Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Hej!
Behöver stöd för hur jag ska hantera min sambos drickande. Svårt att sammanfatta i text så här, märker att det jag skriver blir så långt... hoppas någon orkar läsa och delge sina tankar. Vore så tacksam för stöd!
Jag är knappt 20 år och bor hos min mamma, min pappa bor ute på landet (ca en timme från mig). Han har så länge jag kan minnas druckit för mycket, men sen mina föräldrar skiljde sig och han flyttade ut till vårt dåvarande sommarställe har det eskalerat. Han arbetar som egenföretagare, men i nuläget är han inte i skick att arbeta. Han super varje dag och har legat inne på lasarettet till följd av hans skick som beror på alkoholkonsumtion.
Flyttat ifrån sambo som är missbrukare. Jag ställde ett ultimatum att om han inte sökte hjälp så flyttar jag. Saker blev bara värre och tillslut drog jag. Han valde att åka på behandling när jag bott ifrån honom ett tag och ringde från behandlingen (som verkade gå bra) varje vecka, han bad om förlåtelse och sa att han älskar mig och puss och kram. Sen kom han hem och jag trodde att saker och ting skulle börja ordna upp sig. Vi började smått ses som särbo. Första dagarna gick bra, men snart var han där igen..... Tar droger, åker fast för rattfylleri och både det ena och det andra.
Jag har tidigare skrivit här men är.så förvirrad i mina känslor igen att jag måste få det ur mig.
Jag ställde ultimatum till min mamma att sluta dricka eller så säger jag (som mina andra två systrar, hennes mamma o syster ) oxå upp kontakten med henne.
Hon säger att hon ringde vc och fick antabus av sin läkare, men utan uppföljning?
Hon har tagit detta innan med men givit vika för alkoholen igen..
Någon som vill ge några råd, dela erfarenheter efter att separerat från sambo med alkoholproblem. Gärna också när det varit små barn inblandade. Hur har ni löst det med umgänge och boende?
Hej,
I fredags pratade skolsköterskan med mig och sa att någon hade kommit till henne och sagt att jag ej har det bra hemma blev jätteförvånad för har ej sagt något om det här till nästan någon förutom 2 jättenära kompisar, vi pratade om att dom bråkade och drack varje dag. Hon sa att hon ville att jag skulle prata med dom men det kommer jag ej göra för det blir bara värre, vill inte att skolan ska göra något för det kommer ej sluta bra känns det som även fast jag skulle göra allt för att sluta dehär.
Min särbo ringde och var full...den här fredagen också! Han var inte elak som han kunde bli innan! Men att försöka prata med sin karl och ha känslan av att prata med en tonåring med en bokstavskombination är outhärdligt! Jag får sämre tålamod för varje fredag som går! Kommer du till mig imorgon frågade han säkert tio gånger! Jag svarade ja varje gång och lät säkert som en mamma som pratade till sin lille son. Så tänker jag på vår dejt i söndags när han var nykter! Så härlig stund tillsammans, den mannen älskar jag verkligen djupt! Men kan inte hålla isär hans två personer längre!
Hej
Varning för långt inlägg.
Han var alkoholfri ett år, sen började han dricka igen och tycker att han kommit långt. Jag känner ingen trygghet i det utan ser allting som en ursäkt att dricka. Det finns mycket som triggar i gång min ångest och oro, och det är lite bränsle som krävs för att hjärnspökena ska få liv.
