NU har jag fått nog!

661 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Anders 48
Fortsätter springa...

….på AA-möten. Det ger mig lugn. Håller som bäst på att försöka dra ner på mina insomningstabletter. Den abstinensen ger sig tillkänna rejält. Har legat på en rätt hög dos sedan länge, och stoppat i mig ännu mera under mitt sista fyllerace. Här fokuserar vi ju på alkohol - och jag kan ju säga att grundbulten i hela bygget är ju att jag är - och måste vara nykter. Det är jag nu! Jag har kapitulerat inför det faktum att jag inte kan hantera alkohol. Jag kan verkligen inte det! Är glad för den insikten! Det måste fortsatt vara prio nummer ett - utan nykterhet finns ingen möjlighet till fortsatta förändringar. Känner ångest och oro - men är glad att det inte är för att jag är bakfull eller har alkoholabstinens. Jag känner mig skör och längtar eg mest efter att det skall bli kväll så att jag kan få gå och lägga mig. Stänga världen ute. Jag vet att detta har flera orsaker - en är abstinens av neddragning av sömnpiller. Detta förstärker ju också tankarna över "fallet" för några veckor sedan - självklart. Jag biter ihop och går till jobbet. Jag vet att det hjälper mig - istället för att sjukskriva mig och grubbla vidare på min kammare. Jag vet att det kommer att bli bättre - fast jag inte har tålamodet att faktiskt vänta på det. Mycket som surrar i huvudet just nu. Men ändå oerhört glad över att jag inte ens tänker tanken att stänga av surret med hjälp av alkohol. Tack för det! Kanske ett snurrigt inlägg - men jag kände att jag behövde "skriva av mig" i dagboken.

Styrka till alla som kämpar!!!

Anders 48
Känslan växer sig starkare...!!!!

Att jag nu har, faktiskt, kapitulerat. Jag inser och förstår att jag är maktlös inför alkoholen - och att jag inte kan lösa detta själv och på egen hand längre. Det vore omöjligt. En insikt, en aha-upplevelse i viss mån, och även hoppfullhet finns med i "röran". Och vad skönt att inse att jag inte kommer att klara att vara nykter på egen hand, med bara mitt ego som regissör. Var iväg på ett AA-möte vid lunchtid i den grupp som jag har valt som min "hemmagrupp". Jag känner mig trygg där - och har inget behov av att "shoppa runt" på olika möten bara för att jag kan, vilket i sin tur beror på att jag råkar bo i Stockholm. Här finns alltid ett möte - vilket är jättebra. Missförstå mig inte - men jag tror att det lugn man kan få om man i början håller sig till en grupp är välbehövligt. Åtminstone för mig. Längre in i min stabila nykterhet så kanske jag blir nyfiken att testa någon annan grupp. Här i Stockholm finns ett överflöd - eller för att inte låta negativ: Ett stort och brett utbud.

Skippade eftermiddagsmötet idag. Känner mig mer hemma på lunchmötena. Kanske för att i den grupp jag går så verkar de flesta vara yrkesverksamma och väldigt "på banan". Jag kan identifiera mig mer med dessa än de som brukar dyka upp på e.m. Men det är olika från gång till gång. Istället så hjälpte jag en god vän att montera lite hyllor and stuff. Lätt att man dyker så djupt ner i AA-bubblan att man kanske glömmer och missar de goda vänner man har omkring mig. De finns ju också väldigt mycket i mitt liv - och är också en stöttning i min sjukdom. Jag gjorde ett bra val. Vi tog en lunch o monterade hyllor. Det blev en bra dag.

Med mina 2 1/2 nyktra veckor så vill jag önska styrka och kämparglöd till er andra som kämpar härinne. Vi är många - men vi hjälper varandra. Ibland mer än vi fattar tror jag?!

IdaG
Vad stark du är! Jag önskar

Vad stark du är! Jag önskar jag var modig nog att gå på ett sådant möte. Kanske längre fram. Jag har ju just bestämt mig..tagit 1:a steget och kontaktat min hälsocentral där jag önskade snabb kontakt med en läkare så jag inte hinner ändra mig. Så den 5/9 ska det ske! Nu kan det bara bli bättre! Hejja du! Önskar dig en härlig helg 😊

FrkSmilla
Tack Anders!

