Tack för det här forumet! Det hjälper så mycket att läsa om era liv och berättelser.
Jag har alltid druckit mycket. Det är på eller av, mest hela tiden (mest på). Eftersom jag kunnat gå perioder utan alkohol såg jag aldrig drickandet som ett problem. Några år sen hörde jag något, typ: 'du kanske inte dricker, men om det ändå upptar din tankekraft att inte dricka, så kanske det är något att fundera över'. Det slog an hos mig eftersom jag ofta varit stolt över mina 'vita veckor'. Jag har också länge isolerat mig och undvikit relationer, mest för att det är bekvämare att va själv och då kunna bland annat dricka.
I fredags, efter sex glas vin, slog något slint och jag fick enorm ångest. De senaste dagarna har varit riktigt jobbiga, idag mår jag för första gången bättre. Har inte druckit på fyra dagar nu!
Skillnaden denna gång är att jag senaste veckan faktiskt smugit med mitt drickande. Jag bor själv, så det har aldrig varit ett problem att dricka hemma utan att någon märker. Men senaste veckan har jag varit med folk. Hade en vinflaska i väskan som jag tömde när ingen var i närheten. När jag var på middag hos familjen och senare i veckan hos en vän. Jag vill inte leva det livet, och jag vill inte vara den personen.
Jag har lärt mig från er att det verkligen handlar om "en dag i taget". Vet inte vad som händer om några veckor, men jag kan ta bra och sunda beslut idag. Nu handlar det om att skapa nya vanor; hitta alternativ till alkoholen, träna regelbundet, äta bra, dricka mycket vatten och kanske ringa en vän (eller skriva här) istället för att isolera mig. Vet också att jag kommer behöva hantera mycket annat som kommer upp när jag inte trycker ner det med alkohol. Men det är väl dags. Har också kämpat med att sätta mig i något typ av fack. Är jag alkoholist? Alkoholberoende? Jag vet inte. Jag är bara jag, och mitt drickande är inte bra för mig. Kan det bara få vara så just nu?
Det känns märkligt att leva ett på ytan 'framgångsrikt' liv utan att någon vet hur jag egentligen mår och min ensamhet kring det här. Det gör mig både ledsen och mer motiverad att vara mer öppen mot andra i min omgivning. Det här känns som ett bra första steg.
Tack igen alla på forumet - ni hjälper!