Stress, smärta och utmattningssyndrom har tagit över till100% sedan mer än ett år. Tröttheten har jag behandlat med alkohol! Jag blir piggare, men ångestfylld därefter. Uppenbarligen ingen bra metod. Jag har druckit nästan dagligen, 2-3glas vin på vardagarna, 1-2 flaskor vin/kväll på helger. Toleransen tycks vara skyhög.
Måttlighetsdrickande fungerar inte, kan jag konstatera efter flera försök. Just nu vill jag bara slippa dricka, i första hand i dag, helst hela veckan,
Jag erkänner mitt beroende för min partner och min närmsta vän. De tycks ändå inte riktigt förstå allvaret. Kanske för att vi delar samma beroende, mer eller mindre?

Jag har försökt att skrämma mig själv genom att ta reda på alla konsekvenser som alkoholen skapar. Jag vet inte längre hur jag ska hantera Beroendet?

Några tankar för den här dagen:

- Inget vin idag! Jag behöver inte det!
- Använda djupandning som metod då tankarna kommer
- Ta frisk luft direkt

Jag behöver Hjälp! Har försökt anmäla mig till internetbaserad behandling men vet inte om det funkat för jag får ingen bekräftelse?

Klok.kvinna

Är det värsta, svåraste att värja sig mot. Säger som flera, döm inte dig själv. Var snäll mot dig själv. Förstå att din oro behöver dämpas av något, försök hitta något annat än alkohol att dämpa den med. Själv går jag ständigt omkring med hörlurar och lyssnar på ljudböcker, det skingrar mina tankar, jag går in i andra världar, tar in andras elände och oro ett tag. När det inte räcker så spelar jag nonsensspel på nätet en stund, samtidigt som ljudboken snurrar på i öronen. Att jag klarar av att inte dricka nu beror helt på att "min oro" flyttat ut, dvs min son med all sin problematik bor nu i egen lägenhet. Jag får oron på distans, jag får andas en stund.

farmor

Ja, kloka kvinna, ljudböcker och musik är läkande. Det är sannerligen inte enkelt att vara mamma, inte ens till vuxna barn. Mamma är man hela livet, även sedan man blivit farmor.
Det gäller att inse att en oro som ändå inte kan förändra läget behöver man släppa taget om. Förstå skillnaden mellan sådant man kan påverka och förändra, och sånt som ligger helt utanför ens kontroll.
Jag har idag kört ett långt motionspass och sedan en tur ut med maken och grilla. Nöjd i kropp och själ ska jag möta kvällen.

Eulalia

Döm inte dig själv. Du har varit så jäkla duktig. Jag känner precis som du, vardagarna går hur bra som helst....men lördagen....ja, jag har svårt att hitta nåt som gör det lite roligare. Läs i min tråd, jag har återigen misslyckats, fast den här gången kändes det inte så allvarligt..av nån anledning.

Kram på dig, upp på banan igen!

farmor

Ja, jag har verkligen lyckats hitta annat att göra på vardagarna. Jag har inte tid att vara onykter längre. Tidigare tränade jag mest på morgonen, nu har jag lagt till kvällsaktiviteter. Det tar inte lång stund, det ger mej ro i kropp och själ. Det finns absolut ingen längtan efter vin därefter. Det är befriande!
Men, som sagt helgerna har jag svårare med...

farmor

Jag ? har gått på min nya väg ungefär en månad nu! Vilken resa! Vilka mötesplatser!
Vissa sträckor har varit både steniga och branta. Då har någon eller några forumvänner stöttat och puttat på. Ibland har det varit slätt och fint och jag har sprungit vägen fram med lätta steg. Plötsligt har vägen varit avstängd och jag har fått kalla på bärgaren, forumvänner.
Så mycket klokskap som delas här!
Jag går vidare på min nya väg! Men nya insikter och inre övertygelse hoppas jag att mönstret är brutet. Jag gillar min nya väg, och jag går den gärna tillsammans med er! ? kramar ?

Ja, instämmer, vilken resa du gjort. Framåt med stormsteg!
Å det gäller att komma ihåg det där med hur bra man trivs nykter och inte falla tillbaka i gamla vanor (el ovanor).

farmor

Det är ju det som är så fantastiskt, att jag har fått uppleva ett sådant stöd här förmodligen för att jag varit ärlig och krasst sagt som det är.
Jag är också innerligt tacksam att min man går samma väg som jag. Känner mej trygg med att vi båda valt en annan väg när det gäller alkoholkonsumtionen.
Nyckeln till honom var att bara prata om mitt alkoholberoende och mitt behov av stöd, utan att nämna hans alkoholkonsumtion. Det har jag aldrig kommit på förr. Men så mycket bättre det landade. Nu behövde han inte prata om sej själv, utan fokus kunde ligga på mej. Vi är överens om att aldrig falla tillbaka till samma slentrianmässiga drickande.
Vi vill vara farmor och farfar som är nyktra och närvarande!

