Tänk om

46 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Winna
Tänk om

Att fly sin tillvaro kan vi göra på olika sätt. Jag har använt mig av mat och alkohol. För snart tio år sen gjorde jag en gastric bypass-operation. Jag minns att jag var livrädd för att min lever skulle visa spår av hög och långvarig alkoholkonsumtion och höll därför uppe en månad innan det var dags att lägga in mig på sjukhus. Allt gick bra, inga problem - förutom fortsatta alkoholproblem, förstås. Och underligt nog kunde jag dricka nästan samma mängder. Efter flera försök och ett slirande och lirande som pågick i flera år fick jag äntligen fatt i mig själv och kunde kliva av alkoholtåget. Nu har jag varit fri i snart 3,5 år. Den friheten är grunden för allt, förutsättningen för att kunna leva ett liv. Jag skriver dessa rader nu därför att jag vill komma tillrätta med min andra drog; maten. Jag vet inte hur det ska gå till riktigt, men med hjälp av detta forum lyckades jag bli alkoholfri. Nu har jag återvänt för att såga av nästa kätting som håller mig nere i dyn och mörkret.

Just ja. Det är fredag i dag. Helt underbart. Jag har tänt en eld i braskaminen, tvättmaskinen gurglar och jazzar och på spisen kokar potatis till middagen. Ur alkoholsynpunkt finns det ingenting i mig som river och sliter och kämpar. Allt är lugnt. Precis så vill jag kunna känna det med maten också.

Fin fredag på er.

/Winna

rabbitgirl
Exakt

Liknande här. Jag har slutat dricka för 1,5 år sedan och det var kämpigt, men överkomligt.
Sen fick jag diabetes och borde sluta äta kakor, godis och sånt. Jag har aldrig varit storätare av dem, men när jag försöker gå ner till noll, blir jag frustrerad och trött. Kan inte låta bli att stoppa i mig de två godisen även om jag vet att det dödar mig. Till saken hör att jag är väldigt smal, så alla bjuder mig på allt som innehåller kalorier.
Jag kunde plocka bort vin från min omgivning i början. Jag kan inte plocka bort socker från min omgivning. Det finns överallt...Som diabetiker borde jag också dra ner på frukt, det är nästan omöjligt.
Hur gör man? Var hittar man den starka vilja att inte äta socker och tycka att mat med lite kolhydrater är god?

Winna
Ja, hur gör man?

Jag hade köpt största påsen ostbågar och satt och svullade på den. Senare på kvällen blev jag sugen igen och det klack till i mig när jag prövande vägde påsen, som för att känna efter om det fanns tillräckligt kvar. Jag upptäckte att det var precis så jag gjorde med vinboxen förr. Antingen fick man då ågren över att den var för lätt eller så blev man lättad över den betryggande tyngden. Fast nuförtiden handlar det om ostkroksfylla...

Alla de anledningar som finns att äta (och dricka). Det kan handla om:

a) Distraktion/avledning.
b) Tröst.
c) Vana.
d) Utfyllnad.
e) "I brist på bättre".
f) Verklighetsflykt.
g) Guldkant.
h) Dämpa ångest.
i) ...

Det är samma mekanismer som ligger bakom.

I vintras körde jag LCHF några veckor. Det var fantastiskt hur bra magen mådde (krympte lite gjorde den också). Hyn blev bättre och jag märkte överlag att kroppen tyckte det var skönt att slippa mjöl och socker. Sen en dag skulle jag luncha med en kompis, vi hade nåt vi skulle fira och tog in en dessert efter maten. Det blev slutet på mitt lchf:ande och jag är fortfarande av banan.

Tänker på det du skriver, att du blir trött och frustrerad. Hur viktigt det är att hålla blodsockret på jämn nivå. Hur ser det ut för dig, räcker det med livsstilsförändring eller måste du ta tabletter eller insulinsprutor?

Gah, huvudet bara snurrar. Men som jag skrev tidigare; det är så mycket värt att kunna formulera problemet i ord. Fundera. Rannsaka. Förstå. Klargöra.

Lördaghelaveckan
Hej rabbitgirl!

Funderade lite över vilken diabetes du har? Har diabetes 1 i min familj och de kan äta det mesta utom ”flytande socker” men de tar ju självklart insulin i anpassad dos.
Diabetes 2 är ju mer anpassning med mat då man fortfarande har en insulinproduktion.
Ett tips om du har svårt att låta bli sockret är att ta det efter träning/ promenad. Då höjs inte blodsockret lika lätt🌸

rabbitgirl
Jag

har diabetes typ... hm, varken 1 eller 2. Min beror på för hög nivå av hormonet kortisol som binjuren tillverkar (jag har en liten tumör på den) och på det att de tog bor 20% av min bukspottkörteln. Äter tabletter, men det finns en risk att jag måste börja med sprutor. Sockret ligger för högt.
Jag ser nu samma mönster som med vin. I början när jag blev sjuk, drog jag ner sockret till noll och det var bättre. Nu fuskar jag med att ta socker t ex efter promenaden och suget är större.
Kanske borde man göra som med vin? Noll tolerans för snabba kolhydrater?

