Tack Femina, jag tar med mig dina på min nystartade resa mot ett nyktrare liv.
Det finns så många människor här att ta hjälp av, och rygg på. Trösterikt.
Och grattis till dina 7 månader.
Det där med okontrollerad ilska, med varianter, från att det är svårt bara låta andra ha åsikter, till att de är idioter och allt är alla andras fel. Den delen tror jag många av oss kan skriva under på att vi upplevt, och att mycket har blivit bättre när bedrövningsmedlet slutat hålla oss fånga.
Blir lite orolig när du inte har uppdaterat på länge. Är du ok? Nu tänker jag inte på alkohol utan på din sjukdom. För du skrev tidigare att om du tystnar på forumet kan du ha blivit sjuk.
#Rosa-vina
Hej & tack för att du frågar! Jo, jag mår bra. Så pass bra och nykter att jag inte har så mycket alkoholrelaterat att skriva om längre. 🙏
Jag går på ca 3-4 möten i veckan och är i olika kyrkor ännu oftare! 😂 Lätt manisk...
Mitt stegarbete med sponsorn går framåt. Idag har jag tagit steg 6 & 7.
Jag är på många gudstjänster/mässor, retreater och annat som intresserar mig. Känner ett behov av att "fylla på" hela tiden. Det läcker tydligen mycket nånstans fortfarande men jag tror stegarbetet bl a kommer täppa till läckorna och då kommer jag inte behöva fylla på lika mycket.
Jag försöker vara till nytta och glädje för min omgivning så gott jag kan. Skjutsar barnen fortfarande. På måndag börjar sonen en ny praktikperiod så då blir det tidiga morgnar igen!
Här hemma är det annars som vanligt. Skilsmässoplanerna får vänta. Min man dricker fortfarande men har ändå ryckt upp sig lite. Han verkar lite gladare och mer delaktig i familjen. Det är ju bra.
Jag har fortfarande kontakt med min vän men vi ses ju inte lika ofta längre.
Det går utmärkt att leva utan A. Nu har ju blivit en vana. Känner mycket sällan ett sug utom nån gång när jag dippar och känner mig ledsen/trött. Som tur är händer det inte så ofta och då påminner jag mig helt enkelt om konsekvenserna av att börja dricka igen så blir det en icke-fråga! Nu firar jag ju snart åtta månader och börjar så smått sikta på att få fira ett år i februari. Det är inte längre en utopi!
Hoppas att du har det bra, du med. Jag är inte så ofta härinne på forumet längre. Det var så viktigt när jag kände mig ambivalent. Nu har jag kommit så pass långt att jag har bara allt att förlora på att börja dricka igen så det känns inte svårt att avstå. Men det är viktigt att inte sänka garden, slappna av och glömma bort hur dåligt jag tidigare mått. Alla vi, oavsett längd på nykterhet, är bara en armlängd bort från första glaset... Och tar vi det kommer vi blixtsnabbt vara tillbaka där vi slutade! Då börjar allt rasa igen och en ny mödosam resa... Inte värt det.
Rekommenderar alla att lägga sina eventuella förutfattade meningar om AA åt sidan och prova ett möte. Och sen prova några möten till. Det tar lite tid att förstå sig på programmet, vänja sig vid texterna, lyssna på delningarna. Jag förstod inte alls i början hur några möten skulle kunna motivera mig att hålla mig nykter, resten utav dygnet.
Men jag vill säga detta, att utan "min vän" tror jag inte att jag skulle klarat det så här långt. Jag hade nog bara klarat en månad, som jag först hade tänkt, och sedan tyckt att jag minsann inte hade några större A problem och börjat dricka igen. Han fick mig motiverad, glad och sedd såpass att jag hann vara nykter drygt tre månader, förra sommaren. Då hann jag få mer insikt för hur A påverkade mitt liv.
Det enda kravet för medlemsskap i AA är en ÖNSKAN att sluta dricka. Varken mer eller mindre.
