Första dagen på resten utav mitt liv

859 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Pianisten
Hej Femina

Ja det är en jobbig bit det där med kickarna och att acceptera ett mer lagom liv som nykter. Man får försöka hålla färskt i minnet hur bottnarna är i andra alternativet, tyvärr glömmer man dem så fort! 🙁 Klart att det finns kickar i det nyktra livet också, har förstått att min tränings-mani när jag är nykter är just det, en ersättning för kickarna.
Jag är på ynka lilla dag 5 nu efter ännu en dålig sommar, tänkte faktiskt prova just det att motstå frestelsen å jaga kickar denna gången för att prova något nytt..
Ta En dag i taget igen och låt dig känna allt du känner nu.
Å det där med vikten.. har du gått ner i vikt ett tag och börjar äta mer igen så är de första kilona bara mer mat, vätska och energi i kroppen så gräm dig inte för det du såg på vågen nu! De är borta på ett kick om du vänder igen. Det är kanske det du behöver nu, lite god mat och vila, unna dig allt du behöver utom A så vänder det snart!

Styrkekram

Mirabelle G-S
Sund inställning Femina! Jag

Sund inställning Femina! Jag måste rusa, men hejar på dig! Kram

Femina
Nya tag

På förmiddagen fick jag en plötslig ingivelse av att åka till kyrkan på högmässa. Det kändes bra. Nu är jag precis hemkommen från ett fint möte. När rastlösheten sätter in och tankarna snurrar är det sinnesro jag behöver. 🙏

Femina
Sorgbearbetning

Jag läser just nu "Sorgbearbetning" av John W James & Russell Friedman. Rekommenderas till alla att läsa. Sorg känner vi inte bara vid dödsfall och skilsmässor. Det kan vara så mycket mer. Sorg vid livsförändringar som att barn flyttar hemifrån, ödesdigra sjukdomsbesked eller avsluta ett missbruk. Ja, du läste rätt. Är du minsta intresserad finns info på www.sorg.se Själv funderar jag på att gå en kurs hos dem. Känns som en stor investering i mitt framtida välmående. Jag inser att jag sparat ca 10.000:- under mina nyktra tre månader, inkl uteblivna nikotinersättnings preparat. Det är inte så dumt! 💰

Mirabelle G-S
Sorg ja...

Det kan jag skriva under på, att sorg handlar om så mycket mer än dödsfall och brustna äktenskap. Alla stora förändringar i livet, som man har svårt att anpassa sig till, innebär ett visst sorgearbete. Det är rätt skönt att ha den insikten och finna acceptans för att det onda måste få värka färdigt. För det gör det. Kram

Femina
Höstdagjämning

Denna dag representerar också en slags sorg. Sorg över att det ljusa, varma sommarhalvåret är slut. Sorg över det som inte hanns med eller förhoppningar som inte infriades. Jag tror många av oss tagit till A just för att döva olika sorters sorg. Känslor kan inte fixas med intellektuella termer.
Jag tog mig till kvällens ACA möte bara för att möta några utav de andra utanför en låst dörr. Personen som skulle öppna och göra service verkar glömt både sitt uppdrag och nycklar. Det är en ostrukturerad samling människor där som jag känner att jag snart inte riktigt orkar med.
Dags att åka och hämta dottern på jobbet! 🧡

Femina
Uppe före tuppen

Uppe tidigt och skjutsade dottern till jobbet. Var i kyrkan på ljuständning. Ikväll var jag på möte. Känns lite jobbigare att åka iväg nu när det blir mörkare och kallare. Alternativet är väl tyvärr att sitta hemma med vinglaset. Känner mig lite låg av anledning jag inte orkar förklara. 😪

Femina
Möte

Var på kvällens möte. Satt bredvid min vän. Inte mer än så. 😐

Femina
Retreat

Jag har förmånen att vara på retreat denna helg på vackra Frötuna gård, strax öster om Uppsala. Vackra omgivningar, god mat, vilsam miljö. En lisa för själen. Snart är det dags att njuta en stund i deras hamam.
Jag har varit på många retreater/reträtter genom åren på många olika ställen i landet. Tystnaden passar inte för alla. För mig är det vilsamt och läkande. Det blir en speciell ordlös kommunikation mellan deltagarna. Vi är tillsammans i tystnaden under måltider och andakter. Vi är tillsammans med oss själva och Gud övrig tid. Man kan vila, läsa, promenera, meditera, bara vara och lyssna till sin inre röst. Fri från all yttre påverkan. Sinnesro. 🙏

Femina
Böcker igen

Jag har läst "Sluta döma och hitta glädjen i livet" utav Gabrielle Bernstein. En bok om hur vi alla, mer eller mindre medvetet, dömer andra och oss själva och hur dömande är motsatsen till acceptans och kärlek.