Winna
Jag är klar över min alkoholallergi.

Men tänker jag på sockret och slisket och snackset så kör det ihop sig i huvudet. Igårkväll var det dags igen för den stora påsen ostbågar och godis. När jag gick och la mig tog jag med mig påsen och varje gång jag vaknade under natten läste jag några sidor ur en deckare och malde ostbågar. Hade jag varit ett spädbarn hade jag blivit ammad i stället - jag undrar om det är den känslan jag är ute efter. Tryggheten. Omhändertagandet. Att vila obekymrad och älskad i en varm och välvillig famn.
När jag fick syn på påsen i morse uppfylldes jag av liknande känslor av smuts och skam som när min blick föll på tomma burkar och flaskor som aktiv missbrukare.
Jag tar inte hand om mig själv när jag håller på så här.

rabbitgirl; vi vet ju att den vägen fungerar. Nolltoleransvägen. Jag mår bra utan socker men det är svårt att släppa besattheten efter att den fysiska abstinensen klingat av. Bara det är ju en väckarklocka. Att ge sig själv mat som man står ut med att äta i långa loppet är också en grej. Jag vill äta mycket mer grönsaker är vad lchf-dieten förespråkar. Pasta och ris klarar jag mig alldeles utmärkt utan, men jag saknar potatisen. Kanske får man skräddarsy lite? Lyssna in vad kroppen har att säga, vad som funkar i vardagen. Som det är nu är det vilda västern med mathållningen, sen sätter jag mig själv på Alcatraz och är stenhård - ja, och så håller det på så där ohållbart.

rabbitgirl
jag biter ihop

och försöker. Min plan är följande: noll "konstgjort" socker, dvs. godis, kakor, glass osv.
Pasta, ris: bara fullkorn. Bröd: mest rallarhalvor, ibland surdegsbröd.
Potatis: ok, fast kokta, väldigt sällan pommes.
Grönsaker, fett, kött, ägg, ost, bönor. ärtor osv: utan begränsningar.
Yoghurt, smoothies, flingor: ytterst sällan
Och det svåraste. Frukt, jag älskar frukt. 1 per dag klarar jag inte av. Det blir fler.

Detta är min plan. Igår vid middagen stod det goda vinflaskan framför mig, gästerna drack, jag kunde lukta och det gjorde absolut inget. Men jag snodde tre skedar glas från min mans skål när han var borta... Jag får inte. Annars måste jag ta sprutor, förstör min kvarvarande njure och dör inom 10 år. Jag vill inte dö. Idag funkade det bra. Jag kan säga att jag håller på att avsluta dag 1 idag...

Winna, äta på nätterna är inte bra. Jag är hungrig på nätterna för att jag försöker hålla sockret nere. Kanske dricka mycket på kvällen skulle fungera? Jag dricker typ två te eller något sånt. Det är lite vanesak också, jag kämpade mer de första nätterna för att bli av med detta ovana.

Winna
Nattäta

är ett otyg.
Aha, du har en plan! Den ser bra ut - tillräckligt tillåtande för vanlig mathållning. Hur funkar du och bär ihop? Det skulle kanske vara ett alternativ till frukt som du triggar på? Jag kan äta ungefär som du med extra tyngdpunkt på proteinintaget. Idag har vi den 26:e. Okej, från och med nu är det slutätet på nätterna och köpstopp på ostbågar och lösgodis. 180826.
Usch, det låter inget vidare med det där scenariot du målar upp. Min kropp funkar i stort sett som den ska, men jag håller ju på att äta mig till välfärdssjukdomar igen. Det är inget liv heller och jag har redan låtit det gå för långt. Men vet du en sak, rabbitgirl? Bevisligen har vi styrt upp våra liv tidigare. Det kan vi göra igen.
Hehe, kollade in mitt teförråd. Tror det blir en stor mugg Kvällro framemot åttatiden i kväll. Eller Pepparmynta. Eller Vanilla. Eller Blackcurrant eller kanske Green Tea eller varför inte Apple, Cinnamon & Raisin eller...
Det är bra med framförhållning. "If you fail to plan, you plan to fail." Grattis till dag 1, rabbit!

Winna
Vad har jag inte gjort

för att slippa må dåligt.
Slippa vara där jag är.
Slippa vara i mig själv.
Kanske blev jag överkänslig mot att må dåligt i ung ålder och det är därför jag har så svårt att stå ut med det idag.
Man vill ju må bra, liksom.
Men det fungerar verkligen inte alls med dom kryckor jag tagit till för att försöka få balans.
Balansen sitter i mig själv, inte i yttre substitut.
Dags att göra det dom tjatar om, alla de vise.
Know thyself.

Maran
Hej du!