Kämpa på, alla ni därute, som fortfarande känner er tveksamma till ert drickande! Ge inte upp! Det finns en lösning, en väg bortom missbruket. När ni tröttnar på er själva och hur ert liv har blivit - ta hjälp! Då kan ni sakta men säkert bygga upp ett nytt liv, befriat från tvånget att bedöva alla era känslor. Bli av med rädslor, ensamhet, förtvivlan, ångest, skam och skuld. Det går för dig också! Det fungerar. Du får hjälp, stöd och en varm gemenskap, nya vänner och ett meningsfullt sammanhang i ditt tillfrisknande. Det är iaf värt ett försök. 🙏
Skönt att du mår bra och är stabil i din nykterhet, och skönt att din man ryckt upp sig lite. Är han aldrig med på något möte? Eller tycker du att det är din grej kanske? Han kanske kan gå på något möte du inte går på, men han måste ju vara intresserad förstås. Hoppas innerligt att sonen mår bättre också ❤️
Jag borde väl vara glad nu. 8 månaders nykterhet och har just blivit klar med steg 8 i 12-stegs programmet. Men jag känner mig ledsen. 😪
Det är ingen spikrak väg, det här. Inget konstigt kanske. Men när tankarna kommer att jag kanske borde börja dricka vin igen så har man definitivt en dipp.
Men så vet jag att det inte vore en särskilt bra ide. Och så tänker jag på barnen och allt jag uppnått hittills. Då får man ta "en dag i taget".
Jag har inget fysiskt sug efter A. Det är bara det att jag inte längre har någit bedövningsmedel att ta till mot smärtsamma känslor och insikter. Alltså måste jag leva mig igenom dessa - nykter.
Å andra sidan mår jag ändå tusen gånger bättre, även i deppiga stunder, nykter än jag gjorde tidigare. Bakfull, ångest, man får påminna sig hur det var. Det är så lätt att bara minnas den sköna känslan efter två/tre glas! Men tänker jag vidare så blev det 4/5/6/7.....glas. Nej, jag vandrar sakta vidare på den här nya vägen istället. Jag tillåter mig själv att bara vara. Läser mycket. Går i kyrkan och framför allt på möten. Där känner jag de andras värme, omtanke, acceptans och igenkänning. Då lättar sinnet och jag orkar lite till. Känslor går upp och ner. Snart mår jag nog bättre igen. 🙏
Jag har följt din resa och den är fantastisk. Du har delat stor smärta och lyrisk glädje genom din text, till oss. Vill sända en stor viral kram till dig, med hopp och värme. Visst är det så att allt inte är härligt, inte ens som nykter. Men som du skriver, så mycket bättre än ångesten efter dryckesnätterna.
Covid gör det så mycket tuffare, då vi inte kan vara i så många sociala sammanhang. Jag saknar massage, fisörbesök, tjejträffar. Fysisk beröring som kramar (vänner, barn, barnbarn).
En hormonförändring beroende på klimakteriet.
Jag blev jättenere, deppig och lite apatisk efter förra helgen.
Kopplar ihop det med trolig ägglossning och rejält fall av östrogen.
Vinsuget var inte nådigt, men så jag ganska nynykter😊
Tycker du gjort en fantastisk resa
Kram⚘
De där jävla hormonerna är inte att leka med! Direkt när de svajar så störtdyker mitt humör och min ork totalt. Du gör helt rätt som söker stöd i kyrkan och på AA-möten. Du mår snart bättre igen ❤️
Idag har jag träffat min sponsor och gått igenom steg 8, dvs gjort upp en lista på alla personer jag gjort illa. Det blev ingen lång lista men barnen kommer ju på delad förstaplats, förstås.
Nu stundar steg 9, att genomföra själva gottgörelserna. Det kommer att bli bra.
Tack och lov för min sponsor. Hon är bra och ett stort stöd. Jag litar på henne. 🙏
Är oxå intresserad av att gå på sa men vågar inte av rädsla för att träffa nån som känner igen mig... bor på liten ort.
Jag har så svårt att förlåta mig själv för vad jag har låtit barnen gå igenom, känns som att det spelar ju ingen roll om jag förlåter mig själv eller skulle få förlåtelse av dom, skadan är ju skedd och det kommer alltid finnas kvar i deras minnen...
Hur gör man!!
Bra kämpat med 8 månader!!!
Kram.
# jessi75
Jag har full förståelse för att det kan ta emot att vända sig till AA på en mindre ort. Det kanske bara finns en grupp i närheten! Å andra sidan är ju dem du möter där utav samma anledning som du.
Ibland finns det "öppna" möten att gå till. Det betyder att vem som helst kan delta såsom anhöriga, personal som jobbar med beroendevård eller liknande. Man presenterar sig bara med förnamn och det går utmärkt att bara sitta med och lyssna.
