Att fly sin tillvaro kan vi göra på olika sätt. Jag har använt mig av mat och alkohol. För snart tio år sen gjorde jag en gastric bypass-operation. Jag minns att jag var livrädd för att min lever skulle visa spår av hög och långvarig alkoholkonsumtion och höll därför uppe en månad innan det var dags att lägga in mig på sjukhus. Allt gick bra, inga problem - förutom fortsatta alkoholproblem, förstås. Och underligt nog kunde jag dricka nästan samma mängder. Efter flera försök och ett slirande och lirande som pågick i flera år fick jag äntligen fatt i mig själv och kunde kliva av alkoholtåget. Nu har jag varit fri i snart 3,5 år. Den friheten är grunden för allt, förutsättningen för att kunna leva ett liv. Jag skriver dessa rader nu därför att jag vill komma tillrätta med min andra drog; maten. Jag vet inte hur det ska gå till riktigt, men med hjälp av detta forum lyckades jag bli alkoholfri. Nu har jag återvänt för att såga av nästa kätting som håller mig nere i dyn och mörkret.

Just ja. Det är fredag i dag. Helt underbart. Jag har tänt en eld i braskaminen, tvättmaskinen gurglar och jazzar och på spisen kokar potatis till middagen. Ur alkoholsynpunkt finns det ingenting i mig som river och sliter och kämpar. Allt är lugnt. Precis så vill jag kunna känna det med maten också.

Fin fredag på er.

/Winna

Men undrar óm de som inte dövar med mat, alkohol, tabletter eller liknande inte har något hål att fylla eller om de bara inte är "beroendepersoner" och gör på något annat sätt?

Winna, hoppas du mår bättre idag?

Winna

som Jim Carrey ska ha sagt under en intervju.
"Depression orsakas av att din kropp och ditt psyke blir utmattade av vem du försöker vara i världen."
Ja, kanske det.
När det uppstår en nog stor spricka mellan ens innersta väsen och den fasad man upprätthåller så måste något gå sönder till slut.
Något brister, därför att behovet och längtan efter äkthet och autenticitet krockar med kraven och förväntningarna.
På samma sätt blir det ohållbart i längden vid andra obalanser.
Man jobbar på tok för mycket.
Man har inget arbete alls.
Man går ständigt på högvarv.
Man lägger aldrig in en högre växel.
Man ska manövrera ett tusenbitars livspussel.
Man äger bara ett fembitars.
Och så har vi vår hjärna på det.
Som konstant är igång och dömer och ifrågasätter och kritiserar och toktjatar om precis allt.
Och vi tror på allt den gafflar om.

När jag kom i kontakt med Eckhart Tolle och hans tankar om den mänskliga hjärnan så var det en lättnad.
Hans resonemang erbjöd en väg ut ur denna maniska tankevärld - helt enkelt genom att inte gå på den.
En hjärna är ett fantastiskt verktyg som dock bör användas med försiktighet.
Ungefär så lyder Tolles recept.

När jag använder mig av det receptet så får jag perspektiv.
Det perspektivet visar att där finns någonting bortom tanken.
Och bara vetskapen om detta gör att jag känner mig mindre som ett djur i en bur.
Ja, tills jag börjar tro på nån livsviktig tanke som min hjärna precis serverar mig.

Till slut ordnar det sig.

Önskar er alla den sortens lördagkväll ni allra mest behöver.
Kram <3

Winna, du skriver hos andra, peppar och bryr dig om.. Hur mår du själv?

Hoppas du har en bra lördagkväll! Kram?

John-Erik

Som jag gillar så mycket som de som är i tråden jag är inne i nu,
Så bra skrivet.. Vi alla söker efter ett lugn.. Hur fan ska man hitta lugnet .?
Livets pussel... Oj... hålet som ska fyllas.. ??

Njuter av alla djupa och givande tankar och funderingar här. Åker dock snålskjuts ett tag, då jag just nu inte riktigt orkar tillföra några klokheter. Vill bara säga tack! ♡