Det har jag. Det har ju nu äntligen börjat kunna till mig på en djupare nivå än tidigare då jag insett det men samtidigt förnekat det.
Nu är jag här och jag känner mig stark i att lyckas förändra mitt beteende. Inga extrema mål är uppsatta. Bara en dag i taget och massa läsning och skrivande här. Det här är min 6e dag sen jag bestämde mig (igen) för att tag i mitt drickande. Dag1 -0 dag2 -1 glas champagne (helt ärligt så var den största anledningen att jag inte ville att den skulle stå och dö eftersom den var rätt dyr..) dag3 -0, dag4 -0, dag5 -3,5 glas vin, dag6 -0. Känner riktigt nöjd med det måste jag säga :)

Leverjag

Hoppas du får bra stöd och av ngn expert. Det vet att du dricker oxå väl? Tänker så att du får rött stöd och behandling.

Oj, vad jag känner igen mig i att vilja vidare hela tiden, inte vara nöjd och undra vad man egentligen vill! Vet du, det där är massa surr i huvudet och svaren får vi inte om vi inte ger oss ro... Att vila, tänka och känna. När hjärnan går på högvarv sådär blir det bara ett virrvarr av tankar, som triggar känslor som triggar ångest! Tror du behöver hitta sätt att stilla sinnet. Du känner till mindfulness, yoga och liknande. Öva, öva och ha rutiner. Träning och promenader. Tänk inte bara gör, så kommer lugnet sakta men säkert. Du sover bättre, mindre surr i huvudet och kan då börja känna vad du egentligen behöver för förändringar i ditt liv. Därefter kan du arbeta på en realistisk plan.

Det är inget konstigt i vardagsförhållande att det blir lite lugnt, att man nye behöver göra saker ihop hela tiden och kan vara tysta, om det känns bra i relationen för övrigt. Låt saker vara som de är nu xoxo. Gör något som upptar din fulla energi och gärna kropp och hitta sätt till avslappning. Det är vad jag tror...men du vet bäst, ;-)

God natt!

Tystnad...för mig är det inget konstigt med tystnad och nu när du skrev så där började jag fundera litegrann. Tror att många människor faktiskt har behov sv tystnad och att vara ifred. Just det behovet och krocken när förhållandet är nytt och man försöker vara artig, till lags och social kan bli lite problematisk. Så länge tystnaden inte beror på att det finns en elefant i vardagsrummet, så är det normalt tror i alla fall jag.
Skulle du vara hjälpt av att göra en lista tror du, så att du gör klart en sak och kan känna den tillfredsställelsen. De perioder då man grubblar om livets mening, vad man ska göra, var man ska bo är väldigt arbetssamma. Men du måste inte ha alla svar på en gång. En sak i taget, en dag i taget. Kram

xoxo

Leverjag. Med dina ord i bakhuvudet så lyckades jag dämpa ångesten något igår kväll. Varje gång en ny släng av tusen tankar och obehagliga känslor kom så tog jag till andningen istället för att försöka komma på lösningar och reda ut alla tankar. Andas in, andas ut, bara vara här och nu. Jag ligger i sängen i våran lägenhet och det är kväll. Andas in, andas ut. Kände en trygghet i att man kommer dit man vill vara tillslut om man bara är och gör.
Sisyfos
Jag har själv jättestort behov av att få vara ifred så inget problem med det egentligen. Men som jag är börjar jag direkt att fundera på om något är fel ändå för att vi inte sitter i samma rum och kuttrar ihop typ. Jag vet att det inte funkar så men ändå börjar orostankarna snurra. Speciellt såna dagar som igår när ångesten, oron och rastlösheten är extra stark. Då blir det ond cirkel snabbt av tankar som triggar varandra. Och så att stå emot ett enormt alkoholsug på det. Blev för mycket helt enkelt. Men vet ni, jag drack inte. Jag funderade på det flera gånger men kände bara att "vad skulle det vara bra för? Absolut ingenting! Jag skulle må sämre, skämmas och ångra mig". Jag tryckte i mig två extra insomningstabletter eftersom ångesten var så stark igår och kände att det var okej att göra. Medicinen har jag en läkare som kontrollerar så den kan jag inte missbruka. Eller ja, gör jag det så står jag utan sen eftersom jag inte får förnya receptet för ofta eller för många gånger totalt.
Jag lyckades också komma ut på en liten pw och gjorde snea och vanliga situps sen. Gjorde ont på ett bra sätt. Tack tack tack för min egen styrka och tack tack tack för den styrka ni här på forumet ger mig.

Leverjag

Vad glad jag blir att du tar till verktyg som motverkar ångesten! Du har styrkan i dig. Vi glömmer bort så mycket vi vet när vi kommer in i den onda spiralen. Vi tappar självkänslan och självtilliten och blir uppgivna ynkryggar efter ett tag. Vi fastnar. Att mata sin ångest med alkohol är riktigt dumt tex. Jag tror verkligen du kan må mycket bättre om du fortsätter så här xoxo. Ger dig lite motion, andas, mediterar och ger faan i A. Gör det varje dag i 2-3 veckor så kommer du att märka skillnaden! Du kan bryta, jag vet det! Du har verktygen. Se bara till att använda dem regelbundet också.

