, 2018-02-03 - 19:52

Så långt har jag inte tänkt... Jag bara tänkte att jag dricker vin av fel anledningar. Jag mår inte bra av det längre. Jag måste sluta. Haha, lika djuptlodande som en grottmänniska ungefär ;) Jag har inte enns identifierat mig som alkoholist. Måste man det? Räcker det inte med att sluta dricka för att man vill det för mycket? Men nu när du säger det så fattar jag vad du menar. Jag ÄR alkoholist blir som att säga att man är en sjukdom. Vi får väl mynta om och säga jag HAR alkoholism.

AL
lör, 2018-02-03 - 21:16

..vet jag inte direkt men att bli etikett- erad vill jag inte. Tycker som du....Jag dricker av fel anledningar och utan slut. Vinflaskan som jag trodde fanns oöppnad hade jag varit och tullat på i tisdags. Nu fanns bara 1.5 glas kvar. Men det är ju inte lönt att ens dricka upp. Då startar jag ett sug som gör mej galen. Bättre att låta bli faktiskt. Ja himmel hur man är funtad.

Fått nog
lör, 2018-02-03 - 21:39

Fan vad jobbigt du har det nu. Tänker på dej. Drick inte!Var nykter ett tag,sen utvärdering om vad som är viktigt.