av xoxo

Det har jag. Det har ju nu äntligen börjat kunna till mig på en djupare nivå än tidigare då jag insett det men samtidigt förnekat det.
Nu är jag här och jag känner mig stark i att lyckas förändra mitt beteende. Inga extrema mål är uppsatta. Bara en dag i taget och massa läsning och skrivande här. Det här är min 6e dag sen jag bestämde mig (igen) för att tag i mitt drickande. Dag1 -0 dag2 -1 glas champagne (helt ärligt så var den största anledningen att jag inte ville att den skulle stå och dö eftersom den var rätt dyr..) dag3 -0, dag4 -0, dag5 -3,5 glas vin, dag6 -0. Känner riktigt nöjd med det måste jag säga :)

Mick
mån, 2015-12-21 - 22:40

Vad bra att du klarade ditt löfte, sätter vi inte upp för långa och för stora mål så går det nog lättare tror jag, många kortsiktiga mål är nog bättre än ett stort.
Styrke kram till dig ?

xoxo
sön, 2015-12-27 - 22:04

Vill bara tipsa lite snabbt om några föreläsningar jag såg på kunskapskanalen/ur som bla handlade om beroende, men även om stress. Jag tyckte att det var väldigt intressant och en ögonöppnare om hur hjärnan fungerar och påverkas av både alkohol och annat som stimulerar belöningscenter och dopaminutsöndring.
Programmen var följande:
UR samtiden hjärndagen 2015, Kärlek till droger, eller begär efter kärlek

UR samtiden hjärndagen 2015, Självmedkänsla

Finns även fler föreläsningar från hjärndagen som verkar intressanta och som jag tror kan vara hjälpsamma för alla med alkoholproblem :)

xoxo
lör, 2016-01-02 - 14:29

Har hunnit fundera en hel del under dom två -tre senaste veckorna när jag inte varit aktiv här.

Såg några intressanta föreläsningar på kunskapskanalen som verkligen var en ögonöppnare för mig. Det handlade om hur alkoholen får hjärnan att bli känsligare när det gäller ångestbenägenhet och stress, vilket man då försöker bota genom att dricka mer och så har man en väldigt ond cirkel framför sig.

Jag har hört det förr men det har liksom aldrig gått in som det gjorde nu.
Jag har tänkt att "jaja man har ångest dagen efter det vet jag men när jag dricker är det faktiskt det enda tillfället jag mår bra. Skulle det finnas nåt annat som var lika effektivt så skulle jag välja det istället." Utan att inse att jag hela tiden har druckit till mig en ökad ångest och bara kommit längre ifrån möjligheten att få ångestlindring av mer hälsosamma metoder.

Men nu plötsligt klickade det och det kändes så jävla bra. så enkelt och självklart.
Och att det inte går att använda alkoholen som ångestdämpare samtidigt som jag försöker med andra metoder, då blir det bara + - 0, eller förmodligen mer minus ändå.

Min hjärna måste få tid och ro att reparera sig från den ångestkänslighet alkoholen skapat samtidigt som jag arbetar vidare med hälosamma metoder för ångestlindring.

En annan ögonöppnare var om hjärnans behov av att få en dopaminkick när man är stressad och har ångest eftersom dopaminet då slår ut det obehagliga känslorna eftersom hjärnan inte kan hantera två starka sinnestämningar samtidigt.

Problemet är bara att det funkar ju bara en stund, sen avtar dopaminutsöndringen och ångesten kommer tillbaka, förmodligen starkare än tidigare.

Det bästa sättet att hantera ångest skulle istället vara att acceptera den, våga uppleva den och låta den avta av sig självt för att visa för sig själv att den inte är farlig.
Så där och då blev så mycket så tydligt. Jag måste sluta jaga dopaminkickar när jag mår dåligt, och jag måste inse att jag aldrig kommer att kunna bota min ångest med alkohol eller dricka bort allmänt obehag.

Däremot kan jag genom att inte dricka bli av med en del obehag och ångest.
Jag har också lyckats identifiera riskhändelser som tillslut leder fram till drickande, och börjat klura på vad jag kan göra för att inte hamna i situationen där alkoholen känns som enda utvägen.

