Att ständigt försöka

Sammanfattningen av mitt liv enligt mig själv känns som ett stort misslyckande. Att lyckas genomföra förändringar verkar omöjligt. Jag lyckas aldrig gå hela vägen. Om jag har gett upp tron på mej själv vem ska då hjälpa mej?

Profile picture for user AL

Lunch prom med vovven...så skönt. Snart samtal med arbetsledare. Känns så där. En ny en som inte fattar mitt jobb. Förklara förklara...tröttande verkligen. Vet att jag efteråt vill tömma en box. Förutfattade meningar....jaaa men jag är gammal och intet nytt under solen har jag sett. Vårtrött och pollen-stinn är nog orsaken. Blir bättre imorgon.

Profile picture for user Mirabelle

Som svar på av AL

Att ha utvecklings- och lönesamtal med någon som inte alls fattar vad man gör och varför... Min man är rasande av den orsaken varje år. Efter två-tre år brukar han bränna propparna helt och söka sig vidare. Sedan blir det samma sak även på nästa ställe. Men ombyte av sopprötter förnöjer, antar jag. Haha. Det är nog de certifierade experternas kors att bära. Det är inte lätt att vara smart...

Profile picture for user AL

...ja så länge sedan är det jag skrev sist. Mkt har hänt. Provar just nu att leva helt utan vin och så långt allt väl även om suget finns kvar än.

Profile picture for user AL

Det funkar utan vin även när alla runt omkring dricker. Men det tär på tålamodet när fyllesnacket bara går runt runt...snacka om slöseri med min dyrbara fritid. Men nu är det gjort och hoppas det dröjer läääänge till nästa middagsinbjudan med viiiin...

Profile picture for user Vinäger

...att du ska vara stolt. Just att avstå när alla andra dricker är ju lite extra påfrestande. Kan vara bra att se hur andra uppför sig när de är berusade och inse att man själv förmodligen inte är något undantag.?

Förresten, kul att höra av dig igen, särskilt när det går åt rätt håll. ♡

Profile picture for user AL

för din kommentar. Skönt att ngn välkänd finns kvar och kämpar. Ledsamt att Mirabelle inte är kvar...hon skrev så direkt och fick mej att skratta rakt ut....Hoppas så att hon mår bra.
Ja jag kämpar vidare men sommaren har varit sisådär....försöker förstå mej själv vilket inte är lätt...

Profile picture for user Vinäger

Ja, det är flera som slutat skriva, förhoppningsvis för att de mår bättre och inte behöver forumet längre. Visst var det en tid när det blev många skratt mitt i allt elände.

Mirabelles tråd finns kvar, men Mary har tagit bort sin (vilket resulterade i att mina inlägg kom i osynk ?).

Angående att förstå sig själv håller jag med om att det inte alltid är så lätt. Jag brukar tänka mig in i min mans liv och fundera över hur han orkar med mig dag ut och dag in. ? Han är betydligt mer okomplicerad än vad jag är... Men du, vissa av oss är nog inte gjorda för att vara mainstream. Så är det bara. På köpet får vi grubblerier...

Hoppas att det har gått bättre nu! ♡

Profile picture for user AL

tycker jag får ta emot all världens skit pga mitt jobb. Det känns orättvist då jag vet att orsakerna till eländet finns hos dem själv. Jag känner mig nästan folkskygg...vill undvika alla möten och personliga kontakter...det kanske blir konflikt eller bara att man tycker olika. Alla störningsmoment vill jag undvika...jag mår dåligt av människor som vill hävda sig på bekostnad av mej. Ge mej en skog..en stubbe att sitta på..då har jag frid. En fredag i konflikt med världen..utan vinlull...det är näst sämst. Så det kunde ha varit värre.

Profile picture for user AL

och slut på semestern. Nytt fokus är mitt mål denna höst...minimalt på jobbet och maximal fokus på mig och min familj...vårt bästa är viktigast för oss. Så länge har det varit tvärtom... så ovärt och ger endast en nedåtgående spiral av stress och lust till bedövning hela veckan lång., Det känns bra att börja jobba...jag vill bevisa för mig själv att jobbet är bara en liten del av mitt liv.

