Stress, smärta och utmattningssyndrom har tagit över till100% sedan mer än ett år. Tröttheten har jag behandlat med alkohol! Jag blir piggare, men ångestfylld därefter. Uppenbarligen ingen bra metod. Jag har druckit nästan dagligen, 2-3glas vin på vardagarna, 1-2 flaskor vin/kväll på helger. Toleransen tycks vara skyhög.
Måttlighetsdrickande fungerar inte, kan jag konstatera efter flera försök. Just nu vill jag bara slippa dricka, i första hand i dag, helst hela veckan,
Jag erkänner mitt beroende för min partner och min närmsta vän. De tycks ändå inte riktigt förstå allvaret. Kanske för att vi delar samma beroende, mer eller mindre?

Jag har försökt att skrämma mig själv genom att ta reda på alla konsekvenser som alkoholen skapar. Jag vet inte längre hur jag ska hantera Beroendet?

Några tankar för den här dagen:

- Inget vin idag! Jag behöver inte det!
- Använda djupandning som metod då tankarna kommer
- Ta frisk luft direkt

Jag behöver Hjälp! Har försökt anmäla mig till internetbaserad behandling men vet inte om det funkat för jag får ingen bekräftelse?

farmor

Tack LenaNyman! Jag trodde att jag fått en ätstörning istället ? för alkoholism ?
Ja, det är nog tröst och kanske belöning...för jag är ju så duktig. Ja, vi som har en indrucken flod rakt in i hjärnans belöningssystem kräver förstås snabb tillfredsställelse även den närmsta tiden.
Snabba kolhydrater ger ju snabb effekt.
Ja, det är en bra liknelse du har LN om den ranka ekan! Sitt still i båten ska jag säga till mej själv nästa gång! Jag får väl använda STOP metoden som jag själv tipsar om.

Om du är minsta lik mig, så kan det absolut bli lika galet med vin. Jag hetsdrack a-fritt till en början. Ganska skönt att slippa smygdricka, men det blev lite pinsamt att hinka i sig så mycket, så jag försökte dölja även detta. Sen så spårade det ju ur några gånger även med vin... Vet inte om det ligger nån önskan att smyga, göra nåt förbjudet eller om det bara var a-sug. En kombination tror jag. Frossade inte så mycket i annat tror jag, men det kan också ha berott på att jag har lite svårt att frossa obemärkt.

Smygäter du? Eller sker det öppet? Mitt frossande i a-fritt lugnade också ner sig. Men nu när jag är extremt stressad kommer frossbeteendet tillbaka. Då köper jag snacks och smygäter... Bättre än att dricka tänker jag och det är det ju. Men idag är det en svältdag, så jag får lägga band på mig och hantera stressen på annat sätt. Jag vet att om jag skulle ha tillåtit mig att börja måttlighetsdricka här hemma, så hade det spårat ur nu.

"Kroppens sug, hjärtats saknad" hette en bok som jag hade tidigare. Handlade om frosseri... Som du ser har jag ju inga svar alls. Bara nickar igenkännande och funderar över mitt eget frosseri. Eller kicken av att kunna unna mig snacks (är inte så förtjust i godis), både chips o ostbågar... Och kanske nån choklad el saltlakrits... Och sen också vin till detta, eller mycket sällan en whiskey. Men kicken över det förbjudna i detta... Tillsammans med njutningen eller trösten att stoppa nåt i munnen.
Du är i alla fall inte ensam om det är nån tröst.