Det har blivit mycket mindefulness och acceptans-övningar och äntligen har jag börjat känna att det faktiskt ger resultat. Det är jobbigt att stå ut med jobbiga känslor och en överaktiv hjärna, och det är jättejobbigt att inte söka nya dopaminkickar när livet känns för jävligt, men jag vet att det kommer att leda till nånting bra.

Jag vet inte hur året kommer att bli och jag vet inte hur jag kommer att klara av suget när beroendet sätter igång med sina anledningar och ursäkter för att dricka.
Men jag känner att jag för första gången har några riktigt bra verktyg i bagaget att använda mig av.
Och jag ser verkligen fram emot att lära känna mig själv igen och de saker som jag fått mig att må bra innan alkoholen kidnappade hjärnan och gjorde sig själv till diktator.

Leverjag
lör, 2016-01-02 - 15:49

Vilken härlig läsning xoxo!

Jag känner verkligen igen mig i dina funderingar om ångest och stress och kommit fram till just det. Det är enda vettiga vägen för att må bra på längre sikt. Det finns verkligen bra filmer på nätet som ger oss kunskap. vi bordlägga in länkar där under lästips. :-)

Vad härligt att det gett resultat. Vad använder du för att träna självacceptans och mindfulness? Du har säkert skrivit om det tidigare.

Önskar fortsatt god utveckling och följer dig gärna. Kramar!

xoxo
lör, 2016-01-02 - 16:40

LeverJag
Tack för ditt inlägg och hälsning!
Länkar finns längre upp i min tråd :)

Får lägga in dom i lästipps-tråden också, visste inte att den fanns:-p

Jag använder till viss del de kunskaper jag fick när jag för ett antal år sedan gick i DBT (Dialektisk BeteendeTerapi). Då var jag inte redo för det men nu har jag nytta av övningarna:)

Åsa Nilssone och Anna Kåver är författare/psykiatriker som skrivit böcker inom ämnet som är väldigt bra (det finns ju en utsjö av böcker nu mera men deras böcker kom redan innan mindefulness blev trendigt och rekomenderades av dbt-terapeuterna.) "Att leva ett liv inte vinna ett krig" heter boken om acceptans och den om mindefulness heter "Vem bestämmer i ditt liv?".

Sen har jag också genom en fantastisk kontakt inom psykiatrin fått möjlighet att träna på mindefulness och acceptans så därifrån kommer en hel av kunskapen också.

Men det som det framförallt handlar om är att bara stanna upp. När tankarna rusar ich ångesten flåsar mig i nacken så vill jag bara fly från den på något sätt och försöker desperat komma på något sätt att komma ifrån den, samtidigt som jag dömer mig själv för att jag är en dålig människa som får ångest och inte kan bete mig normalt.

När jag tillämpar mindefulness/accepatans så stannar jag upp i situationen och försöker se den utifrån. "Okej, nu har jag ångest och tankarna snurrar. Det får mig att må dåligt och jag vill fly ifrån det. Men den här gången ska jag tillåta tankarna och känslorna att komma. Det är helt okej att dom är där. Det är jobbigt men det kommer att gå över. Det är jobbigt men det är inte så farligt som det känns."

Jag ser situationen som den är utan att döma eller försöka förändra något och jag väljer att stanna kvar och inte fly undan. Det är acceptans och mindefulness för mig.

och att acceptera betyder inte att man tycker om det som sker, bara att man ser det precis som det är utan att fly/döma eller förvränga. Att acceptera är inte heller att bli passiv och ge upp, det är bara ett förhållningssätt.
Ibland kan det vara bra att inte gör något och bara stå ut. Och ibland blir det lättare att veta i vilken riktning man ska gå när man ser en situation precis som den är utan att döma eller förvränga den.

Sen krävs det träning, träning, träning men när det äntligen ger resultat känns det super. I boken om acceptans ges en liknelse om att acceptansen är som en knapp som man måste välja att trycka på igen och igen, ibland varje sekund och ibland räcker det med bara en gång.

