Första dagen på resten utav mitt liv

859 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Mirabelle G-S
Ojoj, du damp verkligen ner

Ojoj, du damp verkligen ner under ytan... Du känner dig skör just nu. Du ÄR skör just nu. Och det måste du få vara. Behandla dig själv lika varsamt som du skulle behandla ett av dina barn, om hen mådde som du gör just nu. Kanske är det vad du ska lära dig här näst? Att verifiera, bekräfta och hålla om din inre trasiga lilla flicka? Försäkra henne om att även om hon gör något fel, så ÄR hon inte fel. Och du, Gud är med dig. Han har lovat att aldrig försaka eller överge dig. Han är med den som tror till tidernas slut. Även om vi inte ser honom. Även om vi inte hör honom. Oavsett hur många gånger vi faller. Det är därför vi sjunger om oändlig nåd, en nåd som är ny var dag. Kram

Femina
Kväll

Tack, Mirabelle.
Min kära make tände höstens första brasa i kakelugnen i vardagsrummet. Det gjorde han för min skull. Han vet att jag tycker det är mysigt och dessutom har jag känt mig frusen. Mår lite bättre nu. Hoppas jag inte behöver ångra att jag sökt hjälp. När jag ringde frågade de om jag har omyndiga barn hemma t ex. Frågar de män/pappor samma sak, undrar jag? Jag har inget minne av att min man fick den frågan för många år sedan när jag "tvingade" honom söka hjälp...

Femina
Avvisande

När jag tänker efter var min egen pappa också rätt avvisande ibland. Han var ganska omogen känslomässigt, auktoritär och skulle alltid "ha rätt". Vi bråkade ofta från det jag kom i puberteten redan vid 12 år tills jag flyttade hemifrån. Jag blev expert på att argumentera under uppväxten. Jag sökte väl hans kärlek och uppmärksamhet till jag tidigt kom på att jag fick det lättare hos andra könet. Särskilt lite äldre män, faktiskt. Herregud, vilka insikter som plötsligt faller framför mig i ett mönster. Jag hade många dysfunktionella förbindelser under uppväxten. Det var inte förrän jag träffade min man på ett tidigare arbete som jag upplevde en stabilare relation. Ojojoj, inte undra på att jag håller på att gå sönder...

Miss Hyde
Stor kram till dig!

Bästa Femina,
Jag har läst i kapp din tråd och inser att du har gått igenom rena berg-&-dalbanan på sistone! Så mycket känslor..! Den där gifte "vännen" som verkar ha slickat i sig av din uppmärksamhet kan dra åt skogen, tycker jag. Visst är det härligt med pirret, spänningen, längtan men lägg hellre energin på att bygga upp relationen med din man. Jag vet att det verkar ha förekommit en smärre istid mellan er - som det så ofta blir i äktenskap där man till slut tar varandra för givna - men när jag läser om att din man handlar mat för att du inte orkar, tänder en brasa för att du fryser... Det är fint gjort. Han verkar trots allt bry sig om dig. Jag ger dig bara råd i all välmening, ta det för vad det är. Bara du själv vet innerst inne hur du verkligen vill leva ditt liv.
Alkoholen är din fiende nr 1 - inbilla dig aldrig någonsin något annat. Om du ger efter "bara på semestern" så har du byggt upp en acceptans, vips tar reptilhjärnan över när suget råkar sätta in efter ett tag (vid jobbiga händelser som en "dumpning") - och då hamnar du på ruta ett igen. Med världens sämsta självkänsla, ångest, skam och skuld... Som sagt, detta är bara sagt i all välmening. Du har så mycket kärlek, värme och klokskap i dig och det gör ont i hjärtat att läsa att du känner dig så ensam. AA är förstås bra, men finns det andra gemenskaper (träning, teater, matlagning, whatever) du kan söka till dig (tänker lite på den där vännen som du kanske bör undvika ett tag framöver för att bli hel igen)?
Så glad ändå att läsa att du har sökt hjälp för beroendet. Du ska se att allt blir bra!
Jag gillar den här versen. Sug i dig av varje ord, Femina:
"Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du."