Sen har jag läst "Hjärnstark" utav Anders Hansen. Han är ju med på TV nu också. Den handlar om hur otroligt viktigt det är med vardagsmotion för vår hjärna och vårt välbefinnande. Lättläst och en "ögonöppnare". 📖

Femina
Vin & whiskey

Jag beslutade mig för ett glas vin till middagen idag. Sen var vinet tyvärr slut så då blev det en Irish Coffee och två whiskey cola istället. Och jag gillar inte ens whiskey!
Imorgon ska jag på neuropsykologiska testet på Karolinska...🏥

Bestämd
Ville bara skicka lite värme

Ville bara skicka lite värme och hoppas att du mår ok trots test. Din tråd här har hjälpt mig mycket 💕

Femina
Tack

Tack #Bestämd för din hälsning. 🧡

Femina
Minnestest

Nu är jag hemma igen efter testet. Tidig morgon, resväg, två timmars intensivt testande. Nu ligger jag bara i sängen och vilar. Tänker skippa ACA mötet ikväll. 🍁

Femina
Min vän

Jag vet. Jag sa att känslorna försvunnit lika fort som de kom men det var inte sant. Det var ingen lögn heller. Det var bara en innerlig förhoppning. Jag förstår verkligen inte på mig själv. Jag saknar honom fortfarande oändligt mycket eftersom vi slutat sms:a varandra och jag typ förlorat min "bästa vän". Jag vill gärna tro att Gud har någon plan med allt detta också men det är svårt att lita på den när jag saknar min vän så ofantligt mycket... Jag kan tänka att kärlek, välvilja och omtänksamhet, är en gåva från Gud. Det är inte ofta i livet vi får uppleva det. Det borde vara förbjudet att tacka nej till det. Det måste finnas någon mening med allt detta för jag vägrar att tro att allt bara varit min inbillning. Jag förstår det inte själv men jag vet att detta är inget man upplever ofta i livet. Inte jag iaf. Knappast han heller. Men, är man van vid något som fungerar, inte vare sig dåligt eller bra, så vänjer man sig vid det och uppskattar det hellre än total ensamhet. Jag fattar det.
Men det jag kan tänka är att vi alla lever bara en gång här på jorden. Vi kanske har några år på nacken och ingen av oss lever för evigt. När vi plötsligt står inför oförväntad kärlek, glädje, välvilja och omtanke så kanske vi borde ta till vara på den, omfamna den och uppskatta den. Det betyder inte att vi ska bedra vår partner. Tvärtom, kan kanske känslan göra att vi ånyo uppskattar vår partner! Det måste finnas någon mening med allt detta i mitt liv. Det vore elakt utav Gud att utsätta mig för denna prövning i onödan. Jag saknar min vän så enormt mycket. Jag skäms att erkänna det. Det känns som om jag missuppfattat hela vår relation trots att jag vet att det inte är sant. Kanske har han vissa fysiska hinder som han skäms för som påverkar hans prestationsförmåga på vissa områden t ex. Vad vet jag? Det kan vara extremt svårt att ta emot kärlek ifall man inte är van vid det. Men, att tacka nej till lycka vid livets höst, vad gagnar oss då? Vi lever nu. Varför måste allt vara så komplicerat? Kan vi inte bara glädja oss åt varandra och livet? Jag måhända har blivit helt jävla knäpp på sistone men jag vet iaf att för en kort stund så sjöng mitt hjärta som det inte gjort på senaste 25 åren. Jag kände en lätthet som en ung flicka i mina steg. För detta är jag, trots allt, evigt tacksam. 🧡

