Forum för anhöriga

Ligger i dotterns säng för jag står inte ut med min man när han har druckit. Han dricker och struntar i att äta. Blir onykter mitt i veckorna också, trots att han dricker "lättvin" ( 11%) som han själv säger. Blir tjatig, sluddrig, somnar med barnen eller skojar upp dom fast klockan är 22 och de ska upp tidigt. Säger jag till är jag en bitch, och det säger han framför barnen. Konfronterar jag honom om att han är onykter beror det alltid på att han har ätit för dåligt, sovit för dåligt eller är trött.

Hej,
jag har äntligen bestämt mig för att konfrontera min sambo med att han har alkoholproblem, och att han måste ta hjälp.

Min man har nyligen erkänt för mig och sig själv att han är alkoholist. Han har alltid druckit ofta, inte druckit sig redlös, men druckit väldigt ofta - flera gånger i veckan. På helgerna även rökt marijuana. Och han röker bara när han druckit.

Jag är 23 år och har levt med psykisk ohälsa i princip hela mitt liv. Själv dricker jag knappt för att jag avskyr att tappa kontrollen. Men min mamma har alltid druckit. Hon blir aldrig elak och hon sköter sitt jobb, men hon dricker dagligen ganska mycket. Ofta på kvällen. Hon har också kronisk depression.

Jag har barn med en man vars förhållande till alkohol oroar mig. Han dricker helst hemma ensam för att varva ned. 5,7% öl som han köpt utomlands.

Vi har ett spädbarn på 6 veckor och vi bråkade om hans alkoholkonsumtion redan under graviditeten. Han ljuger om sitt drickande och när han blir påkommen spelar han ”kränkt” kortet eller att jag minsann också har problem (pga att jag drack för mycket vid ett antal tillfällen för 1,5 år sedan).

Jag har i veckan som gått kommit till insikt att min man troligtvis har alkoholproblem.
Jag hittade min mans ”gömställe” för några dagar sedan när jag skulle gömma han födelsedsgsprenter.
I det skåpet, bakom lite saker stod en halvt utdrucken kvarting Smirnoff.
Jag vart så konfunderad och fattade först inte vad den gjorde där. Dagen efter var hans födelsedag och han blev firad på morgonen innan han for till jobbet. Men under resterande av min då lediga dag gick min hjärna på högvarv. Jag började tänka efter hur vårt liv ser ut i förhållande till just alkoholen.

Hej! Ny här. Är på semester med min bror som nu har varit nykter i 2 1/2 år. Vi har varit här i 2dagar. Han har druckit ca 4 flaskor brännvin i smyg. Idag skall detta brytas han mår piss dåligt. Frågan kommer nu.. skall han få dricka lite för att dämpa ångesten eller bara må jävligt illa???

Har inte varit här på länge, inte sedan semestern, eller strax efter. Jag har inte räknat burkar, inte brytt mig om hans drickande överhuvudtaget, helt enkelt inte orkat, gett upp. Tyckte att det var bättre ett tag, men jag kanske bara blundade. Men nu är det jobbigt igen. Han smygdricker i garaget och tror att jag ska tro att de öl han tar med in är de enda han dricker. Men dessa lögner, detta smygande gör mig galen. Tror han jag är dum? Jag har konfronterat honom så många gånger. De första gångerna blev han ledsen och ville förändra allt, men nu bryr han sig inte om vad jag säger längre.

Jag kallar honom min Broder, men han är inte min broder från födseln, men vi har känt varandra i 17 år. Han har i alla fall så länge jag känt honom haft problem med alkoholen. Han dricker när han stöter på problem som han inte kan reda ut då han lider av et stort kontrollbehov. Han har supit bort flera förhållande under dessa 17 år av vänskap. Han vill ha min hjälp att sluta drick, men han berättar tydligen inte allt för mig så jag kan hjälpa honom.

Hej alla... nu är det bara för mycket så känner att jag måste få skriva av mig.

Mamma har fått cancer. Högersidig lungcancer, modertumör 5x5cm.
Lillebrorsan skulle följa med mamma till nuklearmedicin för vidare behandlingsplan i veckan. Brorsans största mardröm är att mamma ska dö, trots allt hon utsatt oss för har han alltid varit mammas pojke.