Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Jag upplever att vi stöttar och stöttar på många fronter. Nu börjar krafterna sina. När är det dags att sätta gräns för sin egen skull? Samtidigt vill jag inte att min son ska hamna i ytterligare förödande situationer.
Jag träffar en man sedan två och ett halvt år. Vi är särbo. Inga gemensamma barn. Han har under många år druckit mycket. Har ställt krav på honom flera gånger. Han har nu varit inne på en LPT efter att ha varit en fara för sig själv och andra. Nu har företagshälsovården kopplats in och arbetsgivaren ska besluta om 12 stegsprogrammet.
Jag hittade precis detta forum av en slump när jag googlade om råd kring hur man kan hantera en anhörigs alkoholproblem. Jag känner mig rätt lost i hur man ska bete sig som anhörig, det blir lätt att känslorna tar över.
Jag har läst kurser som handlar om missbruk och vet således hur man ska tänka ur ett behandlande perspektiv men att själv ha en anhörig med missbruksproblem är en annan sak och det är rätt ut sagt skitjobbigt.
Hej,
Jag har hamnat i lite av ett dilemma. Min partner (som ibland dricker väldigt mycket) är medbjuden på en större fest, där det kommer att serveras alkohol. Han vill gärna följa med och jag skulle gärna ha hans sällskap, men vågar inte - då vi senast under midsommar var på en fest där han totalt spårade ur.
Den gången hade jag tillit till att han skulle kunna dricka kontrollerat, vilket han ibland kan. Men givet hur det blev då vågar jag inte lita på det igen. Han provoceras av att jag önskar att han håller sig nykter om han ska följa med. Är det ett rimligt krav?