Femina
Tack

Tack, miss Hyde! 🙏

Femina
Manliga vänner

Jag har aldrig, i hela mitt liv, någonsin träffat en man som bara varit intresserad av att vara min vän/kompis/kamrat. Aldrig. Tyvärr. 🤔

Femina
Dag 3

Vaknar ensam. Alla andra är där de ska vara. Känner mig lite bättre dag för dag, men fortfarande känns det lite som om jag blivit överkörd av en lastbil. Min kamp går inte ut på att bråttas med sug mot A. Vi har en massa A hemma men det bekommer mig inte. Jag bråttas med ledsenheten, ensamheten och ångesten. Men jag är iaf här. 🙏

Femina
Bikt

Idag ringde jag och pratade med min första sponsor. Kände mig tvungen att bikta mig för någon (förutom er alla) om hur jag tappat kontrollen över mig själv. Hon är snäll som säger att jag är välkommen att höra av mig ifall jag behöver. Det känns aningen bättre för varje dag som går. Samtidigt värker insikten fram att mitt liv ser ut som det gör nu. Det kunde vara värre men också mycket bättre. Sinnesro bönen... 🙏

Mirabelle G-S
Så bra att du kontaktade

Så bra att du kontaktade henne. Du tar tillbaka kontrollen, ett trevande steg i taget. Allt kunde alltid vara sämre. Och allt kunde alltid vara bättre. De tankesnurrorna kan driva en till vansinne... Vi är här och nu Femina. En dag i taget. Ett steg i taget. Du gör det jättebra. Kram

Femina
Tack

Tack #Mirabelle för att du orkar bry dig om mig! Jo, jag fattar inte själv hur jag tappat greppet så snabbt? Men, ältandet är destruktivt så jag försöker verkligen inte tänka på det FÖR mycket. Just nu sitter jag i soffan i vardagsrummet jämte maken och brasan värmer och sprakar lite mysigt. Han dricker vin och jag vad som helst utom A. Om en timme ska jag ut i mörkret och hämta dottern från jobbet. Jag känner stort behov av att ha sällskap av maken nu. Vill inte sitta ensam med ångesten på övervåningen. Försöker förstå och förlåta mig själv. Har svårt att acceptera att jag måste leva resten utav livet utan A. Varför är den tanken så skrämmande? Tänk om någon sa att "nu måste du leva utan kaffe, resten utav livet". Inte skulle det orsaka sådan massiv huvudbry? Sjukt... Men jag har ju druckit A hela livet och efter senaste årens konsumtion har det ju bara varit en tidsfråga innan det skulle ta stopp. Det har jag vetat om men blundat för och skjutit problemet framför mig. Detta är kanske Guds sätt igen att påminna mig om "den rätta vägen". För 4 månader sedan knuffade Hen mig ju ur sängen! Nu behövs lite tuffare tag för att återfå min uppmärksamhet. Ja, jag ska lyssna! Vågar snart inte låta bli. Vad hittar Hen på nästa gång, tro...? Det vill jag inte veta! 🙄

Mirabelle G-S
Anledningen kan ju vara så

Anledningen kan ju vara så enkel som att Gud vill hela ditt äktenskap... Jag tycker det är hjärtevärmande hur du närmar dig din man då du är svag, och att han finns där för dig på sitt lågmälda vis. Kanske är det Guds vilja att du ska behöva din man? Kram

mulletant
Har följt dig länge Femina

och kommenterat nån gång. Vill bara säga att jag är full av respekt för hur du hanterar ditt liv nu. Din uppriktighet och ditt mod. Starkt av dig att vända tillbaka till din första sponsor! Många, många har gjort samma eller liknande vändor som du. En del kommer aldrig så långt. Jag blir också, som M G-S, varm i hjärtat när jag läser hur du söker dig till din man och hur ni kan vara, bara vara, tillsammans. Vi litar på den Högre Makten... att Gud visar den rätta vägen och att vi har förstånd att följa den.
Allt, allt det bästa önskar jag dig / mt

Femina
Tack igen

Tack #mulletant för dina ord.
Jo, det är så att jag vänt mig till min man nu. Det ni på forumet inte ser är att jag har behövt hans stöd hela tiden! Jag har behövt honom senaste 10-12 åren när han började dricka och vände sig bort från mig. Han stötte bort mig, startade gräl, låg bakfull på sin soffa på helger osv. Jag behövde honom som mest i oron över min sjukdom. Valsade runt ca 18 månader inom vården innan diagnosen. Och sen - kaos. Jag hade ingen att stödja mig mot. Eftersom han inte klarar av att hantera sina egna känslor så kunde han inte hjälpa mig heller. Det är så. När jag varit "den starka" så har han känt sig underlägsen och blivit arg. När jag är "den svaga" blir han rädd och dricker mer. Jag står kvar ensam, förvirrad, frustrerad. Men oavsett hur det varit så är idag den enda dag vi kan påverka. Jag mår psykiskt jättedåligt. Men jag måste försöka orka en dag i taget. Inte minst för barnens skull. Allt är bättre än en mamma som gett upp. Jag kommer inte att dricka A oavsett. 🙏

