Drömde en dröm inatt.
Att jag var på ett AA-möte och där satt vi i vanlig ordning och hade kul. Vi har fantastiskt roligt i vår grupp förresten. Såhär glad kom jag inte ens från krogen även på tiden då det var roligt att dricka. Nåväl, det ligger till såhär att jag just nu är sist in i våran trevliga grupp. Och i den här drömmmen undrade mötesledaren om varför det har varit så lugnt på nykomlingfronten sen jag kom? Varpå en annan kamrat svarade att det är tydligen så att alkoholism är utrotat och jag, comrade, är den siste alkoholisten som inte hann vaccineras! Vilken fasa, mina vänner! Det var ju nära. Maximal jävla otur, tänker jag och vaknar.
Så idag har jag gått och grubblat på hur man skulle hantera vetskapen om att man är den siste alkisen på jorden.
Hade det känts som en förlust eller ett kall att bära med sig genom livet? Hade man bara supit på för att det är ändå kört? Hade man fått vara med i TVn kanske?
Men låt det här bli första inlägget i den sista alkoholistens tråd så får vi väl se vart det bär.
/comrade