Trots dessa insikter så har det inte direkt varit en vit jul för mig och jag har inte haft någon tydlig plan för det här året. Jag tänkte göra något efter några kommande fester eftersom "jag vill ju dricka när det är fest, efter det kan jag ta tag i nykterheten". Men nu när jag läser om beroende ur en mer klinisk synvinkel blir jag nästan rädd. Jag behöver bli nykter nu, inte sen. Kanske kan jag dricka i framtiden, kanske inte. Men innan det behöver jag en rejält lång vit period för att veta vart jag står. Jag är beroende, det finns ingen tvekan om saken. Det känns på ett sätt spännande att inse att nu är det ett totalstopp som gäller, som en utmaning (och peppen av det är nytt år). Samtidigt skitläskigt.. Och vad ska jag säga till min sambo? För jag måste säga något, jag klarar inte det här på egen hand. Men det känns så sjukt jobbigt. Jag vet inte om jag pallar att säga det face to face. Samtidigt känns det nästan lika jobbigt att skriva ett brev eller nåt... Jag har lite försiktigt tagit upp oro för min konsumtion förut men det har inte hänt så mycket sen.. men det känns ändå skönt att det inte är något som kommer att komma som en chock för honom.. dessutom har han egen erfarenhet av beroende inom den "närmsta kretsen" eller vad man ska säga.
Men frågan kvarstår, hur ska jag säga det egentligen? :/ :-s

Leverjag
lör, 2016-01-02 - 17:06

Har läst mycket förr och det är inte alltid man är mogen. Träna, träna och träna ger resultat. Vi otåliga själar som jag vill gärna ha resultat snabbt och glömmer efter en tid träningen. Jag är äntligen mer tålmodig och håller ut nu bättre. Måste dock påminna mig om och om igen.

Lång period av nykterhet tror jag alla måste ta sig igenom innan man går vidare i helnyktert eller måttlighet om man klarar det. Bra och spännande xoxo. :-) Det är ganska intressant att lägga märke till hur ett helnyktert liv känns tycker jag.

Jag tror inte det är några som helst problem att säga det. Du behöver stöd, han finns i ditt liv och då kan du inte stora hemligheter för honom. Tror han tar det jättebra och du kommer få ett änn bättre stöd på din resa! När? ;-))

Ha en fin kväll!

xoxo
lör, 2016-01-02 - 22:16

Ångesten...
Blev riktigt nervös och uppstressad förut när jag insåg att jag måste prata med pojkvännen. Det kändes liksom.. Så mycket viktigare och mer angeläget att berätta hur det ligger till än vad det gjort tidigare. Samtidigt som jag dividerade med tankarna om hur jag skulle säga det dök ett otroligt sug upp och jag tänkte att bara en sista öl kan jag ta, eller en sista ordentlig fylla så att jag verkligen blir övertygad om att jag behöver vara nykter. Så himla sugen var jag. Men som tur var klarade jag av att påminna mig om att det blir aldrig bara en sista fylla, det blir en till och en till och en till... Och var det inte så att jag för bara två dagar sen drack mig ganska så full och kände en hel del ånger dagen efter. Det var den sista fyllan, jag behöver ingen ny.
Känner mig stark och nöjd av att jag stod emot suget och inte föll för alla manipulerade tankar. Dag 2 avklarad. dock inte pratat med pojkvännen än men jag laddar för att göra det.

xoxo
sön, 2016-01-03 - 07:17

Om några dagar kommer ett riktigt ordentligt eldprov. Men jag har planerat för hur jag ska klara det och känner mig trygg med min plan. Samtidigt känner jag mig osäker och orolig för hur det ska gå. Kommer att finnas många ursäkter för drickande den dagen och jag kommer att ha a-djävulen på axeln hela dagen, så jag måste vara riktigt stark då. Måste läsa här varje dag för att påminna mig om varför jag gör det här, varför jag har valt att ge upp alkoholen. Jag vill inte dö i levercanser, jag vill inte skämma ut mig, hamna på sjukhus, psyk, vara den opålitliga, instabila... jag är här av en anledning och gör det här av en anledning. Jag ska inhandla a-fri öl och a-fri skumpa. Heja mig och heja alla här forumet! ☺

xoxo
sön, 2016-01-03 - 17:46

Sugen. Sugen på vin och öl. Inte överdrivet sugen så att jag inte kan kontrollera det men skräms ändå av hur påstridiga och manipulerande tankarna är. Hur dom kan fortsätta att sända positiva signaler om alkoholen och dess effekter när jag vet hur skadligt det vore att fortsätta som jag gjort. Jag vet att jag är beroende och jag vet att jag måste hålla mig nykter under en lång period. ändå; "tänk på den sköna känslan som kommer", "tänk vad gott det är", "allt känns lite lättare med alkohol i kroppen, du kan dricka, du kommer ändå inte att klara det".
GAAAH! Jävla skithjärna som håller på såhär! Jag ska inte dricka! Nej nej nej!
Nu ska jag dricka bubbelvatten och diska och förbereda mat.