Det var längesen jag var inne i det här forumet nu, känns bra att uppdatera mig lite på nya och gamla bekantskaper. :)

Jag fångades av din beskrivning av allt du gjort för att må bra... Känner igen mig själv. Jag fullständigt hatar att vara låg och vill gärna belöna mig själv på olika sätt för att må bra. Så långt kan jag förstå mina behov. Men vad jag ännu inte lyckats knäcka är VARFÖR jag mår dåligt. Jag har, som du, varit helt fri från alkohol länge nu, och det är inga problem. Och maten har jag heller inga problem med. Men jag skulle säkert lätt kunna få, likväl som shopping eller spel om jag tillät det. Jag grubblar mycket (typ hela tiden), det känns som jag behöver veta vad PROBLEMET är, inte bara lösa/bemästra symptomen (=div. missbruk i olika former). Jag förstår verkligen inte varför jag mår dåligt och behöver belöning/tröst/avledning eller vad det nu är 😣 Det är så himla frustrerande!

Winna
Hej Maran!

Vi får väl önska varann välkomna åter hit då. :)

Du vet den där känslan när ens mage är kolugn, ko-lugn alltså, och man bara finns till i all självklarhet? Den känslan infinner sig ytterst ytterst sällan i mig. Skulle jag diagnosticera mig själv så tror jag att jag skulle gissa på generell ångest, GAD, och PTSD. Jag vet inte hur du har det med livskriser och tidigare trauman och om såna obearbetade upplevelser gör att du mår som du mår. Men det är ju så sant som du skriver; vad revolutionerande att kunna gå på pudelns kärna istället för att bemästra dess symptom. Eller att kunna må bra ändå, trots all gammal bråte som skymtar där i backspegeln.

Genom livet har det alltid funnits destruktiva inslag som visar på att något inte står rätt till på insidan. Symptom, som sagt. Att äta sig till fetma trots en tidigare GBP-operation är ett tydligt sådant (skitskitskit också!). Kanske klarnar det en dag? Det säger bara tjoff! uppe i skallen på en och så har det plötsligt hänt och vänt?

En god början tror jag är att bli medveten. Börja lägga märke till. Observera sig själv, ickedömande. Inventera sig själv, liksom. Och göra bra grejer för sig själv, goda val. Kan vi inte börja så och se vad som händer?

Winna
"Jag uttrycker mina känslor uppriktigt"

Jag hittade en text från FAA (Food Addicts Anonymous) som jag vill dela med mig av. Så här lyder den:

"Min kropp är speciell.
Jag kommer inte att frammana inre konflikter genom att vara kritisk mot min kropp.
Om det inom mig pågår en kamp mellan kvinnlighet och styrka eller
manlighet och styrka, kommer jag inte att använda min kropp
som ett psykologiskt slagfält.

I stunder då jag känner mig otillräcklig, arg eller deprimerad,
kan jag bli för hård mot mig själv.
Vid dessa tillfällen kan jag komma att betrakta mitt utseende med avsmak.
När det händer får jag svårt att acceptera min vikt, min längd
och min fysiska existens.
Kanske driver självförakt och inre konflikter mig till att börja med
riskfyllda dieter, stegrad överätning eller kraftigt överdriven träning.

När jag får denna insikt, blir jag medveten om att min kropp
inte är orsak till den inre konflikt jag eventuellt upplever
och jag kommer att upphöra att misshandla eller försumma min kropp,
som ett uttryck för att lösa inre tumult.
Istället kommer jag att lära mig att uppriktigt uttala och uttrycka
mina känslor för att därigenom undvika att bestraffa mig själv."

Jag växte upp som en tapetblomma ungefär. Jag fanns till men var inte efterfrågad eller bekräftades. Jag tror vi är många som varit osynliga under barndomen och som först i vuxen ålder kommer till insikt om att vi har rätt att finnas till så som vi är. Vi har rätt att leva, att behöva likaväl som att ge, och om ingen frågade oss vad vi ville, tyckte och kände när vi var yngre så kan vi göra det för oss själva nu. Därför tänker jag börja fråga mig själv flera gånger om dagen: "Winna, vad behöver du just nu?"

Jag ser fram emot att få svar.

Winna
Artikel om beroende & belöningssystem

(https://www.svd.se/for-hjarnan-ar-alla-missbruk-likadana)

Det är främst två livsviktiga funktioner i hjärnan som skadas och förändras vid – som det nu förefaller – alla kända varianter av beroende. Missbruket kidnappar och utnyttjar dels vårt belöningssystem, dels vår förmåga att styra impulser och fatta rationella beslut.

Raden av beroenden blir bara längre, från tungt narkotikamissbruk och "klassiska" substanser som tobak och alkohol till tvångsartade beteenden som överätande, sex-, spel-, motions- och köpmissbruk. Länge har frågorna varit fler än svaren när det gäller beroendeutveckling medan de moraliska övertonerna och fördömandena av missbrukare varit desto starkare.

–Det är konstigt att vi trots alla år av fokusering mot rökning egentligen inte vet varför människor röker, suckade till exempel den kända amerikanska beroendeforskaren Joanna Fowler vid en konferens nyligen.

Nu har bättre metoder att avbilda hur hjärnan arbetar satt fart på detta forskningsområde och kunskaperna ökar dramatiskt. Ett stort antal forskargrupper har börjat använda tekniken och de första fynden är spännande och spektakulära.