Profile picture for user Lifeisgood

...att du får en bra dag på jobbet.
Vad är det som får dig att känna dig stressad? Går det att göra något åt?
?

Profile picture for user AL

lite hit å dit och funderar över uttrycket " dricka normalt".
Vad exakt betyder det?
Utgår man då från en accepterad norm i samhället eller från sin egen grupptillhörighet ?
Normer färändras ständigt utifrån vad majoriteten anser vara okej. Och utgår man ifrån att det är normalt att gå på AW onsd, torsd och bli mer full fred, lörd.....jamen då dricker man ju normalt.

Profile picture for user nydag2018

Jag tror att många vill rättfärdiga sitt drickande, och det blir ju så om man dricker "normalt". Om jag utgår från mig själv så söker man sig automatiskt till människor med en mer generös syn på vad som är normalt att dricka. Allt för att kunna dricka så mycket som möjligt. Jag valde ett sällskap som drack alla veckans dagar om man så ville, och därmed så drack man ju "bara som alla andra".
Dricka normalt för min del innebär väl att man kan stoppa efter exempelvis 3 glas, eller att man kan bete sig även om man dricker mera. Ger drickandet ångest, stress, oro osv. då är det ett problem.
Man är väldigt kreativ när man försöker rättfärdiga sitt drickande, när jag skulle dricka måttligt så var det väl 9 enheter per vecka eller något som räknades som maxgräns för kvinnor, så jag hällde gladeligen i mig mina 9 enheter på någon timme. Att det sen var så att man inte skulle dricka mer än 3 enheter per tillfälle var något jag valde att bortse ifrån. Så där satt jag med mitt goda samvete över att jag inte druckit för mycket ?

Profile picture for user AL

Så var man på vift igen pga jobbet. Hur ska jag fixa stå emot ett glas vitt i mellanlandningen? Hotellrum nästa och en mysig bar runt hörnet. Det krävs en vansinnig kraft för att jag ska klara mig nykter idag. Känns inte som jag har den inom mig.

Profile picture for user Vinäger

Den är knappast obekant, den farliga känslan av uppgivenhet, "jag kommer inte att klara det".

Vill, alltså VILL, du låta bli att dricka i dag eller låter du ovanstående känsla ge dig tillåtelse till det du inte borde?

Menar förstås inte att dissa dina intentioner att vara nykter, det vill vi alla som håller till här. Men tvivlet på att det blir svårt att avstå är åtminstone för mig ett första steg mot att det kommer att sluta med att jag dricker.

Vad kan du göra för att stärka den motsatta känslan? Nästa gång en risksituation närmar sig kanske du ska möta den från ett annat håll. Hur skulle dina förebyggande åtgärder kunna se ut? För det gäller ju att inte hamna i just den negativa känslan.

Döm dig inte för hårt redan på förhand, det hjälper inte ett dugg, tvärtom. Försök räta upp ryggen och hålla huvudet högt, du är bra som du är.

Hoppas att det blev så bra som möjligt i dag, även om det inte blev helvitt.

Profile picture for user AL

Det är precis vad jag är mot mig själv. Hård och skoningslös. Att lära om -att vara snäll med sig själv- är en stor kamp och oftast känns det tramsigt. Självklart ska jag klara allt själv. Inte falla igenom. Inte visa att jag mår dåligt. Prestera på topp är det enda svaret. Jo jag är jättebra på det mesta...men jag kan inte ta hand om mig själv på ett sunt sätt. Det är ett stort misslyckande som börjar kännas tungt att hantera. Men jag tar pyttesmå steg och försöker se att jag faktiskt klarar av att vara nykter även om livet ter sig grått och dimmigt som en oktobermorgon.

