Har nyligen gått igenom en hel del som fått mig att inse att jag inte klarar av att dricka längre. Har slutat med allt, både kröka och röka och även varit väldigt öppen med detta för min familj och vänner. Trodde det skulle bli en bra förändring för mig och det har det väl också blivit. Men jag märker också att folk runt om mig inte riktigt vet hur dom ska förhålla sig till mig.
Några vänner talar till mig som om jag plötsligt vore handikappad, min familj tror att jag är på randen till att bli en "bänk alkis" och låter mig knappt vara och flera vänner ifrågasätter om jag ens har alkoholproblem.
Någon som känner igen sig och kan ge tips? Tycker det är svårt att förklara.

Rosen

Det där känner jag så väl igen!
Så länge alla sitter still i båten så är det lugnt, men om ngn flyttar på sig så börjar det gunga.
Omgivningen vänjer sig efter ett tag och inser hur starkt det är av dig. Många får också lite dåligt samvete för sitt eget drickande det är jag ganska säker på. Inte ens min man tyckte att jag hade alkoholproblem fastän jag bedyrade det. Han vet bättre nu.
Lycka till!

Många har inte kunskap om alkoholism. Att man själv häller i sig en livsfarlig drog gör det inte bättre. Om alkoholen kommit idag hade den aldrig blivit godkänd. Det viktigaste är att du mår bra.

Leverjag

Jag känner igen! Det gör vi nog alla. Folk beter sig väldigt märkligt när man är öppen om svåra saker och beslut i livet. När vårt barn fick cancer, slutade människor som vi känner sedan många år hälsa på oss, drog sig undan och fick skuld eller sådan stark egen rädsla för sina egna barn eller familj så det tog över. Talesättet att du måste vara frisk för att vara sjuk stämmer verkligen. När man säger att man slutat med droger eller jobbat för mycket och valt att ta hand om sig själv och göra förändringar så förvånas man över omgivningens reaktion som skadad och främmande istället för respekt och beundran. Det krävs styrka att göra det du gjort och de andra är bara rädda eller blinda. Innerst inne och med tiden är du beundrad och du kommer bara vara stolt och glad för att du valt att leva ett värdigt liv och faktiskt tagit ansvar. Till skillnad från så många andra. Ja, mycket beror på okunskap och rädsla för allt som kräver känslor och sticker ut.

Beundrar dig! Det är sådana som du som räknas när det båser hårda vindar!

Kramar?✨