–Den bild som växer fram gör att vi för första gången kan få en vetenskapligt underbyggd syn på missbruk och nya idéer om att bekämpa dem. Inte bara tyckande och moral, säger den ledande svenska hjärnforskaren Lars Olson vid Karolinska Institutet.

Vår sårbarhet för att utveckla missbruk tycks främst kunna knytas till två centrum i hjärnan: belöningssystemet och impulskontrollen, båda omistliga för vår överlevnad.

• Belöningssystemet ger oss vällustkänslor av våra mest grundläggande behov som att äta, dricka och fortplanta oss. Det är dessa upplevelser av vällust och längtan efter dem som motiverar oss att till exempel äta och dricka så att vi inte dör. Det är en motivation som måste upprätthållas hela livet vilket kräver en stark minnesfunktion. Signalsubstansen dopamin spelar en nyckelroll i hur hjärnan skapar känslorna av vällust, belöning och motivation. Ämnet dominerar och styr belöningssystemet men påverkar också andra delar av hjärnan. När vi äter, dricker eller har sex ökar hjärnan produktionen. Ju mer dopamin desto större vällust.

• Det andra centrumet som påverkas av missbruk är det som styr vår förmåga att kontrollera impulser och att fatta rationella beslut. Det ligger huvudsakligen i två områden i hjärnbarken. Dessa påverkas också direkt av dopamin och aktiveras vid förväntade belöningar. Dopamin är alltså med och styr också vår förmåga att kontrollera våra handlingar.

Vid de nya sofistikerade hjärnundersökningarna av personer med olika former av missbruk framkommer alltså ett förvånande enhetligt mönster:

1. Drogen, eller vissa beteenden som spel, motion, sex, ökar halterna av dopamin och därmed upplevelsen av vällust. De mest beroendeframkallade drogerna som heroin och morfin ger det kraftigaste dopaminpåslaget, kanske upp till tio gånger högre än vid mer ”normal” belöning.

2. Upprepad tillförsel av drogerna eller av de beteenden som utlöser dopamin leder till att hjärnan triggas att gång på gång frigöra onormalt höga halter dopamin. Effekten blir att hjärnans egen normala produktion successivt minskar. Det dopamindrivna belöningssystemet och impulskontrollen går ned i varv, blir mindre aktiva. Därmed har dessa viktiga funktioner i hjärnan som krävs för vår överlevnad definitivt kidnappats av missbruket.

– För missbrukaren innebär den låga dopaminproduktionen att han eller hon hamnar i konstant depression och håglöshet med bristande initiativkraft och motivation. Det i sin tur skapar det oemotståndliga suget efter de substanser eller det beteende som kan öka på dopaminhalterna igen, säger Stefan Brené, docent och MR-forskare vid Karolinska Institutet.

Alltså kan mycket av missbruket betecknas som självmedicinering mot kronisk hjärnsjukdom. Forskarna vet idag inte om vissa individer kanske föds med ett sämre fungerande dopaminsystem som ökar sårbarheten för beroende. De bara påpekar att så mycket som 80 procent av allt missbruk anses ha ärftlig anknytning.

Många olika substanser och beteenden kan leda till missbruk:

• Narkotika

• Alkohol

• Tobak

• Vissa läkemedel

• Beteenden som ger belöning och ökar dopamin, som spel, sex, shopping, mat, motion, arbete.

Ofta samverkar missbruken. 70 procent av spelmissbrukare riskerar att också bli alkoholberoende. 75 procent av dem som vårdas för någon form av missbruk röker också.

Winna
Vad behöver jag just nu?

Jag märker att det är en nyttig fråga som direkt får mig samlad och återförd till nuet. Och svaret kommer på nåt sätt av sig själv, utan att jag behöver tänka.
Idag ska jag rensa ut i kyl, frys och skafferi. På samma sätt som jag inte kunde ha alkohol hemma förut - eftersom jag bara drack upp den - kan jag inte ha kolhydratrika grejer liggandes som frestar i onödan.
Solen skiner, det är varmt ute och ikväll bjuder jag maken på lövbiffsrullader.

Winna
Att bli klok på sig själv

Jag är rädd för den här livsstilsförändringen.
Jag är rädd för status quo.
Jag är rädd för att lyckas och jag är rädd för att inte göra det.
Jag är rädd för min nuvarande självbild.
Jag räds den blivande.
Jag kastar skrattpärlor över människor men flyter ensam runt i molande ledsenhet.
Jag känner mig som en vandrande motsägelse, på kant med mig själv.
Förebrår mig, Winna kära, du ska ju vara din egen bästa vän och partner.
Tänker ner min egen person, tänker upp andras.
Men det är ju i mitt eget väsen och oväsen jag ska trivas, må och bo.

Winna
Mantra

I varje given situation väljer jag den väg som bäst stöder mitt beslut att förändra mitt liv i önskad riktning.

