Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Min särbo går på antabus sedan 2 januari och nu skickar han elaka sms till mig. Han klankar ner på min hygein att jag borde dursha fler gånger. Jag durshar 2 gånger per dag. Enligt honom så måste han tvätta säng kläderna 2 gånger efter att jag har sovit där. Jag får höra att jag är fet och borde sminka mig så skulle det vara lättare och vara nykter.
Det är kul och höra...
Hej, jag har en syster jag tror har alkoholproblem. Vi hittar ofta spritflaskor och vinboxar när vi har varit där, hon bor ensamen så antalet tomma flaskor bör hon inte ha. Hon går aldrig ut heller eller umgås med vänner, hon arbetar ganska mycket. Dock är hon ofta "sjuk" från jobbet och det börjar bli ett problem. Hon har tidigare fått äta antabus. Hon har även försökt ta livet av sig några gånger så jag vågar knappt säga något åt henne eftersom jag är rädd att hon blir ledsen och ska göra något dumt. Vad gör jag? Känner mig så hjälplös. Hur pratar jag med henne?
Min man & jag har varit tillsammans i 17 år. Fram tills för ca 5 år sedan drack han enbart på helgerna & då blev det ca 2 öl & några whiskey eller groggar.
För 10 år sedan fick vi vår första dotter genom IVF(provrörsbefruktning) & allt var tipp topp. Sen började vi diskutera barn nr 2. Han var inte helt övertygad men efter lite funderande så blev det en pojke 3 år senare.
Fortfarande var livet bra. Han drack endast på helger & kunde ta någon vit period ibland.
Jag vet egentligen inte om min man är alkoholist, men det är ett problem. Han dricker endast 3.5% folköl....kanske 3 ggr i veckan....6 varje gång.
Han gömmer ölburkar överallt....men enligt honom har han inga problem.
Hur sjutton hanterar man sin mans inställning till alkohol? Är det ok att dricka 2,5 L öl framför tv:n en fredagskväll (eller rättare sagt alla fredagar, lördagar, semesterdagar o klämdagar) och gärna lite vin o finns whisky gärna en slurk!
För oss anhöriga/medberoende till alkoholister och som bor runt omkring stockholm och funderat
över ses irl, alltså in real life, så modern man blivit då..
Och då över en fika eller lunch och prata lite, dela med oss om hur vi har det men framför allt
att finnas för varandra som stöd och hjälp. Om vi vill, bli en grupp som träffas ibland. Vi verkar
befinna oss i olika stadier av förtvivlan, uppgivenhet men inte helt utan hopp om en bättre framtid.
Några av oss tycks ha vågat steget från en destruktiv relation, andra vacklar i sitt beslut. Hur går
Detta suget efter alkohol som står över allt annat. Kom hem från jobbet klockan 14.00 då var maken redan full. Han startade kl.11.00 på förmiddagen när han kom hem tidigt efter jobbet. Det är så jäkla tragiskt att se hur en människa man har älskat sakta men säkert väljer att supa bort sitt liv, sin familj, sina barn, sina vänner, barnbarn. Det är galet att han inte inser att han behöver hjälp för att ta sig ur beroendet.
Jag har länge läst här, några år tror jag.
Jag dricker själv inte alls, tidigare nog menväldigt sällan. Kunde vara länge utan utan att tänka på det. Min man mådde inte så bra, stress på många fronter lch plötsligt var han inne i dagligt alkoholbruk, trots att han inte var våldsam eller slocknade, och skötte nog jobbet. Vi tog verbalt ihop redigt några gånger, först då barnen inte lyssnade, men då inget hände tog jag varje gång upp saken trots barnen var på plats. Nu har det gått ettår sen han drack regelbundet.
Jag är ganska ny här, har skrivit lite och tycker det känns bra. Brukar många gånger tänka hur många vi är som drabbats av detta helvete.
Missbruk, misshandel, trasslig ekonomi, i vår vardag. Hur har det påverkat er? Någon som blivit sjuk av detta? Man vet att depression, stress och utmattningssjukdomar är vanligt hos anhöriga, även PTSD börjar lyftas som en diagnos även om man inte är flykting och flyr från krig.
Ni som har barn, hur har de påverkats, för självklart påverkas barnen, mer än vad man vill tro och även man försöker att skydda...