Profile picture for user Ledsen själ

Som svar på av AL

Mitt hjärta brister nästan på ditt rop på hjälp! Vad har du för stöd utanför detta forum? Har du ngn du kan vända dig till? Jag är oxå i limbo men bestämde mig att nu räcker det!! Kanske för jag har barn o man som jag inte vill lämna.det har varit tufft,en del återfall men Vad vet jag!! Hur tänker du? Kramar

Profile picture for user AL

Som svar på av Ledsen själ

jo det har jag på ett vis men samtidigt så är det jag som måste lära mig hantera livet på ett annat sätt. Jag upplever mig själv som en punkterad ballong och hur jag än försöker bli fylld med luft så går det inte.

Profile picture for user Vinäger

Kul att höra från dig, men önskar att det varit bättre med ditt mående. Du har kämpat så länge nu.

Vet inte vad jag ska säga mer än att jag hoppas att du kommer till insikt om vad du ska göra för att du ska kunna hålla kvar luften. Laga hålet, men hur?

Kram

Profile picture for user AL

bara jag visste var hålet satt...jag vet inte själv. Just nu söker jag mig fram med allt möjligt som håller mig upptagen....men fy f-n vilken kamp det är varje j-a dag. Läste om PimPim...70 dagar ! och du själv...50 ! För mig är 7 dagar en bedrift. Sveket mot mig själv är nog det största hålet. Lögnerna är nog nr 2. Uppgivenhet nr 3...ja jag kan nog fortsätta med fler då jag känner mig perforerad.

Profile picture for user PimPim

Ja många nyktra dagar har det blivit för mig! Men från april-dec dök jag väldigt djupt ner i vinglaset (som jag dessutom bytte ut till en kaffemugg) som om jag lurade mig själv att jag drack kaffe eller?!? ?
Psyket blev ännu sämre, större hål i plånboken, två flaskor vin varje kväll alla dar i veckan, bruten fot, skickade olika kurirer till bolaget, hopplösa sömnlösa nätter, ständig diarré ja listan kan göras lång och allt det dör destruktiva beteendet skäms jag så över och det måste jag jobba mycket med idag. Så en dag i taget och för varje dag skriver jag ner något jag är tacksam över.
Jag ser möjligheterna men blundar dock inte för det stora hindret, a-djävulen, med all respekt för jag vet hur lömsk hon är och att hon tar varje litet tillfälle hon får att ta makten över mitt liv!
Idag är jag nykter och min intention ör att vara det imorgon också!
Ta hand om dig ?

Kram PimPim ?

Profile picture for user Vinäger

Till och med. Det är knappt att jag fattar det själv. Inte varit nykter så länge sedan min senaste graviditet för mer än tjugo år sedan.

Kampen känner jag så väl igen. Önskar att jag kunde överföra alla fördelar som kommer med nykterheten. Det är så j-a värt det. Visst, det kommer perioder med sug och tankar om att ta bara lite, men emellanåt är det nästan tyst i A-hjärnan. En närmast euforisk upplevelse efter alla år av tjat om ett glas hit eller dit. Ibland känner mig nästan normal. Det var längesedan...

Tänker på din rangordning av orsaker. De är så beroende av varandra. Sveket, lögnerna, uppgivenheten. Den sista är nog farligast, svårast att ta sig ur.

Hur tänker du kring att söka hjälp?

Profile picture for user AL

..och mina lögner. Det känns som jag tittar på mig utifrån. Ser mitt liv verkligen ut så här. Hur.är det ens möjligt att falla så långt i från sanningen. Vad inbillar jag mig att livet ska ge mig i onykter tillstånd. Inte ens en känsla av frid infinner sig längre. Jag vill inte visa utåt vad som händer...ändå har det inträffat flera gånger denna vår då jag inte har kontroll alls. Läste Vinägers "dag" och naturligtvis var det lika med min dag. Usch vilken hemsk känsla detta är..
total kontrollförlust och förnedring. ALLA ser och förstår..pch jag låtsas som att allt är normalt. Å fy vilken ångest.

