Ny på sidan, och känner igen mig i så mycket som skrivs här.
Har alltid festat ganska mycket, men hård träning höll mig i schack. För några år sedan lämnade min fru mig och min då 2årige son i en jättebostad som vi nyss köpt. Där stod jag med ett för dyrt boende "nybliven" pappa, och totalt förkrossad. Jag stängde av alla känslor utom för min son och körde på.
Itsället för att gråta prata med någon började jag dricka på kvällarna när min son gott och lagt sig. Nu några år senare har det eskalerat ordentligt från att dricka 3 dagar i veckan dricker jag varje dag, och de helgerna jag inte har min son lämnar jag inte ens hemmet. Jag är den "perfekta" fungerade alkoholisten. Har ett chefsjobb som jag sköter, är en engagerad pappa, och en utåt sett stabil och trygg människa. Sanningen är något annat jag står inte ut med mitt liv, så jag dricker för att dämpa min ångest. Vill inte sluta helt med alkoholen då så mycket i mitt liv har varit positivt kopplat till det, men jag vill absolut inte dricka i veckorna eller den mäng jag gör nu. Varje morgon lovar jag mig själv att inte dricka något, och de slutar alltid tvärt om.
Hur fan ska man få tillbaka kontrollen!!!!

Om du inte kan dricka kontrollerat men ändå vill dricka så är det i mina ögon lite kontraproduktivt. Jag föreslå¨r att du försöker ha först en vit vecka. Se hur det går. Fixar du det tar du en till. Förssta veckan är svårast för kroppen har abstinens.

Bra beslut att börja skriva här. Tycker som herrarna ovan att du bör börja med en vit vecka (en längre period).
Jag avstår inte helt och hade länge ambitionen att dricka "normalt", dvs på helger. För mig funkade inte riktigt det. Det funkade ett tag, men varje gång det sen drog iväg trappades det upp och jag drack då på ett annat sätt än tidigare och vid mer och mer olämpliga tillfällen. Det är helt enkelt en väldig balansgång att inte hamna i problem igen och jag bara varit "nykter" i 9 mån och fortfarande finns tillfällen när jag "tappar kontrollen" när jag druckit om det blir mer än en dag. Jag har inte varit för full, men känt att det barkar iväg. Anledningen till att det ändå faktiskt fungerar den här gången är att jag står så fast i mitt beslut att inte dricka hemma.
Det finns ju exempel på de som lyckats trappa ner, så det kanske är möjligt, men de flesta som skriver här dricker mer än de vill och har det trassligt med drickandet. Jag dricker väldigt sällan och dricker mig då inte full och så länge jag gör så verkar det fungera. Det finns också så oerhört stora vinster med att avstå helt en löngre period. Dels att faktiskt rensa kropp och hjärna, dels att uppleva världen nykter och reda ut anledningarna till att man dricker. Jag använde alkohol mycket som medicin och trots att jag inte skulle göra det igen, hamnade jag där igen häromdagen. Har inte skrivit om det ännu i min tråd men det kommer. Mitt budskap är alltså: ja, det kanske är möjligt att dricka, men då kan man inte dricka för att medicinera sin ångest eller sitt mående, eller för att slappna av.
Och apropå måendet så skriver du att du stängde av känslorna och låste in dig efter skilsmässan. Kanske är det dags att ta tag i detta och börja prata med någon.
Men börja med att rensa hemmet från alkohol och att hålla dig vit en period. Du har allt att vinna!

Maharion

Sisyfos budskap är rått, oinlindat och svårt sant "då kan man inte dricka för att medicinera sin ångest eller sitt mående, eller för att slappna av".

Har du funderat på om det är alkholen isig som ger dig mest ångest eller om det är det är något annat. Även om det inte alkholen är den värsta boven för summan av ångest så blir den inte mindre när du lägger på ångesten som kommer ut av alkohol.

Jag vet inte vilken förändring du behöver, men alkohol verkar enligt dig själv vara fel sorts medecin. Vad tror du att du behöver? Vad kan få dig att se framåt och ta tag i det du behöver göra för att må bra? (du behöver inte svara mig, svara dig själv)

Tycker att vännerna här har ett gott råd att vara nykter under en period i ditt liv, en dag i taget, snart en vecka, då blir det lättare att svar på min fråga. För mig tog det ca 14 dagar innan jag åter fick känslan av att livet börjar komma tillbaka, den värsta ångesten släppte, det gjorde ont och det var jobbigt, men det var värt det. Vet inte hur det känns för dig och hur lång tid du behöver innan du mår bättre, men jag är övertygad att det är värt ett försök.