För att du delade med dig.Det betyder så mycket för mig att få ta del av era kloka kärleksfulla tankar.
Dag . 19 idag och allt känns riktigt bra. Inget sug på A. Men såklart är jag på min vakt. Nästa vecka blir en prövning då jag ska jobba hela veckan. Min hela första arbetsvecka sedan jag tagit beslutet om A.Jag är otroligt stresskänslig men har garderat mig med en del strategier för det.

En dag i taget ibland en timme och en minut för att överlista Listig Falsk och Stark

Ha en riktigt fin helg ☘

Anders 48
Tack IdaG!

Du ser inte ditt eget mod och din egen styrka?:-) Du har precis bokat tid hos en läkare. Wow. Du har startat en egen tråd härinne (kräver både mod och styrka!). Du kommer säkert att vara modig nog att gå iväg på ett AA-möte någon dag. Det känns så. Jag var skitnervös första gången kan jag intyga - men oron var obefogad. Och det tror jag den är i ditt fall också. Hoppas du vågar snart.

Trevlig helg till dig också//:-)

Winna
Grattis till insikten!

Ditt inlägg sprakar av energi! Visst är det skönt när det börjar falla på plats? När man inser att det här med att gå rond efter rond mot A är förgäves, att man för det mesta förlorar på knockout. Det är när man förstår det som man tar det vinnande greppet på motståndaren (hoppsan, nu bytte jag visst sport från boxning till brottning). Hursomhelst; stort grattis till den bästa insikten av alla. Och trevlig fredag på dig.

Anders 48
Tack Winna o FrkSmilla!

Tack för era fina kommentarer! Grattis till 19 dagar Smilla! Bra jobbat. En timme, eller en dag i taget...:-) Och Winna: Brottning eller boxning spelar ingen roll - bara man går in för att vinna:-)

Trevlig nykter helg önskar jag er båda!

Anders 48
Dagarna går.....

....o på onsdag är det 3 v sedan jag avslutade mitt återfall. Tar ut segern i förskott faktiskt, även om jag tar en dag i taget. Lite stissig på dagarna, men det känns som att det blir lite bättre för varje dag (sömntablettsabstinens). Varit o ätit med kollegor, vilket hade varit otänkbart för en vecka sedan. Tiden jobbar för mig. Måste påminna mig själv om det ibland. Det tar tid, som den otålig ibland inte vill förstå....

Grattis till alla som har en nykter dag, en nykter vecka eller kanske ett nyktert år i ryggsäcken! Och önskar all kraft till de som kämpar som värst mot alkomonstret!

santorini
Imovane

Grattis Anders till dina veckor! Jag har lite funderingar kring Imovane. Jag fick det utskrivet för ett par år sen då jag hade verkligt jobbigt. Det var väldigt skönt att kunna sova men jag kände också genast att där fanns ett inslag som påminde om alkoholruset. Att bli lite lullig och domna bort. Den effekten håller heller inte i sej om man tar varje kväll. Jag har sen fått utskrivet i perioder men också varit utan i långa perioder. Nu har jag endast några kvar och tänker klara mej utan. Jag läste också att har man alkoholmissbruk i botten så ska man inte ta dom. Men vad gör man när man desperat behöver sova...
Nå nu tar jag dom mest av okynne tror jag och ska inte skaffa mer. Jag tycker att jag blir deppig av dom? Kan det stämma? Känner mej nedstämd ibland utan att det finns nån verklig orsak. Mår bättre dom dagar jag inte tagit men sen på kvällen så frestar det ändå. Fast jag oftast numera inte märker nån större effekt. Det är väl därför du tar fler? Det jag också undrar är får du utskrivet hur mycket som helst? Dom är receptbelagda där jag bor. Fast å andra sidan vet jag inte om läkarna håller koll då man skickar in e-recept.
Lycka till med avvänjningen, vi missbrukare måste hela tiden vara på vår vakt!

Anders 48
Tack Santorini!!