Eulalia

Du och din man har verkligen utvecklats. Liksom jag och min. Förhållanden är kluriga, ibland märks det väldigt tydligt att vi inte talar samma språk, män och kvinnor. Tycker jag i alla fall.
För min del reagerade ju min sambo på att jag inte till slut kunde hantera alkoholen och han insåg att han var tvungen att hjälpa till. Han vet att han inte har ett sunt förhållande till alkohol själv.
Härlig beskrivning du ger, med resan och bärgaren osv. Du är en underbar person, farmor!! Jag håller helt klart med om att utan detta forum med er vänner här, hade inte jag heller klarat det så bra som jag gjort!

Ni är världens bästa farmor och farfar, ni tar faktiskt ansvar för att det ska bli bra. Det gör vi alla som är här, målet är ju att bli nyktra och/eller kunna hantera alkoholen.

Ha en trevlig lördag, mys med barnbarnen...kramar

farmor

Efter helgens kvaddade inlägg här i olika trådar så tar jag en paus från forumet. Jag ifrågasätter starkt den utsatthet som vi sårbara människor utsätter oss för här. Känslan av ett "vi" är helt borta. Jag ser bara risken för att bli förlöjligad och hånad. Vem är ärlig? Vem driver med mej? Vem föraktar mej?
Jag är uppriktigt ledsen över att den fina "forumbubblan" brast. Men kanske var allt bara en illusion? Öppenhet... Omtanken...någon som lyssnar och stöttar....
Ja, jag gick på det i allafall. Men inte nu längre. Det blev så uppenbart att forumets offentlighet öppnar upp för så många andra. Hur många andra läser föraktfullt skrattande mina inlägg? Hur många irriterar sej eller roar sej på min bekostnad?
Jag känner mej verkligen sårbar och illa till mods.
Hej så länge, ni fina som jag känt stöd ifrån den här tiden ?

etanoldrift

Jag läser dina välmenande inlägg och jag tror på dig och hoppas att jag är ärlig i mitt stöttande (och sparkar i baken)
Om du känner dig tillplattad av kvaddads kommentarer, så hoppas jag att du inte tar åt dig! Det är uppenbart en person som mår piss & skit och lite till!
Hade jag varit admin hade jag stoppat det..
Vi som är här, må verka ha ett pansar runtomkring oss, men inuti är vi väldigt sköra..
Ta hand om dig!
Kramar från etanolen <3

Nyckelpigan

Hej farmor! Jag har inte riktigt hängt med i allt som hänt, har bara läst lite. Jag hoppas att du kommer tillbaka och inte låter en människa som mår dåligt och som väljer att ta ut det på andra förstöra allt det fina som finns här. Här stöttar vi varandra och hjälps åt när det blir tungt, gläds med varandra när det går bra. Låt inte en vilsen människa förta det. Kram

Fina farmor har jag tänkt många gånger när jag läst dina inlägg. Jag hoppas också att du stannar kvar! Det händer ju nu och då att nån 'slår över' här. Jag har också upplevt s.k troll som ställt till oreda. Men det goda har alltid övervunnit försöken att splittra. Släpp inte taget, stanna här och dela kampen vidare. Du är en av oss alla som gör skillnad till det bättre i människors liv❤️ / mt

Trakigt, men tyvarr har du ratt. Jag har funderat pa just detta under ett par veckor da jag inte skrivit mycket alls. Vem ar arlig, vem ar inte? Vem laser? Vem skrattar och vem domer? Nej jag kommer nog ocksa sluta skriva har. Ha det bra I livet och lycka till med att halla dig frisk och glad.

Som du säger så är nackdelen med ett öppet och anonymt forum att vi inte vet vad andra tycker. Samtidigt är det fantastiskt att trots att människor i skydd av anonymiteten skulle kunna skriva massor med dumt så är det mest stöttande, varma och kärleksfulla kommentarer som skrivs här. På många andra ställen på nätet så är det inte alls så. Orsaken till att forumet fungerar så bra är att ni användare gör det till en sådan plats, oftast helt utan inblandning från oss som driver tjänsten. Det är jag väldigt tacksam för. Tacksam mot alla er som använder forumet och gör det till en bra plats.

