Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Hej
Ett nytt forum för mig detta, känner mig ofta ensam i mitt medberoende. Det tas inte på allvar av kollegor och av familjemedlemmar. Söker efter andra som förstår hur det verkligen är.
Jag har varit särbo med min periodare i 5 år. Han fick ett rejält återfall runt jul som resulterade i att han låg hemma själv och drack. Efter detta är han helt avstäng och är inte intresserad sv att träffa mig längre han orkar inte förklara inte ens be om ursäkt. Han säger att han måste sluta nu och tänka på sig själv. Han stänger alltså ute mig totalt. Men han fortsätter ringa mig flera gånger om dagen och pratar om väder och vind men inget om oss och hur vi ska göra med vårt förhållande.
Hej,
Är helt ny i detta forum. Jag separerade från min dotters pappa för 3 år sedan och det på grund av hans alkoholvanor och hans psykiska ohälsa. Jag valde att flytta 60 mil bort, tillbaka till min barndoms by. Min dotter har under dessa 3 år besökt sin pappa 4 gånger per år. Det första året följde jag med och bodde där med henne. Sedan kände jag mig tryggare med situationen och jag åkte hem igen och hon stannade där själv i en vecka per gång. Detta var under förutsättning att hennes syskon också var där och att hennes pappa inte drack, det som gällde var noll tolerans.
Behöver råd
Hej alla kloka människor.
Det går inte att få en alkoholist att sluta dricka, vad ni än säger eller gör, så måste de komma till insikt själva, de förtränger, skyller ifrån sig, vägrar att acceptera att de är beroende, ljuger för sig själva och omgivningen. Att vara medberoende innebär att man sopar rent runt dem hela tiden så de kan fortsätta sitt drickande (vilket jag insåg först när jag flyttat) - De älskar er massor när de är nyktra för de är beroende av er närvaro men de kommer alltid välja alkoholen före dig el. barnen. Så stanna inte om det har gått för långt när de får beteende som inte är OK.
Ligger själv i sängen. Sambon däckade klockan 20:30. Han har varit vaken några gånger och sagt väldigt osammanhängande saker. Han äter antidepressiva och har gjort i några år. Vi har sex 1 gång i månaden om ens det för han säger att tabletterna gör att han förlorat sexlusten, ibland säger han att han inte tar initiativ för att han är blyg ( vi har varit tillsammans i 7 år).
Vi har varit tillsammans länge. Vi har gemensamma barn och han hade barn sen innan.
Hela mitt liv har jag ett minne av att min pappa höll i en ölburk och jag kommer ihåg många jul- och födelsedagar som blivit förstörda pga av just drickandet. Alla dessa bråk som tagit musten ur mig och mina äldre syskon är någonting som än idag är svårt för mig att bearbeta. Mina syskon är 6 och 8 år äldre så dom flyttade hemifrån ganska fort så jag fick 'ansvaret' att hålla ihop familjen. Mamma hotade alltid med att skilja sig från honom och vi bönade och bad många gånger att det skulle hända men dom är än idag tillsammans.
Jag fick för två månader sedan veta att min man är alkoholist. Han blev påkommen av vår dotter då han ställt en wiskeyflaska bakom soffan. Hon reagerade på den eftersom vi sedan 4 år tillbaka inte dricker i vårt hem. Ett beslut vi gemensamt tog när barnen blev tonåringar. Han berättade då att han gömt och druckit i flera år. Jag har märkt ett förändrat beteende, svårnådd och undandragande, men inte alls misstänkt något slkoholrelaterat.?Har inte ens känt någon lukt mer än några gånger och har då fått förklaringar som känts normala. Jag tog en öl m kollega efter jobbet.
