Jag är en tjej på 27 år.
Har alltid haft osunda alkoholvanor, druckit lite för mycket lite för ofta. Hade ett uppehåll på ca 1 år när jag var 23. Eller inte uppehåll helt och hållet men drack väldigt sällan, och sällan är ca 1 gång i månaden för mig.
Har haft problem med jobbet det senaste året. Jag älskar mitt jobb och när jag väl är där vet jag att jag gör ett bra jobb, är omtyckt av både kollegor och chef.
Men haft lite för hög sjukfrånvaro senaste året så blivit kallad till företagsvården. Gått bra och gå hos psykolog nu..
Men ingen vet ju att det är alkoholen som ligger i grunden. Att jag är borta för att jag är bakfull..
Och numera dricker jag kanske mellan 5-10 öl 1-3 ggr i veckan. Även när jag ska jobba dagen därpå.. Börjar ofta ganska sent på eftermiddagen så har det lite som en ursäkt för mig själv.
Jag ställer ofta in planer med vänner och familj för att jag är bakfull.
Min pappa är alkoholist.
Jag skäms något oerhört över detta, speciellt med jobbet. Ibland tänker jag bara att det är fan bättre om jag säger upp mig istället. Men det vill jag ju inte heller..
Jag sitter fast liksom och vågar inte vända mig nånstans.
Men jag vet att jag måste.
Som sagt ingen vet hur det ligger till, inte familj, vänner, chef. Inte ens min psykolog.
Hur fan ska jag dra upp det för henne nu när jag "mörkat" det såhär länge och skyllt på annat?