Du har helt rätt - imovane är eg ingenting för oss med missbrukarproblematik. Och jag har upplevt precis det som du skriver om. Toleransökning - och "dagabstinens" när kroppen vill ha mer. Har sakta men säkert ökat dosen - men även vid ett par tidigare tillfällen "tvingat" mig nedåt för att jag ser och förstår att det också är ett missbruk och inget annat. Upplever också att jag blir lite låg - kanske inte deprimerad. Lite håglös och har svårt att ta vissa initiativ. Har ätit dessa i cirka 15 år nonstop - så det är väl inte så lätt att bara sluta tvärt, cold turkey. Jag reser en del, och har möjlighet att fylla på förrådet då och då. Men min läkare skriver inte ut mer än en tablett/natt. Så mina uttag här hemma ser inte värre ut än att jag varje natt tar 1! tablett.

Ibland så får jag tanken att jag skall kontakta beroendeenheten och bara lägga korten på bordet och säga att jag behöver hjälp. Vill tro att jag kanske kan klara av detta själv - till skillnad från alkoholproblemet där jag insett, till sist, att jag inte klarar av det själv utan hjälp. Alltid nåt!:-) Om jag lyckas med detta så blir nästa beroende som skall rannsakas snusandet. För mycket av det också - så klart! Man är ju missbrukare. Det får bli en senare fråga. Men jag har någon slags vision att jag inom en lagom framtid skall kunna ta bort rubbet?! Kanske kommer jag dit - jag hoppas verkligen det.

Tack för dina rader, blev jätteglad att du svarade. Hoppas att du har det gott//Anders

santorini
Tack för svar Anders!

Jag är intresserad av hur detta med Imovane fungerar. Dom går ju snabbt ur kroppen egentligen, är insomningstablett. Men nånstans blir det tydligen kvar ett tag. Man får ju en obehaglig smak i munnen dagen efter också så varför skulle det inte sitta kvar i hjärnan? Jag har googlat lite och många menar att abstinensen inte är så lång eller svår. Jag har mått riktigt bra idag i alla fall. Men visst fasen sov jag sämre inatt, dvs vaknat många gånger och det är ett problem i sej. God sömn är också viktig för psyket. Jag har inte märkt andra fysiska symptom än lite huvudvärk då jag har slutat med dom tidigare. Trappat ner har jag aldrig, däremot har jag nån gång tagit 1,5 tablett. Känner mej väldigt nöjd då jag låtit bli att ta. Jag har bara några tabletter kvar så när dom är slut så får det vara slut. Men då du ökat dosen kan det säkert vara värre. Lycka till med avvänjningen! Vad som helst annat är ändå bättre än alkoholen!

PS Är dom receptfria utomlands så är det tur att jag inte kommit på det ;)

Anders 48
Det är ju en balansgång.....

Hej Santorini! Det är ju en balansgång - och sömnen är ju oerhört viktig. Tror att mycket "skit" kommer av att man inte får sova. Så visst har pillren ett gott syfte för många. Och fungerar. För mig (oss) med missbrukarmentalitet så skenar bruket och blir ett missbruk. När jag drar ner så är abstinensen både fysisk och psykisk. I grunden så har jag någon form av skräck/fobi över att inte kunna sova. Har förstorat innebörden av vad en missad natts sömn skulle innebära för mig. Förmodligen ingenting - men det fattar ju inte min hjärna. Skulle vilja komma dit där du är: att ha några tabletter kvar och känna att jag inte behöver lägga krut på att få tag i nya. Är alldeles för rädd för att kunna känna det just nu. Jag skall dit - för detta är ohållbart i längden. Imovane är ju även lugnande - och därmed sinnesförändrande. Med min missbrukarhjärna söker jag ju effekten likt en irriterande insekt som söker socker. Det är ett gissel, och jag känner mig gisslantagen. Sitter nu och klurar över om jag skall sjuka mig en vecka och bara sluta "cold turkey"? Skulle det hjälpa, skulle jag stå ut med mig själv efter, antagligen, flera nätter utan sömn. Eller lite sömn. (Oftast så sover man tydligen en del även om man känner att man inte har sovit en blund?!).

Får se hur jag gör. Om jag gör en långsam nedtrappning (utan tillräckligt med tabletter) så kommer det kanske att sluta med att jag ändå måste sjuka mig och berätta för min läkare? Vet varken ut eller in.

Nåväl, vill inte ta upp alltför mycket utrymme med mitt andra beroende - utan fokuserar på att alkoholen är prio ett! Även om jag tror att flera av oss härinne också kämpar mot andra beroenden också. Men som jag skrivit innan - ingen alkohol är en grundförutsättning för att kunna ta itu med resten också. Och på onsdag så har jag skrapat ihop 4 nyktra veckor. Känns bra!