Winna
Med hjälp av alkohol

försökte jag bygga mig en koja att gömma mig i, trösta mig i, vila mig i, bara vara i. Men kojan blev till slut ett fängelse. På samma sätt är det med överätningen/felätningen. Jag tröstar mig med godis, snacks, allt smarrigt som kan få belöningscentrumet att duscha mitt inre i dopamin. Och så har min koja återigen förvandlats till ett fängelse. Samma känslor uppstår. Att förlora sig själv. Skammen. Det dåliga samvetet. Varorna i min kundkorg är inget fredagsmys, det är missbruksprodukter, beroendeprodukter.
Men.
Efter den här veckans skrivande har en förändring tagit plats. Jag är på väg att ruta in och muta in dom områden jag kan påverka så att riskerna att beroendeäta minskar. Jag håller mitt medvetande öppet och alert så jag kan registrera vad som sker i mig under dagarna. Imorse tittade jag på mitt ansikte i badrumsspegeln. Jag var inte lättare. Jag stod där med välstoppade äppelkinder. Men jag kunde möta min blick. Känna mig som en god partner till mig själv.

Winna
En artikel till om beroende

(https://fof.se/tidning/2007/6/beroenden-darfor-ar-de-svara-att-bryta)

Hjärnans belöningssystem har till uppgift är att få oss att vilja göra sådant som befrämjar individens och artens överlevnad - att äta, dricka och ha sex.
Det finns ingen anatomiskt avgränsad del i hjärnan där belöningssystemet sitter. Det handlar snarare om kommunikationsbanor som binder samman flera av hjärnans delar. Bland de viktigaste är amygdala som har med känslolivet att göra, pannloberna, ventrala tegmentum som sitter ovanför hjärnstammen samt en del som kallas nucleus accumbens. Dessa olika delar kommunicerar med varandra genom att skicka och ta emot signalämnen såsom dopamin, glutamat, gamma-aminosmörsyra (GABA) och olika små peptider.
När du till exempel äter något gott utsöndras signalämnet dopamin och gör att det uppfattas som lustfyllt. Det leder i sin tur till att du vill göra det igen - och du anstränger dig gärna för att få återuppleva denna behagliga känsla. Om de tidiga människorna i stället för att aktivt söka efter mat suttit och väntat på fallfrukt hade arten antagligen inte överlevt.
Det går att bli beroende både av droger, som alkohol eller nikotin, och av belönande beteenden, exempelvis olika sorters spel. Grunden till allt beroende är att hjärnan stimuleras snabbare och starkare än vid andra stimuli.
I stort sett alla droger ger dopaminpåslag, men det kan ske på olika sätt. Centralstimulerande medel som amfetamin och kokain påverkar dopaminsystemet direkt, medan heroin verkar via andra signalämnen i hjärnan som i förlängningen ger ökade halter av dopamin. Alkohol är ett specialfall och ger vissa människor inget dopaminpåslag alls, utan i stället en lättnadskänsla eftersom den dämpar stress och obehagskänslor.

Beroende skapar drogminnen

En viktig del i ett beroende är att det skapar starka minnen av drogen och situationer där drogen förekommer. Detta går att studera med hjälp av hjärnavbildning med så kallad PET-kamera.
I en sådan studie undersökte beroendeforskaren Nora Volkow, chef för National Institute on Drug Abuse i USA, arton kokainmissbrukares hjärnor. De arton fick se en neutral video med naturscenerier från Grand Canyon och sedan en video där det förekommer kokainrelaterade bilder, exempelvis personer som använder och säljer kokain. Naturbilderna satte inga spår, men kokainvideon gjorde att det frisattes dopamin i missbrukarnas hjärnor som ett slags försmak av kokainruset. De fick själva skatta hur starkt suget efter kokain var. Ju starkare de skattade suget, desto högre dopaminpåslag kunde forskarna se i deras hjärna.
På liknande vis har Nora Volkow och hennes medarbetare också kunnat se att lukten av människors favoritmat gör dem sugna, oavsett om de är hungriga eller ej. Även här motsvarade frisättningen av dopamin hur gärna deltagarna sade sig vilja äta maten.

Ungdomshjärnan särskilt sårbar

De senaste årens forskning har visat att det tar tid för hjärnan att mogna. Det är först efter 20-årsåldern som mognaden spritt sig ända till pannloberna, som har hand om planering och impulskontroll.
Denna omognad gör ungdomars hjärnor särskilt mottagliga för att utveckla ett beroende. Det beror på att hjärnan är så formbar. Den lär sig att tycka om de snabba belöningar som grundlägger ett beroende - det gäller såväl alkohol och nikotin som att skjuta ner någon i ett datorspel. På grund av hjärnans omognad är unga människor också mer benägna att ta risker än vad vuxna är.
Just detta visar hjärnforskaren James Bjork vid National Institute on Alcohol Abuse and Alcholism, USA, i en ny studie. Han lät tjugo ungdomar (12-17 år) och tjugo unga vuxna (22-33 år) spela ett spel där man kunde vinna pengar. Spelarna valde risknivå genom att välja att trycka på fyra olika knappar. Haken var att ju mer man kunde vinna, desto större var också risken att även förlora allt man vunnit hittills. Under spelet studerade forskarna försökspersonernas hjärnor med hjälp av magnetresonansavbildningsteknik.
Hos de vuxna såg James Bjork stark aktivering i en del av hjärnbarken som man använder för att planera sitt handlande. Aktiveringen var starkare ju mer man garderade sig och undvek risk. En sådan aktivering såg han inte hos de unga spelarna, utan de spelade på och förlorade också oftare.