Femina
Min vän

Jag vet. Jag sa att känslorna försvunnit lika fort som de kom men det var inte sant. Det var ingen lögn heller. Det var bara en innerlig förhoppning. Jag förstår verkligen inte på mig själv. Jag saknar honom fortfarande oändligt mycket eftersom vi slutat sms:a varandra och jag typ förlorat min "bästa vän". Jag vill gärna tro att Gud har någon plan med allt detta också men det är svårt att lita på den när jag saknar min vän så ofantligt mycket... Jag kan tänka att kärlek, välvilja och omtänksamhet, är en gåva från Gud. Det är inte ofta i livet vi får uppleva det. Det borde vara förbjudet att tacka nej till det. Det måste finnas någon mening med allt detta för jag vägrar att tro att allt bara varit min inbillning. Jag förstår det inte själv men jag vet att detta är inget man upplever ofta i livet. Inte jag iaf. Knappast han heller. Men, är man van vid något som fungerar, inte vare sig dåligt eller bra, så vänjer man sig vid det och uppskattar det hellre än total ensamhet. Jag fattar det.
Men det jag kan tänka är att vi alla lever bara en gång här på jorden. Vi kanske har några år på nacken och ingen av oss lever för evigt. När vi plötsligt står inför oförväntad kärlek, glädje, välvilja och omtanke så kanske vi borde ta till vara på den, omfamna den och uppskatta den. Det betyder inte att vi ska bedra vår partner. Tvärtom, kan kanske känslan göra att vi ånyo uppskattar vår partner! Det måste finnas någon mening med allt detta i mitt liv. Det vore elakt utav Gud att utsätta mig för denna prövning i onödan. Jag saknar min vän så enormt mycket. Jag skäms att erkänna det. Det känns som om jag missuppfattat hela vår relation trots att jag vet att det inte är sant. Kanske har han vissa fysiska hinder som han skäms för som påverkar hans prestationsförmåga på vissa områden t ex. Vad vet jag? Det kan vara extremt svårt att ta emot kärlek ifall man inte är van vid det. Men, att tacka nej till lycka vid livets höst, vad gagnar oss då? Vi lever nu. Varför måste allt vara så komplicerat? Kan vi inte bara glädja oss åt varandra och livet? Jag måhända har blivit helt jävla knäpp på sistone men jag vet iaf att för en kort stund så sjöng mitt hjärta som det inte gjort på senaste 25 åren. Jag kände en lätthet som en ung flicka i mina steg. För detta är jag, trots allt, evigt tacksam. 🧡

Femina
Vaknar bakfull

Ångest. Drack X glas vin igår. Skickade sms till min vän. Inte bra. Mår som jag förtjänar.

Femina
Mår extremt dåligt nu

Jag mår extremt dåligt nu. Fruktansvärt. Vet inte hur mycket jag drack igår. Bad min vän om ursäkt för sms. Han sa att han förstod att jag var onykter för jag skrev annorlunda... Han bad mig inte kontakta honom onykter igen. Jag har raderat hans nummer för säkerhets skull. Total förnedring. Jag behöver verkligen hjälp. Jag vill bara gå upp i rök. Försvinna. Undrar vad barnen tänkte igår. Minns inte ens vad jag sagt eller gjort. Gud, hjälp mig. En minut i taget...

Vinäger
Omstart

Lider med dig, lite extra då det nyligen gick framåt med stora steg.

Har du möjlighet att hitta tillbaka till den känslan du hade då? Vad det var som startade ditt bättre mående. AA? Kyrkan?

Jag som följt dig länge märkte ju plötsligt en stor skillnad i framför allt din inställning. Om jag minns rätt hade du inte träffat din vän då, så från början tror jag inte att det hade med honom att göra. (Ber om ursäkt om jag har fel.) Annars kan ju just sådana känslor som bekräftelse göra att man mår bättre och det mesta flyter på.

Som sagt, leta bakåt och försök hitta vad det var som gjorde att du startade din förra nykterhetsresa. Fokusera på det och försök att lägga gårdagen bakom dig. Dina barn har haft och sett en gladare och mer närvarande mamma länge nu. Prata med dem, om du vill, ni verkar ha haft en extra fin kontakt de senaste månaderna.