Anders 48
Antidepressiva?

Har just träffat en god vän som nyligen börjat med antidepressiva - och kommer att tänka på när jag själv åt dessa för 18 år sedan. Blev diagnostiserad "dystymi". Tabletterna hjälpte, mina sociala ångest, och annan ångest försvann. Jag tog mig för saker, och kände glädje på ett annat sätt, så det funkade uppenbarligen på mig. Jag sitter och fnular på om det kanske är dags igen? I ärlighetens namn så har de senaste åren legat på en rätt låg "initiativnivå". Inte utan glädje - men begränsad. Svårt att engagera mig och inget större intresse för något egentligen. Känner igen känslorna från sist. Då blev det så att jag helt enkelt inte gick till jobbet en dag - det gick inte. Jag gick till doktorn istället. Kanske skulle dessa piller även kunna hjälpa mig med alkhohol- och sömnpillersituationen. Det är ju för mig till att börja med psykisk "medicin" - som sen har blivit även ett fysiskt beroende. Jag kanske borde "unna" mig en sjukskrivning, och ge dessa piller en chans igen? Vet inte hur stor risken är att återinsjukna i depressiv sjukdom (dystymi) om man tidigare har fått den diagnosen? Tänker mycket på det just nu. Om jag helt enkelt har medicinerat en låggradig depression med alkohol och insomningstabletter de senaste åren? Ser ju absolut inte det som anledning allena - men kanske en bidragande orsak. Att jag dessutom är en beroendeperson drar ju sina rejäla strån till stacken - så jag inbillar mig ju inte att antidepressiva skulle vara lösningen på beroendeproblematiken - men det kanske skulle ge mig hjälp på vägen. I mitt fall så är det ju dessutom omöjligt att ta dessa och fortsatt dricka alkohol. Det går inte - eftersom de har en tendens att ta bort bakfylleångest också. Det misstaget gjorde jag för 18 år sedan, och kommer aldrig att göra igen. Jag dricker inte alkohol!

John-Erik
Anders

Du sätter mycket känslor i spel hos mig via din text. Jösses.. just tabletterna är ju en röd tråd.
Man vill bedöva hela ävvlans tiden. Vad vill man bedöva? Är det så att vi tänker för mycket?
Sömnen ett helvete i sig.. sover man inte så funkar man inte. så är det..
Psyket är en sanslöst märklig men viktig sak,,
Du och jag i en roddbåt i 5 timmar,,, Men du får sätta på masken.. ok?;-)
Vännen, du fixar detta...

John

Anders 48
Hej John!

Gärna en 5-timmars roddtur med dig:-) Jo, jag tror att vi ibland tänker för mycket - och att vi ibland måste "stänga ner" dessa tankar, eller lära oss att tänka mindre eller tänka andra tankar?! Jag tänker fixa detta - och du med!! Har dock svårt med tålamodet - är ju van vid quickfixes. Men tålamod krävs - och uthållighet, och en ärlig och uppriktig önskan om förändring.

Tänker nog just nu att antidepressiva inte är en quickfix - utan en hjälp till förändring. Visst de förändrar ju sinnet - men ger ju inget rus i den bemärkelsen. Bara en krycka och livlina för att få upp vissa funktioner i hjärnan till en mer normal nivå. Kanske. Typ.

//Anders

John-Erik
Bästa Anders

Finns ingen quickfix. Du har 4 veckor nu om jag läst dig rätt.
Kanon ju...
Fortsätt nu och skriv av dig här och viktigt att vi stöttar dig nu..
Jag tänker göra det.. 54 dagar hade jag igår. jag tänker inte på A
så jag tror att jag har ett bra utgångsläge. Men jag tänker finnas
kvar här ändå.. Jag var nära att trilla . ujuj så nära..i Juli i år...
Drack igår men jag klarar det nu utan att överdricka. Frugan håller koll
Ska ha 30 dagar nya nyktra nu för att visa vem som bestämmer.
Kämpa på Anders..