Vi kan aldrig skruva tillbaka klockan och göra tidigare saker ogjorda. Vi får lära oss "acceptera det vi inte kan förändra". Men vi får också lära oss be om "mod att förändra det vi kan och förstå skillnaden". Vi kan förändra oss själva och idag och imorgon. Barnen har naturligvis tagit skada utav vårt drickande på olika sätt med hänsyn till deras ålder och hur mycket/länge vi druckit. Men, allt går att bearbeta. Förlåtelse, acceptans, gottgörelse, ärlighet, förståelse, omtanke, kärlek helar och förändrar relationer. Det är aldrig för sent. Du lär dig allt detta eftersom du går på möten, lyssnar, jobbar i 12-stegsprogrammet och framför allt, förblir nykter. Allteftersom blir du inte bara nykter utan tacksamt tillfrisknande till både kropp och sinne. Tveka inte, bara gör! Du kommer aldrig att ångra dig. Men ge det lite tid. Ca 10 möten innan du ger upp. Det är inte så lätt i början att förstå hur det fungerar.
Lycka till & fortsätt skriv här på forumet! 🙏 💗
Nu har jag påbörjat arbetet i steg 9, gottgörelser.
Igår hade jag mitt första samtal med dottern och idag ett samtal med min son.
Det är tufft. Att be om ursäkt för all skada, smärta, oro och ångest som JAG åsamkat mina kära, älskade barn. Och sedan LYSSNA på dem, deras upplevelser. Lyssna, ta emot, förstå. Hjälpa dem på traven att sätta ord på sådant som de aldrig kunnat uttrycka.
Min skuld, mina ord, mina handlingar. Det är ett iskallt uppvaknande att inse att jag, i mitt drickande, orsakat allt detta.
Jag har varit egoistisk, brustit i mitt föräldraansvar, rättfärdigat mig genom att skuldbelägga min situation på min man, min f d chef, min diagnos istället för att hanterat allt detta nykter.
Jag visste om en del men andra saker var nya för mig. Jag fick höra en del mindre smickrande sanningar om mig själv.
Trots allt detta blev det bra samtal. Jag står pall nu för att kunna ta emot detta och se mig nyktert i spegeln. Jag bad barnen hjälpa mig att bli bättre där jag ibland fortfarande brister, så jag blir uppmärksam och kan förändra mina tillkortakommanden.
Imorgon har jag ett samtal med en f d väninna som jag tyvärr sårade, utan avsikt, för ett antal år sedan. Det blir som det blir. Mitt åtagande är att uppriktigt be om ursäkt och lyssna på vad hon har att säga. Däremot är det helt upp till henne hur hon hanterar min ursäkt. Det är inte det viktiga för mig. Det viktiga i gottgörelserna är att "sopa rent" framför sin egen dörr. Man kan aldrig påverka andra människors reaktioner. Man får acceptera det man inte kan förändra. Mod att förändra det JAG kan och förstånd att inse skillnaden.
Vilket mäktigt steg du står på just nu! Vad skönt att det blev bra samtal med barnen ❤️
Det där borde jag göra också känner jag, även om jag inte går på AA. Jag vill inte ens tänka på dem jag har gjort illa. Jag vill inte ens tro att jag betett mig SÅ illa att det krävs en ursäkt nu i efterhand. Jag stoppar fortfarande huvudet i sanden när det gäller det. Hm, tål verkligen att tänkas på 🤔
Ja, starkt och modigt.
Imponerad av din klokhet i allt det där. Att det blir som det blir med hur ursäkten tas emot. Du har gjort vad du har kunnat när du bett om ursäkt. För det är svårt och man hoppas ju på ett lyckligt slut, men det kanske inte blir så och du har redan bearbetat det och hur du i så fall hanterar det.
Önskar er en fin fortsättning på helgen! Jag har genomfört fyra gottgörelser på fem dagar... Igår kväll var jag helt slut efter veckan men somnade tidigt och vaknade med ny energi imorse!
Maken har köpt vackra rosor, lagat en god middag & tänt en brasa i kakelugnen. 🔥
Önskar er en fin fortsättning på helgen! Jag har genomfört fyra gottgörelser på fem dagar... Igår kväll var jag helt slut efter veckan men somnade tidigt och vaknade med ny energi imorse!
Maken har köpt vackra rosor, lagat en god middag & tänt en brasa i kakelugnen. 🔥
Hej!
