Jaha och nu då?

727 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
gros19
Så bra

Något av det bästa jag läst om medberoende, kanske t.o.m. det bästa. Har bara en fundering och det gäller när man är medberoende till sitt barn. Är det verkligen möjligt att separera sig så. Det är ju inbyggt i vår natur, som jag ser det, att ta hand om våra barn och se till att dom klarar sig i livet. Man kan vara mer eller mindre medberoende och man kan ju i värsta fall underlätta för den beroende att forsätta sitt missbruk, men jag är tveksam till om det är möjligt att inte vara medberoende till sitt barn.

Ullabulla
Jag tror

Att det är en ständig kamp mellan känsla och förnuft.
Jag har en förståndshandikappad autistisk dotter som har en mognad på ungefär 5 år fast hon är över 30.

Hon är i ständigt behov av hjälp och mår periodvis inte bra.
Jag har med våld sista åren spjälkat mig loss från henne och det har varit mycket svårt.

Men det finns assistenter som kan hjälpa henne när jag inte är där.
En annorlunda parallell då hon inte är självdestruktiv som din son.

Men hennes behov av omsorg är oändligt och jag får hela tiden försöka hitta en balans om min ork och rätt till ett liv där jag inte bara är handikappförälder.

Men på vissa tider är jag det fullt ut.
Då är jag med henne och försöker ge henne och mig bra kvalitet på samvaron.

Men däremellan gråter jag bittra tårar för att jag inte kan vara med henne jämt.

Så att hitta balans oavsett andra människors hjälpbehov är nog det bästa man kan ge sig själv och den man försöker finnas till för.
Men det är inte lätt..

Ullabulla
För den det berör

Att vara inne i medberoendet är för mig som en svart eller grå sörja. Ett tillstånd som jag inte kan hitta ut ifrån fast jag ser öppningen. Jag förmår inte ta de steg som krävs,eller har tappat benen någonstans på vägen. Att våga gå utanför bekvämlighetszonen och trampa på ny mark är väldigt tufft.

Också detta att hitta nya kontakter,som ofta de nyktra alkoholisterna är tvungen att göra,
Där man kan nosa på nya vägar att umgås,tala och bemöta varandra.
Hoppas att det lättar för alla som idag kanske känner sig extra ensamma.

Jag har idag haft en gråtstund över mitt ex som nu bor i gubbhimlen som min handikappade dotter så fint uttrycker det.
Han har säkert fullt sjå att hjälpa änglarna med sysslor och kanske åka med sin båt ut på det öppna havet.

Den sorg jag känt över att han är borta var jag inte beredd på.
Den orättvisa och den vanmakt jag hade under hösten att återigen inte kunna hjälpa under hans sjukdom annat än att ibland finnas där för honom.
Men jag vet att han ahde behövt mer.
Jag vet att han velat att jag skulle sitta där och vara hans partner,men det kunde jag inte då jag ju lever i en ny relation.

Att jag återigen förstår att känsla och förnuft är två helt olika saker.
Två parallela liv som löper ibland gemensamt,men rätt ofta och speciellt vid kris så springer de åt varsitt håll.
Kvar står då ullabulla och undrar vilken av vägarna hon ska följa.
Har jag då åtminstone någon sorts självkontroll så väljer jag ju förnuftet.

Men adnra gånger så måste jag få bejaka känslan och det är ju ofta då man tar på sig den berömda offerkoftan och önskar att någon kom och hävde förtrollningen av den känsla (man själv) försatt sig i.

Att vara stark,stå emot och kanske jobba på egoismen eller åtminstone självbevarelsedriften är så knepigt ibland.
Att bara få vara,glida genom livet som en hund eller litet barn.
Bara få ta emot och ge i ren energi och kärlek.
IStället för giftiga miljöer,konflikter intressemotsättningar mm.
Som man hela tiden som "vuxen" måste hantera.

Nä,skapa en isolerad plats i sig själv där man bara bjuds på choklad blommor och vänliga ord.
Det är nog den rätta medi cinen,åtminstone för mig.

Skrållan
Så bra skrivet

Så bra skrivet. Ja dagen i dag, alla hjärtans dag, känns som menad för par. Man tänker så när man är ensam.
Första gången ensam, ingen partner, på alla hjärtans dag.
Det du skriver känsla och förnuft. Hamnar också där ibland. Känslan säger ju att jag fortfarande älskar mannen som dricker, förnuftet säger jag överlever inte om jag är med honom.
Vissa dagar känner man sig stark, vissa dagar svag. Men forumet här är guld värd när man kan gå tillbaka och läsa hur det var.
I dag har fyllt min dag med att hjälpa barnbarn att överraska sina föräldrar med fika. I kärlekens tecken💕.
Ja livet går vidare, och i morgon är en vanlig dag.

gros19
Känsla förnuft

Jag läste någonstans att låt känslan vara seglen som visar riktningen men utan rodret, förnuftet, driver du bara omkring och kommer ingenstans (Kahlil Gibran "profeten"). Lät bättre när han uttryckte det, men vi behöver nog både känsla och förnuft. Problemet tycker jag är att man har så många känslor som dessutom ofta är motstridiga.

Ettt enkelt liv, utan intriger, giftiga miljöer, konflikter m.m. håller med om att man ska inte behöva använda sig av strategier för att kunna hantera livet. Hoppas du hittar din isolerade plats där du får blommor, choklad och vänliga ord. En sån plats vill jag ha inom mig.❤

Ullabulla
Nån härinne skrev

För några år sedan.
"Livet är egentligen väldigt enkelt.
Det svåra är att få till det så"

Sidor