farmor

Jag skulle inte äta snacks tillsammans med andra för jag är ju den där hälsosamma träningstanten. Shoppingsuget kom också tillbaka.... Började lite förra veckan. Idag kom jag hem med tre par byxor och två tröjor. Billiga,,javisst, men samma gamla sug.
Det är ingen tvekan om att alla mina beroende-beteenden hör ihop. Därför berättar jag om allt nu, för att jag märker att ni är flera som känner igen er och som ger mig feedback.
Jag ska kolla efter boken.,Jag gillar att försöka förstå vad som händer och vad som ligger bakom mitt beteendemönster.
Mitt sätt att hantera suget att småäta är att äta Lchf. Jag har aldrig kunnat begränsa mej när det gäller snabba kolhydrater, blir bara mer sugen, äter och äter. Jag vet att det blir balans i min beroendehjärna om jag utesluter socker, snacks, mjöl och söta drycker, och alkohol.
Jag tror att jag har gjort lite tvärtom, druckit vin istället för att äta snacks.
Det är nog därför suget på snabba kolhydrater blir så starkt nu. Jag har till och med fått tillbaka halsbrännan och magkatarren! Jag hostar och det kliar i halsen, magen bullrar och suger. Fy, vilken dag! Varför gör jag min kropp så illa?
Det enda jag inte har gjort, är att jag i allafall inte har druckit vin. Men känslan och rastlösheten som kolhydraterna skapar i mej gör mej illa till mods och jag märker hur lätt det kan svänga.
Ångesten över vad jag gör mot min kropp är precis likadan som om jag druckit alkohol.
Såhär tydligt har jag aldrig kopplat ihop mina beroende-beteenden tidigare.
Ett steg vidare tar jag nu! Nya insikter ger nya möjligheter!

Ztark

Jag känner igen mej, du är suuuugen på något utan alkohol.
Själv så är jag inte så sugen på chips o ostbågar, men köper hem annanas, mango och äter på kvällen.
Sen blir de morötter som jag dippar med riktigt god sås.
Kan rekomendera viktväktarna (du behöver inte gå med) du får äta allt, men Krydda med mycket grönsaker.
Själv vill jag ha smör o grädde till allt, jobbigt!!!
Va glad över att vara farmor och dina barnbarn. Alla mina barnbarn ( 4 st) bor långt från Sverige saknar dom så mycket, vi får prata över Skype.
Kramar till dej!!

farmor

Vilja, prata på bara! Ztark, jag har kommit ur morotsknaprandet och det är maken tacksam över, hahaha.
Ätstörningar är utan tvekan ett beroende-beteende precis som alkoholberoende.
Jag vill hitta orsaken till det nu, inte byta beroende bara. Jag fortsätter mitt detektivarbete i min hjärna. Vill verkligen avslöja vad som pågår.
Jag har inga problem med vikten, utan problem med hjärnan, hahaha. Hjärnkoll på vikten, en bok av Martin Ingvar är bra tycker jag ( inte en Lchf -bok)
Han är hjärnforskare På Karolinska. Jag ska nog läsa den igen....
Idag blev jag besviken och arg på maken. Han har druckit en flaska vin, i smyg! Sen så tänker jag, vem är jag att bli arg på någon annan? Han har dessutom tydligt sagt att våra vita veckor är för MIN skull. Han är alltså inte där än, jag har ingen rätt att varken förebrå eller vara arg. Men besviken känner jag mej ändå.... Jag trodde i min enfald att vi båda skulle välja nykterheten för en lång tid, kanske för alltid.
Men som jag sagt till er andra, säger jag också till mej själv: Det är mitt eget val, min egen beslutsamhet och motivation som ska bära mej vidare!
Det känns lite som att börja om från början, att ta ett nytt beslut till nykterhet VARJE Dag! Gårdagens frosseri gav halsbränna och dålig sömn. Hjärnan trodde att jag hade druckit vin och jag kände ångest och oro. Sedan upptäckten att maken smygdricker ?. Jag inser att det här är min egen väg, mitt eget liv, mitt eget beslut!
Här kommer fina fräscha farmor ?!! Tack fina du som läser, lyssnar och kanske också förstår. ?

farmor

Så Fint! Den tanken tar jag till mej! Idag är hjärnan full av planer på att börja dricka vin igen, nu när maken dricker så kan väl jag!
Plötsligt så är det inte alls självklart och enkelt längre. Det är verkligen som att starta om. Måtte jag stå fast! Jag har ju passerat 2 veckor nu och startat på vecka 3 som nykter! Jag måste påminna mej om varför jag har gjort mitt val. Jag tar samma beslut idag igen!
Min kropp blir sjuk av alkoholens frätande syra. Min själ blir ledsen och ångestfylld. Att det ens kan förekomma någon tvekan till att avstå vinet?
PS: vilja, att stå för vad man tycker är det ärligaste man kan göra! Fortsätt med det! Att bli ifrågasatt väcker frågor och kanske nya svar. ?

