Stress, smärta och utmattningssyndrom har tagit över till100% sedan mer än ett år. Tröttheten har jag behandlat med alkohol! Jag blir piggare, men ångestfylld därefter. Uppenbarligen ingen bra metod. Jag har druckit nästan dagligen, 2-3glas vin på vardagarna, 1-2 flaskor vin/kväll på helger. Toleransen tycks vara skyhög.
Måttlighetsdrickande fungerar inte, kan jag konstatera efter flera försök. Just nu vill jag bara slippa dricka, i första hand i dag, helst hela veckan,
Jag erkänner mitt beroende för min partner och min närmsta vän. De tycks ändå inte riktigt förstå allvaret. Kanske för att vi delar samma beroende, mer eller mindre?

Jag har försökt att skrämma mig själv genom att ta reda på alla konsekvenser som alkoholen skapar. Jag vet inte längre hur jag ska hantera Beroendet?

Några tankar för den här dagen:

- Inget vin idag! Jag behöver inte det!
- Använda djupandning som metod då tankarna kommer
- Ta frisk luft direkt

Jag behöver Hjälp! Har försökt anmäla mig till internetbaserad behandling men vet inte om det funkat för jag får ingen bekräftelse?

farmor

Ja, som du säger så är det"bara" insikten om vad man egentligen håller på med som kan förändra framtiden. Vill jag vara ärlig mot mej Själv? Eller vill jag stoppa huvudet i sanden och förneka?
Jag har insikten....Men behöver ännu mer klarsynthet och mindre förnekelse. Imponerande att du avbröt ditt nikotinberoende. Jag har en partner som misslyckats många gånger.... Hur gjorde du?

ja insikten är det inget fel på. Men när jag tänker efter så kanske det är det, en man jag känner som varit nykter i mer än 20 år brukar säga till mig att eftersom du faller tillbaks och dricker så tror du någonstans långt inne att du kan faktiskt kan dricka normalt. Ja, det kanske är så att man så gärna vill inbilla sig att det ska nog gå att få koll på drickandet. Det gör det inte, inte för mig i alla fall. När det gäller rökning så gäller där Allen Carr som jag tror du läst, hans stora insats gäller nog metoden att just sluta röka. Låt din partner läsa boken Äntligen icke-rökare, den är rolig också. Räcker inte det finns metoden nu i Stockholm och jag gick en sådan kurs. Tog fem timmar och sedan dess har jag inte rökt. Pengarna tillbaks om man inte lyckas, så det finns inget att förlora.
http://www.easyway.nu är adressen.

farmor

Det finns nog inget normalt drickande! Allt är beroende i olika grad. Jag tror att jag har förstått. Men jag har inte accepterat. Vill helt enkelt inte...
Men jag känner samtidigt att jag är på väg mot nya insikter. Det värsta är att nya insikter kräver nya beslut.
Jo, jag har läst hela boken om easy way, när det gäller alkohol. Maken öppnar inte ens boken om rökning....han vill nog helt enkelt inte...än....
Det är ju egentligen skrämmande hur giftet har fångat mej/oss i sitt grepp.
Just nu känner jag mej glad över att ha kommit ifrån tröstätande som jag sysslade med under alkoholstoppet, känner mej stark, vältränad och motiverad till någon slags förändring.

Eulalia

farmor att se att du är här igen. Jag har varit ute här väldigt lite själv, har haft annat att göra. Men det har gått bra allting. Nu ska jag till jobbet, men jag ska läsa ikväll vad du skrivit! Kram på dig! <3

Januari

att se att du är tillbaka här farmor! Hoppas du mår ok, hur går det för dig? Vad jag lär mig av den här resan är att vägen definitivt inte är spikrak.., men vi vet vårt mål och vi får aldrig ge upp! Allas vägar ser nog olika ut. Jag minns hur generöst du delade med dig av dina erfarenheter och peppade andra. Kommer du ihåg att jag frågade om du var lika omtänksam mot dig själv? Jag hoppas och tror du är det nu. Ta hand om dig, kram

farmor

Jo, jag går vidare och har landat och nöjt mig med att helgvinet får finnas kvar. Vet inte om jag ska kalla mig för måttlighetsdrickare. För jag tror fortfarande att jag är beroende. Jag vet om det och jag väljer att vara det, under kontrollerad form. Kanske går det bra i många år....Kanske är jag snart tillbaka i vardagsdrickandet, eller kanske blir det ännu värre....?
Det sätt som jag nu har valt är inget jag rekommenderar eller vill peppa andra till att välja. Jag är därför inte aktiv i andras trådar. Ja, jag måste väl erkänna att jag också känner mig lite kvaddad. Insikten om vår sårbarhet och utsatthet här på forumet gör att jag blev stum.
För er som undrat och funderat så väljer jag ändå att blotta mig i denna offentlighet. Jag vill också påminna er, vänner, om att allt vi delar här är totalt offentligt. Vi är ingen liten mysig grupp av vänner som stöttar varandra utan allt vi skriver kan delas av precis vem som helst. Både välvilliga och illasinnade....
Så jag vet faktiskt inte varför detta forum har tillkommit? För att locka utsatta människor att blotta sitt innersta.... I en känsla av att befinna sig bland vänner och likasinnade....
Men alla andra som bara läser utan att kommentera? Eller som läser och ger elaka kommentarer?
Och det fåtal av alla som är ärliga, medkännande och medkämpande människor...
Jag kommer alltid att sakna er sistnämnda, men jag vet inte om jag längre orkar utsätta mig för de andra...
Kramar och allt gott till er, mina medkämpande vänner! ?

anonym11208

Det var duktigt av dig att gå från vardgsdrickand och helgdrickande till helgdrickande,