Profile picture for user AL

Som svar på av Vinäger

...ger mig maxad ångest. Ingen ska komma in bakom mina murar...så tänker jag. Förstår att det är förödande för mig. Men jag vill klara mig själv, vara stark, fasaden får inte rämna. Jag måste klara detta själv. Jag vill inte vara svag. Jag vill inte behöva hjälp.

Profile picture for user AL

..inser problemet. Inväntar det berömda suget x gud vet hur många gånger. Tur att man inte vet. Kanske jag klarar det när det kommer...det är bara att ta en dag i taget och invänta. Tänker att man överlevt jävulsk smärta när barnet föddes...kan det vara värre ? I så fall klarar jag det också !

Profile picture for user AL

Mötte ett rådjur på min promenad.
Jag å maken har båda röjt hemmet från allehanda skräp. Så skönt. En bra grej att hålla sig sysselsatt med. Otroligt mkt skräp man samlar på sig under en vinter. Lite symboliskt fick det bli för min del. Ut med det gamla. Kvällen tillbringar jag långt från teven...vill ist bygga min hjärna med styrka dvs meditation. Det låter så himla pretantiöst men tar hjälp av mobilen. Ofta infinner sig en total avslappning vilket är en befrielse utan biverkning ?

Profile picture for user Vinäger

Vilken skillnad vad gäller tonen i dina inlägg nu mot tidigare. Äntligen! Önskar så att du får landa och stanna i det lugn du så länge eftersträvat.

Kram till dig

Profile picture for user AL

Som svar på av Vinäger

Och en enorm sorgsenhet. Målmedveten och irriterad. Irriterad på alla i min närhet som kan dricka sig berusad utan att ngn anmärker på det beteendet. Jag känner mig avskuren och begränsad. Det kräver massor av energi att hantera. Jag är trött.

Profile picture for user Tackohej

Exakt så känner jag med nu.
Fick som en hammare i huvudet o allt känns mörkt o vill stänga av känslor. Efter många lyckliga dagar. Skumt
Vi får hålla ut så, brukar gå över?

Profile picture for user AL

.... går det över ? Eller är det ständigt återkommande ? Lära sig leva med att övervinna sina begär varje dag....som en ständig bantarperiod.
Idag funkar grapefrukt väldigt bra.
Undrar vad som funkar imorgon?

Profile picture for user AL

Vår sommar höst i ett ständigt vinrus.Oj så less jag är. Ute är det grådimma och jag känner att mitt liv har samma nyans. Tack o lov att detta forum finns kvar för nu vill jag börja om.
Jag vill vara en sån där som inte dricker.

Profile picture for user Javelin

Men vad bra att du hittade tillbaka, välkommen! Har läst din tråd och ser hur du kämpat. Känner igen mig så mycket i ditt resonemang. Vill inte ta hjälp utifrån, de långa perioderna i dimman, självföraktet/skammen mm

I slutändan har vi bara nuet vi kan påverka och du vill ha förändring mot för hur den senaste tiden varit. Att skriva här är ju ändå ett konkret bevis på en aktiv förändring, fortsätt så! ?

Profile picture for user AL

Som svar på av Javelin

Har läst din tråd och tänker att livet faktiskt är orättvist och asjobbigt. Att då adda detta med alkohol gör ju inte det bättre precis...snacka om en nedåtgående spiral. Och detta gör jag friviligt fastän jag ser konsekvenserna. Men kan du och alla andra här bli nykter så kan jag....

Profile picture for user AL

Det gick bra idag. Ingen längtan alls. Te och vatten. Hoppas natten ger sömn. Känner mig trött i själen.

Profile picture for user AL

Olika måsten är gjorda och det gick bra. Inga tankar på vin.
Men nu planerar jag inför imorgon och det känns vingligt. Mannen borta och jag kan faktiskt dricka vin hela kvällen. Läser i andras trådar om denna velighet. Jag är helt bestämd en sekund och nästa håller jag på med planeringen. Hur sjukt är inte detta!!!!
Jag längtar till måndag = rutin.
Hatar helg och ensamhet = full.