Tack för dina ord! Jag undrar lite hur man ska prata med barnen om detta, att be om ursäkt, förklara och för att få dom att sätta sina ord på det. I helgen hade min son en kompis som sov över, det är andra gången det händer att han har kompis över och jag var så glad över detta. Stack in huvudet i rummet innan jag skulle gå och lägga mig och sa typ nåt om att det kanske va dags för dom oxå att sova, klockan var ca 24 ... då tittar min son på mig med en konstig min och säger ... är du full mamma? Jag blev så chockad, fattade alltså att han inte riktigt kan avgöra när jag druckigt eller inte... Dagen efter när kompisen åkte säger han .. varför dricker du dig full när jag har kompisar hemma.... jag fick då förklara för honom att jag inte druckigt en droppe och undrade varför han trodde det, han säger då att han tyckte jag betedde mig konstigt och att det var pinsamt att jag hade bett dom släcka och gå och lägga sig....
Fick sån ångest av det här.... kom gärna med feedback, behöver goda råd nu.. kan tillägga att han är 13 år och min dotter 16 år
Är inspirerad av dig och följer din tråd och resa och hoppas jag är där du är i framtiden.
Kram.
Tack Femina, jag tar med mig dina på min nystartade resa mot ett nyktrare liv.
Det finns så många människor här att ta hjälp av, och rygg på. Trösterikt.
Och grattis till dina 7 månader.
Det där med okontrollerad ilska, med varianter, från att det är svårt bara låta andra ha åsikter, till att de är idioter och allt är alla andras fel. Den delen tror jag många av oss kan skriva under på att vi upplevt, och att mycket har blivit bättre när bedrövningsmedlet slutat hålla oss fånga.
åter - grattis till segern!
Så bra skrivit// Strulan
Vill bara säga att du är fantastisk. 💗
Tack för att jag har fått följa din resa och sett hur du gått ftån kamp till accepterande. Du inspirerar verkligen.
Kram till dig
Vilket fantastiskt arbete du gjort för att nå hit! .Så bra du sammanfattar din resa.
Ett inlägg att återvända till för att hämta kraft .
Tack.
Blir lite orolig när du inte har uppdaterat på länge. Är du ok? Nu tänker jag inte på alkohol utan på din sjukdom. För du skrev tidigare att om du tystnar på forumet kan du ha blivit sjuk.
Jag hoppas du mår bra och att allt är ok.
Kram!
#Rosa-vina
Hej & tack för att du frågar! Jo, jag mår bra. Så pass bra och nykter att jag inte har så mycket alkoholrelaterat att skriva om längre. 🙏
Jag går på ca 3-4 möten i veckan och är i olika kyrkor ännu oftare! 😂 Lätt manisk...
Mitt stegarbete med sponsorn går framåt. Idag har jag tagit steg 6 & 7.
Jag är på många gudstjänster/mässor, retreater och annat som intresserar mig. Känner ett behov av att "fylla på" hela tiden. Det läcker tydligen mycket nånstans fortfarande men jag tror stegarbetet bl a kommer täppa till läckorna och då kommer jag inte behöva fylla på lika mycket.
Jag försöker vara till nytta och glädje för min omgivning så gott jag kan. Skjutsar barnen fortfarande. På måndag börjar sonen en ny praktikperiod så då blir det tidiga morgnar igen!
Här hemma är det annars som vanligt. Skilsmässoplanerna får vänta. Min man dricker fortfarande men har ändå ryckt upp sig lite. Han verkar lite gladare och mer delaktig i familjen. Det är ju bra.
Jag har fortfarande kontakt med min vän men vi ses ju inte lika ofta längre.
Det går utmärkt att leva utan A. Nu har ju blivit en vana. Känner mycket sällan ett sug utom nån gång när jag dippar och känner mig ledsen/trött. Som tur är händer det inte så ofta och då påminner jag mig helt enkelt om konsekvenserna av att börja dricka igen så blir det en icke-fråga! Nu firar jag ju snart åtta månader och börjar så smått sikta på att få fira ett år i februari. Det är inte längre en utopi!
