Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Fast jag har en massa kaos runt mig så mår jag bättre nu och känner mig starkare. Igår kände jag mig nere och då tog jag på mig skorna och gav mig ut i skogen. Och vips hade jag plötsligt enligt steg räknaren gått 10 km. Jag kände mig alldeles lugn när jag kom hem.
Hjälp vart vänder jag mig, har 3 bsrn som får växa upp i detta.
Vill ha hjälp men min man tyckrr ej att han har problem.
Vill lämna honom, men hur gör jag?
Vi har hus ihop, behöver andad i från allt nu.
Barnen tycket att deras Far görstör så mycket.
Kan jag kräva att få bo kvar i huset?
Tycker ji skall lömna varandra ett tag o tänka efter.
Vet inte riktigt var jag ska börja min historia. Jag och min numera frånskilda man träffades när vi båda var väldigt unga, jag 16 och han 17. Jag förstod ganska snart att hans pappa inte kunde hantera alkohol. Min blivande man drack på den tiden inte värre än jämnåriga kompisar och gillade inte att hans far drack och bar sig illa åt. Jag kunde därför aldrig föreställa mig att han själv skulle hamna i samma sits. För 15 år sedan förändrades dock allt när min man började arbeta iväg i veckorna har kommit fram i efterhand att han drack i stort sett varje kväll. Vår dotter var då tre år.
Har läst några av trådarna här i forumet och ser många många med svåra dilemman. Mitt känns mindre bara av att läsa om era. MEN tankar kring detta tar upp mycket av min tid, speciellt när det är dags för fest, helgmiddag, semester eller dagen efter.
Min mans och min konsumtion av alkohol har ökat under de sista tio åren kanske. Blivit lite mer "kontinentala" brukar det heta, va'?
Har varit gift med min make alkoholisten i 12 år oc ett gemensamt barn som är 11 år. Han gick behandlingshemefter det gick det bra första året så att säga omgivning å hans bemötande mot mej. Nu har vi bestämt nolltolerans i hemmet osv har fått kriga å står för det själv/ me nu har hans beroende ändrats å förhandlingen im drickande läggs påmej typ/ i husvagnssemester. USA var det nybekanta som tjatar om att vi ska dricka tom att han tar emot två öl å tycker art i båda ska dricka/ nej nolltolerans det slutar med att jag känner mej som alkoholisten varför ska jag säga nej . Är detta vanligt?
Min partner kan inte hantera alkohol.Är vi bortbjudna på parmiddag eller fest,blir han fullast och jag skäms.Har vi middag på tu man hand blir han full.Har kommit på han , med att snabb dricka en öl i garaget eller när ha fyller på vinglas själv i köket,så hinner han dricka ett x-tra glas.Är vi bortbjudna så får jag med nöd och näppe släpa hem honom.Han tycker att jag överreagerar.Håller på att gå under av hans alkoholvanor.Det har blivit många tokigheter genom åren och många gånger tycker han ,att jag överreager och ska släppa loss lite mer.Många bråk och konflikter blir det och de flesta
Efter läst och känner igen mig, inser jag att det faktist är fler som kämpar.
Lever med en sambo som erkänner att han har problem kontrollera mängden. Blir alltid för full. 99% av gångerna då blir han arg, grinig och allmänt otrevlig mot mig. Det vill säga om han inte hinner bli för full och somna.
Varje gång jag tar upp detta med honom så blir han arg men säger att han ska inte dricka. Vilket han fortsätter med....
Han äter ritalin mot adhd vilket stundtals ger honom ångest och periodvis medicinerar han sig med alkohol.
Jag har träffat denna man i ett år. De senaste månaderna har det uppkommit personlighetsförrändringar och han stöter mig ifrån sig, men ger även hintar om vilka problem han har med alkohol och medicin. Han blir deprimerad, får social fobi och tappar fotfästet.
Har pratat med honom om att samla hans vänner för att diskutera hans problem vilket han var positiv till. Men han är inte så mottaglig för proffessionell hjälp utan vill helst kunna hitta sin egna strategi.
Hej.
Jag har nu varit ihop med min tjej i snart 8 månader, hon har sedan innan två barn som går i lågstadiet. Barnens pappa finns inte med i bilden alls.
Det som sker för henne är att hon inte kan förstå när hon ska sluta dricka. Hon blir full efter typ 2glas vin o drar gärna i sig sprit efter det.
Hon o jag har pratat om detta och hon säger att hon ska sluta. Detta sker hela tiden, är jag borta en kväll så har hon en polare dom kommer o dricker med henne. ( Han blir dock aldrig så full).
Snart orkar jsg inte ha mer med detta att göra o kommer görs slut,