John

John-Erik
Vill poängtera

Är på den nyktra sidan nu igen. Jag gjorde ett test igår.. funkade..
men jag vill inte ha A längre på samma sätt som tidigare. skön insikt..
Ska ha ny (lång) nykterhet nu igen.. Jag fixar det.Kanske att jag fasar
ut skiten en gång för alla..

Anders 48
Gick till min doktor.....

Idag gick jag till min husläkare och berättade (nästan allt) om mina tabletter. Att jag har ökat dosen, samt att jag även senaste tiden ibland har tagit en halv tablett dagtid. Kändes skönt att berätta. Berättade även att jag för en massa år sedan fick diagnosen dystymi, och att jag då fick antideppresiva som jag tog under nästan ett år. Jag förklarade att det på intet sätt är ok att ta insomningstabletter under dagtid, vilket gjorde att jag ville träffa honom. Han skrev ut ett annat lugnande och bokade in mig på en tid nästa vecka. Han ville se om jag med hjälp av dessa lugnande kunde låta bli att ta sömnpiller på dagen - samt om jag då kan minska ner nattdosen. Han nämnde ju också att antideppresiva även fungerar mot ångest - så kanske blir det att jag hoppar på det "tåget" igen? Han avslutade med: "Bra att du kom hit!"

santorini
Bra att du gick till läkare

Och att du berättade om vad du tar. Att du måste ta på dagen, det måste finnas nåt som fungerar bättre på dagtid. Jag fick betablockerare också då jag var utsatt för trakasserier. Propralonon. Läste nyligen att folk tar dom mot scenskräck! Dom har jag inte tagit av sen dess men dom tog ner pulsen då jag blev upprörd.
Missbruk finns av olika slag. Jag anser nog att vad som helst är bättre än alkoholen. Med den får man alltid bakslag, ett sömnpiller känns ganska oskyldigt. Jag har varit lite nervös och stressad på sistone och det slutade med att jag skickade in en anhållan om sömntabletter på e-receptet. Och det gick ju! Så jag tar fortfarande och tycker det funkat jättebra nu. Så skönt att få sova! Det är förmodligen också en psykisk sak, utan tablett ligger jag och tänker att jag inte kommer att somna. Det är för- och nackdelar med allt. Att inte få sova gör tillvaron dyster så. Jag fortsätter ett tag till...

Anders 48
Tack Santorini!

Du har så rätt - utan sömn så kapsejsar man ju till slut. Tack o lov så verkar de flesta läkare också ha förstått det - och att man ibland behöver hjälp. Problemet är ju när även (jag) ser till att missbruka dessa. Det leder ju till en ren fobi för att inte kunna sova - och snurrar till hjärnan ordentligt. Jag är helt med dig: Allt är bättre än alkohol! För oss som inte kan hantera alkohol så leder den bara till att förstöra och förgöra. Inget annat.

John-Erik
Tabletter

Håller med sign. Santorini. Vad som helst är ju bättre än alkohol.Många som missbrukar A är livrädda
för att sluta eller hålla uppe p.g.a. obefintlig sömn vid A-stopp. Sömngivande läkemedel minskar sannolikt missbruket av A för de
som vill sluta/minska och som annars använder alkoholen för att kunna sova.
Behöver bara gå till mig själv, jag använder Propavan och/eller Atarax. Utan dessa skulle det bli vin helt klart.
Bra Anders att du gick till läkare, sömnpiller är för natten. Hoppas du hittar rätt medicin och rätt kombo..

John

santorini
Sömn och tabletter

Det bästa skulle naturligtvis vara om man inte tog några tabletter alls. Men vid ont i huvudet tar jag värktabletter och dessa sömntabletter och pulssänkande gjorde livet lättare under en jobbig tid. Sen blir det precis som ni säger nån sorts rädsla för att inte få sova utan. Det blir som en försäkring att ta en tablett. Kanske sockerpiller skulle fungera lika bra! Alkohol gjorde ju att man somnade även om det blev en dålig kvalitet på sömnen. Ångesten på morrontimmarna var fasansfull! Nej alkohol tar jag aldrig igen, det är jag säker på. Jämfört med det känns sömntabletter ganska oskyldigt. Mitt mål är att försöka vara utan igen men just nu känns det som att jag behöver dom. Och vi behöver inte ha dåligt samvete för det.

Anders 48
Ja hörrni......