Femina
Självcentrerad

Jag har inte orkat läsa/kommentera i andras trådar här på forumet på sistone och ni förstår säkert varför. Svårt att ge när man nästan inget har... 🍁

mulletant
Du har gett mycket här Femina

Delat av din ’erfarenhet, styrka och hopp’, även generöst om motgångar. Förtröstan till en Högre Kraft. Det betyder mycket.
Så bra det känns att läsa att inte kommer att dricka A, oavsett. Det måtte vara underbart för dottern att du kör henne till jobbet, bekvämt förstås, men framförallt att hon känner omsorgen. Hoppas ni har en lugn och fin kväll! / mt

Femina
Dag 5

Idag har jag besökt vår närmaste kyrka som firar 80 år hela helgen. Det har blivit kyrkan, AA-möten och naturen (nära vatten) som är de platser mitt hjärta finner ro. Då "fyller jag på" med läkande kraft som hjälper mig må bättre.
Jag hjälpte en gammal man i rullstol komma uppför en mindre backe och rullade honom in på servicehuset strax intill, där han bodde, på väg från kyrkan. Det kändes bra. Jag brukar ju be Gud om att få vara till nytta och glädje för andra människor. Vi behöver alla varandra. Ena dagen behöver jag din hjälp och nästa dag behöver du min.
Vi har just ätit middag. Min man är tyvärr redan ganska berusad och verkar vara på ganska dåligt humör så det bådar inte så gott för kvällen...
Nu ska jag hämta dottern igen. Det känns också bra att få vara till glädje och nytta med det lilla.
Jag har en sådan stor, tung ryggsäck med mig vart jag går. Jag måste uppskatta och tacka mer för allt det bra och vackra jag faktiskt har redan. Då kanske ryggsäcken känns aningen lättare? 🙏

Femina
Sovdags

När dottern och jag kom hem eldades det i kakelugnen igen. Som ni vet är det = vit flagg. Det tog nog max 20 minuter innan maken sov i soffan. Ett par timmar senare vaknade han till och skulle in i badrummet. Han var så full att han först tog fel dörr, in till förrådet. Sen är det otäckt att se någon vara så berusad att han knappt kan gå, ögonen kan inte fokusera blicken...
Det blev en lugn kväll för mig i soffan men visst känner jag mig ensam. Väldigt ensam. 😪

Femina
Efterklok

Om jag fick ge ett råd till mig själv för ca 12 år sedan när jag upptäckte att min man drack i smyg så skulle det vara: Ge honom en chans. Om han inte ens försöker hjälpa sig själv - separera. Hjälp dig själv och barnen innan hela familjen insjuknar i medberoende. Det blir aldrig bättre, bara värre. Men jag hade nog inte lyssnat på mig själv. Jag förstod inte alla konsekvenser utan hoppades att det här skulle vi hjälpas åt att fixa. Vi hade ju varandra, barnen, huset, fasta jobb... Livet rullade på. Vad kunde gå fel? 🤔

mulletant
Femina - nu när jag läser

slår mig tanken; kanske du också kunde ha stöd av att på på Alanon möte? Där brukar det vara ett antal (ibland många) som går/gått på AA och insett att de behöver stöd att tillfriskna från medberoende. Bara en tanke. Jag önskar dig en bra dag! / mt

Femina
Al-Anon & ACA

Jo, jag behöver både Al-Anon och ACA. Jag ska ta tag i det så fort jag orkar. Just nu får jag ta det viktigaste först, min egen nykterhet. Tack för omtanken. 🙏

Femina
Sköna Söndag

Startade dagen med jubileumsmässa i samma kyrka som igår. Jättefint med två körer och jag är extra förtjust i gospel. Efter det åkte jag ner till strandbadet och gick längs stranden i en timme och talade i telefon med min syster. Solen lyste, höstluften känns krispigt sval och lövens färger glöder. Jag var inte ensam. Jag hade både änder och gäss som sällskap!
Väl hemma bakade jag en smulpaj på årets sista rabarber. Fikade med barnen. Maken låg bakfull och sov i soffan hela dagen. Han brukar vakna till på eftermiddagen och ta första glaset vin. Intet nytt under solen... Jag känner mig ganska normal idag. Mår garanterat bättre. Har målat naglarna. Googlat på recept inför kommande veckan. Funderar på att söka samtalsstöd inom kyrkan hos präst eller diakon. Jag kommer fixa det. En dag i taget. 🙏

Mirabelle G-S
Jadu Femina, vad säger man...

