Min pojkvän sedan drygt ett år tillbaka dricker för mycket. Vi båda är i 25-30årsåldern. Jag märkte rätt tidigt att han hade svårt att sluta när han väl börjat dricka och gärna var ute mycket, men det har senare kommit fram att det är värre än så.

Jag har kommit på honom med att ljuga om att han har varit ute och träffat en kompis och därför varit full när han kommer till mig, men istället har han suttit hemma och druckit. Han gömmer tomburkar och tomflaskor hemma, om det inte är sådant som jag var med när han drack. Han kan t.ex. lämna kvar en ölburk som jag druckit ur över natten men om han har druckit öl när jag gått och lagt mig är de burkarna borta, trots att de inte står kvar i kylen.

Han dricker fredag, lördag, och ofta söndag. Alla hans vänner går ut mycket och i deras umgänge är alkohol alltid inblandat, även hans kompisar blir rätt fulla när de är ute men han är värst. Men det värsta är att han alltid dricker dagen efter han har blivit full. Han hittar alltid på en anledning. Antingen så går han ut på krogen igen, eller så åker han till Systemet och sitter hemma och dricker.

När han hade semester i somras drack han i princip varje dag så nu är jag jätteorolig inför julledigheten. Han sköter sitt jobb exemplariskt och jag tror inte att hans vänner misstänker hur illa det är. Han dricker inte mycket på vardagar, ibland går han ut för att det är fotbollsmatch t.ex. men då dricker han sig inte så full. Fast å andra sidan tål han mycket innan han blir full.

Vi har en öppen diskussion kring detta och han vet vad jag tycker. Ändå vill han inte ändra något. Jag tror att det till stor del beror på att han skulle tappa allt sitt sociala umgänge om han slutade, för han tycker inte att det är kul att gå på krogen nykter.

Jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag älskar honom och vill leva mitt liv med honom. Men jag tror att jag måste göra slut för det här tär så oerhört mycket på mig. Jag är uppvuxen med alkoholism i famlijen och därför är det nog extra jobbigt för mig. Jag tänker på hans drickande 24/7, även när han inte dricker.

Allt jag vill är att han ska sluta. Men jag börjar inse att han inte kommer att göra det. Jag vill verkligen inte vara den som ställer ultimatum och jag tror inte riktigt på det heller, men det är ju det jag måste känns det som. Jag har försökt att vi ska mötas halvvägs, t.ex. att han bara går ut en gång på helgen, istället för två, men då dricker han i stället hemma på fredagen.

Oj vad långt det blev... behövde verkligen skriva av mig. Behöver råd. Kan han sluta dricka? Ska jag fortsätta hoppas? Eller ska jag lämna innan det är "för sent"?

Mattias

Håller inte alls med dig där (redigerat av admi).

Du är ju antingen gravid i första veckan eller i slutfasen 40:e veckan, du är ju fortfarande gravid.

En alkoholist är inne i sitt missbruk i olika grader,
ju tidigare du inser och söker hjälp ju lättare är vägen för att gå andra hållet det kan du ju inte en gravid göra precis om du nu inte föder.

Nej en bättre liknelse är att jämföra en alkoholist med en hund,

Det är svårare att lära gamla hundar att sitta..

Jag vill inte rättfärdiga mig själv med att säga att jag är lite alkoholist och jämföra mig med Per på parkbänken som är mycket alkoholist.
Per på parkbänken har gett upp och det har inte jag och det är där jag ser skillnad.

Jag är valpen som försöker sitta o rulla på order medan Per på parkbänken är den gamle envise hunden som vägrar lyda order och erkänna sitt problem och underordna sin husse.

Nickanna

bägge två. (redigerat av admi) jämförelser är klockrena och på pricken. En graviditet har också olika stadier men du är lika fullt gravid oavsett om du är i vecka 8 eller vecka 36.

Kvaddad

Så du menar att man är alkoholist redan från "befruktningögonblicket"?
Vilken oerhört konstig jämförelse!

Kvaddad

och när sker "befruktningen"?
Är det när a l k h o h o l i s t e n tar sin första lättöl?

Mattias

I Sverige får vi ta abort fram tills vecka 13, t.o.m. Vecka 18.

Varför, jo för att fostret inte har utvecklats i så
hög form så att Svea rikets lag säger att du kan ta bort det.

Är alla i fängelset lika kriminella också (redigerat av admi)...!!!???

Li-Lo

Nu är det dags för er som har olika åsikter att visa respekt.

Hur andra användare "är" är upp till varje läsare att avgöra. Forumet erbjuder er en plats att framföra era tankar och erfarenheter. Vi ser gärna att ni fortsätter göra det utan att kritisera andras sätt att förstå saker. Vi alla kan ibland önska att andra förstod och anammade det perspektiv vi själva har. Vill ni framföra en åsikt gör detta i ett jag-budskap. Undvik med fördel att tala för andra. En önskan är att ni hänvisar till en åsikt istället för en användare.

väl mött

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Kvaddad

Gäller det samtliga???
Även de som kallar folk tablettmissbrukare eller hänvisar till ruttnande hjärnor?

Kvaddad

nu tycker JAG att vi alla gemensamt sjunger we shall overcome!
:D

Jag förstår inte Kvaddad? Försöker du vara rolig eller kritisk? Jag blir faktiskt bara ganska ledsen av det.