Gener kan hjälpa eller stjälpa

Alla som prövar en drog utvecklar inte ett beroende. Här spelar ärftlighet stor roll - en del människor är mer sårbara än andra. Vissa som har ett beroende har antisociala personlighetsdrag och är också impulsiva och sensationslystna. Frågan är vad som är hönan och vad som är ägget. Svaret kan vara att det handlar om mängden dopaminreceptorer i hjärnan.
Jeffrey Dalley vid University of Cambridge i Storbritannien visade nyligen att råttor som är mer impulsiva och otåliga också är mer benägna att nyttja kokain när de får tillfälle.
Forskarna lärde först råttorna att de för att få mat skulle stoppa nosen i ett hål när de såg en ljuspuls. Det visade sig då att 7 procent av råttorna inte kunde vänta på ljuspulsen, utan stack sina nosar i hålet hela tiden. Dessa djur visade sig också ha färre dopaminreceptorer i hjärnan.
I ett uppföljande försök, där råttorna fick tillgång till kokain, använde de impulsdrivna råttorna kokain både mer och oftare än de mer tålmodiga råttorna. De drogbenägna råttorna hade färre dopaminreceptorer från början, skriver forskarna i Science, och detta faktum kan vara en förklaring till deras beteende.

En mutation som ökar risken

Alkoholforskaren Charles O'Brien vid Treatment Research Center, University of Pennsylvania, tror att det finns stark ärftlighet som påverkar vem som blir alkoholist.
Ett exempel är att vissa människor tycks ha en förändring i sin arvsmassa, en mutation, i en av de opiatreceptorer som alkohol verkar på. Denna så kallade mu-receptor finns i 25 olika varianter, och i den aktuella varianten finns en skillnad i arvsmassan där en enda bokstav har ändrats, från ett A till ett G.
Denna lilla förändring verkar öka risken för att personen ifråga ska bli alkoholist. Personer med denna förändring kännetecknas av att de har alkoholism i familjen, att de får mycket euforiska rus och att de har ovanligt starkt alkoholsug. Ungefär var fjärde europé bär på denna genvariant och varannan japan, men bara 1 procent av afroamerikanerna.
Även miljön är viktig för om vi utvecklar ett beroende eller ej. Om en drog är lätt tillgänglig provar fler. Men även medicinska miljöfaktorer spelar roll. En viktig sådan faktor är stress.
Forskare har kunnat visa att råttor som utsätts för stress snabbare blir beroende av en drog. Förklaringen är att hjärnan vid stress skickar signaler till binjurarna, som då tillverkar stresshormonet kortisol. En verkan av hormonet är att det ökar känsligheten i dopaminsystemet. På så vis kan stress öka risken både för beroende och för återfall.

Stress tidigt i livet ökar risken

Det verkar också som om stress tidigt i livet ökar risken för beroende. I sitt avhandlingsarbete har Lisa Gustafsson vid Uppsala universitet simulerat två olika uppväxtmiljöer för råttor. Dels en trygg situation, där ungarna varje dag under tre veckor separerades från modern en kvart då och då. Det liknar den normala situationen när råttmodern slinker iväg för att äta. Dels en osäkrare situation, där ungarna dagligen togs från mamman hela sex timmar i sträck. När råttorna blev vuxna visade det sig att de som hade haft den trygga uppväxten var mer skyddade mot alkoholberoende. Dessa råttor drack mindre mängd och svagare alkohol än de råttor som haft en otryggare uppväxt.
Det finns i dag en vedertagen definition av beroende som används inom vården. Den inbegriper flera olika delar, bland annat att man för att få samma kick av drogen, eller beteendet, måste öka dosen allteftersom - man har utvecklat tolerans. Ett annat tecken är att individen försummar viktiga saker i livet och inte själv kan förmå sig att sluta - drogen har kidnappat hjärnan.

Är beroende en kronisk sjukdom?

Många forskare har också börjat betrakta beroende som en kronisk medicinsk sjukdom. Detta synsätt hävdades av Charles O'Brien och hans tre kolleger i en artikel som publicerades år 2000 i det amerikanska läkarförbundets tidskrift JAMA. För att styrka sin tes jämförde de drogberoende med tre kroniska sjukdomar som man i dag anser är medicinska: högt blodtryck, diabetes och astma. Och likheterna var slående.
Ärftligheten var hög både för beroende och för de tre sjukdomarna, men även miljön spelar roll. Risken att drabbas av diabetes ökar av stress och övervikt, medan stress och tillgång till billig alkohol ökar risken att människor blir beroende av alkohol.
Ytterligare en likhet var att det handlar om kroniska tillstånd. Att behandla högt blodtryck eller diabetes fungerar så länge medicinen tas, men man blir inte botad - sjukdomen kommer tillbaka om man slutar ta medicinen. På liknande vis finns suget efter alkohol eller narkotika kvar hos den som är beroende, även om han eller hon avhåller sig från det.