Leverjag
sön, 2016-01-03 - 18:11

Du kämpar så själv. Tror verkligen det blir bättre om du berättar. Du kämpar med sug och det tog mig 3-4 dagar innan det värsta la sig och sedan ytterligare tre veckor innan det suget och tankarna minskade mycket.

Du får gärna dela recept på linsgryta. Jag gillar men vet inget bra recept. :-)

En dag i taget. Eller hur? Du kan, du vill och du klarar, om du vill!

Kramar (å tack för den fina hälsningen)

xoxo
sön, 2016-01-03 - 20:07

Jag ska berätta imorgon :)

Jag höftar lite när jag lagar mat på ett ungefär ser receptet ut såhär:

1-2 medelstora gula lökar
1-5 vitlöksklyftor (beroende på hur mycket man gillar vitlök :-p)
2 burkar krossade/passerade tomater
1 1/2 - 2 1/2 dl röda linser
1/2 tsk salt och 1/2 tsk svartpeppar

Stek löken och häll sen på tomatkross och likser och ev en-två burkar vatten också.
Låt koka i 15 min ca tills linserna blivit mjuka.

Smaksätt/variera med
Hackad färsk chili
Ketshup/socker
Cayene/tabasco
Champinjoner
Olika typer av bönor
Rivna morötter eller äpple
Färsk basilika, persilja, Fetaost/salladsost, pasta, olika typer av frön, riven parmesan till servering.

Jag brukar köra grundreceptet + Ketshup och nån stark krydda, smakar av under tiden jag lagar så det är svårt att säga nån exakt mängd. Sen serverar jag alltid med pasta och salladsost. Avokado är gott att ha till också. Idag toppade jag med avokado och grön- och svartkål.
Väldigt variationsvänlig rätt:)

Leverjag
sön, 2016-01-03 - 21:26

Låter gott och precis i min smak! Jag gillar enkla recept, hetta, grönsaker och variation. ;-)

Mammon
sön, 2016-01-03 - 21:46

Hej! Jag crashar din tråd lite. :)

Jo, de där mindfulness och acceptansövningarna, berätta mer om dem. Och finns det länkar?

Strongt du är!

xoxo
mån, 2016-01-04 - 10:58

Jag utgår från böckerna "att leva ett liv inte vinna ett krig" och "vem bestämmer i ditt liv". Det jag gör är att när jag känner att jag blir stressad/ får ångest så försöker jag att stanna upp istället för att på något sätt försöka fly från känslorna. Ofta försöker jag bara fly tankemässigt genom att tänka "nej jag vill inte ha ångest nu, gu vad dålig jag är som har ångest, nu måste jag lösa det här, varför ska jag alltid ha ångest för varför kan jag inte vara normal och bra". Massa dömande och stressande tankar. När jag istället använder en accepterande "mindefulness-inställning" så observerar jag att jag har ångest, utan att döma. Jag försöker inte fly på något sätt utan stannar istället upp och tänker "okej, nu har jag ångest, det känns i magen, bröstet, halsen. Jag märker att mina tankar snurrar väldigt fort och känns jobbiga. Tankar är inte nödvändigtvis sanningar utan bara ord som min hjärna upprepar eftersom den är van vid att göra det." Typ så gör jag. Och om jag håller på med något gör jag bara en sak i taget.
Typ bara diskar och fokuserar på att just nu diskar jag bara. Istället för att tänka "åh vad jag hatar att diska, vad jobbigt det är och vad dålig jag är som tycker att det är jobbigt, jag vill inte diska mer!" Med mindefulness går jag in helt och hållet i det jag gör för stunden och gör bara det utan att döma eller värdera i tankarna.
Så, sammanfattande kan man säga:
Observera vad som händer
Beskriv det, utan att-
Döma eller värdera
Delta helt och fullt ut i det du gör.
Vet inte om det blev begripligt eller inte nu men fråga gärna igen om du inte förstår :)

Sisyfos
mån, 2016-01-04 - 12:23

Bra sammanfattat tycker jag. Att det sen ibland är svårt att genomföra fullt ut är en annan sak. Otroligt nyttigt att försöka i alla fall.