Macadi

Inget vin i dag Farmor! Maken kan kanske, men inte du...och inte jag...för då kommer vi att sluta som två gamla "fyllkärringar" som ingen vill ha med att göra...Barnens och barnbarnens fasa! De turas om att hälsa på oss bara utav pliktkänsla...
Eller också....skiter vi i vinet, biter ihop och lägger ytterligare en vecka till nykterheten! ?
Kram!

farmor

Naturligtvis inget vin den här veckan heller! Jag blir bara överraskad och frustrerad över de känslor och tankar som väckts vid upptäckten att HAN minsann dricker vin!
Känner mej som ett litet barn som upptäcker att föräldrarna äter godis i smyg på vardagarna!
Det är också det här med ärlighet, jag är allergisk mot lögner, svek och smygande. Det var också därför jag kände ett sådant förakt mot mitt eget beteende.
Men än en gång måste jag inse, jag kan bara förändra mej själv.
Det är onödigt att lägga energi på att försöka kontrollera och förändra någon annan.
Jag vill bli fri från sådana idéer. Släppa kontrollen. Bara vila i min egen motivation till ett friare och friskare liv.

Hmm, ja uppenbarligen har maken nån typ av beroende
Han också. Han kanske också har smygdruckit?
Men som sagt stå fast du. Du kommer ur alkoholfixefingen snart. Kropp och själ börjar funka igen, så avstå för din skull.

farmor

Jag ska klara det, men det känns oväntat svårt. Idag har jag i allafall inte ätit en massa onyttigheter så en god natts sömn väntar ? Zzzzzzzz

farmor

Jag är såå lycklig över nykterheten! Men varför stör min beroendehjärna mej hela tiden med planer på tillfälle att bryta nykterheten?
Jag tänker inte köpa vin, men går och hoppas att maken kommer hem med vin så att jag kan skylla på honom. Hur liten och ynklig kan man bli?

Eulalia

men drick inte. Vänta. Som du vet så har jag och sambon en vit period, och jag förstår dig så väl, hur du reagerar när din make bryter er nyktra period.

Jag har tur för min sambo håller sig till vår deal. Men så är han medveten om att även han behöver dra ned på drickat.

Men vänta med att dricka. Låt det gå åtminstone några månader, så du verkligen bryter mönstret, och lär dig leva med det nyktra du.
Försök strunta i om maken dricker. Eller säg åt honom, om det funkar, att du tycker det är svårt att han dricker.

Men för din egen, dina barn och barnbarns skull; Låt bli! Kramar, försöker skicka lite styrka till dig!

farmor

Jag har gått igenom min egen tråd för att hitta tillbaka till min beslutsamhet. Jag har själv skrivit att den som inte stöttar sin partner genom att själv avstå alkohol ska man inte v vara arg och sur på. Den partner som fortsätter att dricka trots att den alkoholberoende behöver stöd är själv alkoholberoende! Japp! Så är det naturligtvis. Jag är inte den som kan få honom att inse det. Kanske har han insett det själv, i och med sitt återfall. ( det var en vinflaska som stod kvar i skåpet sedan förr, i min gömma)
Kanske blev frestelsen för stor för honom. Kanske skulle frestelsen blivit för stor även för mej såsmåningom.
Nu knaprar jag jordnötter så att läpparna blir skrövliga av allt salt, jag är lite illamående och har hällt ut resten av jordnötterna i soporna.
När jag blir riktigt frustrerad och stressad börjar jag att städa och Sortera. Men jag orkar inte göra klart. Nu är det ännu rörigare än innan!
Kaos inuti blir kaos utanpå.

blomstra

Du har gett mig mycket stöd och peppning. Har läst din tråd varje dag. Du är min förebild, så klok, beslutsam och ödmjuk. Och din kärlek till dina barn och barnbarn. Du fixar detta. Min gubbe dricker lite vin på helgen, och visst känns det konstigt att inte socialdricka, men samtidigt så har det kanske hjälpt mig. Säger till mig själv att det är bara att låta bli. Dör ju inte av att vara utan... Men hamnar jag i ett långvarigt beroende så kommer det säkerligen bli min död.. Nu ser vi framåt.. Utan a mår vi bättre. Kramar

Eulalia

ja, jag undrar om inte din make också har ett beroende. Det som fick min karl att inse att han måste hjälpa till, var faktiskt min svägerska. Hon sa så här: "om inte han är beroende så borde det inte vara något problem för honom att låta bli att dricka för att hjälpa dig". Jag talade om att hon sagt så och då tog han det till sig ordentligt. Han hade sagt innan att vi skulle ha en vit period efter nyår, men det var nog inte förrän han fick höra det där, som det verkligen gick in att han måste också hjälpa till. Plus att han har ett eget alldeles för regelbundet drickande.