Hoppas att du har det bra, du med. Jag är inte så ofta härinne på forumet längre. Det var så viktigt när jag kände mig ambivalent. Nu har jag kommit så pass långt att jag har bara allt att förlora på att börja dricka igen så det känns inte svårt att avstå. Men det är viktigt att inte sänka garden, slappna av och glömma bort hur dåligt jag tidigare mått. Alla vi, oavsett längd på nykterhet, är bara en armlängd bort från första glaset... Och tar vi det kommer vi blixtsnabbt vara tillbaka där vi slutade! Då börjar allt rasa igen och en ny mödosam resa... Inte värt det.
Rekommenderar alla att lägga sina eventuella förutfattade meningar om AA åt sidan och prova ett möte. Och sen prova några möten till. Det tar lite tid att förstå sig på programmet, vänja sig vid texterna, lyssna på delningarna. Jag förstod inte alls i början hur några möten skulle kunna motivera mig att hålla mig nykter, resten utav dygnet.
Men jag vill säga detta, att utan "min vän" tror jag inte att jag skulle klarat det så här långt. Jag hade nog bara klarat en månad, som jag först hade tänkt, och sedan tyckt att jag minsann inte hade några större A problem och börjat dricka igen. Han fick mig motiverad, glad och sedd såpass att jag hann vara nykter drygt tre månader, förra sommaren. Då hann jag få mer insikt för hur A påverkade mitt liv.
Det enda kravet för medlemsskap i AA är en ÖNSKAN att sluta dricka. Varken mer eller mindre.
Kämpa på, alla ni därute, som fortfarande känner er tveksamma till ert drickande! Ge inte upp! Det finns en lösning, en väg bortom missbruket. När ni tröttnar på er själva och hur ert liv har blivit - ta hjälp! Då kan ni sakta men säkert bygga upp ett nytt liv, befriat från tvånget att bedöva alla era känslor. Bli av med rädslor, ensamhet, förtvivlan, ångest, skam och skuld. Det går för dig också! Det fungerar. Du får hjälp, stöd och en varm gemenskap, nya vänner och ett meningsfullt sammanhang i ditt tillfrisknande. Det är iaf värt ett försök. 🙏
Skönt att du mår bra och är stabil i din nykterhet, och skönt att din man ryckt upp sig lite. Är han aldrig med på något möte? Eller tycker du att det är din grej kanske? Han kanske kan gå på något möte du inte går på, men han måste ju vara intresserad förstås. Hoppas innerligt att sonen mår bättre också ❤️
Kram 🐘
Jag firar 8 månader idag!
Så glad & tacksam! 🙏 😊
Heja oss, som går stadigt på den nyktra vägen med endast några dagars mellanrum.
🎈🎈🎈🎈🎈🎈🎈🎈🎂🎂🎂🎂🎂🎂🎂🎂🍹🍹🍹🍹🍹🍹🍹🍹
Ballonger, tårta och röd grapefruktdrink får du av mig på månadsdagen!
Kram 🐘
Hejja dig, fantastiskt bra jobbat!
Kram!
Åtta månader är så bra!!
Underbart att höra!
Önskar dig en fin helg☀️
Kram 🍃🧡🍃
Tack så mycket! Det känns lite overkligt faktiskt. Vem hade kunnat tro detta? Inte jag iaf. En dag i taget. 🙏
Ja känslan är fantastisk! Bra gjort, såå bra🤩👏⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐
Jag borde väl vara glad nu. 8 månaders nykterhet och har just blivit klar med steg 8 i 12-stegs programmet. Men jag känner mig ledsen. 😪
Det är ingen spikrak väg, det här. Inget konstigt kanske. Men när tankarna kommer att jag kanske borde börja dricka vin igen så har man definitivt en dipp.
Men så vet jag att det inte vore en särskilt bra ide. Och så tänker jag på barnen och allt jag uppnått hittills. Då får man ta "en dag i taget".
Jag har inget fysiskt sug efter A. Det är bara det att jag inte längre har någit bedövningsmedel att ta till mot smärtsamma känslor och insikter. Alltså måste jag leva mig igenom dessa - nykter.