Jadu Femina, vad säger man... Gubben din verkar inte riktigt vara den man vill/bör hålla i handen när man själv försöker bli nykter... Jag har inte fattat att han dricker på det sättet :/ Förstår din uppgivenhet inför äktenskapet nu. Du fixar detta, en dag i taget, som du skriver. Kram

Femina
Räkna dagar

Uppe före tuppen igen och skjutsade dottern till jobbet. Har duschat/tvättat håret idag för första gången på en vecka. Bara det!
Skönt att känna sig normal igen. Ångesten har dragit sig tillbaka till någon mörk vrå. Där vilar den och gör sig redo att attackera på nytt ifall jag ger den tillfälle.
Att räkna dagar känns ganska oviktigt den här gången. Visserligen håller appen koll och imorgon har det gått en vecka men det är inget jag jublar över. Känslan av eufori förra gången kommer nog inte tillbaka förrän jag överstiger mitt eget rekord på nytt. Det gör inget. Jag vet att jag kan. 💪

Miss Hyde
Du är på gång Femina

Så himla skönt att läsa att du känner dig "normal" igen - och att du vet att du kan hålla dig ifrån den lömska alkoholen. Jag läste i kapp lite i din tråd, insåg att du verkar allt annat än nöjd med relationen till din man. Han har ju riktigt stora alkoholproblem. Måste stundtals vara ett helvete att leva vid hans sida, med tanke på bördan du själv bär på. Hoppas att du får samtalsstöd och hittar gemenskaper som får dig att växa ännu mer, få ännu mer ro i själen. Känner igen mig väl i det du skrev om att det är svårt att bara vara vän med män. Den enda manlige vän jag känner mig helt trygg med är homosexuell. Alla andra manliga bekantskaper verkar ha en dold agenda, inte minst med tanke på att jag är nyseparerad. Blickar, beröringar, kommentarer... Jag har svårt att falla för någon. Gör jag det (högst sällan) så gör jag det rejält - oftast för "fel" person.
Tack för att du delar med dig så ärligt om alla dina känslor och prövningar.
Stor kram!

Femina
Möte igen

Ikväll var jag på möte. Rekordmånga deltagare. Jag berättade att jag varit nykter en vecka. Min f d "vän" var där. Vi hälsade och inget mer. Jag måste ju varit totalt sinnesförvirrad tidigare. Det enda jag såg nu var samla gamla gubbe som jag såg i början. Jag kände absolut ingenting. Skönt. 🙏

Femina
Tack

Tack, Miss Hyde! 🧡

Femina
De tolv stegen

"Att förstå de tolv stegen" heter boken utav Terence T. Gorski jag just läst ut. Rekommenderas varmt till alla som arbetar eller ska arbeta med tolvstegsprogrammet. 🧡

Femina
Varför?

Igår lagade jag en soppa till middag och spädde den med lite vitt vin. Sen tyckte jag att jag kunde ta och dricka lite vin samtidigt. Det blev några glas men jag slutade kl 19.30. Hade även en del tankar på när jag skulle dricka A framöver. Om jag bara inte dricker när jag mår extra dåligt.

Pyttsan! Jag vaknade kl 03 inatt. Ångesten hoppade glatt fram ur sin mörka vrå! Sovit dåligt. Känner mig seg och trött. Tur att beroendemottagningen inte hörde av sig igår för då hade jag tackat nej till all hjälp och sagt att jag ångrat mig. Men varför hör de inte av sig snart? Jag ringde ju förra onsdagen?

Jag har stora problem med första steget inom mig. Jag vill inte släppa taget helt om att kunna dricka och må bra. Helt sjukt. Om jag inte dricker mår jag ju bra. Om jag dricker mår jag dåligt. Hur svårt kan det vara att fatta det? Jag kan inte bli frisk annars. Jag har en stor brottningsmatch som pågår inom mig. Känner mig rädd och ensam. Måste acceptera att jag druckit mig sjuk. Gud, hjälp mig... 🙏

Femina
Drömmar

Glömde berätta att jag hade min första dröm om A inatt. Nån förvirrad dröm om en bevattningsslang som det kom rosévin ur? Som jag drack från... 🙄

mulletant
En vän har sagt

”Att droga är inte ett sätt att överleva. Även om det kan kännas så. Att droga är ett sätt att sakta gå under.”
Så bra att påminna sig om när suget slår till. För min del inte a utan annat men beroendet är detsamma. Det är min övertygelse.
Tack för att du delar! Lycka till / mt

Sidor