Ja, just nu känner jag mig som ett känslomässigt vrak.
Min sambo är den finaste människa jag träffat och jag kan verkligen inte föreställa mig ett liv utan honom trots hans dagliga alkoholkonsumtion. Han dricker folköl som vatten, så fort burken är tom öppnar han nästa, helt utan eftertanke. Jag har försökt prata med honom om detta ett flertal gånger men det slutar alltid likadant, han blir arg och jag får skuldkänslor.
Fram till ikväll trodde jag faktiskt att han "bara" drack sina folköl då han öppet har gjort det ett bra tag men upptäckte då jag såg hans kontoutdrag att han var stammis på systemet. Chocken jag fick kom som ett slag i magen, han har ljugit för mig igen.
Jag som har hoppats och kämpat för oss. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag älskar honom enormt mycket och förstår på ett sätt att han använder alkoholen som ångestdämpande, då jag själv har problem med panikångest, men jag vet inte om jag klarar mer.
Jag är så rädd för att lämna honom då jag vet att han mår dåligt och tar åt sig av allt. Det känns så fel att lämna honom i det skick han är i, alkoholism är trots allt en sjukdom och han behöver hjälp. Jag vill inte vara den som sviker honom..
Mina tankar och känslor snurrar runt och sliter mig mellan hopp och förtvivlan, jag vet verkligen inte vad jag ska göra.