Många kramar till dig, Femina 💗

Femina
Tack

Tack, #Vinäger
Jag mår fortfarande väldigt dåligt. Ångesten river och sliter. Huvudet tungt. Ligger i sängen och undrar hur jag kunde hamna här. Känslomänniska som jag är tror jag det började med känslan av att bli avvisad som triggade igång den negativa spiralen. Sen beslutet att dricka under semestern. Sen kom jag hem och tyckte plötsligt att jag kunde unna mig lite eftersom jag varit så duktig och allt gått så bra... Sen det här minnestestet som påminner mig om min sjukdom. Jag blir rädd för mig själv när jag ser hur lätt jag spårade ur igår och tappade omdömet totalt. Drack från ca kl 15.30 till midnatt. Hittade idag ett halvfullt vinglas i kylen från igår. Det hällde jag ut.
Jag ringde maken tidigare och grät. Han verkar lite chockad över hur jag mår. Nu verkar ju jag "gått om" honom! JAG behöver hjälp!
Jag har raderat min väns nummer från telefonen ifall jag skulle få ett plötsligt infall utav sinnesförvirring, nykter som onykter. Han skickade dock ett meddelande till och påminde mig om att jag behöver AA och önskade mig allt gott. Jag svarade inte. Jag kommer ju springa på honom framöver men får hålla mig borta från honom. Jag måste hålla mig borta från alla män så jag kan fokusera på mig själv. Jag har en tendens att bli lite flirtig, glad, suga åt mig uppskattning för så har jag varit hela livet. Jag vet nästan inte hur jag ska bete mig annars? Jag måste sluta med det. Och sluta krama en massa folk.
Maken kom hem på lunchen. Han hade varit och handlat lite mat för han insåg att jag inte var i skick att gå ut. Honom kan jag krama!
Jag får ta nya tag så snart alkoholen går ur kroppen. Så får jag ta det försiktigt och förhoppningsvis har jag lärt mig något, den hårda vägen. Bita i det sura äpplet och inse att jag måste hålla mig nykter, en dag i taget, resten utav mitt liv. Det får inte finnas några omständigheter. Jag är i en brant utförsbacke och den leder bara till misär. Jag tror jag orkar ta mig upp och göra en kopp kaffe nu. Jag har heller inte ätit nåt idag. Jag vill aldrig mer må såhär. Gud, ge mig sinnesro! 🙏

Bestämd
Är ju ingen expert, långt

Är ju ingen expert, långt ifrån, men om jag ändå får dela min spontana tanke när jag läser det du skrivit: Det känns som om du måste visa dig själv kärlek först och främst. Du är bra, du duger 💕

Mirabelle G-S
Känner med dig Femina. Hoppas

Känner med dig Femina. Hoppas den värsta ångesten har lagt sig nu. Bara andas och tänk att varje minut som går för dig längre och längre bort från gårdagen. Även våra värsta stunder blir till vatten under broarna med tiden. Kram

Onkel F
Be thankful for what you got

var det en lirare som heter Willliam de Vaughn som sjöng. Du kanske behöver inse att det du har är allt livet har att erbjuda? Ge din gubbe, som faktiskt visat lite omtanke, en extra kram och känn efter om du inte får lite kärlek tillbaka. Missförstå mig inte, du har all rätt i världen att känna dig attraktiv och eftertraktad. Det är klart som tusan att du skall suga åt dig av uppskattning folk ger dig! Men man kanske inte behöver agera på alla känslor, oavsett om det handlar om varma känslor eller lockrop från Hin Håle om att döva sina känslor med alkohol.
Bara så att du vet: jag känner igen erfarenheten av att hitta ett halvdrucket vinglas i kylen. När man går och lägger sig,mer eller mindre pruttfull, vill man ju ha någonting utifall att...

Femina
Sober October

Jag fick ställa om nykterhetsappen igen. Idag är dag ett. Första dagen på resten utav mitt liv... Jag mår fortfarande dåligt men ser fram mot att det blir bättre imorgon. Tack, #Bestämd & #Mirabelle, för ert stöd. Jo, jag behöver nog stärka min självkänsla som just nu är i botten. Sen behöver jag röra på kroppen och hitta mening och struktur i tillvaron. Det behöver egentligen inte vara AA men det måste vara nåt som ger energi. Det fina med AA är ju gemenskapen. Jag känner mig ju ofta så ensam. Och min sjukdom paralyserad mig av skräck ibland. Men jag har upplevt liten förståelse från omgivningen för de ser ju bara mig "som vanligt" och kommer med tröstande, överslätande ord som visar att det är inget nån vill eller orka prata om. Jag var ju några gånger förut hos en kurator där på avdelningen. Det var en söt ung tjej som jag inte alls kände kunde förstå min livsångest. Det var meningslöst att gå dit.

Barnen blev förstås inte glada efter gårdagen. Dottern verkar uppgiven medan sonen är lite mer förlåtande. Jag kan bara vara nykter, en dag i taget, och bygga upp förtroendet igen. Känner mig oändligt ensam och det är inte bra. Jag undrar ifall Gud fortfarande är med mig och vad jag ska lära mig utav allt detta? Ödmjukhet och lyhördhet kanske? Undrar om min sjukdom påverkat min personlighet? Jag verkar ha sämre omdöme och impulskontroll. Måste hålla mig nykter, oavsett. Tacksam för er här på forumet! 🙏

Femina
Trött

Jag är så fruktansvärt trött. Hoppas jag kan sova. Funderar på att ta kudden och gå ner till min man som ligger i soffan i vardagsrummet. Vi har en hörnsoffa och jag får nästan plats på kortsidan. Jag orkar inte känna mig såhär ensam. 😪