Å andra sidan mår jag ändå tusen gånger bättre, även i deppiga stunder, nykter än jag gjorde tidigare. Bakfull, ångest, man får påminna sig hur det var. Det är så lätt att bara minnas den sköna känslan efter två/tre glas! Men tänker jag vidare så blev det 4/5/6/7.....glas. Nej, jag vandrar sakta vidare på den här nya vägen istället. Jag tillåter mig själv att bara vara. Läser mycket. Går i kyrkan och framför allt på möten. Där känner jag de andras värme, omtanke, acceptans och igenkänning. Då lättar sinnet och jag orkar lite till. Känslor går upp och ner. Snart mår jag nog bättre igen. 🙏
Kram på er. 🤗
Jag har följt din resa och den är fantastisk. Du har delat stor smärta och lyrisk glädje genom din text, till oss. Vill sända en stor viral kram till dig, med hopp och värme. Visst är det så att allt inte är härligt, inte ens som nykter. Men som du skriver, så mycket bättre än ångesten efter dryckesnätterna.
Covid gör det så mycket tuffare, då vi inte kan vara i så många sociala sammanhang. Jag saknar massage, fisörbesök, tjejträffar. Fysisk beröring som kramar (vänner, barn, barnbarn).
Vi får hoppas att det vänder snart
kram
En hormonförändring beroende på klimakteriet.
Jag blev jättenere, deppig och lite apatisk efter förra helgen.
Kopplar ihop det med trolig ägglossning och rejält fall av östrogen.
Vinsuget var inte nådigt, men så jag ganska nynykter😊
Tycker du gjort en fantastisk resa
Kram⚘
De där jävla hormonerna är inte att leka med! Direkt när de svajar så störtdyker mitt humör och min ork totalt. Du gör helt rätt som söker stöd i kyrkan och på AA-möten. Du mår snart bättre igen ❤️
Kram 🐘
Tack, snälla ni! 🙏
Idag har jag träffat min sponsor och gått igenom steg 8, dvs gjort upp en lista på alla personer jag gjort illa. Det blev ingen lång lista men barnen kommer ju på delad förstaplats, förstås.
Nu stundar steg 9, att genomföra själva gottgörelserna. Det kommer att bli bra.
Tack och lov för min sponsor. Hon är bra och ett stort stöd. Jag litar på henne. 🙏
En dag i taget. 👍
Är oxå intresserad av att gå på sa men vågar inte av rädsla för att träffa nån som känner igen mig... bor på liten ort.
Jag har så svårt att förlåta mig själv för vad jag har låtit barnen gå igenom, känns som att det spelar ju ingen roll om jag förlåter mig själv eller skulle få förlåtelse av dom, skadan är ju skedd och det kommer alltid finnas kvar i deras minnen...
Hur gör man!!
Bra kämpat med 8 månader!!!
Kram.
# jessi75
Jag har full förståelse för att det kan ta emot att vända sig till AA på en mindre ort. Det kanske bara finns en grupp i närheten! Å andra sidan är ju dem du möter där utav samma anledning som du.
Ibland finns det "öppna" möten att gå till. Det betyder att vem som helst kan delta såsom anhöriga, personal som jobbar med beroendevård eller liknande. Man presenterar sig bara med förnamn och det går utmärkt att bara sitta med och lyssna.
Vi kan aldrig skruva tillbaka klockan och göra tidigare saker ogjorda. Vi får lära oss "acceptera det vi inte kan förändra". Men vi får också lära oss be om "mod att förändra det vi kan och förstå skillnaden". Vi kan förändra oss själva och idag och imorgon. Barnen har naturligvis tagit skada utav vårt drickande på olika sätt med hänsyn till deras ålder och hur mycket/länge vi druckit. Men, allt går att bearbeta. Förlåtelse, acceptans, gottgörelse, ärlighet, förståelse, omtanke, kärlek helar och förändrar relationer. Det är aldrig för sent. Du lär dig allt detta eftersom du går på möten, lyssnar, jobbar i 12-stegsprogrammet och framför allt, förblir nykter. Allteftersom blir du inte bara nykter utan tacksamt tillfrisknande till både kropp och sinne. Tveka inte, bara gör! Du kommer aldrig att ångra dig. Men ge det lite tid. Ca 10 möten innan du ger upp. Det är inte så lätt i början att förstå hur det fungerar.
Lycka till & fortsätt skriv här på forumet! 🙏 💗
Nu har jag påbörjat arbetet i steg 9, gottgörelser.
Igår hade jag mitt första samtal med dottern och idag ett samtal med min son.
Det är tufft. Att be om ursäkt för all skada, smärta, oro och ångest som JAG åsamkat mina kära, älskade barn. Och sedan LYSSNA på dem, deras upplevelser. Lyssna, ta emot, förstå. Hjälpa dem på traven att sätta ord på sådant som de aldrig kunnat uttrycka.
