Hej.
Söker någon form av hjälp eller vill väl bara skriva av mig. Jag vet inte vilket.
Jag har konstaterat att mitt drickande blivit för omfattande. Jag dricker mig väldigt sällan berusad/full, men jag dricker sgs dagligen. Allt från bara 1 öl till 3-4st per kväll. På veckoslutet sänker jag ibland en flaska vin för att få variation från ölet.
Jag är konstant trött och urholkad emotionellt. Jag är 3-barnsfar och har mycket hektiskt liv utöver drickandet. Jag dricker ofta i smyg, så inte min fru ska se, iaf i veckorna. Det hela började när jag köpte ett gammalt hus som jag började renovera för min familj. Ett fulltidsjobb och det vid sidan av blev för mycket och jag kom på mig själv att ta några öl på bygget allt oftare för att finna motivationen... Det hängde tyvärr med efteråt. Jag är inte den far eller människa jag vill vara. Den ständiga tröttheten har gjort mig allt vresigare och missmodigare. Jag har drogmissbruk i bagaget från förr i ungdomen, men har intalat mig själv i många år att jag kan hantera alkohol, vilket jag även tycktes kunna göra i många år, men nu senaste året hände något och nu är jag trött på det. Jag är trött på alla Förbannade tomglas som manande står överallt i gömmorna och säger mig exakt vad som händer, men framför allt är jag trött på min egen oförmåga att ta till mig vad som sker mitt framför mina egna ögon. Beslut efter beslut om att inte dricka just idag har misslyckats. På morgonen tänker jag det alltid; det känns ju bra idag, idag behöver jag inte dricka... Men sedan kommer kvällen och alla tankar från morgonen är som bortblåsta. Det har även inneburit ekonomiska konsekvenser, stora sådana. Jag har inte ett så välbetalt jobb att min ekonomi klarar detta.
Jag varken vill eller kan fortsätta så här.

Ville bara säga hej... Var inte för hård mot dig själv, att du inser och förstår att du måste göra en förändring är ett stort steg i rätt riktning! Du kanske behöver hjälp av någon? Jag förstår att din fru inte vet om hur mycket du dricker (eller så vet hon mer än du tror). Men hade det inte varit skönt att få berätta för någon, någon som kan stötta och ge support längs vägen? Det finns jättebra hjälp att få genom kommunen (eller vården) om man vill. Fantastiska människor som inte dömer utan bara är till för att ge stöd. Var rädd om dig och lycka till!