Är det inte märkligt - alkoholen måste tydligen finnas runt mig, trots att jag är nykter sen 18 månader. Dras tydligen till det som en magnet.
Åkte hem till min gubbe idag. Har börjat inspektera hans förråd av tomburkar och flaskor... Han dricker aldrig någonsin när jag är här. Däremot när jag inte är här. På tre dagar förra veckan när han var sjukskriven (undrar hur ont i ryggen han egentligen hade?) och söndag kväll har det gått åt iallafall 20 starköl och ca 40 folköl.
Tröttheten bara vällde över mig när jag såg det. Total resignation. Vet ju att det inte kommer funka. Vad fan ska jag göra? Har inte sagt ett ord, orkar inte. Evigt tacksam över min nykterhet, som är det viktigaste jag har. Råd någon?

etanoldrift

Det är ju bara du som vet hur "allvarligt" det är, men lyssna för guds skull på din magkänsla!
Säger den att det inte är bra (och jag läser faktiskt att du fått "ett slag i magen"..?) Så ska du nog hejda dig..
Det är en sak att kämpa själv, att motivera sig själv (för där har du en viss "kontroll") Men att gå in i en relation och försöka motivera någon annan, där du definitivt inte kan bestämma någonting, är nog inte lyckat, nej..
Många av oss som varit beroende, bär ju också på ett medberoendemönster..
Jag hoppas att du orkar fortsätta att jobba med dig själv, för så småningom kommer du inte att dra till dig den här typen av män längre..
kram och stort grattis till din långa nykterhet! / e

Taesa

Det som är så svårt är att han aldrig dricker när jag är här. Däremot vet jag ju att det dricks när jag inte är här, jag har bara inte riktigt klart för mig hur mycket. Men jag begriper ju att det är en hel del. Dels ser jag det på tomburkar och flaskor, som han gömmer undan. Till och med bolagskassarna gömmer han. Sen förstår jag ju, han följer exakt samma mönster som jag gjorde när jag drack!
Samtidigt ser han ju till att det inte drabbar mig, inte direkt iallafall. Så det är svårt att liksom angripa det. Han visar full respekt för min nykterhet och t.ex nyår tog han inte ett glas trots att vi var bortbjudna, det blir inte ens diskussion om det.
Men ärligt talat, drack han normalt, vad nu det är, skulle jag inte bry mig. Bara för att jag är nykter kan jag ju inte förvänta mig att dom som har ett normalt förhållande till alkohol ska avstå. Men han dricker inte normalt!
Han vill att vi flyttar ihop och förlovar oss. Jag har tackat nej till bägge. Inte för att jag inte vill, jag älskar denna lilla man, utan för att jag helt enkelt inte törs. Han menar på att om vi flyttar ihop kommer han inte dricka. Men hur hållbart är det?
Allting oroar mig, dels för hans skull. Men också väldigt mycket för min. Jag blir orolig, går och tänker hela tiden, får ångest och då kommer suget. Och tankarna, jag klarar säkert att normaldricka. Ibland har jag varit snubblande nära. Är så glad att jag stängt alla bakdörrar jag kan komma på, och jag har ett enormt stld i min vuxna dotter. Fan vad jag beundrar den ungen ☺
Samtidigt, jag klarar inte att lämna honom, det är det bästa förhållande jag haft någonsin om vi bortser från alkoholen. Vi har varit ihop snart ett år. Så hela tiden går jag liksom och avvaktar, väntar på att något ska hända som visar i vilket håll jag ska tänka. Och det tar ork och energi som jag skulle behöva lägga på mig själv.
Jag försöker fokusera på mitt eget, bygga upp saker runt mig. Renoverar mitt lilla hus bland annat. Osv.
Det blev långt det här, skulle kunna skriva hur mycket som. Tack för era svar och tack för att ni läser ?

Jag förstår att det känns jobbigt. Jag är nykter sen snart 3 månader:) Har en sambo som har minskat men dricker en del när jag har sovit borta eller har natt- jour på jobbet. Han gömmer ibland burkarna men det tror jag mest är för att inte jag ska bli sugen. Så gjorde jag ibland tidigare om han ville ha A-uppehåll. Nu vet jag inte vad jag vill med hans drickande. Det lättaste vore ju om han var helt A-fri också. Jag vet att jag inte kan tvinga honom till det. Men jag har sagt att det blir svårt med semester och andra tillfällen för mig när A finns med i bilden. Sambon har sagt att då får väl han också låta bli. Det får vi se om han gör? Jag hoppas det för vår skull. Skulle jag vara som dig så kanske du kunde be mannen vid din sida låta bli att dricka på ett tag? Fast du inte är där. Eller så kunde du vara hos honom någon vecka? för att se hur det utvecklar sig? Det verkar ju som om han kan låta bli A länge? Låt inget komma emellan dig och nykterheten, det tänker inte jag göra heller. Vi är värda ett liv med glädje och stolthet över oss själva som människor. Kram på dig<3