Hejar på dig! Stora kramar

xoxo

Nu börjar eftermiddagsångesten komma. Ont i magen, obehagskänsla i kroppen, tryck över bröstet.. Men idag ska jag giva ångesten på moppo och gå en pw!

Leverjag

Det hjälper verkligen med frisk luft och rörelse! Höll på att glömma idag för jag missat två dagars promenad men nu tillbaka. Lugn musik och balans igen. ;-) gå, gå. Gå bort all ångest. Lura alkoholångesten långt bort!

Holistic

Raska promenader, hemmaträning och styrketräning låter väldigt bra! Känner du dig lugn och ångestfri efter en power walk? Min ångest var starkt alkoholrelaterad och jag mår mycket bättre nu när jag dricker mindre. Genom att vara nykter i några veckor tror jag att din ångest kommer att minska.

Kram

xoxo

Både och. Stressar lätt upp mig även när jag är ute går. Tankarna börjar gå på högvarv och jag känner mig otrygg för att jag inter hemma och vill bara försvinna från platsen där jag är och komma hem på en gång. så det är lite dubbelt för mig med både promenader och träning. Ibland får det mig att må bra och ibland skapar det en massa ångest.
Med tanke på att jag har en sån lång historia bakom med psykisk ohälsa långt innan jag började dricka alkohol så tror jag tyvärr inte att ångesten kommer försvinna. Det är snarare något jag får lära mig att leva med. _Men_ alkoholen gör ju ändå att den ångesten jag har ökar så att låta bli att dricka är ju ändå till fördel för mitt psykiska (och fysiska) välmående.
Skönt att höra att du mår bättre! Hur är det med förkylningen förresten?

xoxo

Ville bara säga att ikväll har jag inte druckit alkohol. Jag har gråtit och haft väldig ångest men jag har inte druckit. Jag har inte druckit på fem dagar och på tio dagar har jag druckit vid ett tillfälle. Det känns ganska stort. Ville bara dela med mig av det:)

Leverjag

Bra jobbat. Din ångest minskar ju längre du är utan alkohol. Tycker du är superstrong. Fortsätt gå. Kan en och samma runda hjälpa dig?

Vet du, när jag går får jag ofta tänka på hur jag andas och om jag spänner axlarna. Eftersom andningen ökar lite under pw, så kan hjärnan tolka det som ångest och det är lika med obehag, när det i själva verket är andhämtningen som ökar. (Jag har träffat flera som har panikångest och gick på kbt för det. De fick också träna mindfulness och meditation.) prova att sänka axlarna och andas med mage och bröstkorg i långsamma in- och utandningningar när du går. Andningen är det som mest effektivt påverkar oss gällande känslor av oro och stress och det är väldigt effektivt sätt att tala om för hjärnan att allt är lugnt och ok, genom att andas som i vila.

Har du testat avslappning och guidade meditationer i lurarna? Bra när du vaknar, innan du ska somna och vid behov.

Kram och GOD natt!

xoxo

Leverjag, tack för dina tips och råd!
När jag är ute och går handlar det mest om att mina tankar får fritt spelrum på något annat vis än när jag är inomhus i min trygghetszon. Jag börjar tänka på allt jag borde göra, inte har gjort, skulle kunna göra. "Borde jag inte gå lite längre nu när jag ändå är ute? Ta den vägen istället för den så att det blir några hundra meter extra? Styrketräna lite när jag kommer hem? Tänk om jag inte orkar göra alla repetitioner? Tänk om jag ger upp mitt i träningen för att det gör ont? För att jag är lat! Vilken dålig och misslyckad människa jag är.. kan inte träna ordentligt.. inte tänka snälla tankar.. inte må bra av promenader.." osv på samma sätt i olika ämnen. Ibland hjälper musik, ibland blir jag bara stressad över att jag inte kan välja låt, ingen låt är bra nog, min musiksmak är inte bra nog, vad dålig jag är som inte kan välja låt.. herre gud så mycket dömande tankar jag fortfarande har om mig själv. Jag tror bestämt att jag måste ta mig i kragen och köra igång med meditationen igen! Har du tips på någon bra app eller youtubelänk Leverjag?

Vilja
Ja jag känner igen mig mycket i dig när jag läser igenom din tråd. Ångest behöver ju precis som du säger inte ha någon faktiskt grundorsak, vissa människor får ju ångest av mer biologiska orsaker. En hjärna som inte fungerar som den ska helt enkelt. inte konstigare än bukspottskörtel som inte kan producera tillräckligt med insulin, egentligen. Men mycket svårare för gemene man som inte upplevt och levt med denna ångest att greppa..
Det var i efterhand skönt att gråta igår! Är inte så ofta som jag kan gråta, ofta river ångesten bara på insidan men kommer inte ut genom tårar. Det har varit en anledning till att jag druckit tror jag, att försöka få ur skiten. Lite intressant faktiskt så har jag märkt ett ökat sug/impuls efter annat självskadebeteende nu när jag druckit mycket mindre än vanlig. Något jag dock kunnat stå emot mycket tack vare mitt jobb men också mognad och med omtanke om anhöriga som lider mer än jag av det beteendet. Jag hoppas att jag kanske kan få ut en del ångest genom träningen nu istället. Inte på ett ätstört sätt utan på ett bra sätt. Dras tyvärr med lite skadeproblem sen tidigare ohälsosam träning men jag hoppas att jag kan få bukt med det så att jag kan röra på mig som jag vill!
Kram till er alla! ????

