Jag är så jäkla kluven, vet inte vad jag känner el vad jag tycker ...
Min sambo sen typ 24 år tillbaka har ett alkoholberoende och haft i alla år. Vi jobbar heltid båda två och har 2 barn . Han har skött sitt jobb men sen ca 2 år har han förändrats . Han kan ligga och bara dricka i 3-4 dagar. Han blir aggressiv , svartsjuk och hotfull.
Vi hade bestämt att sluta han inte så flyttar jag och barnen vilket han inte tro på helt osv osv....
Nu kom den dan som jag har väntat på så länge!!!!
Han vill ha hjälp och vi åkte in på psyk där han låg en natt sen började han med antabus.
Men jag då???
Jag vet inte vad jag vill längre, älskar jag honom ???
Är jag ego när det bara är sund om honom ???
Han mår jätte dåligt nu med sin svartsjuka, ångest och jag ska bekräfta min kärlek känns det som. Men att ena dan få höra att jag ska ha en yxa i huvet el att han inte vill ha mig nära så ska jag sen ligga i famnen och säga att jag älskar honom!!!
Jag förstår att han mot dåligt och jag är väldigt glad att han ta tag i detta men varför är jag inte gladare???
Varför gåt jag inte helhjärtat in för att hjälpa honom???
Är det såhär man mår när man sluta dricka???
Ska han fortsätta med sitt tjat??
Nån som kan råda mig??
Vore så tacksam!!