I relationer där den ena parten haft eller kanske fortfarande har problem med sitt alkoholbeteende brukar ofta, inte alltid, tillitskvoten vara förbrukad. Från båda håll många gånger. Den som har haft problemet och jobbar med att befästa sitt nya beteende med alkoholen behöver få känna att hen blir litad på. Samtidigt kanske den anhörige svårt med just det, löften kanske tidigare brutits och saker har inte blivit som de skulle bli.

Inlägg från Jojo_ på Alkoholhjälpens forum:

Det är den första tiden som är jobbigast. Något som verkligen hjälper mig att stå emot alkohol är att "spela upp min alkoholfilm" i mitt inre när jag känner ett sug.

Jag ser mig njuta av ett glas kallt bubbel efter en jobbig arbetsvecka, helt plötsligt är hela flaskan slut och barnen sover inte ens än, jag öppnar nästa, tar en drink, mannen ber mig ta det lite lugnt när han slutar spela dator för en stund, men jag skiter i honom och tar en öl och slutar inte förrän jag däckar.

Här kan du läsa om tre strategier som har varit till hjälp för andra som vill ändra sina alkoholvanor. Passar någon av dessa strategier dig? Eller har du andra exempel på strategier som fungerar i din vardag? Dela gärna med dig på Alkoholhjälpens forum!

Tanken med dessa är att du i förväg bestämmer vilka strategier du vill använda och hur du vill använda dem. Då blir det lättare att stå emot i situationer som kan vara jobbiga.

Inlägg från Adde på Alkoholhjälpens forum:

I många fall kan man som anhörig få tipset (eller behovet av) att ”konfrontera” personen med beroendeproblem för att få till stånd en förändring. Vad vi lägger i ordet konfrontation är säkert olika. Men om konfrontation innebär att ställa någon mot väggen och tvinga dem till någon sorts insikt så brukar det sällan fungera. Snarare leder det till att personen känner behov av att försvara sig.