Det Li-lo skrivit ovan gäller alla användare. Du kan själv se att vi lägger oss i diskussionen eller tar bort om inläggen är tydligt kränkande, oavsett vem som skrivit. Genom alla år så är det ganska sällsynt att vi har behövt ta bort inlägg och vi vill helst att man kan lösa eventuella problem i diskussion. Om du ser saker som vi har missat så kan du eller andra:
1. skriva ett svar där man talar om vad man ogillar utan att "ge igen" eller vara otrevlig.
2. anmäla kommentaren så kommer vi läsa igenom och reagera om kommentaren är olämplig.
3. skriva ett meddelande till support eller till info@alkoholhjalpen.se om man vill kommunicera direkt med oss.

Jag skulle vilja att alla användare på alkoholhjälpen respekterar detta eftersom det är en viktig förutsättning för att vi ska kunna ha ett öppet forum på det sätt som vi har. När vi startade var det många som sa att det skulle vara omöjligt att ha det. De sa att folk skulle skriva när de var fulla, för att kränka personer med alkoholproblem eller bara för att djävlas. Nu har vi snart haft öppet i tio år. Jag kan räkna antalet gånger som vi har haft sådana problem på mina fingrar. Detta beror väldigt mycket på att användarna här har hjälpt till att skapa en trygg och trevlig miljö. Jag hoppas att det kan fortsätta så.

Ifrågasätt gärna saker ni inte tycker stämmer, säg emot men utan att kränka och även om man känner att man själv har blivit kränkt först.

/magnus
alkoholhjälpen

Mattias

Beklagar om jag hetsat,
men ser fortfarande skillnad på en alkoholist
som vill bli nykter
och en alkoholist som vill bli onykter.

Oroandeframtid

När Min sambo dricker blir jag orolig. Sn har ett otrevligt humör när han dricker och han skriker ofta på mig då. Han dricker ca 3 ggr i veckan. Olika dagar. Jag har sagt att jag inte vill prata med hinom nät han druckit. Men så blir det inte. Vi har kommit överens om att när han dricker ska han inte komma hem. Men så blir det inte.
Har aldrig ställt ett ultimatum. Jag är lite rädd för honom när han dricker.
Jag har haft 2 våldsamma relationer förut. Rädslanten sitter kvar.
När går jag.
Jag dricker kanske 2 gr per år. Då blir det oftast bråk.
Jag vill inte ha min framtid så här.
När är det nog.
Vet inte hur jag ska lägga upp det hela. Han har nyss friat . Jag vill inte gifta mig in i detta liv.
Tack för svar.

Välkommen! Så bra du hittat hit. Läs i andra trådar här så tror jag du inser att det finns ett bra svar på din fråga. Klokt att du inser det di skriver, att du inte vill gifta dig in i detta liv. Fundera över vad det är som gör att du är sambo med honom. Vill du det? När jag läser låter det otryggt och inte trevligt.
Läs och fortsätt skriva - för din egen skull! / mt

Mackan123

Jag tycker personligen att du ska följa ditt hjärta och göra det som är bäst för dig. Så att du ska må bra.

Anthraxia

Grejen, såvitt jag ser den, är denna:

Man KAN få en alkis att sluta mot deras vilja.
Man kan göra som jag gjorde; dedikera 100% av sin tid och sina pengar och sin energi.

Jag skaffade fram Naltrexon till "min alkis", och såg till så att han tog dem innan alkohol varje gång. Det gick, i mitt fall, eftersom vi jobbade på samma tider (och oftast samma företag) och bilen var min. Han hade inte EN sekund att lyckas smygdricka eller köpa alkohol utan att jag såg det.

De gånger jag tillät alkohol så var det alltid med ett piller först. Så kontrollerat att varken han eller jag kunde ta ett jävla andetag utan att jag bokförde det.

Och det fungerade. Det tog typ 8-10 månader att komma förbi det värsta, men suget och det tvångsmässiga är borta.
Han VÄLJER att vara nykter idag, utan problem, och utan tjafs.

Men det betyder INTE att han inte är samma person. Dvs den personen som behövde alkohol för att ta sig förbi sitt dåliga självförtroende, för att våga gå ut, våga ha sex, våga prata. Den som inte kunde ta tag i sitt liv tillräckligt för att INTE behöva supa bort det. Han är fortfarande den här personen, men nu utan alkohol, och utan vänner, och utan "hobby" - han är helt vilse, det är som att titta på ett gatubarn; han vet inte ens hur man tar hand om sin egen hygien.

Vi gjorde slut, för att han tyckte att jag var för kontrollerande - ja, tacka fan för det - och han har jobb och sköter sig fortfarande, vi umgås mycket nära än.

Och det kan jag tala om för dig - en alkoholist som inte SJÄLV tar initiativet att sluta dricka - med eller utan medicin - är en hopplös existens som i princip har det BÄTTRE om h*n får supa bort livet. De kan inte fungera i ett vanligt liv, det saknas något. De bara går och väntar på att det ska ta slut.

Låter ju hårt, men så är det - är det inte DERAS initiativ att sluta, då kommer det inte fungera. Och du kommer aldrig kunna slappna av. Och du kommer få spendera 100% av ditt liv och din tid till att vakta och övervaka och stötta och fixa.

Det ÄR INTE värt det.