Kram och välkommen hit.

Diga

Tack för inläggen.
Tänkte som vanligt idag är dagen...Idag händer det! en nykter fredag. Kände mig peppad, och nöjd.
Var nere på stan och handlade tårta till personalen, och klart som fan gick jag in på bolaget. Resonerar med mig själv om en rimlig förtäring under helgen.
Har blivit någon jävla beräknings expert för mig själv´. Är så trött på att planera för ett ansvars fullt drickande när jag har min son, är så jävla sjukt!!.
Redan nu har jag ångest över att det ligger några kassar öl i bilen. Mitt nya knep när jag har sonen har blivit att inte dricka mer än 4-5 öl, och sedan läsa saga och lägga mig samtidigt som sonen kl. 20:00, då somnar jag för att sen vakna 03:00, och ligga och vrida mig fram till 05:00 och gå upp.
Senaste tiden har jag fått hjärtklappning vet inte om det är alkoholen eller stressen. Jag går redan i terapi för en utmattnings depression som jag lyckats dölja ganska bra för omgivningen. Känner mig så jävla rutten som inte kan prioritera bort det. Inte ens när jag har min son. Vet redan hur det kommer att bli troligtvis dricka fre,lör,sön, och lova mig själv på måndag att nu är det slut...
För några år sedan var jag på elit nivå inom kampsport en urkraft o stoppbar. Nu är jag en småfet kedjerökande halv alkis.
Hoppas till gud att inte min son ser mig på det sättet..

Maharion

Jag är helt övertygad att du har förmågan att hitta vad du behöver göra. Din ansvarskänsla finns där tydligt, du vill vara en god pappa och utåt sätt fixar du, som jag läser, ditt jobb och allmänna åtagande. Men var ligger din ansvarskänsla för dig själv? I flygplan vid tryckbortfall i kabinen ger en sig själv syrgasen först och sen hjälper en de andra. Du gör tvärtom här? Eller? I mina öron låter det inte som att det är alkoholen som är den stora boven här, det är något som fattas dig som får dig att dricka och detta kommer inte fixas bara för att du slutar dricka, men jag är övertygad att du får mycket mer kraft och ett nyktert sätt att förhålla dig till vad du vill och vad du behöver göra för att må bra.

Det börjar med att du ger dig själv en chans genom att hålla upp även om det är smärtsamt. Det är det för de flesta här. Det där med att förhålla sig normalt till alkohol är ett senare problem. En sak i taget om jag får tycka.

I morgon är en ny dag och en ny chans att ta tag i din matematik. För räkna kan du, du har möjligen fel formel. ;)

Tror på dig, för du vill ändra, du är här, och du kan.

Ja, radiostyrd var det någon som använde för känslan av att benen bär till bolaget fast man själv "bestämt" att man inte ska dricka. Och det är ju precis så det känns. Jag hittade på en massa ursäkter för att hamna där. Och handlade halvflaskor... Kanske tre för att de skulle räcka hela helgen, men de tog ju gärna slut på fredagen.
Du kan ju låta ölen ligga kvar i bilen. Lite sent skrev jag det nu förstås för den är väl redan inburen. Och för mig hade det inte hjälpt. MEN det hade blivit lite trassligare ändå.
Håller med Maharion om att du behöver börja med att ta hand om dig själv lite. Passa på att prata med terapeuten om att du dricker för mycket. Alkoholen stressade kroppen mycket för mig. Jag märkte det eftersom jag hade långa, långa uppehåll men drack nån gång ibland. Det är en svår väg att gå och funkar enbart för att jag inte längre dricker hemma. Det går då inte att börja medicinera med alkohol.

Fast idag är det lördag. Ölen är kanske inte urdrucken. Köp a-fri öl och drick den istället ikväll. Det funkade för mig. Vanan var extremt stark och det är svårt att bekämpa båda sakerna samtidigt. Bara könslan av att dricka på fred ger en viss ro. Och alkoholfritt skadar en i allafall inte.
Och sluta nu att slå på dig själv och känna dig värdelös. Satsa på EN alkoholfri dag i helgen, det klarar du. Samla sedan nyktra dagar och känn dig stolt över dem. Du hamnade inte på elitnivå i kampsport genom att slå på dig själv när du gjorde ett misstag... Du bet ihop och gjorde annorlunda nästa gång.