Profile picture for user AL

Vaknar utvilad. Mannen ringde just å sa att han kommer hem ikväll. Då känner jag en besvikelse på en gång. Mina planer förstörda. Samtidigt känner jag en uns av lättnad. Då är det klart. Inget vin ikväll. Ändå vill jag inhandla alkohol för säkerhets skull...om det blir ändrade planer igen.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag har helt missat att du är kvar på forumet... Eller har återkommit? Jag slutade skriva rätt abrupt under 2018, för att återkomma våren 2019. Vinmarinerad. Utmattad. Igen. Nu ha jag flyttat in i ”Det vidare livet”. Velar gör jag fortfarande emellanåt. Ändå. Men nu är steget liksom längre till att faktiskt agera på den där veligheten. Du kommer också dit. Jag hoppas din mans senaste besked håller, så du får en nykter lördagskväll under bältet. Vi lär oss av att lyckas!

Profile picture for user AL

Som svar på av Mirabelle G-S

Saknat dej så. Jo jag är här igen efter en bedrövlig vår och sommar. Har läst din nya tråd och du har ju verkligen hittat bra vägar framåt. Jag försöker lära mig hantera Livet. Just nu är det trevande. Mannen är det bästa jag kan ha. Han har inte gett upp.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av AL

Det är väl en gemensam nämnare för de flesta av oss som hänger här, att vi dricker för att ta udden av livet... Jag har en sådan där svajig dag idag, när jag känner mig som en generellt värdelös människa. Inget har hänt. Allt går bra. Igår var jag harmonisk och lycklig. Så ”pang” från ingenstans drabbar den där känslan mig, och jag kan inte ens sätta fingret på varför. Om jag var en sån som dricker så hade jag druckit på den känslan. Det är jag inte längre. Så jag får bara acceptera att så känns det just nu. Och eftersom det inte finns en vettig anledning, som går att göra något åt, så får jag bara vänta tills det går över. För det gör det. Hur har du det idag vännen? Kom din man hem? Det låter som om han är ett större stöd för dig än du väntade dig förra vändan du var här och skrev? Kram

Profile picture for user AL

Som svar på av Mirabelle G-S

Jo han kom hem. Idag har jag hunnit "allt " t o m strykt dukar å skjortor (mina hatobjekt näst efter idiotiska kollegor).
Jag har en teori gällande måendet.... Om man läser mellan raderna om klimakteriet så är det inte alls konstigt att kvinnor blir hel eller halv alkiskar en viss tid. Åren från 45 år och äldre är skit rakt igenom. Jag har ändock hittat viss hjälp förutom pannbenet. Undrar bara när friden ska infinna sig.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Klimakteriet... Det har jag ännu framför mig. Vi diskuterade det Hormonkaoset i min tråd i somras. Jag är helt klart i förklimakteriet, så nu är det nära. Känner bävan inför detta. Mina känslomässiga berg-och dalbanor är tillräckligt hisnande som det är ?

Profile picture for user AL

Som svar på av Mirabelle G-S

har jag inte men det som funkar (för mej) är
Dvitamin
Magnesium
Ashwangandi
500 mg gaba...förutom motion å träd/skog=ensamhet. Säger inte välkommet men det är överlevnadsbart.
Ja vissa hälsokostaffärer lever enbart på mig. Men jag överlever inte utan dem. WinWin. Tänker att nån gång..typ 80 år... skiter jag i allt å acceepterar alla mina olater å lever tills jag dör. Amen.

Profile picture for user AL

Mår just nu ganska bra. Håller mig sysselsatt annars går det åt pipan. Igår blev det syltkokning...lingon..blåbär..hjortron. Blir nästan rädd för min egen huslighet.

Profile picture for user AL

är en underbar uppfinning. Äntligen får jag krypa ner och vila från allt. Dagen har funkat bra och inser att jag vill ha fler veckor där halva arbetsstyrkan är borta pga skollov. Himmel så skönt och framför allt tyst på kontoret. Inga störningsmoment. Inga triggers.

Profile picture for user AL

Kan jag stanna här? Slippa möta livet? Insåg att jag har två personer att ringa till om kris..förutom 112. Resultat av socialisering i 40 år. Är det godkänt?

