Går under, dricker en liter vin om dagen. Kan inte sluta. Vad ska jag göra??

Emma79

Är alltid bättre än för mycket!

Trappa ner successivt.

Önskar dig en lugn kväll ?

Mirabelle

Vad skönt att du får vara nöjd med hur du tar kontroll över drickandet :) Du har stora livsfrågor att fundera över. Det måste vara säkrast att göra det nykter och klar i huvudet. Jag själv kunde iaf inte höra min självkänsla tala till mig, innan jag hade varit nykter ett tag. Kram

HittaVilse

precis som med alkoholen som du nu håller på att trilla in i...

Du söker dig nog till alkoholen för att ha en ursäkt att inte kunna hjälpa till fullt ut. Samt att alkoholmissbruk kan vara skönt att peka på för det har sina "normer". Ett missbruk eller en depression ger ofta ett annat, mycket vanligt bland tex anorektiker. De flesta här har säkert (som jag) vårdat sitt missbruk ömt... och grunden till det fanns säkert någon annanstans för länge sedan.

Det tjänar inget till att två dukar under. Du måste skaffa dig distans och med tiden kan du kanske hitta rätt. På det här sättet kommer du inte lyckas. Du är 68 och pensionär. Gillar att resa. Din man är förhindrad till det och deprimerad, tror du att han kommer bli mindre deprimerad om ni fortsätter på den inslagna banan?

Det är nog så att både du och din man måste inse att er relation kommer att ha en annan form framöver. Börja med ett avbrott. Boka en resa och låt inte flaskan följa med.

Litetill

Försöker med distans. Börjat med att hemtjänsten får göra mer som tex klä av och på när han vill ut.
Ska/har även bokat in mig på hotell 2 nätter (fått beviljat). Ska jag göra ngt själv måste jag ansöka om extra hjälp hos biståndhandläggaren. Sista minuten resor, som jag gjorde förr, är inte att tänka på.
Är så trött på att mitt liv är helt styrt av andra.
Kram

Emma79

..en bra början!

Hotell kan vara skönt och avkopplande men också lite ensamt ibland. Jag använde ofta mina hotellnätter till att tömma minibaren.

Take care ❣️☀️

Litetill

Ska titta på lägenhet i morgon. Nu har han fan satt sin sista potatis! Tar upp en 20 års gammal skuld från sin mammas dödsbo. Betalt till vår gemensamma son.
Den snåla fan har pengar så det räcker och blir över, hinner inte göra av med innan han dör. Så jävla trist efter 39 års äktenskap.

Litetill

Kloka ord. Men nu är det slut. Måste ta hand om mig själv.

Litetill

Ni är alla så fina. Nu ska jag titta på lägenhet i morgon. Dags att börja ett nytt liv. Kommer att bli svårt.,

Mirabelle

Det var känslan som lyste igenom redan dina första inlägg, att här handlar det om så mycket mer än att plötsligt behöva vårda sin älskade... Gamla besvikelser, oförrätter och ouppfyllda behov, som gör uppoffringen så mycket större. För stor. Skönt för dig att du har kommit fram till ett livsbeslut. Kram

Litetill

Ingen hit. Trist och mörk, behöver ljus. Budgeten är begränsad så utbudet är i te så stort. Maken ångrar djupt sitt sista utspel och skäms. Tro på det? Villrådig.

...av hela mitt hjärta att det ordnar sig för dig. Känns så orättvist att du inte kan få hjälp med att ordna upp ditt liv. Så fel att du ska behöva gå som oavlönad assistent till någon du slutat känna "i nöd och lust" för. Men det går åt kraft till att orka göra större förändringar. Tyvärr! Hoppas att du får lite extra energi till att fortsätta söka bostad. Och att våren snart kommer på allvar. ☀️ Den är vi många som väntar på.

Mirabelle

Jag tror att han säkert ångrar sig. Normala människor brukar göra det och känna skuld när de inser att de har sårat någon... Det är nog frigörande för dig själv om du kan förlåta. Därmed inte sagt att du ska fortsätta leva som du gör. Det är beslut du måste fatta och utgå från dig själv och dina behov. Klart det är lättare att tänka på sig själv och gå vidare om livskamraten är rätt igenom ond, som hin håle själv. Så är det emellertid sällan. Han ångrar sitt utspel, och säkert mycket annat som sagts och gjorts under alla era år tillsammans. Frågan är vilken bärighet den ångern ska få i de beslut du fattar gällande ditt liv och din framtid. Det är en stor och svår fråga att tampas med. Kram

Litetill

Tack för stöd och omtanke. Nä det är inte lätt. Mannen är min stora kärlek. Det är inte så att han kunnat tryckt ner mig, jag är stark, vet var jag har mina fötter och står stadigt på dem. Maken har förvisso försökt "sticka upp" och tro att är för mer för att han är akademiker vilket inte jag är. Det har aldrig bitit på mig. Jag vet vem jag är och är trygg i det. Det har stört honom naturligtvis.
Inte lätt för honom som varit den aktive utåtriktade, medan jag har varit den mera softade, att vara beroende av mig. Livet är inte enkelt. Kram och god natt.

Tack för uppmuntran i min tråd.

Du är så stark, har alltid varit imponerad av grundtrygga personer. Min man är likadan, ingen prestige, utan han bara är. Önskar ofta att jag som är mycket social och utåtriktad kunde känna och utstråla samma lugn som ni gör.

Nu har vi endast fokuserat på din mans omsorgsbehov - vilket förmodligen är grundproblemet i ditt liv just nu - men hur går det med alkoholen?

Glad påsk! ?

Litetill

Inte så bra dessvärre. Varannan dag faller jag. En utan, en dag med. Ska försöka klara två dagar.

Först en utan, sedan två, sedan kanske tre... Fokusera på varje dag du inte dricker och känn dig glad för att du klarade den istället för på de dagar det inte funkade. En bra start är också: I dag är jag nykter, får se hur det blir i morgon. Kram ♡