Jag kanske har helt fel, men jag uppfattar det som att diskussionen i helgen kom ur ett missförstånd som sedan ledde till att det spårade ur. Som jag skrivit i en annan kommentar så vill jag vara försiktig med att försöka tolka exakt vad som ligger bakom eftersom tolkningar kan leda till nya missförstånd. Kvaddad själv bett oss ta bort tråden. Det tycker jag var bra och det har jag gjort tillsammans med några kommentarer på andra ställen som inte var ok.

Det som hände har ändrat hur du farmor känner för forumet och för att delta här och det kan jag förstå. Många användare har efter det uttryckt sin uppskattning för dig och det hoppas jag att du kan ta med dig oavsett hur du väljer att göra framöver.

Vänliga hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Hej Farmodern,

... om du läser. Vill bara säga att jag förstår om du känner som du gör. Blir man sårad, så blir man. Jag kan hålla med om att det är ganska läskigt att skriva här om man börjar fundera på vem som läser, hur det uppfattas, vem som tycker att man är ett pucko osv. Men för min del så känner jag att all den värme, kärlek, empati och medmänsklighet som finns här inne väger upp allt annat. Jag kan ärligt säga att jag själv aldrig hade klarat av min egen resa utan forumet. Nu finns det självklart stöd på flera andra håll, men det är så enkelt att bara gå in här och läsa och skriva lite. Man behöver inte träffa någon IRL, tala om vem man är eller åka iväg. Allt och alla bara finns där. Men det är ju hur jag ser på det och jag vill absolut inte förringa din upplevelse eller dina känslor. Vill bara inte att du ska missa allt det här som kan vara så bra också.

Stor kram till dig och lycka till hur du än väljer att göra <3

Leverjag

Nu får vi inte bli paranoida nu. ;-) Vad vore forumet utan en farmor??
Visst har tanken slagit mig ibland att jag undrar vilka som läser, hur många osv. De som gör det funderar ju över sitt alkoholberoende. Men att det skulle vara något negativt, aldrig! Tänk vad många som läst här länge innan de tar steget att kliva in. Tänk vad många som får hjälp av dina, mina och andras inlägg här. Vi skriver för vår skull, eller hur. Jag tänker då aldrig anpassa mitt sätt att skriva i ett forum jag frivilligt deltar i, så länge jag inte sabbar för andra! De som inte upphetsas av vissa formuleringar eller hela forumet behöver ju faktiskt inte läsa.

Så släpp taget och fortsätt din resa och hoppas du kan fortsätta stötta och peppa de som är här och verkligen uppskattar det.

Kram

Hej Farmor (och andra som funderar på vem som läser och hur det man skrivit uppfattas). Jag är "en sån som läser" men skriver nästan aldrig. Ibland har jag funderat på varför jag läser här dagligen utan att ta plats i gemenskapen. Svaret är att jag är likadan här på forumet som jag är IRL. Jag är en lyssnande person, uppriktigt intresserad av andra människor, tystlåten och är mycket obekväm när jag hamnar i centrum för andras uppmärksamhet. Ni är modiga och generösa som delar med er av era erfarenheter här. Tack, det hjälper mig. Jag funderar på min alkoholkonsumtion, hade en hög konsumtion/riskbruk under ca ett år och har senaste året ändrat mitt sätt att dricka alkohol och i den förändringen har era berättelser varit till stor hjälp. Så oavsett hur ni väljer att göra i fortsättningen vill jag säga tack för de inlägg ni gjort. Jag beundrar ert mod, ser upp till er för att ni kämpar, lär mig av era strategier och känner igen mig i era resonemang. Kram och tack!
(Och nu efter ETT inlägg gråter jag, har handsvett och hög puls. Tänk att ni gör detta dagligen, ibland flera gånger om dagen! Wow.)

Farmor, läs de andras kommentarer! EN person ittiterade sig på inläggen på forumet och du hamnade mest i skottgluggen. Kanske finns det människor som skrattar sig halvt fördärvade över vår oförmåga att hantera alkohol, vad vi skriver eller något annat. Men ärligt, vad spelar det för roll? Jag är här för att det är bra för mig och jag tycker om flera människor här i forumet. Du är en av dem. Du har aktivt kommenterat, stöttat och gett väldigt mycket den period när du har varit här. Utan personer som skriver så är det inget forum, så sådana som du behövs i ett sånt här forum. Kanske finns det människor som inte är ärliga härinne, men vilket besvär de i så fall gör sig om det är de människor dom jag lärt mig tycka om. Verkliga eller ej -jag gör det som jag tycker är bra för mig och jag VET att det mestadels är verkliga fantastiska människor bakom nicken. Människor som faktiskt blir lite ledsna när några lämnar i affekt. Så stanna härinne farmor, tror att det är bra både för dig och för oss. Kramar ?