Håller med Blomstra, nu tar vi utmaningen och ser framåt! Kramar på er

Leverjag

Du kämpar på så bra. Du verkar vara en mycket aktiv person, van att fylla ditt liv med scheman och uppsatta mål. Jag kanske har fel. Det är många av oss som har en hjärna som hela tiden planerar, strävar och utvärderar. Man blir ganska matt av det. Kan känna igen kraften att ta tag i stor oreda och sedan inte orka hela vägen. Låt det vara så. Släpp krav och måsten ett tag. Du kämpar fortfarande med avgiftning och gamla vanor.

Vad är det i dig som måste vara sysselsatt hela tiden, tror du? Kan du slappna av ordentligt och låta alla tankar passera och acceptera att allt är precis som det är nu. Tex, jag orkade inte göra klart men en annan dag gör jag det. Fundera på vad som stressar upp dig? Kan du gå på orsakerna på något sätt? Varför blir du stressad? Jag jobbar med att iaktta mig själv och har också lätt för att snurra upp tempot och bli stressad. Det sitter i mina tankebanor som i sin tur stressar igång kroppen och skapar oro och inre stress. Ofta helt i onödan. Att lära sig slappna av genom andningen är det mest effektiva sättet att tala om för kroppen att den kan vara lugn och rofylld.

Hoppas du inte tar det som jag vet bättre. Ibland får vi en känsla och en bild när vi läser andras trådar som kan stämma eller inte. ;-)

(Förbud gör mig ofta överdrivet intresserad... Försöker unna mig den mat kroppen ber om, men i små doser för att slippa jo-jo effekter...

Kram och god sömn. Ny dag, nya möjligheter och nya tag imorgon ?

Det kommer fler positiva perioder. Tror det är vanligt att det går lite upp och ner och du skrev nånstans att det är stressigt nu. Jag har också väldigt stressigt och då kommer suget .... Eller jag vet eg inte vad det är för jag är inte sugen på att dricka, men jag vill koppla av. Och jag tror också att när magen pajar av stress och snacks så blir det också en oro i kroppen som gör att man längtar.., alkohol är inte lösningen och det vet du likväl som jag. Det finns så mycket som är positivt med att vara nykter, så det är i det närmaste synd om din gubbe som inte fattat det. Håll ut!

farmor

Jag har precis läst din tråd och känner såå med dej! Det känns hoppfullt att du klarar att se maken dricka och att du ändå låter bli. Jag förstår inte idag VARFÖR jag druckit så mycket. Jag behöver det inte alls i sociala sammanhang. Jag är tillräckligt öppen och social ändå. Jag behöver det inte när jag är ensam. Jag har så mycket kreativa aktiviteter. Jag behöver det inte tillsammans med min man...hm...Eller är det där den svaga länken är?
Den romantiseraderade bilden av en god middag, levande ljus, småprat och vin...
Men, det finns ett stort MEN jag blir sjuk av vinet! Magen fräts sönder! Det är definitivt inte värt plågan. Inte ett dugg romantisk! Snart den tredje nyktra helgen! ? Hurra ?

farmor

När jag sitter här och skriver mitt svar till Blomstra så har alla ni hört av er! Så härligt! Ikväll behöver jag verkligen peppning. Det har ni säkert sett. Ja, höga krav på mej själv har jag och när oron sättet in börjar jag att röja i vad som helst. En låda i hallen, en byrå, kylskåp till slut har jag rotat runt överallt och kan inte sluta. Sådana tillfällen brukar vinet lugna ner mej. Jag måste helt enkelt hitta andra sätt att hantera oro. Jag kan ju egentligen det här med andningsövningar. Men glömmer när jag skulle behöva.
Ja, förbud kan också trigga mej. Samtidigt som det är ännu svårare att nöja sej med lite. Så är det med det mesta. Allt eller inget liksom.
Tack för tänkvärda kommentarer. Jag ska läsa dem igen! Kramar ? och sov gott ?