Min skuld, mina ord, mina handlingar. Det är ett iskallt uppvaknande att inse att jag, i mitt drickande, orsakat allt detta.
Jag har varit egoistisk, brustit i mitt föräldraansvar, rättfärdigat mig genom att skuldbelägga min situation på min man, min f d chef, min diagnos istället för att hanterat allt detta nykter.
Jag visste om en del men andra saker var nya för mig. Jag fick höra en del mindre smickrande sanningar om mig själv.
Trots allt detta blev det bra samtal. Jag står pall nu för att kunna ta emot detta och se mig nyktert i spegeln. Jag bad barnen hjälpa mig att bli bättre där jag ibland fortfarande brister, så jag blir uppmärksam och kan förändra mina tillkortakommanden.
Imorgon har jag ett samtal med en f d väninna som jag tyvärr sårade, utan avsikt, för ett antal år sedan. Det blir som det blir. Mitt åtagande är att uppriktigt be om ursäkt och lyssna på vad hon har att säga. Däremot är det helt upp till henne hur hon hanterar min ursäkt. Det är inte det viktiga för mig. Det viktiga i gottgörelserna är att "sopa rent" framför sin egen dörr. Man kan aldrig påverka andra människors reaktioner. Man får acceptera det man inte kan förändra. Mod att förändra det JAG kan och förstånd att inse skillnaden.
Jag har stor hjälp av min sponsor och utav Gud. 🙏
Vilket mäktigt steg du står på just nu! Vad skönt att det blev bra samtal med barnen ❤️
Det där borde jag göra också känner jag, även om jag inte går på AA. Jag vill inte ens tänka på dem jag har gjort illa. Jag vill inte ens tro att jag betett mig SÅ illa att det krävs en ursäkt nu i efterhand. Jag stoppar fortfarande huvudet i sanden när det gäller det. Hm, tål verkligen att tänkas på 🤔
Kram 🐘
🐘🐘🐘🐘🐘
Ja, starkt och modigt.
Imponerad av din klokhet i allt det där. Att det blir som det blir med hur ursäkten tas emot. Du har gjort vad du har kunnat när du bett om ursäkt. För det är svårt och man hoppas ju på ett lyckligt slut, men det kanske inte blir så och du har redan bearbetat det och hur du i så fall hanterar det.
Otroligt fint att läsa om hur du tar tag i detta med de du oroat och sårat. Tack för inspiration, där har jag mer att göra känner jag🧐🙋♀️
Önskar er en fin fortsättning på helgen! Jag har genomfört fyra gottgörelser på fem dagar... Igår kväll var jag helt slut efter veckan men somnade tidigt och vaknade med ny energi imorse!
Maken har köpt vackra rosor, lagat en god middag & tänt en brasa i kakelugnen. 🔥
Önskar er en fin fortsättning på helgen! Jag har genomfört fyra gottgörelser på fem dagar... Igår kväll var jag helt slut efter veckan men somnade tidigt och vaknade med ny energi imorse!
Maken har köpt vackra rosor, lagat en god middag & tänt en brasa i kakelugnen. 🔥
Chill allahelgonkram 🐘
Hej!
Tack för dina ord! Jag undrar lite hur man ska prata med barnen om detta, att be om ursäkt, förklara och för att få dom att sätta sina ord på det. I helgen hade min son en kompis som sov över, det är andra gången det händer att han har kompis över och jag var så glad över detta. Stack in huvudet i rummet innan jag skulle gå och lägga mig och sa typ nåt om att det kanske va dags för dom oxå att sova, klockan var ca 24 ... då tittar min son på mig med en konstig min och säger ... är du full mamma? Jag blev så chockad, fattade alltså att han inte riktigt kan avgöra när jag druckigt eller inte... Dagen efter när kompisen åkte säger han .. varför dricker du dig full när jag har kompisar hemma.... jag fick då förklara för honom att jag inte druckigt en droppe och undrade varför han trodde det, han säger då att han tyckte jag betedde mig konstigt och att det var pinsamt att jag hade bett dom släcka och gå och lägga sig....
Fick sån ångest av det här.... kom gärna med feedback, behöver goda råd nu.. kan tillägga att han är 13 år och min dotter 16 år
Är inspirerad av dig och följer din tråd och resa och hoppas jag är där du är i framtiden.
Kram.
Sidor