Profile picture for user Rosette

Tittar in för att säga hej, du skriver så berättande kring hur du har det och hur det går för dig i din förändring. Det låter som att du hittat mycket som du är hjälpt av för att hålla dig i den riktning du vill gå med alkoholen. Aktivera dig med allt mellan syltkok till äta grapefrukt eller annat. Olika "verktyg" olika gånger och att du reflekterar här och med dig själv.

När du skriver att du vill stanna i sängen och slippa möta livet låter det som du just nu inte mår så bra och sätter ord på det här. Du har tidigare nämnt att det går upp och ner och att hormoner och att jobba med denna livsstilsförändring är sådant som tar en hel del energi. Finns det något du kan ge dig själv för att berömma, belöna och ge till baka något för det jobb du lägger ner? Om inte annat ord och pepp från dig själv till dig själv?
Trots att det går upp och ner i hormoner eller annat ger du inte upp även om en tanke flyger förbi att det vore skönt. Du sätter ord på det och trampar vidare framåt!

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user AL

JUST NU känns det lite botten alltså. Lille Skutt- tårar flödar. Försöker att.hålla mej på banan. Läser min egen tråd å alla goda råd jag fått. Fantastiska männoskor som brytt sig. Nä jag är nog lite lost och ensam just nu.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av AL

Det känns skruttigt nu, men det lättar. Snart. Jag känner mig också skruttig, frustrerad, apatisk och livstrött ikväll. Fylld till bredden av harm. Om du har missat följetången om den dementa snigeln i min tråd, så rekommenderar jag att du fortsätter vara lyckligt ovetande. Gaaaaah! Fast om man behöver en anledning att supa skallen i bitar så utgör hen en utomordentlig sådan. Nån nytta ska väl det fanskapet också göra här på jorden... Men nu har jag ju bestämt att jag inte gör så längre, så jag får väl harma klart och gå vidare istället. Kram på dig ❤️

Profile picture for user Fibblan

Vad kämpigt du verkar ha det nu..?
Vill sända dig lite styrkekramar ?, och en önskan om en god natts sömn!
Finns inga råd att ge i det läget du är i nu, annat än att gråta, stå ut utan att bedöva med a, gråta lite till..
Imorgon är en annan dag.
Stor kram på dig!
/Fibblan ?.

Profile picture for user AL

Det är.väl rättan tid....
Allhelgonahelg...ljuständning för alla dem som vi saknar å älskar.
Min pappa saknar jag mest...helnykterist...pommac på nyår. Allt du vill kan du..var hans måtto. Oj vilka bra saker han åstadkom.
Farmor ...ingen sprit här inte...sagor och hemvävt...å tid för mig.
Att se tillbaka är viktigt för framtiden.

Profile picture for user AL

Läser hos många att livet känns tomt och meningslöst utan alkohol och även med alkohol (det är därför man dricker).
Vad kan man förvänta sig av livets pjäs då man själv innehar huvudrollen?
Handlingen speglar hur jag ser på mig själv. Jag tänker skriva en ny pjäs där jag verkligen har huvudrollen ... som en som inte dricker.

Profile picture for user AL

Stämningsfullt och vacker musik. Fint när alla namnen lästes upp och ljus tändes för var o en. Ljuset dämpades och det var enormt vilsamt att bara sitta och lyssna. Behövde inte vara trevlig med en enda person. Alla hade fullt upp med sig själv och sina egna tankar på anhöriga. Jag hade ingen som dött utan gick bara dit för att vila i en trygg miljö. Jag kände mej för första gången på länge helt lugn.

Profile picture for user AL

Haft en bra helg...godis å te å egen tid i massor. Inga störningsmoment alls. Ny arbetsvecka med flera utmaningar som kommer att trigga massor. Större grupper av människor som vill prata med mig. Otydliga förväntningar. Mingel (hatar detta mest av allt). Usch denna vecka känns otäck och jag har inte tillräckligt med "stoppa suget-verktyg".