Vad som helst är bättre än alkohol! Precis som ni skriver. Vad som helst. Jag har kapitulerat inför alkoholen - och nu även kapitulerat inför det faktum att jag även behöver hjälp med en depression/dystymi. Orkar inte längre "bara ta mig igenom dagen" - det måste finnas nånting mer. Eller: Jag vet ju att det finns nånting mer. Blir möjligtvis sjukskriven i morgon - och får börja äta antidepressiva?! Jag behöver det. Jag är värd det. Jag vill må bra - och aldrig mer försöka självmedicinera mående och känslor med alkohol. Det går inte längre. Så är det bara. Är både rädd och förväntansfull - mysko känsla. Skillnaden den här gången är att jag vet att jag kan bli hjälpt. Förra gången - för 18 år sedan så trodde jag att det aldrig skulle vända - och att det var kört.

Nykter en månad nu! Kämpa på alla ni som kämpar, oavsett var på stigen ni befinner er! En dag i taget...….

Winna
En dag i taget

Och du är värd att må bra alla dessa dagar.
Värdefulla insikter du får och delar med dig av.
Kram på dig!

Anders 48
Tack Winna!

Så blev det som så att jag påbörjar medicinering med SSRI - och sjukskrivning i 3 veckor till att börja med. Känns bra! Tog den första tabletten för nån timme sedan. Var är effekten?:-) Skojar bara. Tror dock att vi med alkoholproblem generellt är ute efter "snabba kickar" - och har rätt dåligt med tålamod. Jag är nyfiken på hur detta kommer att fungera - och ser det som, förhoppningsvis, en del av mitt tillfrisknande. Tiden får utvisa.

John-Erik
Såg att du har

5 veckor nu. Toppenbra!
Jag har 69 dagar minus 1 dag om jag räknat rätt.
Man räknar och det är i sig konstigt men kanske hjälper det lite att hålla koll..
Vi kämpar på...

//John

Anders 48
Känns det annorlunda.....?

Ja John, vi kämpar vidare..... Nu tagit antidepp i en vecka. Vet inte riktigt - vågar inte säga att det är så, men kanske har de första biverkningarna/insättningssymptomen börjat klinga av. Lite mindre ångest - men jag har iofs fått lite lugnande att ta för att ta udden av detta. Kanske inte optimalt att få det när man är alkoholist och dessutom missbrukar insomningstabletter...…

Går på en del AA-möten. Bra att få lyssna, och ibland berätta lite själv. Jag känner mig lite "ensam" på något sätt i detta sammanhang. Verkar som att jag är den enda som är "periodare" - de allra flesta verkar ha haft mer dagliga problem med alkohol. Känns så iaf - kanske inte alls stämmer?!

Träffar min kloka terapeut regelbundet igen, vilket känns så bra. Tror att kombinationen medicin och terapi kan vara bra. Det tycker hon också.

Inget sug efter alkohol - tack o lov.

Styrka o kämparglöd önskar jag till alla som kämpar mot alkoholen på ett eller annat sätt. Jag vill, och tror, att det verkligen går att förändra. Det tar tid, och är jobbigt - men det går.....

Anders 48
Är det en ljusning jag skönja?

Vågar inte tro det. Har pillren börjat verka? Känner en liten ljusning - vågar inte lita på känslan.

Dock nykter sedan den 17 augusti. Det tvivlar jag dock inte på.......

Styrka till alla som kämpar!

santorini
Bra att det ljusnar!

Skönt att det känns bättre för dej. Bra med medicinen, tro på den du! Nykterheten är det viktigaste för oss.

Anders 48
En vecka till.....

Tack Santorini! Jag skall tro på medicinen.....! Det kommer att bli bra tror jag - även om jag är lite otålig. Fortfarande rätt ångestfylld på dagtid. Kanske klingar det av så sakteliga. Ändå sååå glad att jag inte har fylleångest eller abstinens.

Snart nykter i 2 månader. Tänker varje dag på hur lätt jag skulle kunna bota ångesten med en flaska vin...... men icke! Finns inte på världskartan. Och det känns oerhört bra - att övertygelsen är så stark. Sen vet jag ju att det aldrig räcker med en flaska vin. Den är ju bara ett startskott.....

Önskar alla som kämpar styrka att stå emot. Det är jävligt tufft ibland, det skall gudarna veta!

Sidor