Forum för anhöriga

Hej,
Jag är här för att få hjälp att hantera min bästa väns alkoholproblem. Jag upplever mig ha blivit medberoende till henne och nådde nyligen en brytpunkt som fått mig att känna att jag inte orkar hantera det här ensam längre.

Min man har alkohol problem. Han kan sköta sig med sitt alkohol intag i perioder väldigt bra, sen kommer det dagar som i lördags då han drack för mycket och det slutade med att han åkte in på LOB och misstänkt för våld mot tjänsteman. På söndagen när han släpptes var han inte välkommen hem så han åkte till sin mamma som är en väldig vettig människa. Dem ska ha pratat mycket och kommit fram till några saker. Vi har nu också bokat hotell under nyår så att det inte blir någon fest där han kan bli frestad att dricka.

jaha nu är jag med på denna sida jag också. Trodde aldrig det skulle gå så långt i min mans supande. Jag vet inte längre vad jag vill. Känner en sån ilska mot min man för att han gör mig så ledsen och besviken. Den man jag älskar och är min bästa vän är plötsligt en annan människa vissa dagar. Han är periodare men perioderna kommer tätare och håller på längre. Jag har så mycket ilska i mig så jag tror jag spricker snart. Vågar inte lämna honom för jag tror han blir så ensam. Våra barn är vuxna och har flyttat sen länge.

Min sambo är alkoholist, jag är medberoende.
Riskbruket har funnits där sedan vi träffades för snart 13 år sedan men eskalerade när vi fick vårt första barn tillsammans. Det gick inte direkt långsamt men eftersom han drack mycket redan i början av förhållandet märkte jag nog inte när det gick över styr för 5-6 år sedan.

Hej,
Vet inte riktigt hur jag ska kunna sammanfatta på ett begripligt sätt, men ni har vet ju hur det är. Att gå igenom denna resa som medberoende.

Min sambo har varit hemlös i 6år druckit i alla 7 år. Nu beslutar han sig sluta och detta är ett stort beslut. Han blir arg och skriker . Abstinens till tusan . Han drack 7,2 or varje dag ca 14st varje dag innan vi blev ett par för en månad nu dricker han 3st 7,2 or. 4 st 3,5 per dag . vet inte hur jag ska tackla detta .Jag försöker ge honom råd men då blir han arg.

Hej.

Enligt mina mått och de ramar jag fått med mig från mitt föräldrahem så dricker min partner för ofta och för mycket.

Enligt de ramar min partner fått med sig dricker hen nog inte så fasligt mycket då stora delar av hens närmsta familj dricker både ofta och mycket.

Jag har tagit upp att jag är orolig. Då har jag fått till svar att jag inte behöver vara det. Men jag stod på mig.

Min pappa dricker för mycket. Alla i min familj vet det. Min mamma vet, min bror vet, jag vet, men vi pratar aldrig om det.
I somras var vi på en kräftskiva hos några kompisar och jag var tvungen att hjälpa pappa till bilen eftersom han var för full för att kunna gå själv utan att ramla. Ingen på festen verkade reagera över det, dom skrattade bara. När vi kom hem hade pappa somnat i bilen. Jag och mamma sa inget till varandra, vi väckte honom inte utan gick bara och la oss.

Hej...
Jag är 23 år gammal jag bor tillsammans med min sambo som är 24 år som jag älskar över allt annat på denna jord.
Vi har nu varit tillsammans i 7 år... 7 år är ganska länge när man bara är 23 år gammal. Men vi älskar verkligen varandra.
Exakt ett år efter vi två blev ett, lyckligare än någonsin, var han otrogen mot mig. På en student, 7 dagar senare var det hans tur att ta studenten. Jag och han mamma hade planerat allt, allt skulle bli perfekt, allt för honom. äsch... tillbaka till den kvällen..
Han va svinfull...

Hej, jag är 26 år och mina föräldrar har sedan jag kan minnas truckit mycket o varje dag.
pappa blir otrevlig och har humörsvängningar och morsan har humörsvängningar och upprepar allt och har inget minne typ
i somras då hon höll min son på 6 månader nockade hon honom så han började gråta en stund.
nu har jag haft bråk med mina föräldrar och inte prata med dom på 3 veckor, jag vet itne hur jag ska få den att förstå att de dricker för mkt.
de går inte att prata med min pappa för han blir bara arg.
snälla ge mig råd