Forum för anhöriga

Långt första inlägg!
Hej! Jag är en kvinna på 28 år som känner mig så ofantligt ensam i det här. Men nu har jag äntligen bestämt mig för att ta kontakt med andra som känner igen sig. Mest för att bolla tankar och känslor och för att veta att jag är inte ensam, för det är ju precis så man känner sig när man har växt upp med en alkoholiserad förälder. Ensam!

Långt första inlägg!
Hej! Jag är en kvinna på 28 år som känner mig så ofantligt ensam i det här. Men nu har jag äntligen bestämt mig för att ta kontakt med andra som känner igen sig. Mest för att bolla tankar och känslor och för att veta att jag är inte ensam, för det är ju precis så man känner sig när man har växt upp med en alkoholiserad förälder. Ensam!

Ny här.
Min sambo dricker. Jag är nog rätt "tuff" och säger ifrån, men enligt honom så är jag "alkoholfobiker" som inte unnar honom att ta ett glas vin på helgen.
Sanningen är att han dricker 4-5dagar/vecka. I fredags var jag med när han köpte en bib, en flaska glögg och 4 starkcider. Allt är slut nu. Han har druckit allt själv. Har liksom party med sig själv. Själv dricker jag nästan inte alls. Tappat känslan för att det är "kul" eller gott, när han dricker så mkt. Jag har sagt att jag lämnar honom om han inte tar tag i sitt problem. Men enligt honom är JAG problemet.

Hej.

Hej alla! Jag är ny här och vill kanske bara skriva av mig och få bekräftat att jag inte är tokig och att de val jag gjort är de enda rätta.

Hej. Det här är mitt första inlägg någonsin i ett forum. Det verkar vara en bra sida och jag hoppas kunna få stöd, kanske har någon liknande erfarenhet. Problemet gäller min pappa men bottnar sig nog i en annan svårighet. Min mamma är sjuk i cancer sedan 2008. Hennes sjukdom har tärt oerhört på min familj sedan dess. Hon vårdas hemma, är väldigt svag men inte sängbunden och kan ibland följa med på aktiviteter utanför hemmet. På det stora hela har vi någonstans lärt oss att leva med hennes sjukdom MEN pappas alkoholvanor har eskalerat den senaste tiden.

Hejsan.

Min kille har svåra alkoholproblem och dricker sig full i princip varje dag. Jag märker tydligt att detta gör honom deppig och paranoid; samt ger honom svåra sömnproblem.

Är det någon som har någon erfarenhet kring paranoia, och hur man kan hantera det när ens partner plötsligt är överdrivet misstänksam mot allt och alla?

Sitter och är på väg hem. 4 år till ände Gud ge mig klara tankar. Vill inte måste tror jag lämna inte se mig om Är jag galen Tänk om jag har fel Gav upp för lätt Kunde jag gett mer? Han har aldrig varit elak bara ”borta” i alkoholens töken. Visste inte vad jag gav mig in i leverprover katastrof då Antabus. Körkortstillstånd på gång hade åkt dit för rattfylla för 2gången. Nu har vi kämpat i 4år men nummer förnekar han att han druckit kommer med ursäkter upptagen mycket jobb barn och barnbarn gammal mor listan blir lång.

Jag känner mig så arg! Min man har druckit i många år och då även druckit i smyg. Vi har druckit tillsammans men hela tiden på en OK nivå. I vårt umgänge dricks det en hel del vin och öl. Han har aldrig gjort bort sig, aldrig varit elak, skött ekonomin mm. Men i somras hände det som absolut inte får hända. Han söp sig stupfull när han hade ansvaret för våra barnbarn. Våra barn blev naturligtvis helgalna och det har jag förståelse för. Nu blev det förbud och nolltolerans för oss båda. Det har blivit AA , Alanon antabus . Min man har accepterat detta men inte jag.

Min son har druckit mycket de sista två åren i princip dagligen i undantag för några korta perioder. Han har något psykiskt smärtande i botten o svårt med ssociala samspelet. Få vänner. Klarar inte kvällarna utan alkohol och med alkohol blir han redlös ramlar omkring, kissar ner sig. Gråter o skrattar om vartannat. Kanske inte varje gång men polis får tillkallas ibland. Ambulans har hänt med. Senaste halvåret har han varit bättre o jobbat mycket. Dock tror jag ändå att han hållit på på kvällarna. Nu isolerar han sig o man får inte hälsa på tittar förbi mig o äter bara. Han är 21.