Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Vad svarar jag?

Han var alkoholfri ett år, sen började han dricka igen och tycker att han kommit långt. Jag känner ingen trygghet i det utan ser allting som en ursäkt att dricka. Det finns mycket som triggar i gång min ångest och oro, och det är lite bränsle som krävs för att hjärnspökena ska få liv.

När kan man göra en orosanmälan?

Hej
Har en son som är alkoholist o är 26 år bor 20 mil ifrån mig.Vart tagen av polisen för snart 2 veckor sedan.Jag åkte dit där han är på beroende mottagningen.Nu skall han gå där 3-gånger i veckan och skulle höra av sig igår kom vi överens om.Han skall flytta hem igen pga att han har försökt plugga men spårat ur.När kan man göra en orosanmälan?Han mådde skit när jag lämnade honom i lördags.Vi pratade i måndags kväll.Tack på förhand

Medberoende son

Hej.

Först: tack till alla som delat med er av era historier. Ni har fått mig att förstå att "mina" problem inte är så unika som jag trott och det är en väldig lättnad från axlarna att få känna att man inte är alldeles ensam trots allt.

Här är min historia. Jag ska försöka hålla mig så kort jag kan, men jag vill också vara ärlig och inte lämna något viktigt osagt.

Hjälp mig, jag vill inte att min pappa ska dö på grund av alkoholen

Hej på er..
Jag blev medlem här ikväll efter att ha suttit och googlat på "min pappa dricker för mycket" " min pappa är alkoholist" osv..
Efter ikväll när pappa somnade vid matbordet för att han var så full och ramlade av stolen så brast det för mig. Jag har alltid varit duktig, nästan alltid varit duktig på att hålla masken och låstas som ingenting. Jag satte mig ner och skrev en text ikväll och tårarna bara rinner. Jag kan inte sluta gråta. Som min rubrik säger, jag vill inte att pappa ska dö på grund av alkoholen. Fan alltså.

Orolig. Stupfull i en vecka.

Just nu ligger min bror i mammas soffa sedan en vecka tillbaka, super, sover, äter en bit, tar sig till bolaget på morgonen då han är i något bättre skick. Mammas nerver är snart slut men hon har inte hjärta att slänga ut honom. Han har varit nykter en längre period med extrema återfall då och då. Han är nog en sk periodare. Han är ganska grisig i fullt tillstånd och mamma är rädd att han ska ramla i lägenheten, han har ingen kroppskontroll. Han sluddrar och verkar helt borta emellanåt. Han vill inte ta emot någon hjälp, blir aggressiv när man ber honom.