Fan också.
Jag gjorde det så bra. Klarade en månad. Men. Fick en flaska i present och så drogs allt igång:(

Jag måste ställa mig upp. Berätta för familj och vänner att jag inte dricker mer. Alltid är det "efter nästa tillställning". Men vaddå nästa. Det kommer ju alltid fler! Jag har allt. Bra jobb. Vältränad (typ, känns inte så just nu), goa barn, familj och vänner som många lever mkt hälsosammare än jag. Det är ju inte ens tuff omgivning!!
Men jag går ner mig på ett glas.. då köper jag kväll efter kväll igen.. Livet går i moll.. äter dåligt. Orkar inte träna. Orkar inte jobba fokuserat. Det är bara alkoholjävulen. Ok jag har saker att deala med. Men allt känns överkomligt utan alkohol. Märkligt nog blir jag morsk efter ett tag utan, och tror att jag ska känna mig fri och lite konstnärligt kreativ med. Att jag minsann bara blir lite skön och får en "go stund".. är jag väl värd? Näää är värd ngt helt annat!! Snälla gode gud. Hjälp mig! Är ju nära nu att klara det!!!

Hej Lilja4Ever!

Det du beskriver är något som jag tror att många här kan känna igen sig i: du gjorde en förändring, det gick enligt plan ett tag och sedan kom ett snedsteg. Utifrån din berättelse så måste jag först och främst säga ett rungande bra jobbat för en nykter månad! Du hanterar snedsteget på ett handlingskraftigt sätt, det vill säga genom att öppet och ärligt skriva här och reflektera över vad snedsteget kan lära dig om dig själv. Jag tolkar det du skriver som att du tänker att ett sätt att underlätta för dig själv är att öppna upp och berätta för vänner och familj om ditt beslut. Vad tror du att det skulle ha för positiva effekter för dig?

Varma hälsningar,

Kristoffer

Alkoholhjälpen