Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Min vuxna dotter (snart 30) bor hemma och dricker ca 8-10 folköl per dag. Hitintills har vi skyddat henne genom att betala räkningar, stöttat och hjälpt (???!) Vilket naturligtvis inte hjälpt. Idag får hon inga pengar av oss men mat och husrum. Det sista är svårt, vi kan ju inte slänga ut henne på gatan eller kan vi?
Hej,
Jag är precis ny här.
Här är min Historia…
Min man är alkoholist.
Allt började efter vi gift oss och vi har nu varit gifta i lite över 1 år.
Det som skulle bli ett år av att sväva på rosa moln.. blev i stället att jag upptäckte att jag gift mig med en alkoholist
Och har haft de problemen visade det sig i 15 års tid eller mer!!...
Hur kunde jag inte märka något??
Någon mer än jag som letar flaskor ?
Jag försöker låta bli men när min man säger att han bara har druckit en folköl och är tydligt påverkad kan jag inte låta bli att leta.
Det senaste är att han slår vodka i en tom Ramlösa flaska.
Den här sommaren har han druckit bort. Försvarar sig med att han är deprimerad och har ångest.
Jag är ny här med inlägg. Dock har jag varit läsare på forumet i ca 5 år.
Hej! Jag är ny här. Jag har nyligen börjat att inse att mitt liv inte är normalt. Min sambo är alkoholist, ibland erkänner han det och ibland förnekar han att han har problem. Det är inte bara det att han dricker, han har ett fruktansvärt kontrollbehov. Jag gick nyligen med i FB. Jag har under alla år tvekat på att gå med eftersom jag vet att det skulle bli problem. Det blev det också. Nu har han tvingat av mig mitt lösenord. Han går igenom min telefon varje kväll och kontrollerar om jag har ringt eller tagit emot några samtal eller sms.
Jag är ny här och har läst igenom några trådar och häpnar av igenkänningsfaktorn i alla historier. I tolv år har jag levt med en man med missbruksproblem. Mest alkohol, men även tabletter och narkotika när tillfälle ges. Han missbrukade när vi träffades. Men jag trodde att han skulle sluta när vi började vårt gemensamma liv. Det var tolv år sen. Hjälp.
Läste Djävulsdansen och tyckte det avsnittet var intressant. Jag tänker mig att en räcker för mig. Jag kommer inte att vara med i fyllegräl eller diskutera viktiga saker när någon är påverkad. Bra för att det är mig reglerna gäller och jag som kan lyckas eller misslyckas. Bra också för att det kommer visa om alkohol är ett stort eller litet problem hemma. Någon annan som provat? Erfarenheter?
Hej!
Har en mamma som har druckit från och till nu i 6 år, hon gömmer burkar/flaskor och om man frågar så är det bara förnekelse
det har gått i olika perioder hur illa det har varit, men så gott som varje gång hon är ledig från jobbet och ensam hemma, men alltid fixat jobbet och så
Man hittar burkar under sängen/torktumlaren, hon va kattvakt hos mig och min flickvän så hittar vi ölburk i kastrullskåpet, men alltid förnekelse
Vi har varit gifta i mer än 20 år, har två 19 åringar hemma. Under hela vårt förhållande har min man alltid överförfriskat sig när han dricker. Han kan bli dryg o säger fula saker när han är onykter. När vi är bortbjuden eller går ut på ngn tillställning kan andra tycka att han är en rolig prick "full kan vi alla bli". Jag kan gruva mig när vi ska göra något eftersom att jag vet hur det kan sluta. Det har tom hänt att han blivit hämtad och förd till fyll cellen, då hade vi varit på en trevlig tillställning tidigare under kvällen och vi hade bestämt att vi skulle gå hem sen.
Jag hade en halvfull flaska portvin stående. När jag kom hem efter att ha varit bortrest var den tom. Jag frågade varför och fick svaret att ingen hade rört den. Alltså att jag själv måste ha druckit den och glömt bort. Det kändes så oerhört konstigt att få en så uppenbar lögn till svar att jag blev tyst. Känner någon igen beteendet?