Men elaka kommentarer? Jag har aldrig sett någon sådan, bara sett värme och gemenskap här på forumet. Offentligt? Visst, vem som helst kan gå in och läsa, men ingen skriver sitt namn och jag har aldrig sett någon skriva var hen bor, möjligtvis stockholm eller i en mindre stad. Admin tar ju bort om någon blottar sig själv, och man väljer ju den informationen man skriver. Jag skulle till exempel inte skriva vad jag har för husdjur för då kanske nån skulle koppla ihop ett plus ett. mitt husdjur är å andra sidan inte väsentligt i detta forum. Jag tycker du är lite hård mot forumet, jag tycker att det är en mysig grupp. Men det kanske har hänt dig något här? Någon som vet vem du är och skrivit elakt? Vad vet jag. Kramar

Flinga

Jag är ny här sedan några veckor och har bara mött sympati och förståelse och fina kommentarer så jag undrar lite över det där med " illasinnade" .
Vem är det som är det?

Det är så tråkigt att höra farmor, för jag gillade ju dig. Jag tänker lite så här att ju mer saker man blottar, desto större risk att nån kan lägga ihop 2 och 2 och identifiera mig. Vissa saker skriver jag därför i andras trådar. Sen måste man ju känna mig rätt bra för att luska ut att det är jag... Och jag utgår ifrån att ingen av mina vänner skulle använda informationen mot mig. Jag vet heller inte om det skulle vara så farligt om det skulle komma ut. Jag blir ju inte mer sårbar direkt. Det finns människor här som jag beundrar och ser upp till, flr man kan läsa i deras olika inlägg i olika trådar att de är människor med egenskaper som jag tycker om. Och om de plötsligt skulle byta stil, så skulle jag nog tro att någon snott deras inloggning.
Jag var en sån som bara läste.., det stör mig inte om nån gör det eller om någon sitter och skrattar bakom tangentbordet. Jag förstår inte riktigt varför du tycker att det är ett problem. Att inte våga ta steget att skriva, eller att tycks att det är roligt med människor som är tydliga med sina brister är ju deras problem.
Jag kan förstå att du kände dig utsatt i det som var, men du kanske inte ska göra så stor sak av en person. Du råkade skriva något som upprörde någon och denne anföll. Någon annan tyckte att själva bråket var oerhört roligt. Ungefär som ett vanligt gräl, men här på nätet.
Och det är väl kanske vanligare att folk urskiljningslöst attackerar på nätet, men spelar det verkligen någon roll? Det finns folk härinne som har jättefina egenskaper. Fullständigt omöjligt att fejka det tror jag. Och precis som i vanliga livet så finns det personer man passar bättre ihop med än andra och några som tolkar inlägg som påhopp och blir arga. Det kan finnas så mycket bakom det som vi inte vet något om. De kloka, erfarna härinne går inte in i de diskussionerna. Där är ju inte jag, men en liten konflikt stör mig inte så mycket. Blir mest irriterad på mig själv för att jag inte är lika klok som de som håller tyst. Jag borde veta bättre. Tycker att du ska fundera lite på varför den/de som skrev negativa saker riktade till dig ska betyda så mycket mer än alla de som som faktiskt uppskattade dig och dina inlägg här. Du berörde människor härinne och hjälpte folk med dina inlägg. Det betyder något.
Sen kan du ju fundera lite på om du väljer att inte vara aktiv för att du ska kunna fortsätta att dricka vin... man har lite olika strategier för att fortsätta att dricka. Jag kände djup avundsjuka inför alla som kunde skriva 100 dagar, en månad etc, jag drack ju då och då. Men det finns olika vägar till att få kontroll. Så jag hoppas du jobbar med att hitta din väg och fortsätter att skriva här trots att du inte är så perfekt som du vill vara.

farmor

Fint att du känner så, hoppas att du får det stöd du behöver. Min insikt kommer från en erfarenhet. Då insåg jag även att allt vi skriver här är offentligt och läses av vem som helst.
Jag önskar dej allt gott ?

Eulalia

Du är så klok och skriver så bra. Kram till er alla!

farmor

Fint att du delar dina funderingar med mej. Jag vet inte riktigt vad som händer, för när jag ska skriva här nu får jag en total tomhet inom mej. Jag skriver och raderar om och om igen. Det kommer inte några tankar naturligt längre..förmågan att skriva har försvunnit, tagit paus eller ja, jag vet inte. Tack för din omtanke ?

Det var kul att få läsa din tråd ? Lycka till med allt som kommer din väg i framtiden. Kram studenten

Låter bra! Även om jag uppskattade när du var här.
Välkommen tillbaks när som helst också. Allt behöver inte vara så svart eller vitt.
Lycka till farmor!

farmor

Det tar emot att erkänna mitt misslyckande. Jag har inte alls minskat mitt vindrickande, utan förmodligen ökat det. När jag läser min egen tråd så inser jag att jag faktiskt fick ett bra stöd här på forumet när jag försökte att förändra mitt drickande. Så nu är jag alltså här!
Vad vill jag? Trots tidigare insikt om att det är enklare att sluta helt med alkohol, så har jag inte det målet, än så länge. Jag tar den svåra vägen, att minska och kontrollera vindrickandet. Tänker ta en dag i taget. Ett nytt beslut varje dag. Idag behöver jag och vill inte och ska inte dricka vin.
Vardagsdrickandet och smygdrickandet ska upphöra! Min kropp måste få läka. Det är pinsamt att jag hamnat i det här läget igen. Men i och med att jag är här igen så har jag tagit första steget!

farmor

Jag tror att jag klarar det! Om jag går och lägger mej istället för att tänka och känna en massa.