Alkoholproblem borde inte vara svårare än vilken åkomma som helst att söka och få hjälp för.
Jag är så trött på det.
Att så många människor lider i det tysta och åren bara går.
Ensam är inte stark när det kommer till att mota bort och göra sig fri från alkoholdjävulen.
Alkoholdjävulen älskar att vi inget vågar säga, ju ensammare vi är med vår hemlighet, vår skuld och skam ju lättare offer är vi för honom.
En armé av anhöriga, vänner, läkare, AA (för många) och terapeuter i kampen mot alkoholdjävulen gör oss starkare att stå emot.
För varje gång vi vågar vara ärliga (om så bara i tanken) om våra problem, segrar vi över alkoholdjävulen som helst vill att vi ensamma och i mörker ska plåga oss själva med feltänk och en tro på att alkohol är våran enda lösning och att vi är värdelösa & hopplösa.
Jag är så arg på alkoholdjävulen och beredd att ta strid.
Denna listiga, falska och starka djävul ska inte få förstöra mer.
Han är rädd för ärlighet och öppenhet för han vet att det gör honom svagare.
Han älskar och ler i smyg när vi börjar förhandla med oss själva att "en öl kan jag ju dricka", då klappar han händerna av iver och hånskrattet ekar.
Låt denna djävul inte vinna.
Han vill oss inget väl.
Ärlighet mot oss själva och de som står oss nära om våra alkoholproblem (eller en anhörigs problem) är en bra början för att vinna över honom.
Kram till alla er som kämpar själva eller är anhöriga till någon med problem <3
(Vet inte varför jag kallar alkoholdjävulen för "honom" bara blev så)