Anti-belöning försvårar

När beroendet är långt framskridet har den drabbade övergått till att tvångsmässigt söka efter och använda drogen. Detta stadium beskriver amerikanen George Koob och svensken Markus Heilig i augustinumret av tidskriften Trends In Neuroscience.
Enligt denna modell går beroendet från ett impulsdrivet stadium, där drogen ger en behaglig känsla och lusten att ta drogen drivs av ett sug, till ett tvångsmässigt stadium. Livet utan drogen präglas då av nedstämdhet och fysiskt obehag. När drogen tas infinner sig en känsla av lättnad, snarare än behag.
- Vi har lyckats få råttor som får andas alkoholånga att hamna i detta stadium på tre månader. När det gäller människor är det individuellt, men det kan handla om några år, säger Markus Heilig, som leder den kliniska forskningen vid National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism i USA.
Han beskriver dopaminsystemet som själva inkörsporten till beroendet och att hjärnans belöningssystem är nödvändigt för att beroendet ska etableras. Men i ett andra stadium sker ytterligare förändringar i hjärnan.
Hjärnans formbarhet tonar ner den positiva förstärkningen som drogen ger - den försöker anpassa sig till det ständigt höga dopaminpåslaget. Dessutom börjar ett slags "anti-belöningssystem" att verka (bild 2). Utan drogen mår den beroende dåligt och får ångest och drabbas av nedstämdhet och störd sömn. Det beror bland annat på att amygdala påverkas. Ett ämne kallat CRH aktiverar amygdala som har hand om våra rädsloreaktioner, och vi känner obehag, stress och ångest.

Chans till ny behandling

Att betrakta beroende på detta sätt öppnar för nya sätt att behandla, genom att ta bort de negativa känslorna som den beroende upplever utan drogen. Det pågår i dag försök med ett ämne som blockerar CRH.
I försök med beroende råttor kunde de fås att låta bli alkohol när de fick injektioner med blockeraren. Nu inleds kliniska studier i samarbete med läkemedelsföretaget Eli Lilly.
Markus Heilig arbetar även som läkare och har då kontakt med människor i långt framskridet beroende, och han anser att det behövs nya läkemedel.
- Vi måste göra något! Vi kan ha hur fin forskning som helst men om vi inte får folk att ta läkemedlen, hamnar vi i samma bedrövliga kliniska verklighet där människor är kvar i sitt beroende, säger han.

Winna
Jag vägde mig imorse

Ja, för att få nåt begrepp om skadeverkningarna.
Trodde jag skulle ha skenat iväg säkert fem kilo till, men det är väl allt stillasittande och ätande nu under sommaren som gjort sitt till i jäsprocessen.
Har 25 kilo att tappa.
Märker så väl att fetman förändrar mitt sätt att agera.
Jag bemödar mig verkligen om att vara så trevlig jag bara kan mot människor jag möter.
Den egenskapen finns där ändå, som ett karaktärsdrag, men jag spär på ytterligare, som en ursäkt och gottgörelse till min omvärld för att jag finns till i min fethet.
Som om jag tänker att jag besudlar deras livsrum med min uppenbarelse.
Men det har nog inte med mitt BMI att göra utan snarare min självkänsla.
När jag drack - och var smalare - hade jag precis samma tillvägagångssätt.
Samma tankar.
Det rör sig om olika beroenden men oj, så sammasamma det är iallafall.

Winna
Jag läser om känslor

Om att ett barn som inte får visa ilska kan bli en vuxen som inte kan hantera frustration.
Eller som inte kan bli arg, bara ledsen, och ser sig själv som ett offer.
Om att panikångest kan bero på att man som liten inte fått visa sorg.
Läsningen ger mig aha-upplevelser.
Mitt i allt stöter jag på en bok med titeln "Övervikt handlar om känslor : handbok för dig som eftersträvar bestående viktnedgång".
Så den klickar jag hem.
Jag förstår intellektuellt att känslor inte är farliga.
Men jag har så länge låtit mig påverkas av dom ändå.
Styras.
Ätit på dom.
Druckit på dom.
Jag får upp en bild av ett får i huvudet.
Det flänger hit och dit, utan fri vilja.
Jagad av ett väsen med öppna käftar.
Det är vallhunden som tvingar det att fly.
Och vallhunden, det är beroendet.
Eller snarare känslan bakom beroendet.
Jag tror jag kommer att få till det här.
För vallhundar, det är ju rätt gulliga, ulliga varelser.
När man tänker närmare efter.
Eller, ja.
Dresserbara åtminstone.