Leverjag

Puss på dig. De där tankarna har rasat i mitt huvud också när jag är ute och går. Då blir det en plåga. Med träning har jag faktiskt förmåga att stänga av, tysta ner, nollställa en stund. Du lägger märke till alla jobbiga tankar, du är medveten. Du kan träna upp förmågan. Andningen hjälper till i att stänga av. Ibland stannar jag upp och tittar ut, fokuserar och bara ser omgivningen. Lägger märke till ljuset, trädet, grässtråna, pölen, vinden, lukter osv. Vi behöver paus från vårt inre ältande. :-) det är hemskt med ångest. Skönt att få gråta lite.

Det finns så många men jag började med appen "lugn och lycklig" och "mindfulness II". Tror Vilja och andra här också har tips. Det finns ljudböcker (nedladdningsbara mp3) också som verkar bra. Jag ska pröva en amerikanskt program som erbjuds studenter tänkte jag.
http://palousemindfulness.com/selfguidedMBSR.html
http://www.freemindfulness.org/home
Det viktiga tror jag är att träna varje dag.

Det där med ätstörningar, överträning och andra självplågerier tycker jag hänger ihop och verkar vara många här som på något sätt har lidit/lider av. Därför är yogan så bra. Prova den lugna och kravlösa yogan. Det är en enorm avslappning samtidigt som kroppen blir rörlig och starkare. Ingen prestation och mycket lära sig vara och andas och vara i meditativt tillstånd. Lätt som en plätt! :-) jag har kört yinyoga en gång i veckan i flera månader. Love it!

Tänk snälla tankar. Tvinga dig och fös de andra åt sidan. Lycka till och var snäll mot dig själv nu!
?

Holistic

Oj det låter jobbigt. Varför känner du dig otrygg? Jo jag förstår. Jag skrev aldrig att ångesten kommer att försvinna utan att den kommer att minska. Jag börjar må bättre. Jag tänker dock låta bli att träna den här veckan tills att kroppen har återhämtat sig helt och hållet.

Har du försökt att vara helt närvarande i nuet när du promenerar? Försök att inte tänka på någonting och observera istället omgivningen. Titta på träden, snön och himlen. Andas djupt in och ut. Fokusera på varje steg du tar och hur det känns i kroppen. Det kan vara svårt men övning ger färdighet.

Kram

xoxo

Så mycket kärlek och omtanke det finns här! Jag blir helt överväldigad varje gång!
Leverjag och Holistic
Jag brukar försöka öva medveten närvaro och tänka på andningen när jag är ute. Iaf dom gånger jag kommer ihåg att göra det :-p Ibland fastnar man ju helt i ångesttankarna och kommer inte ihåg alla knep som finns. Men det händer faktiskt inte lika ofta längre :-) Ibland hjälper mindefulnessen' en liten stund, ibland en lite längre stund och ibland (relativt ofta tyvärr när jag är ute och går) kan jag försöka köra mindefulness men ångesten tränger ändå igenom och pågår parallellt med mitt försök att vara närvarande och fokusera på omgivningen.
Holistic, förlåt om jag skrev något som lät som att jag tyckte att du förringade ångestens kraft eller nåt sånt (det där du skrev om att du inte sagt att den skulle försvinna helt utan minska). Det var inte menat så iaf! jag blir glad, rörd, peppad och påmind om vilka konstruktiva sätt det finns att ta till för att minska ångesten :) ??☺❤❤?
Ang otryggheten är det förväntansångest för att jag ska få panikångest när jag långt hemifrån och hur jag då ska ta mig hem.
Ringde för övrigt psyk idag men ingen tid än... Tur att jag har forumet <3 och såklart min pojkvän som håller om mig när jag gråter och skakar och frågar vad han kan göra för att jag ska må bättre.
Jag har gått på yoga i några månader nu faktiskt, dock lite sporadiskt pga problemen att ta mig hemifrån. Har som tur är en toppen yogalärare som förstår och som inriktar sig extra mycket på kravlöshet i yogan vilket jar gjort att jag stannat kvar trots hög frånvaro.
Önskar att jag kunde ge mer tillbaka till er här forumet men jag känner mig så tom på ord, speciellt till er som äldre än jag. Men jag vill att ni ska veta att jag vill hjälpa och stötta er om jag kan. Även om det bara är att få skriva av sig och gnälla och klaga och älta. Jag vill finnas här för er som ni finns för mig???