Rosa-vina
God morgon Femina

Jag hoppas att du fått sova inatt och att du känner dig bättre än igår. Det finns alltid anledningar till att dricka eller att inte dricka. Tyvärr missar man själva livet när man dricker och är avtrubbad. Den vila och ro som alkoholen ger är också den som förgör oss. Så som jag har druckit på min sorg och använt mig av den för att kunna dricka :( Jag kan också känna mig ensam, men att dricka gör det bara värre då alla känslor förstärks. För mig hjälper meditationen att komma till ro.

https://www.youtube.com/watch?v=6ghDFrh8nE8
https://www.youtube.com/watch?v=vvcrkj4a800
https://www.youtube.com/watch?v=voIccKhY9Bg

Var rädd om dig
Kram

Femina
God morgon

God morgon #Rosa-vina
Tack för ditt inlägg. Jo, jag har sovit inatt, på soffan intill maken. Nu är huset tomt och tyst. Maken är på jobbet, dottern likaså och sonen ute på praktik. Det är bara jag och ångesten hemma. Jag har nog hunnit bli nykter nu men mår verkligen inte bra alls. Jag skäms för mig själv och mitt beteende. Jag känner mig förlamad. Vet inte ens hur jag ska orka typ duscha, gå ut, leva. Jag har ett sånt stort svart känslomässigt slukhål inom mig, från uppväxten, tonåren och mitt vuxna liv att det känns nästan omöjligt att orka med.

När min kära make började dricka i smyg så isolerade han sig från mig och barnen. Jag kämpade med näbbar och klor för att allt skulle bli bra igen men det gjorde mig bara uppgiven, ledsen och arg. Han hanterar sina känslor med vin och under åren blev det bara en kamp att nå fram till honom känslomässigt. En kamp jag förlorade. Han stötte bort mig för att få dricka i lugn och ro. Jag kände mig ensam och ledsen. Sen kom min diagnos. Avvisande är fysiskt smärtsamt. Jag fattar att "min vän" utlöst samma känslor som har med mig, inte honom att göra. Först en fin vänskap, värme, förståelse och kommunikation som övergick i längtan, förhoppningar, besvikelse och avvisande. Jag fattar inte hur jag ska kunna bli hel i mig själv när jag aldrig varit det tidigare? Men jag fattar att jag inte längre tål A. Det gör bara allting värre.
Solen skiner lite nu genom mitt fönster. Jag måste orka, för barnens skull. För allas vår skull. Jag känner inget sug efter A. Jag bryr mig inte om att det finns massor utav A hemma. Det är inget problem. Det är jag som är problemet.

Femina
Beroendemottagning

Jag har ringt närmaste beroendemottagning och bett om hjälp. Helst skulle jag ju vilja komma och prata med någon typ NU men de kommer kontakta mig om en vecka. En vecka känns oändligt långt. Jag är en sån som vill ha respons omedelbart. Det har väl med belöningssystemet och kickarna att göra. Jag har suttit och googlat hela förmiddagen. Inte ens kommit ur morgonrocken. Känner mig skör...

FinaLisa
Femina 🌸

Bra gjort och för varje dag kommer det att kännas bättre efterhand som du inte dricker.
Skickar dig styrkekramar och hopp❣️
💪💪💪🍀🍀🍀🤗

💚💛💙

Femina
Tack

Tack, FinaLisa! 🧡
Jag verkar ha nått en ny personlig botten. Säkert nyttigt och lärorikt inför framtiden. Just nu är det bara ångest och tårar. Jag har varit lite högmodig. Känt mig som alkoholist "Light". Men, som min första sponsor brukar säga när jag berättade att jag inte känner igen mig i andras delningar om behandlingshem, tvångsdrickande osv så sa hon "inte ännu". Så sant. Jag måste få stopp på karusellen innan det blir helt ohanterligt. Som första steget i tolvstegsprogrammet. "Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att vi inte längre kunde hantera våra liv." Jag inbillar mig fortfarande att jag minsann kan dricka under rätt omständigheter som Greklandssemestern. Och det gick ju. Tills jag blev övermodig och drack i samband med minnestestet. Total kontrollförlust. Jag vet ju aldrig innan när jag kan spåra ur. Hade jag haft lite självinsikt hade jag förstått att det var helt fel tillfälle att dricka.
Å, vad klockan går sakta... Jag har åtminstone klätt på mig nu.

Sidor