Winna
Här sitter jag nu

Nyduschad efter en stärkande söndagspromenad.
Benhinnorna som värkte när jag började med mina dagliga promenader har slutat protestera.
Jag vaknade imorse med en kittlande underbar känsla.
Att ta del av den gryende dagen under dom allra bästa förutsättningarna;
alla goda val jag gjorde dygnet innan.
Som alltid skänkte jag min nykterhet en tacksamhetens tanke.
Och att det var så jag började min resa.
Genom att ta itu med alkoholberoendet först.
För mig är det förutsättningen för allting annat.
All fortsatt utveckling.
Allt fortsatt växande.

Winna
If you fail to plan

you plan to fail.
Eftersom jag gjort en gpb-operation blir jag hungrig mycket tidigare än annars.
Det blev jag varse idag när jag var på kurs.
Vrålhungrig var jag när det var fikadags.
Och allt fikabröd var oemotståndligt.
Nästan oemotståndligt.
Jag valde smörgåsen istället.
Men imorgon, på onsdag och torsdag ska jag ta med mig lite halloumi och ägg.
Bra tilltugg som också håller blodsockret i schack.
Och voilà!
Plötsligt har jag skapat en plan för att lyckas.

Winna
Inatt jag drömde

att jag gick i en klass där alla hatade mig.
Att min bästa vän försvann iväg på en våg av andra prioriteringar.
Att jag vistades bland folk men var så ensam, hatad och förtvivlad.
Vilken fruktansvärd dröm.
Jag gråter inombords.

Winna
Gårdagen

Jag köpte ett valnötsbröd när jag var och handlade igår.
Ja, till mannen därhemma.
Så var tanken.
Men det är bara att inse.
Jag måste sätta likhetstecken mellan kundvagnen och min egen mun.
Det som hamnar i den förstnämnda hamnar också i den sistnämnda.
Lärdom.

Winna
Planeringen

idag brast.
Vi tog med svärfar för att förtidsrösta och hela proceduren drog ut på tiden.
Väl hemma hos honom igen - det skulle vankas kaffe med dopp - var jag så galet hungrig att jag slukade wienerbrödet och vaniljbullen i ett nafs.
Jag var inte sugen.
Jag var vrålhungrig.
Resten av dagen åkte blodsockret racerbana och jag har varit vrålsugen sen dess.
Vad lär jag mig av detta?
Att sockerintag föder fortsatt sockersug.
Att alltid ha något ätbart med mig så att jag inte åker dit på att äta slisk när hungern kommer.

Jasmine
Det där känner man igen...

... och konstigt att det alltid tycks enklare att få tag på "slisk" än något som är nyttigt. Hoppas du har en bra fredagkväll i övrigt!

Winna
Har kollat

in några enkla mellanmål som man kan ta med sig när det riskerar att brista.

# En bit getost, halloumi eller babybelost.
# Ett hårdkokt ägg.
# Några paprikaskivor.
# Oliver.

Det finns annat också, såsom avocado, lax, makrill i tomatsås, ölkorv...

Tack, Jasmine, annars var fredagkvällen bra. Hoppas du får en fin fortsatt helg!

Winna
Fortsätter öka på

mina dagliga promenader.
Nu funkar det att gå drygt en halvtimme utan att benhinnorna börjar knota för mycket.
Och knäna pallar trycket.

Tänker på vilken väldig mängd skitsötslisk jag besparar min kropp nu.
Alkoholinköpen var på sin tid stora, skrymmande och ekonomiskt kostsamma.
Gränslösa.
Det skulle ju finnas och räcka till.
Och på samma sätt fungerar det med fel- och överätandet.
Det har aldrig blivit några blygsamma hekton godis när suget fallit på.
Nej, jag har kommit hem med en jättepåse på 1,5 kilo eller mer.
Plus några chips- och ostkrokspåsar.
Allt med påföljden att jag snaskat flera dagar på raken.
När påsarna äntligen tagit slut så har det förstås känts som att det fattats något.
Hela tiden den här dragkampen.

Jag märker också hur nöjd jag kan hålla min kropp genom att äta klokare.
Genom att tänka på blodsockret.

Det här känns bra.
Så här vill jag ha det.

Winna
Jisses, är vi

belägrade?
Över 30 sidors illustrativa förtecken innan ett svenskspråkigt inlägg uppenbarar sig.

Är strax på väg hemifrån, bortrest till fredagkväll.
Åker iväg med mycket kort kravlista.
Men inget nattätande.
Inget lösgodis.
Inga ostbågar.
Och tonvikt på kolhydratlåg mat.

Bon appétit & bon voyage.

Jasmine
Hoppas du har en bra resa!

Med nyttig mat, god sömn och ingen alkohol;)

Godnatt💙

Winna
Hemma igen

och har landat efter en givande och välmixad resa.
Jag höll hårt i min kravlista fram till onsdagkväll då jag beställde in dessert efter middagen.
Sedan luckrade jag upp den gradvis, med mer och mer eftergifter, tills jag satte stopp när jag klev upp i morse.
Nu har jag precis kommit innanför dörren efter 45 minuters gång.
Personligt rekord på den här sidan året.
Och förra året.
Samt året dessförinnan.

Alla dessa val jag gör.
I varje ögonblick av varje dag.
Det är det som är mitt liv.
Och mina ja och nej i varje situation skapar min framtid.

Sidor